Sömnig dag!
Fredagar är spänstdagar (i teorin), pga ohyggligt hurtigt litet barn drivs vi alla ur sängen och ut i naturen i OTTAN! Alltså: före halvåtta är Jazz, Nero och jag ute och går. I höstas, när vi började med detta käcka påfund, sprang jag 5 km med hundarna. Inför den första övningen såg jag för min inre syn hur jag skulle komma hem efter springturen, stretcha mig o hundarna, duscha (mig, inte hundarna) samt rosenkindad och piggögd sätta mig att arbeta, full med ny energi, och få massor gjort. En härlig vision! Jo pytt - efter duschen var jag så sömning (inte trött av springturen just, utan sömnig av morgonsömnbrist) att jag o de likaledes utmattade hundarna vacklade i säng och sov till halvett när ungen kom hem från skolan. Idag blev det mer en powerwalk (utan varulvar) på en timme, i snöslask och smådugg - men resultatet blev alldeles detsamma. Och sen har det varit sömnigt hela långa dagen.
Fast på eftermiddagen, när det var dags för spänstbarnet att träna IGEN, fick Nero följa med till ishallen och så tränade vi linförighet, läggande under gång, sitt kvar, inkallning och allmän koncentration. Han var jätteduktig! Sen tog vi en promenad i vattenparken bara han och jag, det är skönt att gå med bara en hund ibland.
Men på kvällningen tog äldsta barnet och jag en promenad med alla tre hundarna - skam till sägandes funderar jag då på om det verkligen är så helt fel att använda våld i hunduppfostran... Märk väl, funderar bara - egentligen vill jag bara att det ska vara kul att vara hund och helst inte alldeles oangenämt att ha hund. Men Ying är verkligen ett hår av hin ibland, det tycker hans bröder också, då suger de litet på honom. Det bryr han sig inte om för han orkar busa mycket längre än dem så det är ändå alltid han som vinner. För Nero är så snäll, så snäll och Jazz blir visserligen ett rasande odjur ibland men det blir inte så stor åverkan ändå. Dessutom är han lätt att hysta undan, lilla Sniffen.