Tjorrigt
Grabbarna T (som i terrier) har varit litet tjorriga några dagar.
Det brukar börja med att Jazz (Ständigt Denne Vessla!) bestämmer sig för att Tigern behöver sättas på plats och Peppar bestämmer sig för att bidra till tillrättavisningen. Så bestämmer sig Tiger för att en gång för alla visa vem som är the only terrier in the village och när matte väl har visat vem F*N det är som EGENTLIGEN bestämmer så har en viss animositet ändå hunnit rota sig i de små tomma bollarna.
Tjorrigt, alltså.
Vilket innebär att Tigg morrar ilsket när Pepp kommer i närheten, Pepp försöker rätt länge titta bort eller ägna sig åt annat men han har ju en gräns han också och till slut åker svans och ryggragg i vädret. Tills matte går emellan, sjungande som nån Spice Girl: Stop Right Now!
Då blir det för det mesta lugn i flocken igen, vad det nu beror på.
Men nu har hussen och matten och Ying och Tigg varit borta hela långa dagen och då är herrarna T, med eller utan spelemän, extra oggiga. Ideligen, ideligen hörs små antydningar till morr.
Och som jag nu har gått till vila, åtföljd av tre fyrbenta, vill jag ogärna ha slagsmål i min säng. Där nånstans går gränsen.
Så när Tigg satte i att morra alldeles extra dålig motorcykelhögljutt så berättade jag för honom vad som händer med hundar som slåss i mattens säng.
-Dom får sova i källarn dom! Varenda natt hela livet. Bland SPINDLARNA!
-Tss, sa Tigern, men lät litet osäker.
-Jodå, de får dom, och de spindlarna, de ÄTER russlare! Till frukost varje dag äter de minst en russlare. Och det är på SANNING!
Vid det laget hade Tigern lagt öronen platt bakåt och slunkit in under täcket där han låg som en liten liten pälsboll bara.
Kvar på täcket satt Peppar och flackade ganska oroligt med blicken innan han osäkert sa:
- Men staffar då, såna äter dom väl inte?
- Jodå, OM dom gör! Till efterrätt, bena först och så spar dom svansen till efterrätt.
- Näe, det gör dom väl inte? sa Peppar och svalde hårt.
- Johodå, det är just vad dom gör det! svarade jag så förnöjt.
Då slank Peppar också in under täcket, intill Tiger. Och det var så tyst så tyst - inte ett endaste litet morr kunde förmärkas.
Fast från fotänden hördes ett ljudligt GNORF. "Så utomordentligt löjligt", betydde det och det hade han förstås rätt i, lilla kloka Ying.
Det brukar börja med att Jazz (Ständigt Denne Vessla!) bestämmer sig för att Tigern behöver sättas på plats och Peppar bestämmer sig för att bidra till tillrättavisningen. Så bestämmer sig Tiger för att en gång för alla visa vem som är the only terrier in the village och när matte väl har visat vem F*N det är som EGENTLIGEN bestämmer så har en viss animositet ändå hunnit rota sig i de små tomma bollarna.
Tjorrigt, alltså.
Vilket innebär att Tigg morrar ilsket när Pepp kommer i närheten, Pepp försöker rätt länge titta bort eller ägna sig åt annat men han har ju en gräns han också och till slut åker svans och ryggragg i vädret. Tills matte går emellan, sjungande som nån Spice Girl: Stop Right Now!
Då blir det för det mesta lugn i flocken igen, vad det nu beror på.
Men nu har hussen och matten och Ying och Tigg varit borta hela långa dagen och då är herrarna T, med eller utan spelemän, extra oggiga. Ideligen, ideligen hörs små antydningar till morr.
Och som jag nu har gått till vila, åtföljd av tre fyrbenta, vill jag ogärna ha slagsmål i min säng. Där nånstans går gränsen.
Så när Tigg satte i att morra alldeles extra dålig motorcykelhögljutt så berättade jag för honom vad som händer med hundar som slåss i mattens säng.
-Dom får sova i källarn dom! Varenda natt hela livet. Bland SPINDLARNA!
-Tss, sa Tigern, men lät litet osäker.
-Jodå, de får dom, och de spindlarna, de ÄTER russlare! Till frukost varje dag äter de minst en russlare. Och det är på SANNING!
Vid det laget hade Tigern lagt öronen platt bakåt och slunkit in under täcket där han låg som en liten liten pälsboll bara.
Kvar på täcket satt Peppar och flackade ganska oroligt med blicken innan han osäkert sa:
- Men staffar då, såna äter dom väl inte?
- Jodå, OM dom gör! Till efterrätt, bena först och så spar dom svansen till efterrätt.
- Näe, det gör dom väl inte? sa Peppar och svalde hårt.
- Johodå, det är just vad dom gör det! svarade jag så förnöjt.
Då slank Peppar också in under täcket, intill Tiger. Och det var så tyst så tyst - inte ett endaste litet morr kunde förmärkas.
Fast från fotänden hördes ett ljudligt GNORF. "Så utomordentligt löjligt", betydde det och det hade han förstås rätt i, lilla kloka Ying.