Snorunge!
Minsta barnet har varit tokförkyld ända sedan i fredags. Nu först börjar hon komma till sig, och detta uteslutande därför att hennes allt uppoffrande Moder har fått ärva förkylningen.
I morse trodde jag att döden stod för dörren, men med uppbjudande av mina sista snoriga krafter kröp jag i termobraxer o det hela och gick ut med kritterna.
Och det var sportlovsväder! Råggul sol på italiensk schlagerblå himmel och snö som gnistrade som en nysydd konståkningsdräkt (en sån där med miljoners små små kristaller vilkas applicerande tarvar två valium, en whisky, total avskildhet samt ett fullkomligt dragfritt utrymme och eoner av tid. Men som härstädes i normalfallet brukar anbringas vid köksbordet, medan maken lagar middag, hundarna hoppar på sömmerskan och drar i dräkten, barn nyfiket pillar på allt, tränaren ringer och svärjer på rotvälska, hundarna börjar slåss, maken dukar fram maten och isprinsessan ska ha dräkten nästa morgon. När hon startar som nummer två i första klassens första uppvärmningsgrupp och tävlingen går av stapeln vid pass 23 mil hemifrån och det har snöstormat hela natten.). Var vi stävade fram klingade över nejden plopp - plopp - plopp. Det var INTE dagsmejan - det var mina fräknar som sprang fram!
Det var bara knappa tio grader kallt ute och solen värmde så skönt!
På hemvägen träffade vi två tanter som satt och missade bussen. De satt i en busskur av glas, mitt i solen och hade det så skönt så när bussen kom bestämde de sig för att vänta in nästa.
Tanterna och flera andra tyckte att hundarna var så duktiga och lydiga - sådant värmer alltid ett mattehjärta!
I morse trodde jag att döden stod för dörren, men med uppbjudande av mina sista snoriga krafter kröp jag i termobraxer o det hela och gick ut med kritterna.
Och det var sportlovsväder! Råggul sol på italiensk schlagerblå himmel och snö som gnistrade som en nysydd konståkningsdräkt (en sån där med miljoners små små kristaller vilkas applicerande tarvar två valium, en whisky, total avskildhet samt ett fullkomligt dragfritt utrymme och eoner av tid. Men som härstädes i normalfallet brukar anbringas vid köksbordet, medan maken lagar middag, hundarna hoppar på sömmerskan och drar i dräkten, barn nyfiket pillar på allt, tränaren ringer och svärjer på rotvälska, hundarna börjar slåss, maken dukar fram maten och isprinsessan ska ha dräkten nästa morgon. När hon startar som nummer två i första klassens första uppvärmningsgrupp och tävlingen går av stapeln vid pass 23 mil hemifrån och det har snöstormat hela natten.). Var vi stävade fram klingade över nejden plopp - plopp - plopp. Det var INTE dagsmejan - det var mina fräknar som sprang fram!
Det var bara knappa tio grader kallt ute och solen värmde så skönt!
På hemvägen träffade vi två tanter som satt och missade bussen. De satt i en busskur av glas, mitt i solen och hade det så skönt så när bussen kom bestämde de sig för att vänta in nästa.
Tanterna och flera andra tyckte att hundarna var så duktiga och lydiga - sådant värmer alltid ett mattehjärta!