Bra eller dåligt?
Jag undrar just om det var tur el. otur att jag inte hade kamera till hands i förmiddags när Nero hade rullat Tigger på vår s.k. grusgång, som nästan helt saknar grus. Det är vår i luften, hiphiphurra, och därmed geggamoja på marken - och lilla Tigger är vanligen så skinande snövit, där han är vit, och så nära marken och liksom så "rullvänlig". Ganska mycket bidrar han själv till rullandet också, han blir så innerligt glad när nån puttar omkull honom och vill leka ungdomsligist. Men lilla mattes ögon blev alldeles tefatslika av fasa och förskräckelse när lilleman hade förvandlats till en lerklump med hårtussar. Typ. Efter en rejäl gnuggning med den snö som fanns kvar och som inte var gulfläckig kom dock hundvalpen fram igen, om än inte i lika skinande skick. Det är liksom litet grunge över honom nu! Ying, han är mer glamrock med sina långa blåa lösögonfransar som fladdrar i vinden - vilket par!