Specialen, eller Mumien vaknar!
Här kommer äntligen en rapport från Staffespecialen den 4 juli. En VARM dag var det, och kvav. Nån liten regnskur kom på eftermiddagen, men den var till mindre besvär än värmen. Vi var alldeles sprutmålade när vi kom hem!
Redan 7.45 på morgonen var det dags för lydnad. Spännande värre!
Peppisen i mitten. Matten blev inte helt glad när Aron behagade lägga sig i rät vinkel till Peppen och mönstra honom. Men Aron är snäll och Peppar verkade inte ens lägga märke till att det fanns andra hundar på planen.
Nästa orosmoment - Axa bestämmer sig för att gå till sin matte. Peppar har hakan i backen och blicken på matten. Duktig liten gris!
Sista luringen - tänker hunden ligga kvar när matte kommer tillbaka? JAAA, det gör han. Världens duktigaste lilla nasse! Än så länge...
Tandvisning. En snabbträning med husse innan vi skulle in i ringen, och Peppar lär sig snabbt. Inte en fena rörde han! 10 igen.
Sen tog orken slut. Linförigheten var katastrofal i början och blev något bättre sen. Här har han samlat sig litet - avståndet till domare och tävlingsledare är ju större också! De övriga momenten gick bra, utom ställande under gång som vi nollade. Jag hade kunnat rädda några poäng med ett dk, men ville inte tramsa eftersom det ändå var en inofficiell tävling. Summa summarum tror jag att det kommer att bli bra, men mycket kommenderingsträning skulle vi behöva! Nån som ställer upp?
Sen träffade vi PLURA!!! Plurisen är så fin så fin och rar och mjuk och - ja, helt enkelt underbar!
Plura heter egentligen Goodstaff's Ears With Stripes. Andra örat har nämligen också en rand. Plura är uppenbarligen ett chefsämne - kör redan med kritstrecksrandigt.
Jag måste också visa detta lilla gäng: först kommer Plura, sen Pluras matte, sen Anna som ställde Plura och sist Pluras husse. Pluringens föräldrar var med stor marginal de finaste på hela utställningen. De får varsitt CERT av mig! Anna är förstås fin också, och har fina hundar som hon tränar massor med. Ett CERT till henne också!
Matte och Peppen vilar under ett paraply som fick tjänstgöra främst som parasoll. Tack och lov för plutodukar och burfläkt!!
Puss på hela matten.
Mumien då, hur var det med den?
Jo - det gick ju inte så där över sig på utställningen. En slät etta och världens tristaste kritik. Fint huvud, fina öron, fin kropp, fina rörelser, bra visad. Tack tack.
Det tyckte inte maken om. Endast med svårighet kunde jag hindra honom från att skrika "ut med domarn" och annat hockeymässigt.
När vi hade kommit hem och jag var trött som bara attan var maken desto mer alert. Han lyckades snoka upp förra numret av sharpeibladet där det fanns en utställningskalender och sen var det bestämt - Nyköping och Norrköping ska vi till. Basta!
Ni vet - han som inte gillar hundsport. Eller hundar.
Redan 7.45 på morgonen var det dags för lydnad. Spännande värre!
Peppisen i mitten. Matten blev inte helt glad när Aron behagade lägga sig i rät vinkel till Peppen och mönstra honom. Men Aron är snäll och Peppar verkade inte ens lägga märke till att det fanns andra hundar på planen.
Nästa orosmoment - Axa bestämmer sig för att gå till sin matte. Peppar har hakan i backen och blicken på matten. Duktig liten gris!
Sista luringen - tänker hunden ligga kvar när matte kommer tillbaka? JAAA, det gör han. Världens duktigaste lilla nasse! Än så länge...
Tandvisning. En snabbträning med husse innan vi skulle in i ringen, och Peppar lär sig snabbt. Inte en fena rörde han! 10 igen.
Sen tog orken slut. Linförigheten var katastrofal i början och blev något bättre sen. Här har han samlat sig litet - avståndet till domare och tävlingsledare är ju större också! De övriga momenten gick bra, utom ställande under gång som vi nollade. Jag hade kunnat rädda några poäng med ett dk, men ville inte tramsa eftersom det ändå var en inofficiell tävling. Summa summarum tror jag att det kommer att bli bra, men mycket kommenderingsträning skulle vi behöva! Nån som ställer upp?
Sen träffade vi PLURA!!! Plurisen är så fin så fin och rar och mjuk och - ja, helt enkelt underbar!
Plura heter egentligen Goodstaff's Ears With Stripes. Andra örat har nämligen också en rand. Plura är uppenbarligen ett chefsämne - kör redan med kritstrecksrandigt.
Jag måste också visa detta lilla gäng: först kommer Plura, sen Pluras matte, sen Anna som ställde Plura och sist Pluras husse. Pluringens föräldrar var med stor marginal de finaste på hela utställningen. De får varsitt CERT av mig! Anna är förstås fin också, och har fina hundar som hon tränar massor med. Ett CERT till henne också!
Matte och Peppen vilar under ett paraply som fick tjänstgöra främst som parasoll. Tack och lov för plutodukar och burfläkt!!
Puss på hela matten.
Mumien då, hur var det med den?
Jo - det gick ju inte så där över sig på utställningen. En slät etta och världens tristaste kritik. Fint huvud, fina öron, fin kropp, fina rörelser, bra visad. Tack tack.
Det tyckte inte maken om. Endast med svårighet kunde jag hindra honom från att skrika "ut med domarn" och annat hockeymässigt.
När vi hade kommit hem och jag var trött som bara attan var maken desto mer alert. Han lyckades snoka upp förra numret av sharpeibladet där det fanns en utställningskalender och sen var det bestämt - Nyköping och Norrköping ska vi till. Basta!
Ni vet - han som inte gillar hundsport. Eller hundar.