Liten utflykt
Igår lassade jag in alla fyra hundarna i bilen så de fick följa med när jag skjutsade barnet till träningen i residensstaden. En stor och en liten per burhalva går faktiskt hyfsat - de sitter ju säkert i alla fall. Naturligtvis är det Ying+Tigg resp. Jazz+Pepp som kamperar ihop. Men nån liten jäkel i mig säger att det skulle vara intressant att låta Pepp o tigg dela trångt burutrymme i nån timme...
Ungens träningslokus ligger i bakkanten av Windy City (närå, inte Chicago, men nästan) - där blåser och regnar det nästan alltid och är ett vidrigt tillhåll. Men en 4H-gård ligger bara 10 minuters promenad från parkeringen så dit gick vi. Och jisses! vilket liv på Ying när han fick syn på små lamm. För ett oskolat öra kan han nog låta ganska blodtörstig men det är han inte alls, han vill bara TA HAND OM och DUTTA MED och förstås SUGA PÅ ÖRONEN. Han ville inte alls lyssna på mig när jag sa att lammens mammor och pappor tog hand om dem, han bara fnös: "Som om de kan det! De är ju FÅR!" Till slut lyckades jag i alla fall få med mig honom därifrån bara för att omedelbart drabbas av whiplashskada när Pepp fick för sig att han skulle jaga en nötväcka.Om man tar tillräckligt lång sats så KAN man nämligen springa upp i ett träd påstår han, och det var inte långt ifrån att han lyckades, med mig släpande efter.
På återvägen hittade vi en liten ängsbacke, hur idyllisk som helst fast med fullt av fula gubbar, McDonaldsskräp, ölburkar och annat stadsaktigt. Jag avskyr verkligen den där staden! Jazz och Ying blev helt galna på en skum gubbe, jag kunde knappt hålla dem. Jazz var som vanligt allmänt hysterisk men Ying menade allvar, det var uppenbart.
Sen var det traskatraska på asfalterad gångväg i motvind (alltid motvind i den stan, aldrig medvind) fram till parkeringen. Då hade en timme gått och jag hade "bara" en timme till att slå ihjäl.
Först satt jag i bilen och läste litet "Märthaskolans handbok", mycket uppbygglig, och störtade med jämna mellanrum ut, slet upp baklucka och burdörr och tuktade Tigg som gafflade så fort nån gick förbi. Till slut förstod han piken, fast den var fin .
Efter en lämplig vilopaus plockade jag fram koner och rockring ur bilen (jag är rena Skalman, är jag) och placerade ut en ruta med en ring i. Omkringstående började se förhoppningsfulla ut, skulle det bli cirkus? Nä, det skulle det inte, det skulle bli rrrrutan! Och se det gick riktigt bra igår! Litet fjärrdirigering också, fast då var Tigern litet osorterad för det spelades football intill och spelarna hojade o stod i så det blev alltför spännande. Så till det sorgliga kapitlet: inkallning med ställande. Näe, förresten, jag vill inte ens tänka på det.
Så fick Pepparn träna litet fot, sitt kvar, inkallning osv. Han är stencool han. Vaddå högljudda småpojkar, sportbilar och korvkiosk intill? Har jag inte lagt märke till. Litet godis och litet wubba så ser han alldeles gooey-eyed ut: I only have eyes for you, matte.
Sen kom barnets träningskamrater ut, en efter en, men inte mitt lilla barn inte, tro aldrig det. När hon äntligen kom spände jag ögonen i henne och frågade: -Varför kom X och Y ut för en kvart sen och du först nu?! Jag ville äntligen beslå henne med att söla med omklädningen. "Hmpf, vad tror du?" sa barnet och såg ampert ut. "X sa som vanligt att hon hade skavsår och då fick Y huvudvärk." Som vanligt fick jag skämmas för att jag är en Ond Moder. Tur ändå att jag är Bara EN Mor, och inte två.
Ungens träningslokus ligger i bakkanten av Windy City (närå, inte Chicago, men nästan) - där blåser och regnar det nästan alltid och är ett vidrigt tillhåll. Men en 4H-gård ligger bara 10 minuters promenad från parkeringen så dit gick vi. Och jisses! vilket liv på Ying när han fick syn på små lamm. För ett oskolat öra kan han nog låta ganska blodtörstig men det är han inte alls, han vill bara TA HAND OM och DUTTA MED och förstås SUGA PÅ ÖRONEN. Han ville inte alls lyssna på mig när jag sa att lammens mammor och pappor tog hand om dem, han bara fnös: "Som om de kan det! De är ju FÅR!" Till slut lyckades jag i alla fall få med mig honom därifrån bara för att omedelbart drabbas av whiplashskada när Pepp fick för sig att han skulle jaga en nötväcka.Om man tar tillräckligt lång sats så KAN man nämligen springa upp i ett träd påstår han, och det var inte långt ifrån att han lyckades, med mig släpande efter.
På återvägen hittade vi en liten ängsbacke, hur idyllisk som helst fast med fullt av fula gubbar, McDonaldsskräp, ölburkar och annat stadsaktigt. Jag avskyr verkligen den där staden! Jazz och Ying blev helt galna på en skum gubbe, jag kunde knappt hålla dem. Jazz var som vanligt allmänt hysterisk men Ying menade allvar, det var uppenbart.
Sen var det traskatraska på asfalterad gångväg i motvind (alltid motvind i den stan, aldrig medvind) fram till parkeringen. Då hade en timme gått och jag hade "bara" en timme till att slå ihjäl.
Först satt jag i bilen och läste litet "Märthaskolans handbok", mycket uppbygglig, och störtade med jämna mellanrum ut, slet upp baklucka och burdörr och tuktade Tigg som gafflade så fort nån gick förbi. Till slut förstod han piken, fast den var fin .
Efter en lämplig vilopaus plockade jag fram koner och rockring ur bilen (jag är rena Skalman, är jag) och placerade ut en ruta med en ring i. Omkringstående började se förhoppningsfulla ut, skulle det bli cirkus? Nä, det skulle det inte, det skulle bli rrrrutan! Och se det gick riktigt bra igår! Litet fjärrdirigering också, fast då var Tigern litet osorterad för det spelades football intill och spelarna hojade o stod i så det blev alltför spännande. Så till det sorgliga kapitlet: inkallning med ställande. Näe, förresten, jag vill inte ens tänka på det.
Så fick Pepparn träna litet fot, sitt kvar, inkallning osv. Han är stencool han. Vaddå högljudda småpojkar, sportbilar och korvkiosk intill? Har jag inte lagt märke till. Litet godis och litet wubba så ser han alldeles gooey-eyed ut: I only have eyes for you, matte.
Sen kom barnets träningskamrater ut, en efter en, men inte mitt lilla barn inte, tro aldrig det. När hon äntligen kom spände jag ögonen i henne och frågade: -Varför kom X och Y ut för en kvart sen och du först nu?! Jag ville äntligen beslå henne med att söla med omklädningen. "Hmpf, vad tror du?" sa barnet och såg ampert ut. "X sa som vanligt att hon hade skavsår och då fick Y huvudvärk." Som vanligt fick jag skämmas för att jag är en Ond Moder. Tur ändå att jag är Bara EN Mor, och inte två.