Vårkänslor
Idag tog jag alla fyra busarna till skogen. Först la jag spår. ett på 1005 meter med tre pinnar och ett på 380 meter, också med tre pinnar. Den tjusiga längdangivelsen kommer sig av att jag för en gångs skull kom ihåg att ta med GPS:en. Detta gjorde det emellertid inte omöjligt för mig att gå bort mig, därav det första spårets längd.
Efter spårläggningen var jag helt SLUT, darrig i benen, svart framför ögonen och FROSSA!! Här är man ju van att vänta sig det värsta, så jag ringde till maken och talade om var jag befann mig. I fall jag inte skulle komma hem måste han ju veta var han kunde leta efter hundarna... Sen släppte jag ut vilddjuren på en åker och satte mig själv på en sten i solen, lutad mot en varm tallstam. Efter sisådär en halvtimme var jag fit for fight igen, och dessutom hade hundarna sprungit av sig det värsta så vi kunde ta en koppelpromenad runt elljusspåret. Fast det var fullt av älgar i skogen! Peppar tyckte att vi skulle smyga på älgarna och liksom tirritera dem, men det tyckte inte jag. Då övergick Peppar till att tirritera mig i stället, med ganska stor framgång. Till slut var jag tvungen att sätta mig och ta igen mig på en bänk i solen, igen. Det är ganska bra träning för jurren det också, att bara sitta och ta det lugnt. Ganska duktiga var dem, fast Ying grät i vanlig ordning. Och försökte äta upp mig.
Sen förpassades tre av fyra krakar in i bilen (obs! nu börjar det bli noga med VAR man parkerar och att se till att ha fönstren litet öppna!) och det var dags för Tigerlilja att spåra. OJ, vad han spårar, den killen! Det långa spåret tog 20 minuter att lägga och 24 minuter att gå - och då gjorde vi ändå rejäla partypauser vid pinnarna! Inte hade jag en aning om hur jag hade gått heller och ibland verkade det väldigt märkligt, men rätt som det var hittade jag ett av mina fotavtryck i mossan precis där Tigern gick. Och pinnarna kom vi direkt på - inga problem med markering som vanligt. Det var riktigt, riktigt bra spårat av min lille figur. Inte mattades han heller, möjligen kunde man se att det blev litet jobbigare för honom att ta sig fram över stockar och bäckar osv. Som tur var hade jag en liten förpackning kattmatt (kladdig) i fickan som han fick vid spårslutet, det var han sannerligen värd! Det andra spåret hade jag egentligen tänkt för Jazz, men han hade jagat upp sig så över älgarna och just i hans spår kryllade det av älglämningar så det kändes som onödigt besvär. Så Tigg fick ta det också, efter en liten promenad på 500 meter eller nåt. Nu märktes det mer att han började bli trött, det syntes mer att han jobbade. Men han gick precis lika fint och säkert, 10 minuter tog det. Jag tror inte att han skulle bryta spåret ens om det gick ÖVER en sovande älg! Nå, nu borde väl till och med Tigern vara litet trött. De andra är det i alla fall - de svansar runt och vill att jag skall slå mig till ro med en bok eller nåt, så de vet att jag tänker hålla mig i stillhet ett tag. Så de får SOVA! Så jag får väl offra mig då!