Pelleskop-livet

Idag träffade jag Monica med Soya och Bella på klubben och drog till skogs. Vi lade ganska långa spår åt Tigg resp. Bella, och så la jag ett kort åt Ying och Monica la ett viltspår åt Soya. Sen for vi vidare för litet sök- och uppletandeträning. Det var ju några veckor sedan Ying tränade sök men han hade inte glömt vad det var fråga om. Två gånger letade han upp Monica (synlig utgång, sen vände jag bort honom) och hon gick med honom in. Sen gick hon ut bara 5 meter eller så och tog med hans lösrulle (=en bit av slangen som husse använder för att göra rent sköldpaddans akvarium...). Vi har ju tränat litet inne med rulle men det var spännande att se om han skulle koppla ihop den övningen med skogsarbetet. Och det gick SÅ bra!! Litet grann fick Monica vifta men sen tog han den och kom i galopp till mig för belöning. Óch sen ut igen för "visa". Så glad man blir när det fungerar! Sen blev jag INTE så glad för det kom en lös, grinig hund farande och muckade, vilket inte precis var den minnesbild jag ville att Ying skulle ha av övningen... Inte var det  nån idé att göra om det sen heller eftersom han hade varvat upp så. Jag hoppas att det ändå blev en avslutad övning i hans minne (om han har nåt...) Tigerns uppletande gick sådär, jag ska nog inte slarva och skicka ut honom i så stora rutor utan hålla mig till smala korridorer men fullt djup, annars blir det väldigt slingrigt... Och så behöver han ha en indikation på att det finns nåt på fulla djupet först, annars vänder han halvvägs och tycker att det blir för långt. Men kämpar på bra gör han, i alla fall. Sen var det dags för spår. Att gå efter en spårande Ying är något av en Kafka-upplevelse. Han suger tag i spåret och drar iväg mycket målmedvetet, sen tvärvänder han plötsligt och går lika säkert åt andra hållet. Sen två varv runt en tall och ett varv runt en buske och så över och under och igenom så det blir en jätteknut som matten måste lösa upp. Med mycket möda. Sen får jag honom att ta spåret igen och han sätter av och ser ut som "Aha!" hela han tills proceduren upprepas igen. Himmel, vilka kringelikrokar det blir. MEN - på nåt sätt kom han rätt på pinnarna och tog upp dem riktigt fint. På slutet hade jag en köttbulleburk (MED lock, förstås!) och den spårade han också upp. Inte vet jag hur tusan det går till, och han går säkert 5 gånger så långt som spåret är, men nåt system är det väl i galenskapen... Sen fick Tigern spåra det spår som Monica hade lagt. Det är så roligt att gå ett spår som man inte har en aning om vart det tar vägen! Det verkar som om Tigg också tyckte det var kul att gå nån annans spår. Omväxling förnöjer... Det kändes riktigt bra och säkert, men nånstans på vägen missade han en pinne. Sen var övningarna slut och det var ett ganska trött fast nöjt gäng som for hemåt. Jazz och Pepp fick sig en koppeltränings- samt lösspringningspromenad och skötte sig också bra. Peppar är verkligen så mån om att vara till lags - få se hur länge det håller i sig. På hemvägen mötte vi äntligen staffen Våfflan, som vi bara hade hört talas om tidigare, han  var stor och röd och rar. De fick inte gå fram till varandra men även om de på staffars sätt klängde i kopplen och betedde sig verkade de inte ha det minsta emot varandra, utan såg litetgrann ut som Emil och Gottfrid när de fick syn på varandra. Samma skrot och korn... Jazz tyckte också att Våfflan som ut som en reko grabb, och det tycker Jazz inte om särskilt många.
Jag hade tänkte åka upp till klubben och se om det möjligtvis fanns nån där för litet plats och störning, men det är kallt och blåsigt som attan nu igen, och litet regnstänk i luften, så vi håller oss hemma i stället. Det finns så mycket man kan träna i köket, så!