Pelleskop-livet

Fast bara litet - äldsta barnet skulle göra sin halkbanekörning o det är så praktiskt att halkbanan ligger 2 minuter från brukshundklubben i en närbelägen stad. Packade således in fyra stimmiga småpojkar i amrisen o for iväg. Peppar fick (helt trafik-osäkert) åka i barnets knä i framsätet. Han mår kymigt annars och måste få litet tillvänjning.

Väl framme tog vi först en liten promenad, hamnade på en stor tom fotbollsplan där hundarna fick röja och vi lekte inkallningsleken. Den tillgår så att alla hundar springer och busar och så ropar jag ett namn + kom, varvid ifrågavarande delinkvent liksom vänder i luften och kommer tjoandes med nåt vilt i blicken (och köttbullar i åtanke). En mycket skojig lek tycker både hundar o jag. Sen avslutas det hela med att jag ropar "Killar, koppel!" och de knasbollarna är lika glada då, kommer remmandes hela gänget och hoppar o snor så man knappt kan koppla dem. Godis blir det förstås också. Nån leksaksbelöning är det knappast läge för vid såna här massövningar...

Sen satte jag Peppar o Tigger i bilen och tog med Ying o Jazz till en appellplan för träning.

Platsliggning i 3 minuter med en matte som struttade omkring o var pinsam på de mest skiftande sätt. Bakom o framför o intill o kamera o hopp o stoj. Bara denna överseende blick från Jazzen, fast han måste ha skämts för mig...

Ying tycker INTE att det är kul att vara bunden när matte tränar med nån annan. Han håller inte precis inne med sin missnöje heller, han råmar o svärjer.

Nya "fotleken" är en verklig hit tycker Jazz. Matten säger "fot" och Jazz skuttar in o sätter sig, alldeles prittlig av förväntan. Sen lutar jag mig så långt framåt jag kan utan att tippa över - Jazzen lutar med och blir en mycket lång, och mycket uppmärksam, dvärgpinscher. Sen, kvickt som ögat, lutar jag bakåt i stället!! Stor succé, Jazz lutar bakåt också fast han knappt kan hålla sig för skratt. Sen lutar jag litet åt höger och åt vänster, bakåt, framåt, tar möjligen nåt steg eller nån vändning - och gladare hund har man väl aldrig sett! Matte har blivit tokig! Nu kan man inte klaga på hans uppmärksamhet inte! Och så mycket roligare det har blivit! Jazzen har flyttat närmare mitt ben och han har tappat den där minen av "jaha" + gäsp som linförighetsförflyttning innebar ett tag. Idag flackade han inte ens med blicken när en skata flög upp alldeles intill honom, och skator är annars hans favvohobby!

Ying har också blivit duktig - nu kan han sitta kvar på andra sidan hindret medan jag går runt, och han sitter lugnt kvar även om jag går tillbaka. Och idag t.o.m. medan jag siktade på honom med kameran! (Annars har han en väldig dragning till kameror, linslusen).

Och så full futt över!

Sen bytte jag hundar och tog ut Team 2, Tigger o Peppar. Snälla o medgörliga båda två, inte mycket att bekymra sig om. Än.



Peppar har blivit stor.


Ser alltid liksom litet bekyttad ut.