Hunddag
Först alltså skogen med Jazz.
Sen Tigger och Peppar till hundlekplatsen. Debut för Peps, ganska mycket spännande lukter. Träffade en fin bassettax - Peppar sprang valpjublande fram, förbi hunden och fram till ägaren. Typiskt staffar, finns det en människa så siktar man på den.
På kvällen springtur med Ying, vågade mig äntligen på att ta ut honom i fri-spåret. Han var helt fantastisk att springa med - jag sa bara spring och gav ett enda "frrram"-kommando, sen lubbade han på i perfekt takt, utan att tramsa det minsta (i vanliga fall måste han lukta på varenda barr!). Jag hade som vanligt förarbältet på och Ying hade sele och elastisk tolklina; det var så behagligt för linan hölls hela tiden lagom sträckt så jag fick stöd för ryggen och inte riskerade att snubbla på linan. När jag ökade litet så ökade Ying litet, bromsade jag litet så saktade han in. Inget stopp förrän jag sa till och då gick han och snokade litet i promenadtakt tills det var springdags igen, då var han lika duktig! Han verkar vara gjord för joggingturer, och en behagligare sådan var det länge sen jag upplevde!
Kvickt hem och byte till cykel och Tigger - jag har skaffat en mojäng som är fästad vid cykeln och som man sätter fast hunden i; inte en "springer" men nåt liknande. Tigger är duktig och förstår kommandot "trav", börjar han galoppera är det lätt att få honom att bryta till trav. Nu gäller det att få honom att sluta trippa! Nåra milslånga turer som Sandra och killarna (www.sandrashundar.com) blir det dock inte - men så är ju också Tiggers ben avsevärt kortare än dem på Maximus och Frost!
Hem igen och byte till Jazz för en liten kvällsträning cum promenad. Allting satt som en smäck igår, jättesnygga lägganden i blött gräs och bra ställanden. Linförigheten är som den är, det blir mycket luft emellan (om jag går barfota går det bättre, men det alternativet vägrar jag att beakta!), men nu följer han bra och sticker inte ut i högersvängarna. Jag har också börjat att göra ställandet och läggandet efter några svängar och krokar - när jag bara tränade att gå rakt fram och sen lägga eller ställa så började han sacka väldigt i raksträckorna och ibland lägga sig på eget bevåg... När jag tränar så pass mycket med Jazz som jag gör nu får man en bra "promenadhund" på köpet. Jazz kan vara ganska "på" och svår att få att låta bli att dra i kopplet men ju mer vi tränar desto mer håller han sig intill mig även på vanliga promenader. En betydligt enklare och humanare koppelträningsmetod än det gamla ryckandet!
Sen Tigger och Peppar till hundlekplatsen. Debut för Peps, ganska mycket spännande lukter. Träffade en fin bassettax - Peppar sprang valpjublande fram, förbi hunden och fram till ägaren. Typiskt staffar, finns det en människa så siktar man på den.
På kvällen springtur med Ying, vågade mig äntligen på att ta ut honom i fri-spåret. Han var helt fantastisk att springa med - jag sa bara spring och gav ett enda "frrram"-kommando, sen lubbade han på i perfekt takt, utan att tramsa det minsta (i vanliga fall måste han lukta på varenda barr!). Jag hade som vanligt förarbältet på och Ying hade sele och elastisk tolklina; det var så behagligt för linan hölls hela tiden lagom sträckt så jag fick stöd för ryggen och inte riskerade att snubbla på linan. När jag ökade litet så ökade Ying litet, bromsade jag litet så saktade han in. Inget stopp förrän jag sa till och då gick han och snokade litet i promenadtakt tills det var springdags igen, då var han lika duktig! Han verkar vara gjord för joggingturer, och en behagligare sådan var det länge sen jag upplevde!
Kvickt hem och byte till cykel och Tigger - jag har skaffat en mojäng som är fästad vid cykeln och som man sätter fast hunden i; inte en "springer" men nåt liknande. Tigger är duktig och förstår kommandot "trav", börjar han galoppera är det lätt att få honom att bryta till trav. Nu gäller det att få honom att sluta trippa! Nåra milslånga turer som Sandra och killarna (www.sandrashundar.com) blir det dock inte - men så är ju också Tiggers ben avsevärt kortare än dem på Maximus och Frost!
Hem igen och byte till Jazz för en liten kvällsträning cum promenad. Allting satt som en smäck igår, jättesnygga lägganden i blött gräs och bra ställanden. Linförigheten är som den är, det blir mycket luft emellan (om jag går barfota går det bättre, men det alternativet vägrar jag att beakta!), men nu följer han bra och sticker inte ut i högersvängarna. Jag har också börjat att göra ställandet och läggandet efter några svängar och krokar - när jag bara tränade att gå rakt fram och sen lägga eller ställa så började han sacka väldigt i raksträckorna och ibland lägga sig på eget bevåg... När jag tränar så pass mycket med Jazz som jag gör nu får man en bra "promenadhund" på köpet. Jazz kan vara ganska "på" och svår att få att låta bli att dra i kopplet men ju mer vi tränar desto mer håller han sig intill mig även på vanliga promenader. En betydligt enklare och humanare koppelträningsmetod än det gamla ryckandet!