Pelleskop-livet

Hur bra är vi egentligen?!!

Publicerad 2012-09-30 18:35:16 i Tigger

Ja man frågar sig - hur HIMLA bra är vi egentligen, Tigern och jag?!!
 
Idag tog jag nämligen en promenix till klubben och kollade resultaten för igår; först vågade jag bara kika med liksom ett halvt öga (jag trodde det skulle stå att på 8:e plats kom den och den och sen kom ingen och sen kom ingen och sen kom ingen och SEN kom Tigern och jag med nästan minuspoäng och skämshatten på), men sen spärrade jag allt upp först det halva ögat och sen hela det andra också för:
 
Vi kom på 6:e plats, därmed 3 ekipage efter oss, och - tadaa! - vi hade gnott ihop 147 poäng!!! Ett runt och fint andrapris i stället för det nollprispå vilket jag hade bespetsat mig. Bara 13 små poäng från ett förstapris och därmed Lp2 - va?!!!
 
Så man frågar sig - om vi är så relativt bra när vi är så himla genomusla, hur bra måtte vi då icke vara när vi är BRA?
 
Eller rättare sagt frågar man sig: hur pass bra humör kan en domare vara på egentligen? (Till saken hör dessutom att Tigern tänkte bita sagda domare vid lottdragningen, och sen tänkte samma Tiger bita skrivaren när vi gick in på planen. Ibland lever man högt på att man inte har schäfer...)
 
Nåja, glad som en lärka blev jag förstås.
 
Tigern är också glad, för Minsta Barnet proppar honom full med popcorn. Och det kan han ju vara värd. Fritt följ i bröstsim, det kanske ger extra poäng.
 
 
Kommentarer (1)

Plask och pladask

Publicerad 2012-09-29 16:36:23 i Tigger

Jaha.
Nåt LP2 kan jag tyvärr inte bjuda på.
Men tävlade gjore vi, och det gick så åt pipan så nåt liknande har endast sällan skådats!
Samling 9.30 blev till slut av 10.30 - jag avskyr att vänta!
Under samlingen sken solen upp och under över alla under - jag drog startnummer 1!! Hurra!
Sen gick vi mot planen för platsliggning och det blev mörkt, mörkare - började pöla som attan!
Regnet smattrade i den redan vattensjuka marken och det började blåsa och blev kallt.
Tigern var litet fundersam, jag fick göra ett litet väs för att han skulle lägga sig, vet inte om domaren märkte det eller ej.
Sen låg han där han låg. Ett par gånger lyfte han på huvudet och såg anklagande på mig, men sen var det hakan i sörjan igen. Fint uppsättande på kommando.
Inga sorger där.
Men SEN!
Några poäng kan jag inte bjuda på (det kanske inte blev några), för jag orkade inte stanna till pris- och lapputdelningen, men jag vet ju hur det gick. Så här gick det:
 
Fritt följ: mycket fritt. Hunden 1,5 meter snett bakom mig, nosen än här än där. Tror att det delvis var jobbigt att det skvätte när jag gick, delvis var det mycket lukter, delvis bara fel allting. Jag fick köra extra kommandon, kolla över axeln om han över huvud taget var med, göra extrahjälper med handen. You name it. Skulle tro att det blev en fin nolla på det momentet.
Läggande under gång: blev ett ställande. -Ja, för annars DRUNKNAR jag, sa Tigern. Noll igen.
Inkallning: ni vet om man av rent misstag ser på golf nån gång. Och bollen rullar mot hålet på en slät grön matta. Och den rullar saktare och saaaktare och kommer den att stanna innan den kommer fram? Sån var Tigerns inkallning idag. Rask start, sen långsammare och långsammare - det tog en kvart att komma fram ungefär. Sen en himla sned ingång, utan sättande. Kanske en femma? Med litet tur?
Rutan: Se där ja! Den satt där den skulle. Det borde bli ett högt och bra betyg!
Apport: väntar fint tills matte har kastat och kommenderat, kastar sig ut, griper efter apportbocken - och stannar i luften, vänder nosen i backen åt andra hållet och fastnar på en lukt!! Efter ett ilsket apportkommando till från mig tog han, med en grinig blick, apporten igen och kom nästan hela vägen fram till mig. Han satte sig nån halvmeter snett framför och tuggade litet surt. Men han släppte den inte förrän i min hand. Odjur! Borde väl bli en nolla.
Hopp: hoppar över, men sätter sig ICKE. Hoppar tillbaka. Dum ingång, inget sätt. Femma? I bästa fall?
Fjärrdirigering: grrr. -Måste jag ligga i blötan så gör jag väl det då. Och då gör jag det. sa Tigern. I första skiftet fick jag upp honom med ett rejält dubbelkommando, sen ner igen och därefter blev det inget mer sättande. Noll komma noll noll nix.
 
