Hos oss
Sånt som händer hos oss:
1. Jag letade i flera flera dagar efter sockerströaren men gav till sist upp. Jag utgick helt enkelt från att Maken hade tagit ströaren och givit den till nån på jobbet (obs. intern familjehumor).
Sen letade jag efter en bra ryggsäck i hallgarderoben (vi har förfinat konceptet walk-in closet och har i stället en dig-in closet) och tadaa! där låg sockerströaren.
VEM kan både hoppa ljudlöst jämfota hur högt som helst och i munnen bära en tung, åbäkig glassak till enskild plats? Peppar förstås.
2. I morse var fyra hundar jättetrötta. När jag bestämde att vi skulle gå upp tittade tre hundhuvuden fram från olika ställen under täcket, och ett hundhuvud höjdes från ovanpå täcket i fotänden. Detta påminde om bekantingen som skulle baka sitt standardmatbröd och bara rev upp en nyinköpt 2 kg påse vetemjöl och hällde i assistenten, körde runt och sen slängde bakduken på för jäsning. Efter lämplig tid lyfte hon på täckelset för att fastställa en nöjaktigt fortskridande jäsning - och möttes av anblicken av en mängd små nytra larvhuvuden! Det blev inga brödbullar den dan, inte.
Nu har jag suttit och varit djuuup i två timmar och vädret är prima så jag tror jag reviderar mitt schema. Lång promenad genomföres alldeles omgående i stället, med äpplen som mattelunch.
Det kan komma att se ut så här, kanske:
1. Jag letade i flera flera dagar efter sockerströaren men gav till sist upp. Jag utgick helt enkelt från att Maken hade tagit ströaren och givit den till nån på jobbet (obs. intern familjehumor).
Sen letade jag efter en bra ryggsäck i hallgarderoben (vi har förfinat konceptet walk-in closet och har i stället en dig-in closet) och tadaa! där låg sockerströaren.
VEM kan både hoppa ljudlöst jämfota hur högt som helst och i munnen bära en tung, åbäkig glassak till enskild plats? Peppar förstås.
2. I morse var fyra hundar jättetrötta. När jag bestämde att vi skulle gå upp tittade tre hundhuvuden fram från olika ställen under täcket, och ett hundhuvud höjdes från ovanpå täcket i fotänden. Detta påminde om bekantingen som skulle baka sitt standardmatbröd och bara rev upp en nyinköpt 2 kg påse vetemjöl och hällde i assistenten, körde runt och sen slängde bakduken på för jäsning. Efter lämplig tid lyfte hon på täckelset för att fastställa en nöjaktigt fortskridande jäsning - och möttes av anblicken av en mängd små nytra larvhuvuden! Det blev inga brödbullar den dan, inte.
Nu har jag suttit och varit djuuup i två timmar och vädret är prima så jag tror jag reviderar mitt schema. Lång promenad genomföres alldeles omgående i stället, med äpplen som mattelunch.
Det kan komma att se ut så här, kanske: