Tjyvjakt
Jo nu ska ni få höra! Spänn fast er och spetsa öronen. Det är så här, att jag är världens sämsta kastare. Nästan jämt kastar jag hårda saker i huvudet på folk eller på mig själv eller hundarna, eller också kastar jag fast dem i träd (t.ex. höga tallar så att ngt barn måste satsa livhanken för att få tillbaka mina grejer). Apportmomentet är rena dödsfällan för domarna, tur att de inte vet om det. Mot den bakgrunden låter det väl litet enfaldigt att ta med sig en gappay-boll av litet större modell som belöningsleksak till Peppar. En sån boll är ju rysligt hård och dessutom försedd med snöre så man kan använda den som slunga. I mina händer är den föga mindre farlig än en handgranat. Men i alla fall hade jag en sån i fickan och Ying och Peppar med mig. Och så fick de springa lösa och leva rövare på en stoooor tomt som har blivit alldeles över sen en konstig villa revs. När jag ropade på dem vände de på en 10-öring och kom i racerfart tillbaka, vilket förstås måste belönas. Så jag tog fram bollen ur fickan, vänd mot de framstormande hundarna, och när de var nästan framme snodde jag runt och slungade iväg bollen bakåt, med rejäl kraft. Rätt i plytet på en råbock!! Dvs. bollen träffade på sidan av huvudet, ungefär på käken, men han blev i alla fall stående och liksom knäade. Jag blev också stående, och hundarna också. Mycket hann jag tänka... Men sen satte rådjuret i alla fall av i skutt-skutt-skutt igen och hundarna efter. Jag brydde mig inte ens om att försöka ropa på dem i det läget... Konstigt nog vände Ying tillbaka redan efter ca 25 m och då kom strax Peppar också. Sen var jag litet fundersam på om jag skulle ha dem kopplade när vi kom till skogen, men jag orkade helt enkelt inte (för man är väl inte laglig, heller!). Och det konstiga var, att de där små tryngrisarna, som i vanliga fall springer i ganska stora åttor på båda sidor om mig, så att jag är liksom mitt i "krysset", de höll sig mycket närmare mig än vad de brukar göra. Och när jag tog fram bollen för att lekbelöna Peps för nåt så såg Ying väldigt entusiastisk ut också! Och han brukar aldrig bry sig om nån sån boll... Så nu undrar jag om det kan vara så att hundarna har fått en ny, och högre, uppfattning om mig. Snacka om flockledare - slår ihjäl vilda djur längs vägen...