Rätt upp i adelskalendern.
I söndags drog hela den tvåbenta delen av hemmavarande familj sina två röda hundar och for till ett slott. Vi SA att vi skulle dit och kolla på äpplen, men det var förstås bara en förevändning. Ty saken är den att minsta barnets goda vän bebor paläet i fråga och sagda vän har en ett par år äldre bror. Som hittat! Och om dotra skulle bli slottsfru därstädes så finns det stor möjlighet att MIN receptsamling kommer att förevisas för kommande generationers nyfikna. MIN makaronipudding, MIN torkade lever!
Visst ser vi litet adliga ut? Åtminstone släkt-med-knapadliga? (Särskilt Ying, förstås.)
Sen börjar det förstås gå överstyr. Den där Ying! säger Jazz och låtsas att han inte känner oss.
Andhämtningspaus.
Och så kör vi igen!
Ying =mammut
Gammalt träd. Behöver inte bli så mycket äldre, tycker Ying och Jazz.
-Men VARFÖR får vi inte kissa på det urgamla trädet? Varför?! Värdelöst.