Veset
Maken är sjuk som katten - förkyld av och till, febrig, jädra huvudvärk. Han har varit hemma från jobbet i två dagar, vilket måste vara nytt rekord. Minsta barnet mår jättekymigt och sover mest hela dagen. Plötsligt känns alla kvällstidningslöpsedlar och annat alldeles relevanta. Det är otäckt när det piskas upp en domedagsstämning. Och otäckare ändå när lilla Jaget sticker fram sitt fula plyte: -Men JAG då? Tänk om JAG blir smittad! JAG tillhör ju en Riskgrupp!
Ja men OCH! svarar jag då. Dör man så dör man, det kan man nog leva med (typ). Det är värre att oroa sig för familj och närstående.
Usch, nu vill jag ha dem på benen igen. Eller i alla fall med entydiga symtom på vanlig svensk bonnsnuva.
Ja men OCH! svarar jag då. Dör man så dör man, det kan man nog leva med (typ). Det är värre att oroa sig för familj och närstående.
Usch, nu vill jag ha dem på benen igen. Eller i alla fall med entydiga symtom på vanlig svensk bonnsnuva.