Ying och matvaktandet
Food aggression - det är illa det! Man ser på Djurpolisen från alla möjliga ställen hur hundar som vaktar sin mat fmot petande med skyltdocksarmar dessvärre omedelbums måste avdagatagas, naturligtvis på humant sätt.
Fast hur bestämmer man på humant sätt att nån inte ska få leva längre? Oavsett hur avlivningsmetoden är utformad är det nåt som inte stämmer i den där ekvationen.
Nåväl - igår fick hundarna öron. Lördagsgodis.
Ett vilt smaskande utbröt - Tigger sökte skyddshäkte i buren under köksbänken, Jazz placerade sig i korgen i TV-rummet och blängde argsint omkring sig, Peppar sökte ensamheten i korgen i bokrummet. En riktig bokmal, den.
Men Ying, han drabbades i vanlig ordning av problem.
Nämligen det problem som alltid har drabbat de besuttna klasserna: hur skydda sin egendom från obehörigas giriga blickar och gap?
Massvis med osynlig jord puttar han till över sin skatt, men riktigt säkert känns det inte. Det bärs och pips och funderas.
Men så säger äldsta barnet: Ying, nu kommer jag och TAR dig!
Genast blir det liv i luckan, Ying börjar studsa runt som Kung Fu Panda ungefär. Och så MORRAR han, ganska livsfarligt låter det. Inte alls.
Ying som morrar låter så rart så man vill äta upp honom genast. Fast naturligtvis på humant sätt.
(PS. Man kan naturligtvis ta ifrån honom örat eller vad han nu har utan minstaste minsta risk för liv och lem. Världens snällaste hund är Ying, nämligen.)
Fast hur bestämmer man på humant sätt att nån inte ska få leva längre? Oavsett hur avlivningsmetoden är utformad är det nåt som inte stämmer i den där ekvationen.
Nåväl - igår fick hundarna öron. Lördagsgodis.
Ett vilt smaskande utbröt - Tigger sökte skyddshäkte i buren under köksbänken, Jazz placerade sig i korgen i TV-rummet och blängde argsint omkring sig, Peppar sökte ensamheten i korgen i bokrummet. En riktig bokmal, den.
Men Ying, han drabbades i vanlig ordning av problem.
Nämligen det problem som alltid har drabbat de besuttna klasserna: hur skydda sin egendom från obehörigas giriga blickar och gap?
Massvis med osynlig jord puttar han till över sin skatt, men riktigt säkert känns det inte. Det bärs och pips och funderas.
Men så säger äldsta barnet: Ying, nu kommer jag och TAR dig!
Genast blir det liv i luckan, Ying börjar studsa runt som Kung Fu Panda ungefär. Och så MORRAR han, ganska livsfarligt låter det. Inte alls.
Ying som morrar låter så rart så man vill äta upp honom genast. Fast naturligtvis på humant sätt.
(PS. Man kan naturligtvis ta ifrån honom örat eller vad han nu har utan minstaste minsta risk för liv och lem. Världens snällaste hund är Ying, nämligen.)