Luman
Igår tänkte jag, nästan som en aftonbön, alldeles innan jag somnade: Tänk om det ändå kunde vara SOL i morgon! men så sköt jag ifrån mig den tanken. Man får inte vara hur orealistisk som helst.
Men ta mig katten - det VAR soligt idag, redan tidigt på dagen!
Full av energi och friluftsförväntan släppte jag ut hundarna i trädgården medan jag rustade mig och rotade fram lämpliga koppeldon.
Och så rök Pepp och Tigg ihop. Eller rättare sagt: Peppar blev trött på Tiggers trakasserier och fräste åt honom och det ansåg Tigg vara tillräckligt för att - hurra! - bitas.
Ganska jobbigt är det att skilja på två ilskna hundar när man är ensam och den ena hunden är en russlare.
Men det gick. Och dess bättre var jag ordentligt klädd i tjocka kläder OCH tjocka vantar, så jag blev bara liiitet biten i ena handleden.
Efter en summarisk genomgång av ev. skador (bara några rispor) traskade vi iväg, för att jobba bort adrenalinet.
Min hals kändes så där som när man har sprungit alldeles alldeles för fort och för länge - det gör ont och smakar blod. Och sen har jag hostat hela dagen. Så litet jobbigt var det allt, men huvudsaken är ju att de inte tog livet av varandra...
En lång bra promenad blev det i alla fall, dryga 90 minuter i kylan.
Skugga närmast, men sol bortöver åkern. Finfint!
Odjuren.
Nä, nu går vi, säger Ying och Peppar. VARJE dag måste man lära dem på nytt hur man går fint i koppel. Minst två gånger varje dag, alltså. Det svåraste tricket för alla hundar, tror jag.
Tröjan jag stickade åt Tigger förra vintern. Jazz har fått överta den, har har liksom större behov...
Finfin, med flätor och det hele.
Fabbro Ying. Drygo.
Men ta mig katten - det VAR soligt idag, redan tidigt på dagen!
Full av energi och friluftsförväntan släppte jag ut hundarna i trädgården medan jag rustade mig och rotade fram lämpliga koppeldon.
Och så rök Pepp och Tigg ihop. Eller rättare sagt: Peppar blev trött på Tiggers trakasserier och fräste åt honom och det ansåg Tigg vara tillräckligt för att - hurra! - bitas.
Ganska jobbigt är det att skilja på två ilskna hundar när man är ensam och den ena hunden är en russlare.
Men det gick. Och dess bättre var jag ordentligt klädd i tjocka kläder OCH tjocka vantar, så jag blev bara liiitet biten i ena handleden.
Efter en summarisk genomgång av ev. skador (bara några rispor) traskade vi iväg, för att jobba bort adrenalinet.
Min hals kändes så där som när man har sprungit alldeles alldeles för fort och för länge - det gör ont och smakar blod. Och sen har jag hostat hela dagen. Så litet jobbigt var det allt, men huvudsaken är ju att de inte tog livet av varandra...
En lång bra promenad blev det i alla fall, dryga 90 minuter i kylan.
Skugga närmast, men sol bortöver åkern. Finfint!
Odjuren.
Nä, nu går vi, säger Ying och Peppar. VARJE dag måste man lära dem på nytt hur man går fint i koppel. Minst två gånger varje dag, alltså. Det svåraste tricket för alla hundar, tror jag.
Tröjan jag stickade åt Tigger förra vintern. Jazz har fått överta den, har har liksom större behov...
Finfin, med flätor och det hele.
Fabbro Ying. Drygo.