Så lätt!
Jag glömde en sak.
Man säger ju, och det gör jag också, att det är så lätt att springa för man behöver inte passa någon speciell tid eller ta sig nånstans - man bara snörar på sig skorna och ger sig ut. Träningspasset börjar direkt.
Och visst är det så. Eller så VAR det.
Tills Peppar flyttade in. För Peppar flyttar saker.
Vi har varit så pedagogiska så vi säger aldrig "nej dumma hund, släpp den!" när nån hund bär på nåt. I stället blir det beröm och godis och byta och hela konkarongen. Vilket fungerar bra, i och för sig.
Fast Peppar har satt det där i system och så snart han känner sig litet sugen, och det känner han sig nästan jämt, så hämtar han nåt, och nästan alltid hämtar han nåt i hallen.
I hallen finns skor och halsband och koppel.
Som man är litet lat rustar man sig med ett gäng godisar och fortsätter med vad man nu gör, t.ex. ser på TV, sitter framför datorn, läser eller bara sitter och ser allmänt dum ut. Och när Peppar kommer med sin pantsak ger man honom en godis och lägger upp saken där man sitter. Så småningom har man ett berg av skor och hundsaker.
Sen glömmer man det hela och gör nåt annat.
Och nästa gång man ska ut och springa så är det så lätt, så lätt - om man bara kunde hitta ett sammanhängande par skor!
Idag hittade jag 4 högerskor och en vänstersko. Fast vänsterskon hörde inte ihop med nån av högerskorna. Sen hittade jag några kängor också, men de kunde jag ju inte springa i.
Först blir man arg och svettig av detta avbrott när man så att säga har kommit in i springandet, i alla fall mentalt. Men sen blir man nästan litet tacksam för man blir ju i alla fall ordentligt uppvärmd inför springturen.
Och sen är det ju det där att han är så rysinnerligt SÖT när han kommer dragande med nåt fynd och ser så förhoppningsfull ut.
Man säger ju, och det gör jag också, att det är så lätt att springa för man behöver inte passa någon speciell tid eller ta sig nånstans - man bara snörar på sig skorna och ger sig ut. Träningspasset börjar direkt.
Och visst är det så. Eller så VAR det.
Tills Peppar flyttade in. För Peppar flyttar saker.
Vi har varit så pedagogiska så vi säger aldrig "nej dumma hund, släpp den!" när nån hund bär på nåt. I stället blir det beröm och godis och byta och hela konkarongen. Vilket fungerar bra, i och för sig.
Fast Peppar har satt det där i system och så snart han känner sig litet sugen, och det känner han sig nästan jämt, så hämtar han nåt, och nästan alltid hämtar han nåt i hallen.
I hallen finns skor och halsband och koppel.
Som man är litet lat rustar man sig med ett gäng godisar och fortsätter med vad man nu gör, t.ex. ser på TV, sitter framför datorn, läser eller bara sitter och ser allmänt dum ut. Och när Peppar kommer med sin pantsak ger man honom en godis och lägger upp saken där man sitter. Så småningom har man ett berg av skor och hundsaker.
Sen glömmer man det hela och gör nåt annat.
Och nästa gång man ska ut och springa så är det så lätt, så lätt - om man bara kunde hitta ett sammanhängande par skor!
Idag hittade jag 4 högerskor och en vänstersko. Fast vänsterskon hörde inte ihop med nån av högerskorna. Sen hittade jag några kängor också, men de kunde jag ju inte springa i.
Först blir man arg och svettig av detta avbrott när man så att säga har kommit in i springandet, i alla fall mentalt. Men sen blir man nästan litet tacksam för man blir ju i alla fall ordentligt uppvärmd inför springturen.
Och sen är det ju det där att han är så rysinnerligt SÖT när han kommer dragande med nåt fynd och ser så förhoppningsfull ut.