Urp-purp-pupping -
- vilken förskräcklig promenad vi tog! Det var precis glashalt, t.o.m. i skogen; Jazz var helt vild efter rådjur, Nero blev helt vild efter en löptik vi mötte (o Jazz sa: skit i bruden och kolla de här spåren i stället!), Ying var allmänt oregerlig och ville jaga hem människor vi mötte. Så det blev mest: "här Jazz, stanna Nero, kom Ying, sitt Nero, kom Jazz, nej fy Ying, sluta allihopa, kom här, nej inte så, dra inte, uppför er som folk, kan ni inte omedelbart skärpa er" och andra begåvade uttalanden från mig, med hysterisk röst som slog över i falsett (och säkert var jag rödflammig på halsen också!), vilket säkert gjorde hela situationen alldeles klar för hundarna. Matte har tappat både förståndet och talförmågan. Till slut kom vi hem i alla fall, och de blev ju för all del rätt trötta... Jag borde nog hålla mig till batteridrivna småhundar.