Så att ni förstår: vi blev INTE klubbmästare i lydnad och vi fick INTE nåt LP2.
Men vi blev rätt blöta och kalla!
 
 
Så vad blev fel då?
Jaa, du.
Morgontävlingar är inget för oss. Även om vi inte startade förrän efter halvelva så måste vi gå upp i tid och allting känns konstigt.
Sen fick vi vänta, vänta, vänta mera. Glad entusiasm byttes mot fundersam frustration hos lillkatten.
Regn. Brukar inte vara nåt problem, men det var nog värre med det att planen var så vattensjuk - det skvätte omåttligt, och Tigern har ju sitt nylle rätt nära ytan.
Eller också var det bara fel dag, fel allting. Och så de därna superbraiga genrepen, förstås.
 
 
På uppvärmningen var det riktigt hyfsat väder.
 
Nåja, kattmat fick tigern förstås ändå, fast han var världens sämsta hund idag.
I medeltal är han i alla fall världens BÄSTA hund.
 
Kommentarer (0)

Det regnar

Publicerad 2012-09-28 19:51:36 i Betty

Det var då otroligt hur mycket blöta det kan komma ner. Vi undrar litet hur det går till, för det är ju inte just nån sån värme att avdunstning och därmed påfyllning av de himmelska lagren sker.
Idag var det som att gå i en dusch på lunchpromenaden.
 
 
Så här tyckte Betty om det.
Jag är rätt ond för jag vill helst inte ha regntäcke på henne, inte om det inte är kallt. Eftersom jag har tänkt tävla med henne måste hon lära sig att tåla åtminstone några droppar i pälsen.
Men idag var det som sagt mera hinkvis av den varan.
 
Igår kväll tog jag en springtur med Ying och Betty - då det regnade det inte, men det hade! Skogen är liksom mättad. Först tog jag det litet nätt och försökte hålla mig någotsånär torr och ren - sen gav jag katten i det och hade roligt i stället. Pinsam var jag, tyckte Ying.
 
 
Klafs klafs i leran.
 
I skogen springer Betty lös, vi håller oss bortom elljusspår och normala stigar och då får hon göra det, tycker jag. Ying springer i sele och drar. Betty blir liksom trött, mer i huvudet än i benen, och då måste hon hitta på något. Hon hittar på att ta en grankotte och kasta framför sig och pila efter. In mellan Yings och mina ben, eller alldeles framför oss så det blir tvärstopp. Sen blir hon ännu tröttare och då biter hon Ying i  halsen och mig i fötterna. Tråkigt har vi inte.
En halvmil blev det, allt som allt, men i vanlig ordning gick vi ibland, och inte ens när jag springer är hastigheten särskilt uppdriven.


Men vi slutade passet med några intervaller på normal, slät mark. DÅ gick det undan.
Sen blev vi trötta, jag avlämnade de däringa busarna hemma och så tog jag Tigern till närmsta gräsplanen och drog igenom hela 2an utom hoppet. Med belöning först på slutet.
Och det gick finfint IGEN!
Har nu hemska tankar inför morgondagen...
 
 
 
 
Pelle Plutt Plutt Plutt, tog ett skutt skutt skutt.
 
Förresten har jag äntligen lärt mig momenten i lydnadsklass 2, genom ramsan FLISA HF. Alltså: fritt följ, läggande, inkallning, sändande, apport, hopp, fjärr.
 
Jag bara hoppas att jag snart kan lägga allt krut på att lära in momenten i 3an. Och kanske träna in dem med mitt lilla hiertta också.
Kommentarer (0)

Genrep

Publicerad 2012-09-27 14:08:00 i Tigger

Det var ju det där med tävlingen på lördag. TIO startande i klass 2. Gissa hur många som är tigrar, eller för den delen russlare.
Det är bordercollie på bordercollie på hovawart (eller är det howavart?) på rottweiler, med nån sån schäfer inslängd for good measure. Suck.
Och den gångna helgen var det tredje världskriget här i nejden, med hopp om en uppföljare kommande helg. Alltså - vanligt pangpang vänjar man sig vid när man bor här, men i lördags och söndags var det bomber och granater så rutorna skallrade och jag fick SLÄPA Jazz genom skogspromenaden, som dock försiggår ännu litet längre bort från själva krigföringen.
Så därför är jag i valet och kvalet om lördagens aktiviteter. "Kolla försvarsmaktens hemsida!" säger de som vet. Jag kollar och där står att inget härikring är avlyst i helgen. Fast samma de som vet säger att det är bamseövning i helgen. Usch. Lägg ner vapnen, säger jag.
 
I alla fall så tog jag och for upp på onsdagsträningen igår afse. Det vräkte ner blöta, och det var mörkt. Vi var inte så många där att det blev nån trängsel prexis. Men fyra hundar i platsliggningen i alla fall.
 
 
Sen vackraste lilla vita pricken är tiger, med hakan i backen. Han tycker INTE om när hunden bredvid är en sån som måste ha matte eller husse intill sig, det känns inte riktigt som det ska tycker han. Men han fixar det finfint. Tre minuter, och det regnade inte måttligt heller, och matte stod på lååångt avstånd, längre än normalt för 2an.
 
Sen passade vi på att få en kommendering i fritt följ, läggande under gång och fjärren i ett svep, med belöning först efteråt.
Så här gick det: i fria följet var han så laddad så han såg ut som han tänkte kissa i brallan medan vi väntade på startkommando, sen kom det ett litet ivergläfs, men sen gick han bra under förutsättningarna. (Det är ju litet jobbigt att gå och titta upp när det rinner vatten från mattes oljerock rätt ner i ögat, liksom.) Litet fusk med sittandet i halterna ett par gånger, men en bit över godkänd i alla fall. Finfin kontakt och stor glädje, framför allt!
Läggandet under gång var en liten aning segt, han stannade till först och lade sig ner sen - det skyller jag också på regnet. Inget problem egentligen, men avslutet blev litet dumt. Han låg fint kvar när jag kom tillbaka, satte sig upp först på kommando men då var han så glad så han gjorde ett "rumpskutt" efter uppsättandet och kom litet snett och bakåt. Vi får kolla litet på det!
Fjärren: finfint! Inga problem, trots att jag hade knut och damen bakom (kommandoran) hade regnrock som prasslade och viftade rätt friskt när hon visade skiftena.
Kort och gott - jag var så så såååå nöjd med min lille ärta!
 
Sen fortsatte vi på egen hand med apportering, hopp och ruta. I apporteringen tycker jag att han saktar av en anings aning innan han gör sin ingång - vi jobbar på för att få upp farten. Annars inga problem, ingen tjyvning, fint greppande, ingen ansats att släppa före losskommando. Hoppet: han KAN bli övertaggad och tjyva, men det ska nog gå att hålla styr på. Annars är han bomsäker på att HOPPA tillbaka även om han kommer toksnett.
 
 
-Alltid redo!
 
 
 
Bildkvalitén är ju som den är, men hundens kvalitet är desto bättre!
 
Och så rutan då: Vi tog ut ett överlångt avstånd, inte jättejättelångt men längre än 10 meter, mörkt och eländigt och blött var det, jag visade, skickade och höll tummarna. Och Tigern satsade som Usain B, tog ett redigt skutt över bandet och TJO - smäck i rutan! Stabilt kvarstannande tills jag bröt - och sen blev det köttbulleregn!!!
 
 
Nussegubben!!
 
Sen gjorde vi om hela serien igen, med belöning först efter alla tre momenten - samma lika bäst! Och samma lilla skutt in i rutan; bara det är värt en mässa!
 
Så lekte vi litet - onsdagsträningen börjar kl. 19, vi höll på till 19.30 - då var det bara vi kvar! - och sen blev det frottering av liten hund innan vi packade in oss i bilen och for hemöver.
 
