Pelleskop-livet

Bara inte jag

Publicerad 2010-04-05 00:04:31 i Allmänt

Hela helgen har jag nåtts av information om hur alla tillbringar hela dagar i skogar och på appellplaner med sina hundar. Träning, träning, träning med andra ord.
Och så tänker jag, att ja, man borde väl...
Fast sen säger jag som Tigern: Fast om man inte VILL, då VILL man inte! (och då brukar jag ibland ta denne i nackskinnet, men den behandlingen är det ingen som utsätter mig för)

Jag har liksom ingen riktig ork för hårdträning med hundar just nu. Det är för blött och jockigt överallt och jag har ingen riktig energi och entusiasm. Det är skönare att bara strosa, sitta på en sten i solen, pussa på nosen.

Men liitet träning blir det ju förstås alltid.




T.ex. fritt följ med Ying. Tänk, att när man säger "fot" och kan inhämta denna vy vid sin vänstra sida - då blir man så full i fniss så man kan knappt fortsätta att träna.
De ser så KNÄPPA ut, pejer! Hur kan de bara se så tokiga ut?
Inte nog med att de har en galen fysionomi, de har en så förvirrad uppsyn också. Och förvirrande.
Och hur kan de vara så knasiga och ändå så genomkloka?

Nästan varje dag sliter jag mitt hår över denna stolliga hund, men nästan varje dag tänker jag också: hur katten ska vi klara oss när Ying inte finns längre?! Hur ska vi klara oss utan pej i huset? Men orkar man börja om med en ny vilsepära?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela