Pelleskop-livet

Jazzen är betydligt bättre i benet och även i humöret. Nåja bättre och bättre, "bättre humör" hos Jazzen yttrar sig i att han igår skällde på brevbäraren igen. Både minsta barnet och jag blev nästan tårögda av detta friskhetstecken. Han traskar på ganska bra i trappor osv. också, och jagade Peppar igår under ilskna svordomar. På bättringsvägen alltså. Och det var väl tur, för igår firade min röde rackare sin fyraårsdag!! Lillgrabben börjar bli gubbe! ("Kan du vara själv", säger Jazz.) Och hela eländet med tassen/benet beror alltså på att han gick i clinch med en igelkotte. Enfaldigt gjort, men jag är rädd att han inte har blivit visare av skadan.

Ying har börjat se sig om med tefatsstora ögon igen - när det passar, förstås. Jag påminns om min ungdoms dagar och frågar ivrigt: -Haru käkat blängsylta, va?! vilket jag, men ingen annan, finner oerhört skojfriskt.