Värdlens värsta matte!
Muntert for jag iväg ner på stan för lunch o litet shopping - stängde dörrarna till rum som hundarna inte får vara i utan övervakning o kollade så att det fanns friskt vatten osv. - Två timmar senare kom jag hem och möttes i dörren av Tigger o Jazz som var glada o inte verkade ha tagit illa vid sig av att vara ensamma. Men var fanns Ying? Jag ropade o ropade, tänkte att han låg o sov som en gris nånstans den sömntutan och letade efter honom. Men ingenstans fanns Ying! Nu började det kännas kymigt, funderade på om han kunde ha smitit ut när jag gick utan att jag märkte det (jaja, tafsig syftning!) och blivit stulen m.m. Läge för kräkkänslor och kallsvett. Så tyckte jag att jag hörde honom skälla, men såg inte till nån Ying. Ropade mera och fick skall tillbaka - då tittade jag upp och såg att hunden var på balkongen! Den dörren hade tydligen varit öppen och sen blåst igen när han var därute! Han verkade inte ha tagit så illa vid sig, men vilken tur att det inte var Jazz - han kunde gladeligen ha skuttat över räcket! Blä - jag måste verkligen ensamträna hundarna, men så går det så här!! Det är nog betydligt värre för mig än för dem...