Ting på lokal
Vår trötta lördag fortsatte med hundbyte och en tur med Ying till nyinvigningen av det lokala hundcaféet. Inte bara vi tyckte att det var en god idé - alla hundar som man aldrig ser på brukshundsklubben verkade vara där. Där fanns en myckenhet papillon, phalène, tibetansk spaniel, bichon frisé, sheltie, pudel o den sortens och så en del annat förstås. Ying var värre än jag: han sjöng oavbrutet, jag tror det var nåt av Wagner. Nån sån där valkyria som dessvärre vägrar att dö. Sen höll han på att köra hela mulen i en alldeles ny, oöppnad prinsesstårta - i alla sista sekunden ingrep jag. Jag bjöd honom på tårta från mitt fat i stället men den ville han inte ha. -Vilken LITEN bit! Gnorf... sa han bara. Däremot ville han i vanlig ordning hälsa på både folk och fä - han till och med klättrar upp på främmande människor och kräver att få tvätta dem i ansiktet. Tyvärr är det nästan ingen som har en aning om hur utomordentligt hedrande det faktiskt är att bevisas en sån ynnest av en pej, men de allra flesta blir glada ändå. En puss av ett muldjur är ju ändå nåt visst. Sen köpte jag pej-örhängen, alltså inte örhängen-för-en-pej, utan örhängen-för-mej, med-en-pej. De ser ut så här:
De har blivit fotograferade för tidningen Hundsport också, ni får väl hålla ögonen öppna. Men kom ihåg: det var här ni såg dem först!