Söndag
Idag var det dessvärre KALLT igen - runt 10 grader mitt på dagen när vi gick ut på rejälpromenaden. Idag fick Jazzen stanna hemma och i stället ta en kortare promenad med husse och Olsson. Husse var nämligen Olssonvakt idag (då Olssons matte hade övergivit denne för att begifva sig till hufvudstaden) och var därmed av sin heder ålagd att gå ut. I snön. Stackarn!
I alla fall - som det nu var så KALLT och hade varit mindre kallt var det en ryslig skarsnö överallt. Omgående gjorde lillpeppen pepito illa sig så att bloden kom fram, som det heter. Ytterst sorgligt det hela, men Peppar själv tog ganska lätt på det. Bara ibland måste han få en extra godis för att kunna övervinna smärtan, sa han. Och det ställer man ju upp på.
Tigern fick ideligen isbollar bland tårna och måste bearbetas (helst bäras, sa Tigern själv, men jag är ju för fanken bara ett litet svagt och ömtåligt fruntimmer så det blev inget av med det) medan Ying i vanlig ordning tyckte att vädret var alldeles som perfekt.
Alltid ska dessa två mäta sig med varandra. Men Tiger är klart hemskast. En alldeles vidrig liten morsgris och tjallare - jag förstår inte hur Peppar kan ha sånt tålamod med honom!
Ångvälten från Murmansk. Den kinesiska delen av Murmansk.
Se bara, små blodstänk i snön var än vi färdas! Blåkall skymning plus sånt ger en så vemodig stämning av skillingtryck: allt är förött, lillen har blött. Suck.
Ying lämnar däremot fradga efter sig. -Undan! säger han, och i bästa fall hinner man kasta sig omkull i en snödriva. Annars blir man upptryckt i en dito av Mr Chinese himself. En ära, på min ära!
Obs! Mördarhund på jakt efter oskyldig person att bita. Hårt. MEN vilka fula öron!! Busöron.
Sen gick vi hem och där fick vi höra att Jazz hade varit ohyggligt förstämd när vi gick, eftersom han minsann fick stanna INNE! Uhuu! Sen tog alltså hussen honom med på en liten promenad och när Jazz kom in igen efter den var han ohyggligt förstämd eftersom husse minsann hade tvingat honom att gå UT! Uhuu!
I alla fall - som det nu var så KALLT och hade varit mindre kallt var det en ryslig skarsnö överallt. Omgående gjorde lillpeppen pepito illa sig så att bloden kom fram, som det heter. Ytterst sorgligt det hela, men Peppar själv tog ganska lätt på det. Bara ibland måste han få en extra godis för att kunna övervinna smärtan, sa han. Och det ställer man ju upp på.
Tigern fick ideligen isbollar bland tårna och måste bearbetas (helst bäras, sa Tigern själv, men jag är ju för fanken bara ett litet svagt och ömtåligt fruntimmer så det blev inget av med det) medan Ying i vanlig ordning tyckte att vädret var alldeles som perfekt.
Alltid ska dessa två mäta sig med varandra. Men Tiger är klart hemskast. En alldeles vidrig liten morsgris och tjallare - jag förstår inte hur Peppar kan ha sånt tålamod med honom!
Ångvälten från Murmansk. Den kinesiska delen av Murmansk.
Se bara, små blodstänk i snön var än vi färdas! Blåkall skymning plus sånt ger en så vemodig stämning av skillingtryck: allt är förött, lillen har blött. Suck.
Ying lämnar däremot fradga efter sig. -Undan! säger han, och i bästa fall hinner man kasta sig omkull i en snödriva. Annars blir man upptryckt i en dito av Mr Chinese himself. En ära, på min ära!
Obs! Mördarhund på jakt efter oskyldig person att bita. Hårt. MEN vilka fula öron!! Busöron.
Sen gick vi hem och där fick vi höra att Jazz hade varit ohyggligt förstämd när vi gick, eftersom han minsann fick stanna INNE! Uhuu! Sen tog alltså hussen honom med på en liten promenad och när Jazz kom in igen efter den var han ohyggligt förstämd eftersom husse minsann hade tvingat honom att gå UT! Uhuu!