Matte var glad som en lärka och sjöng I love to boogie on a Saturday night med hög och grymt vacker stämma.
Tills det slog mig: GENREP! Gah! De ska ju gå uselt, för annars...!!!
 
Nåja, vi får väl se.
Smäller det som värst på lördag så hoppar vi över eländet jallafall, jag vill INTE utsätta luddhjärtat för en farlig platsliggning.
Kommentarer (0)

Fröken Bettys känsla för vatten

Publicerad 2012-09-27 10:46:00 i Betty

Den där Betty, hon har sina idéer, hon. Som det där med vatten.
Vatten i sjöformat är rätt äckligt.
 
 
Ifall det ligger en verkligt åtråvärd leksak i spat OCH Tigern samtidigt är upptagen av annat så är hon väl så illa tvungen att dra sig utåt en bit. En liten bit.
 
Fast sen blir det ju oftast så ändå att Tiggern inte kan låta bli att kasta sig ut och hemföra, och då står lillasyster där så parat att ta över
Egentligen gillar hon bäst att springa som en galning i sanden, lagom blött så det är tungt och skvätter litet. Litet, alltså.
 
 
Det där med att bada för badandets skull verkar inte riktigt hygieniskt, tycker Betty. Kallt, ju!
 
 
 
Bättre att kolla när brorsan badar och sen springa ikapp med honom för att få upp värmen igen, ruska sig grundligt om och om igen för att verkligen få bort allt vatten ur pälsen. -Visst blev vi blöta, Tiger, visst var det kallt? Visst? Visst har vi badat mycket Tiger!
 
Mycket skrik för litet ull, liksom.
 
Och sen har vi det där med regn ovanifrån. Oooba. Ett litet stilla duggande kan gå bra, i synnerhet om matte har boll med sig, eller kampdutt. I såna fall är duggregn utmärkt för hyn och håret, säger Betty.
 
Men pölar det på ordentligt, då blir det hemskt och panik och ring barnavårdsnämnden, men gör det nu! En gång när vi precis på hemvägen råkade ut för ett riktigt skyfall var Betty rent av pinsam - hon kastade sig fram till de få människor vi mötte och skrek rakt ut att de omedelbart måtte rädda henne, hon försökte dra in mig och sig och alla bröderna under pyttesmå buskar och grästorvor, hon kröp ihop och såg verkligen ut som nåt som behövde undsättas genast.
 
Sen har vi det där med Vatten I Skogen:
 

 
Här är ett av Peppars diken, förresten. Grönt.
 
 
-Jag vill bada, så jag badar - än sen?! säger Betty nosigt.
 
 
 
-Guuuud, en sån slana! säger Jazz.
 
 
Flodhäst, tror jag.
 
 
- I'm game! säger Tigern glatt. Det säger han jämt. Blött, vått, kallt, geggigt, snårigt, snärjigt, jockigt, hopplöst: -I'm game!
 
I alla fall så hände det sig en dag att jag stod och betraktade Betty när hon hoppade över ett dike. Ett brett, stort och djupt dike, och full fart. Och gång på gång landade hon I diket (I tunnan, I tunnan! Kommer ni ihåg det?), alltså I diket till skillnad från PÅ ANDRA SIDAN diket. Jag skakade sakta och förundrat på huvudet om undrade som så många gånger förr om lillan månne är litet ensmöjd. Eller sir glist.
 
Men efter fortsatt betraktande slog det mig: hon hoppar faktiskt inte över diket - hon hoppar bomben! Gång på gång tog hon sats och landade mitt i vattnet, och vågorna slog ihop över ryggen på henne och ibland över huvudet också, hon knorvade sig upp i lerbranten på andra sidan, stack i väg en sväng för att få upp farten - och så I diket igen! Trippel mollbergare i pik, närapå!
 
Men varför är det så lämpligt, lägligt och på alla sätt trivsamt att bada i ett kallt septemberdike och så vägransvärt ruggigt att bada i ljummen julisjö? Jag undrar om det kan vara den lokala avgränsningen det hänger på. Ett dike har ju, i varje fall i breddriktningen, snäva gränser medan Mälaren och Vättern och den sortens bara fortsätter och fortsätter. Betty kanske är rädd att trilla över kanten, liksom.
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Fredagsmys

Publicerad 2011-10-29 21:51:43 i Tigger

Igår kom Minsta Barnet hem redan 13.30, så jag kunde ta en promenad i dagsljus. Dessutom myste jag till det ordentligt och tog en koppelfri sådan i vattenparken med världens bästa Tigrou!



