Pelleskop-livet

Vart tar dagarna vägen?! Jag stiger upp, tar en kopp kaffe till, promenerar/tränar hund, lunch, myser med hundar, skjutsar nåt litet barn, tränar hund, promenerar hund, tar nåt middagsaktigt - men JOBB då, och städning och tvätt och TV?! Nåja, litet sånt hinns väl med också - men jag känner av blodbristen nu, för jag får inte se på CSI eftersom det är "Heroes" samtidigt (som jag inte ser på = mer tid för hundträning).

Här är en bild från träningen i tisdags förmiddag. Mannen till höger är vår eminente ledare, han håller oss (två- som fyrbenta) i Herrans tukt och förmaning.

Morris MÅSTE ligga, det är både matte och instruktör överens om. Morris har en avvikande åsikt. För övrigt är Morris ytterligare en sån där rar JRT som folk tror inte finns.
 Efter tisdagsträning med Jazz blev det skogsmulleri med radarparet Tigg o Ting. Jag är fortfarande så eländigt förkyld så jag vet knappt vad jag heter - vi lullade litet rätt ut i terrängen, hundarna fick klättra o skala runt och jag tog det piano på en mossbelupen sten (eller om det var ett stillasittande troll).
Ikväll ska Jazz o jag träna med min "gamla" hundguru, det ska bli roligt. Han har "bara" hjälpt mig med Nero och det gick alldeles strålande, få se om det fungerar med Jazz. Peppar har börjat på valpkurs på brukshundklubben, den verkar bli bra. Tigger hårdtränar jag med själv än så länge - jag har fått för mig att han skall börja tävla i Lk1 till våren, eller i alla fall vara tävlingsklar momentmässigt. Så vi gnor o gnor och när jag har fått något slags stabilitet på honom ska jag försöka hitta nån bra träningsgrupp. Ying får jag sikta litet längre fram med, med honom får man ta det lugnt om det inte ska bli soppa i slutänden. Vi tränar "stanna kvar" (både sitt o ligg) och linförighet på klubben med en massa störningar och det är kämpigt nog. Viljan finns men han är litet "yrslig". Och så vill jag framför allt få honom att koppla på nosen med större säkerhet - både uppletande och spår börjar fungera hyfsat, han vill gärna ha hjälp o stöd av mig, men när han inte får det tar han sig i kragen och fixar uppgiften själv. Lilla latoxen.