Tisdagsträning
Igår började Ying o jag dagen med träningsgruppen. Först åkte vi ut till Lone och fick veta litet om hur man egentligen gör när man lär upp en vallhund. Hon visade också hur hon tränar med dels en ganska ny hund, Cleo, och dels en vallargalning som har hållit på ett tag men som måste hållas kort för att inte löpa amok.
Cleo har tränat klart och är ganska nöjd med sig.
Ada har en annan teknik än Cleo - benen går som trumpinnar och om Lone inte ser upp driver hon iväg fåren i 110 knyck!
Sen for vi vidare till skogs för litet sökövningar. Det var Yings andra träningstillfälle och det märktes stor skillnad mot första gången, för en vecka sedan. Han hade full fart ut, sen blev han litet fundersam förstås, när matte stod kvar på linjen. Då fick jag ut och vi "bildade flock" ute i rutan, fast utan att jag gjorde nåt, jag bara fanns där. Tre skick gjorde vi och det gick bättre och bättre - en mycket trött och mycket nöjd hund hade jag sedan.
Nästan lika roligt som att träna sin egen hund är det att titta på andras hundar, för att inte tala om att figga åt andra! Särskilt roligt när det är hundar som prövar på sök för första gången. Nästan alla tycker att det är jätteroligt, t.o.m. de som i likhet med Ying inte är särskilt människovänliga. Det var verkligen en lyckad förmiddag - trots att jag inte tinade upp förrän framemot kvällningen, och trots att jag var lerig och blöt rätt igenom!
På aftonen tog jag en 90 minuters promenad med Ying och Tigger, litet snygg koppelgång, mycket löslubbande och en hel del gå fint utan koppel. Ganska ofta får en i taget gå vid min sida, okopplad, medan den andra far runt som en skottspole och lever rövare. Sen byter jag hund; den som har gått fint får fara runt som ett troll och det tidigare trollet får gå fint. De är faktiskt jätteduktiga alla de tre som jag har tränat det med (alltså inte Peppar. Vi känner oss inte RIKTIGT mogna för det...!). Med Tigger tränade jag också läggande på långt håll, runt 50 meter går jättebra nu, smack i backen som en bordercollie - och han ligger kvar tills jag kommer fram, om det är så jag har tänkt. Ying fick bara träna inkallningar och fingående - hans huvud var ganska mosigt efter söket. Fast vet ni - jag är ingen hundpsykolog alls! Om jag kallar in Ying från kort avstånd och han i stället väljer att stå kvar och vädra efter vilt - då dänger jag honom i rumpan med kopplet!! Han verkar dock inte ta så illa vid sig, det blir mest som "aha!" och har en ganska långvarig effekt. Och nej, han kryper inte fram till matte på darrande kropp - snarare studsande och hoppande! Nån måtta får det vara på de mjuka metoderna, tycker jag. Törs man skriva så?
Cleo har tränat klart och är ganska nöjd med sig.
Ada har en annan teknik än Cleo - benen går som trumpinnar och om Lone inte ser upp driver hon iväg fåren i 110 knyck!
Sen for vi vidare till skogs för litet sökövningar. Det var Yings andra träningstillfälle och det märktes stor skillnad mot första gången, för en vecka sedan. Han hade full fart ut, sen blev han litet fundersam förstås, när matte stod kvar på linjen. Då fick jag ut och vi "bildade flock" ute i rutan, fast utan att jag gjorde nåt, jag bara fanns där. Tre skick gjorde vi och det gick bättre och bättre - en mycket trött och mycket nöjd hund hade jag sedan.
Nästan lika roligt som att träna sin egen hund är det att titta på andras hundar, för att inte tala om att figga åt andra! Särskilt roligt när det är hundar som prövar på sök för första gången. Nästan alla tycker att det är jätteroligt, t.o.m. de som i likhet med Ying inte är särskilt människovänliga. Det var verkligen en lyckad förmiddag - trots att jag inte tinade upp förrän framemot kvällningen, och trots att jag var lerig och blöt rätt igenom!
På aftonen tog jag en 90 minuters promenad med Ying och Tigger, litet snygg koppelgång, mycket löslubbande och en hel del gå fint utan koppel. Ganska ofta får en i taget gå vid min sida, okopplad, medan den andra far runt som en skottspole och lever rövare. Sen byter jag hund; den som har gått fint får fara runt som ett troll och det tidigare trollet får gå fint. De är faktiskt jätteduktiga alla de tre som jag har tränat det med (alltså inte Peppar. Vi känner oss inte RIKTIGT mogna för det...!). Med Tigger tränade jag också läggande på långt håll, runt 50 meter går jättebra nu, smack i backen som en bordercollie - och han ligger kvar tills jag kommer fram, om det är så jag har tänkt. Ying fick bara träna inkallningar och fingående - hans huvud var ganska mosigt efter söket. Fast vet ni - jag är ingen hundpsykolog alls! Om jag kallar in Ying från kort avstånd och han i stället väljer att stå kvar och vädra efter vilt - då dänger jag honom i rumpan med kopplet!! Han verkar dock inte ta så illa vid sig, det blir mest som "aha!" och har en ganska långvarig effekt. Och nej, han kryper inte fram till matte på darrande kropp - snarare studsande och hoppande! Nån måtta får det vara på de mjuka metoderna, tycker jag. Törs man skriva så?