Full rulle! Matte får mixtra litet med pyttekameran för att få nån skärpa på hunden. Borde kanske mixtra med hunden i stället?















När man ser det här kan man ju tro att jag är en sån där gräslig hundägare som bara kastar boll åt hunden hela tiden och/eller att Tigger är en sån där gräslig hund som är helt bolltokig. Ingen av dessa teorier har emellertid någon grund; det kan gå en vecka mellan bollkastningarna, och jag kan under en sån här promenaden stoppa bollen i fickan utan vidare resonemang. Men ibland är det roligt att låta honom riktigt bolla av sig, liksom!



Alldeles på egen hand hittade tigern en Jätteboll!!



Posera för porträtt hör till Tigerns grundkunskaper. Har ni, i ärlighetens namn, någonsin sett en så vansinnigt söt russlare?! Inte jag!!!









Litet boll igen, som belöning för fotomodellandet.





Bästa lilla kompisen! När jag är ute och går med bara bara Tiger brukar jag ofta finna mig sjungande "Du har aldrig haft en vän som, aldrig haft en vän som, aldrig haft en vän som jag!", fast jag menar liksom tvärtom. Tigger och jag = BFF!!!



Och så en boll på det!

I alla fall så gjorde jag ett par små små sökrutor i djupt med höstlöv och gömde därstädes en ynkpyttig svart skinnbit som Tigern sen fick leta rätt på. För det skulle väl vara litet lagom knivigt, tänkte jag. Lätt som en plätt, tyckte Tigern, men rätt ball ändå.
På denna lilla övning gjorde jag en film, men vart den filmen tog vägen på minneskortet är det ingen som riktigt vet. Men - finns det liv finns det hopp! Ladda med popcorn!
Kommentarer (0)

Att vara terrier

Publicerad 2011-09-29 15:14:50 i Tigger

Igår kväll lyxade jag till det ordentligt - jag tog uteslutande tigerterriern med mig i bilen, till myran. Inget halsband, inget koppel. Bara hund, godis och boll.
Vilken lycka att vi har den där Myran. Ett tag till i alla fall - det smids hemska planer på köpcentrum och genomfartsleder och det är klart att det står väl inte på förrän det där lilla lagomiga strövområdet är väck. Men än så länge finns det där och är värt många hurra.
Många hurra är tigern värd också.
Han är en sån gladfigur!
Inte ett dugg snäll och stillsam och gå precis bredvid matte, är han. Full rulle från början, hit och dit och nosa och skutta och gräva och leva rövare.
Men han har koll på mig och visslar jag så kommer han, ropar jag ligg så lägger han sig.
Är det så spännande så han inte direkt avbryter när jag ropar hans namn eller visslar så tjoar jag "nix!" och då är det som att trycka på stopp-och-hämta-hem-knappen.
Jag gillar den attityden - inget mesigt hängande runt morsan, inget uppslukad-av-allt-ryck, bara friska vindar och en positiv livssyn. I 120 knyck!
Så småningom mötte vi två enorma amstaffar, i koppel. Tigg var ju INTE i koppel, men han la sig snällt ner på kommando och sen hystade jag upp honom. Som nån j*kla chihuahua-donna!
Men det var förstås INTE för att de stora farliga mördarhundarna inte skulle hoppa på Tiger, utan för att Tiger inte skulle hoppa på de stora mördarhundarna som då, med all rätt, skulle kunna bli nedrigt farliga för Tigern.
Sen täppte jag till truten på Tiger och pratade med hundarnas husse ett tag, samt beundrade djuren. De såg verkligen ut som "molosser" låter - maffiga!! Hela tiden hade de sina otroligt fasta blickar (de har så härliga blickar, såna hundar!) nitade vid Tigern samtidigt som de slickade sig om munnen.
Ja, jag VET att det inte betyder (i första hand) mmm, han ser god ut, utan mera är "lugna ner mig", men det kan ju se kul ut för det!

