Min lilla onsdag
Så här såg min lilla onsdag ut:
Väckning av maken; kaffe, rostat bröd med marmelad o medicin (NÄ, inte på mackorna, heller!) i sängen.
Útfodrar hundar, trädgårdsrastar, klär på mig och sätter upp håret, häller kaffe på termos, sorterar hundar och FAR iväg mot skogen!
Poliskontroll. Alla stoppas och får blåsa samt visa körkort. Jag var NYKTER. Hurra!
I skogen lägger jag ett 1200 m spår till Tigg och sen är det Yings tur att leka sök. Två figgar med synlig utgång går jättebra - jag får bassning av träningskamrat för att jag inte uppmärksammar att han vindar in och markerar. Hon har helt rätt, hans signaler är så fina och snabba. Jag måste träna minst lika mycket som hunden. Sen ett par hämta-rulle-övningar som också går jättebra.
När alla 4 hundarna hade körts fikade vi och Tigg fick leka med sin superlekkompis, lancashire heeler-tjejan Yrsa. Hon har precis fyllt ett år och de är som gjorda för varann hon och Tiger. Jag föreslog att vi skulle satsa på avel av Jack Heeler eller lancarussell eller nåt. Blandrasavel, det är min grej det! (inte)
Sen blev det en sväng till med Ying och det gick bra. Sista figgen gick ut medan han var ute hos den förra, så han såg inte utgången. Då blev det väldigt förvirrat först, men jag tror att han fick en aha-upplevelse. Sen litet rullövningar också, vilket gick strålande.
Så var det dags för Tiggs spår, som hade legat i precis tre timmar. Starten hade jag lagt parallellt med vägen så vi kunde göra ett spårupptag. Första gången tog han förstås bakspår, attans också! Men efter bara några meter så tappade han sugen och satte sig. Ut på vägen igen och på litet längre fram och då tog han spåret åt rätt håll. Och sen gick det som på räls. Litet mer lagom tempo när spåret var äldre - dessutom var det gräslig terräng, snårigt och tjocka lager med ris så han fick verkligen kämpa. Däremellan kala berghällar. Varenda gång när jag tänkte att NU är nog lilleman ute och cyklar! så började svansen gå som en propeller och så kom han med en pinne! 5 pinnar plus slutapport utan minsta tvekan. Och spåret gick precis där det skulle hela tiden - jag kollade med GPS-kartorna, för själv hade jag ju förstås ingen som helst uppfattning om hur jag hade gått. Mer än att det var i kringelikrokar. (Varje gång när jag går efter en spårande hund i ett spår som jag själv har lagt så svärjer jag och är argsint och lovar mig själv att aldrig mer lägga så hopplöst idiotiska spår.)
Sen kom vi äntligen hem, Jazz och Pepp var så yrvakna och lugna. Litet mys o umgänge med dem och sen lunch och jobb med sovande och snusande smådjur.
Och slutligen for jag på kvällen till klubben och tränade med Jazz och Peppar. Båda två var riktigt duktiga - Jazz har ju sina koncentrationsproblem, men jag har börjat springa och busa med honom och det fungerar bra. Han är ju inte intresserad av leksaker, men en matte som springer runt med en köttbulle i handen är mycket roligare än att bara bli itrattad köttbullen direkt. Fast jobbigare för matten... En platsliggning med schäfrar fick Jazzen också till, i FEM minuter, nästan kl. 21 på kvällen=kallt o fuktigt. DET tycker jag var duktigt!
Nu ska jag vara duktig och jobba ett tag till. I morgon tar vi nya tag!
Väckning av maken; kaffe, rostat bröd med marmelad o medicin (NÄ, inte på mackorna, heller!) i sängen.
Útfodrar hundar, trädgårdsrastar, klär på mig och sätter upp håret, häller kaffe på termos, sorterar hundar och FAR iväg mot skogen!
Poliskontroll. Alla stoppas och får blåsa samt visa körkort. Jag var NYKTER. Hurra!
I skogen lägger jag ett 1200 m spår till Tigg och sen är det Yings tur att leka sök. Två figgar med synlig utgång går jättebra - jag får bassning av träningskamrat för att jag inte uppmärksammar att han vindar in och markerar. Hon har helt rätt, hans signaler är så fina och snabba. Jag måste träna minst lika mycket som hunden. Sen ett par hämta-rulle-övningar som också går jättebra.
När alla 4 hundarna hade körts fikade vi och Tigg fick leka med sin superlekkompis, lancashire heeler-tjejan Yrsa. Hon har precis fyllt ett år och de är som gjorda för varann hon och Tiger. Jag föreslog att vi skulle satsa på avel av Jack Heeler eller lancarussell eller nåt. Blandrasavel, det är min grej det! (inte)
Sen blev det en sväng till med Ying och det gick bra. Sista figgen gick ut medan han var ute hos den förra, så han såg inte utgången. Då blev det väldigt förvirrat först, men jag tror att han fick en aha-upplevelse. Sen litet rullövningar också, vilket gick strålande.
Så var det dags för Tiggs spår, som hade legat i precis tre timmar. Starten hade jag lagt parallellt med vägen så vi kunde göra ett spårupptag. Första gången tog han förstås bakspår, attans också! Men efter bara några meter så tappade han sugen och satte sig. Ut på vägen igen och på litet längre fram och då tog han spåret åt rätt håll. Och sen gick det som på räls. Litet mer lagom tempo när spåret var äldre - dessutom var det gräslig terräng, snårigt och tjocka lager med ris så han fick verkligen kämpa. Däremellan kala berghällar. Varenda gång när jag tänkte att NU är nog lilleman ute och cyklar! så började svansen gå som en propeller och så kom han med en pinne! 5 pinnar plus slutapport utan minsta tvekan. Och spåret gick precis där det skulle hela tiden - jag kollade med GPS-kartorna, för själv hade jag ju förstås ingen som helst uppfattning om hur jag hade gått. Mer än att det var i kringelikrokar. (Varje gång när jag går efter en spårande hund i ett spår som jag själv har lagt så svärjer jag och är argsint och lovar mig själv att aldrig mer lägga så hopplöst idiotiska spår.)
Sen kom vi äntligen hem, Jazz och Pepp var så yrvakna och lugna. Litet mys o umgänge med dem och sen lunch och jobb med sovande och snusande smådjur.
Och slutligen for jag på kvällen till klubben och tränade med Jazz och Peppar. Båda två var riktigt duktiga - Jazz har ju sina koncentrationsproblem, men jag har börjat springa och busa med honom och det fungerar bra. Han är ju inte intresserad av leksaker, men en matte som springer runt med en köttbulle i handen är mycket roligare än att bara bli itrattad köttbullen direkt. Fast jobbigare för matten... En platsliggning med schäfrar fick Jazzen också till, i FEM minuter, nästan kl. 21 på kvällen=kallt o fuktigt. DET tycker jag var duktigt!
Nu ska jag vara duktig och jobba ett tag till. I morgon tar vi nya tag!