Sen satte jag ner Tigern och så traskade vi iväg och jagade en liten röd pipboll i stället, mycket bättre.
Mörkt blev det ganska raskt, då är man glad att Tigern har en så illande vit liten rumpa som är som en fyrbåk i skymningen.

En del nosövningar blev det förstås. Först med bollen på ett ställe - barnsligt lätt!
Sen en pyttepytteliten pinne som Tigern inte ens fick se först, grundligt undanstoppad i en stor ruta med högt, delvs liggande gräs.

Precis när Tigern skulle börja leta kom - KURT!
Kurt visade sig vara en korsning av dvärgschnauzer och griffon och han såg verkligen precis ut som en Kurt, också. Prexis på månaden lika gammal som Tiger och precis samma inställning till livet.
De drog några friska repor över ängen och ut i snåren och tyckte livet var glatt.
Men när Kurt hade vandrat vidare med sin husse var det dags för letande.
Svårt, var det!
Men tigern var duktig att samla ihop sig igen efter leken, det var trevligt att se, och han hade inga problem att koncentrera sig och lägga all kraft där den skulle vara=i näsan.
Och efter idogt genomsnokande kors och tvärs började lilla svansen gå på det där typiska utslags-mässiga sättet: svansen är som en detektor som slår i kortare och snabbare slag när andra änden på hunden närmar sig fyndet.
Och så blev det avlämnande, och puss och hurra och godis och allmän feststämning.

När jag blir stor vill jag också bli terrier.
Kommentarer (1)

Äh - OK?

Publicerad 2011-09-05 23:20:24 i Tigger

Så här är det:
det var ett litet litet nattfly i mitt sovrum.
Litet som en mindre sortens husfluga.
Så litet att inte ens jag var rädd för det.
Men det nattflyet tittade på Tigern.
På ett menande sätt.
Så att nu vågar Tigern inte sova i mattens säng.
Fast matten har (ursäkta, men sanningen måste fram) klämt ihjäl nattflyet.
Och Tigern kan inte sova nån annanstans än i mattens säng.
Såatteh...
Nu sitter Tigern i trappen.
Och gnölar.
Så att INGEN kan sova.

Det är roligt nästan jämt.
Kommentarer (1)

Tigrou

Publicerad 2011-08-28 23:22:28 i Tigger

Tigrou est presque toujours joyeux et bondissant. Sa bonne humeur le pousse à bondir sur ses amis ou dans la Forêt.
Tigrou dit: -Il est merveilleux d'être un Tigre!

Maman dit: -Tu es affreux, Tigrou!!

Tigern svarar: -Jag vet vad det betyder! Det betyder "du är ett frö, Tigger!".

Ja, nästan så!


Kommentarer (0)

Lilla Irene och jag.

Publicerad 2011-08-28 18:53:43 i Tigger

Idag tog Tigern och jag en rejäl prommis längs mountainbikespåret. Hujj, vad det blåste!! Var det månne lilla Irene? Håret stod som en kvast bakom mig fast det var flätat, och Tigerns öron blev rejält genomfläktade.
Sen for vi till ishallen och tittade på landslagsåkare som körde tävlingsprogram och träffade gamla bekanta. Det där blev både syftningsrätt och syftningsfel, för både jag och landslagsåkarna träffade gamla bekanta.
Tigern och jag svimmar nästan av fröjd när vi kommer in där!
Sån känsla med höga musiken och kunniga ryskor som sitter och dillar och man kan tjyvlyssna. Ryska = konståkning tycker jag.
Och konståkare är de duktigaste av alla duktigaste, för de tränar och tränar och tränar och sen står de på öronen (el. rumpan, snarare) när det gäller, men de ser bara glittriga ut och fortsätter ändå. På över maxpuls!!
Ingen ska tro att nån vekis kan bli konståkare!!

Idag blir det en film, och musiken är vald alldeles enkom.
Enjoy!

Kommentarer (1)

Ishallen revisited

Publicerad 2011-08-06 11:47:03 i Tigger

Igår kväll tog vi en sväng till ishallen och beskådade en grupp som höll på med stegträning.
Dvs det var tränaren vi egentligen beskådade - en rysk ung man som...
Äh, endera är man fantast och förstår precis eller också är man det inte och tycker att det är bara fjolligt alltihopa. Inga mer utläggningar av den sorten.
I alla fall - Tigern var med (HUNDAR FÅR EJ MEDTAGAS I ISHALLEN!!!) och både han och jag blir så himla GLADA av att komma in i ishallen. Torr kyla, hög peppig musik... Hurra!!
Fast vi satt inte där särskilt länge, vi tog en promenix i vattenparken i stället.
Och Tigern hittade en RÄV att jaga!!! Oh joy!
Fast inte så långt, för matten blev vred och RYADE! Tiiiipiskt, sa Tigern, aldrig får man göra nåt skoj.








Mycket randigt och mycket rosa på matten denna sommar.











Glader!!



Om man bara är glad och snäll så gör det inget om man är litet lös i konturerna!



Åter från rävjakt. Mops!!

Sen tränade vi litet också.
Svåraste svåra just nu: sitt kvar.
Blir nästan alltid ett liggande i stället.
Jobba jobba jobba.
Utifall att matten skulle få för sig att tävla nån gång. Men jag är så less på den sortens.
Inte för egen del, för både jag och Tigern tycker om det.
Men jag blir helt missmodig varenda gång jag ser och hör folk som tar det på sånt himla stor allvar så det inte blir nåt roligt kvar. Och hunden får göra sin grej och sen vips! in i bilburen igen, medan matten (oftast) analyserar och diskuterar med medhavd supportgrupp.
Bläh!
Kommentarer (0)

Små små pojkar.

Publicerad 2011-07-24 09:45:00 i Tigger

Olsson och Tiger - de är liksom riktiga Småpojkar, de!
De gör saker tillsammans, eller i alla fall intill varandra, och verkar ha någon form av utbyte. De springer omkring och kollar på saker, letar godis sida vid sida utan minsta morr och gorr, klättrar upp på stenar och klättrar upp på mig.
Rara!



Leta godis i ett grustag. Spännande!



Hundrumpor.







Rymmer tillsammans! Hejdå!

Att titta på hundar som gör "ingenting" blir mig ett kärare och kärare nöje. De gör så himla mycket när de gör ingenting! Och ju mer man betraktar dem, desto mer ser man av små små prat: en liten liten ryckning i ett öra, en snabb blick åt sidan, en mungipa som dras uppåt... Ibland verkar kommunikationen nästan telepatisk. Jag tror det är himla bra för hundar att inte vara ensam hund i en familj. Inte för att man ska lämna dem ensamma en massa och tro att de ska ha sällskap av varandra, utan för att de alltid har någon att prata med på sitt eget sätt. Man vet ju själv om man är utomlands på nåt skumt ställe alldeles själv - så himla skönt det är att få byta några ord på svenska, om det så är med nån som man inte har ett dugg - utom språket - gemensamt med. En lättnad, liksom.
Och så är det ju lättare att övermanna matten och knycka godis om man är flera!
Kommentarer (0)

Världens mest fotograferade russlare?

Publicerad 2011-07-15 22:34:54 i Tigger

Ibland tänker jag, när jag rensar minneskort, att jag, jag borde tamejtusan bli hundfotograf! Sen tänker jag litet mer och lägger huvudet på sned och ödmjukar mig och tänker: nåja, jackrussellfotograf, i alla fall. Litet mera tanke leder till att jag borde kanske bli professionell Tigger-fotograf, åtteminstonde.

Men sanningen är nog den, att det är Tigern som borde bli upptagen i Supermodellernas skara. Han är nämligen inte bara underskön ("mycket vackert, maskulint huvud", märk väl!), han är dessutom ackurat helt och hållet och fullständigt professionell när han agerar framför kameran också.

När jag fotograferar Tigger är det verkligen inte så det går till. Alltså att "jag fotograferar". Närå, det är mera som en photo session - vi samarbetar. På sanning!

Och betalt tar han också som en riktig supermodell...

















Och, kära betraktare, det är inte fel på dina ögon, så vitt jag vet i alla fall. Alltså - bilderna SKA se ut så här, liksom luddiga. Jag har använt en makalös manick som heter Lens Baby.
Kommentarer (0)

Mera bio

Publicerad 2011-07-06 15:34:00 i Tigger

När jag ändå höll på så blev det förstås en liten rulle till. En liten. I rubriken står det inkallning med ställande, men den klippte jag visst bort... Eller också sov jag under den delen av filmen. Agilityträningen som ser litet märklig ut går ut på att Tigern själv ska ta sig genom ett helt (så småningom) slalom utan att matte rantar med.
Kommentarer (1)

Kan visst!!

Publicerad 2011-07-04 12:05:00 i Tigger

För ett par veckor sen blev jag litet kantstött - eller rättare sagt ganska blåilsken på en väktare/hundförare som inte riktigt ville tro på att en russlare kan spåra. Ett litet överlägset leende bestods jag. Hade väktaren haft mål i mun skulle han ha sagt "fluntimmel", för det var vad han menade. "Fluntimmel och lusslale", som Ying när han är på sitt odrägligaste humör.

Sanningen att säga har det inte biddit så helt med spårandet i sommar, men på midsommaraftonen tyckte jag att det kunde vara en lagom form av firande. Tog således den lille vite med mig och for till skogs. Där la jag två spår; ett på 1 km med ett par spetsvinklar och litet annat lullull och ett på ungefär 600 meter (GPS:en somnade) med mest runda böjar, fast över riktigt torr och stenig mark delvis.

Sen tog vi en liten härlig promenad med lös hund och SprocketRocket - vet ni vad det är? Annars får ni se resultaten senare. Mycket smultron åt jag också, Tigern försökte fånga en eller annan liten myra. Men det är svårt att traska med lös hund när man har gjort alla de grejer som hunden kan tyda som spårning: plocka fram grejer ur bilen, lämna hunden kvar, försvinna, komma tillbaks, släppa ut hunden. Det råder ingen tvekan om vad vi ska göra och är man en tiger så har man väldigt svårt att vänta. Den som väntar på nåt gott vill inte vänta längre! är Tigers valspråk.

Efter ungefär 45 minuter satte vi åstad. Rejält varmt var det, det var knäkort och ärmlöst tröts fästingarnas mångfald.
Numera får Tigern för det mesta spåra iförd vanligt halsband, för han tycker inte alls om sele. Och han ligger på mindre när han har halsband också, så han blir inte störd.

Och sen - ja, jag kan bara återigen hävda: russlare KAN spåra! Toksäker i pinnplockandet, hur spårnoga som helst (där jag korsade stigar hade jag gjort streck i marken med foten och vi kom på centimetern rätt varje gång!), otroligt självförtroende - blir det svårt så tar han det lugnt, går tillbaka, letar i tvärriktning... Det går fort men inte alls stressat, allting talar för att här jobbar en yrkesman!



Iväg!!





Full fart i lingonriset!



Första pinnen! Ren tur att matte hann med med kameran!



Fort iväg igen!
Blir det nåt trassel med linan så tappar Tigern aldrig sugen. Först väntar han ett tag på att matte ska trassla loss; går det inte fort nog så får jag skäll. Han vet verkligen vad som är hans jobb och vad som är mitt jobb.



Full fart på de små små benen!



Ännu ett fynd. Och svansen går!





En till!





Mycket problematiskt - matte har lagt pinnen mitt i en myrstig, så den är alldeles full med kryp! Matte tillkallades med skall och tydlig påvisning gjordes. Duktig liten hund.





Pinnarna står som spön i backen och Tigern inhöstar sin betalning.



Slutpinnen skall just greppas.



Äntligen!! tycker matten, men Tiger är glad att det finns ett spår till sen. En liten vattenslurk och sen - påt igen bara!!

Jag tycker inte att bristen på träning märktes - det skulle i så fall vara att Tigger var ännu mer noggrann och entusiastisk än vanligt. Inte heller märktes det något på konditionen - det var ändå ganska lång totalsträcka om man tar i beaktande att han måste kämpa i högt ris och gräs nästan hela tiden - han har ju inte precis schäferstorlek! (Men tala inte om det för honom!)

Matten däremot svärjer alltid över sina egna spår - när man går dem för andra gången, efter en hund, märker man hur trassligt och snårigt och besvärligt det är överallt, och långt och myggigt och ... Ja, allt sånt där skogselände.

Tur att man inte måste gå med näsan i backen, i alla fall!
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela