Pelleskop-livet

Idag hade jag fog för att åka till den närbelägna metropolen och träna hund på brukshundklubben där.


Det blev litet platsliggning med matte osynlig bakom ett plank, kikandes genom ett hål. Bara ca 1 minut idag.
Hakan i backen, så ska det se ut!



Observera den lilla orangefärgade pip-bollen i mitten av bilden, framför Tigger. Den kom liksom framfarandes över planket. Han lyfte visserligen hakan en stund och betraktade bollen, men sen la han sig korrekt igen. Strålande, lilleman!!




Mycket vindning behövs på bortaplan!

Vidare hann jag med en liten inköpstur där ett blått back-on-track-täcke införskaffades till Jazz. -O saligheters salighet! sa han, ungefär, när han hade haft det på sig en stund hemma. Det är inte säkert att han tänker sova inatt om han inte får ha täcket på sig... Jag tycker också att det är en salighetssak - han blir så härligt varm i kroppen och täcket är så utformat att det går ner ordentligt över baken. Precis vad en frusen muskelknutte som Jazzen behöver! Peppar ska också få ett till vintern. Tigger skulle också behöva något litet varmare eftersom han sitter en hel del i bilen under träningspassen, men han har så korta ben så det är litet knivigt... Vi får se hur jag löser det.

Slutligen blev det en tur till shoppingmeckat för alla hundträningstokar i hela Mälardalen: Surahammar! Jag hittade två par byxor som gjorde mig alldeles till mig av förtjusning. Varma och vattentäta och med superpassform, de är till och med förlängda i ryggen ovanför linningen*. Dessutom så smidiga så man kan hoppa groda o bete sig - faktum är att jag kan nästan göra flygskär i dem och det kan jag normalt inte göra ens i nakugt tillstånd...

* Fotnot: Förlängd byxbak eller vad det kan heta borde vara ett obligatorium på hundutställningar. Kalla mig gärna surmurkla eller nymoralist eller whatever, k*rring, kanske: en mullig handler som går ner på knä för att visa sin hund och därmed, som nåt slags tveksam bonus,  visar kringsittande större delen av ett par solkiga stringtrosor samt två bastanta skinkor är en alltför vanlig syn i såna sammanhang. -Vem fick certet? frågar katalogbitaren i stolen intill som har passat på att smita på damernas. -Ingen aning, svarar jag, men nr 77 har trosor med playboy-bunnies på och 63 har inga trosor alls...

I lördags var det dags för agilitytävling igen. Jag tänkte att det är väl ingen j*kel som vill hålla på med sånt i slutet av oktober, det blir nog en lugn tillställning. Nåja... 1400 starter på två dagar. Lugnet var så att säga relativt. Tigger debuterade i sammanhanget och blev därmed underkastad mätning. Stora karln mätte 28 cm över havet, och då var det ändå luftigt mätt, inkl. täcke. Resultat då? Nja, som väntat, får man väl säga: 4 diskningar... Men jag är nöjd med puslingarna ändå, det som måste åtgärdas är: Jazzens lydighet och hörsamhet (han tar godtyckligt hinder som han får syn på, och han gör det SNABBT och VÄL), Tiggers vana vid högtalare och en massa liv, samt förmågan att kunna ta sig över ett hinder även om jag inte står omedelbart intill (till skillnad från att den lille latmasken springer bredvid, alltså). Slutligen: den här mattens tempo... Ojne, vojne - jag måste bli sprinter på gamla dar!

Tigger trixar riktigt bra med slalom. I bakgrunden domaren Veronica Bache som gör jätteroliga banor, i alla fall i klass I.


Bommen är alltid skojig.


ÖVER hindret, jo jag tackar jag!


Jazzens slalom. Inte samma tempo som hemma på träningar, men han börjar bli riktigt säker och rytmisk. Hurra!


Nästa bana. En stilstudie av Tigger. Mycket luft emellan.


Den bruna "klutten" som hänger över hindret är Jazz. Ta fram ett förstoringsglas och se så snyggt han drar in både fram- o bakben. Han skulle ha varit häst - en nervig fullblodsfux!


Gissa vad som händer här? Jazz tar i överljudshastighet och med god teknik ett hinder som matten hade tänkt be att få återkomma till vid ett senare tillfälle. "Hallå Jazz, häråt!" ropar matte för rätt döva pinscheröron. Domaren ser bara förbluffad ut, fast man tycker hon borde vara van. (Det man hör överlägset mest i högtalarna på en agilitytävling är: "Och där var ekipaget tyvärr diskat".)


Mellersta dottern som fotograferade lyckades slutligen följa motivet med sökaren och resultatet blev: suddig bakgrund, tämligen tydlig liten hund. Rena fotoskolan, ju!

I alla fall var det en trevlig dag, kallt o snålblåsigt men ingen nederbörd. Trevliga människor och framför allt trevligt sällskap av fröken fräken ifrån fryken, typ.

Nu återstår för säsongen endast KM nästa lördag, båda trollen är anmälda.

Litet bilder från en sensommarträff med min lillebror o hundarnas morbror, den famöse Sudden. Obs. Inga djur kom till skada under denna fotosession.

























obs! Man ska INTE låta hundar leka med halsbanden på. Det kunde ha slutat på eländigt sätt!















Mycket uppfriskande eftermiddag, tyckte Tigern. (Fast sen var han liiiiitet trött. Faktiskt.)

(Ja jag veeeet att det var länge sen, men vi struntar i det!)
I fredags var vädret så vackert - jag tog Jazz och Tigg för en liten träning på klubben. Först litet lydnad och sen agility. Jazz börjar "hoppa" slalom nu, det går riktigt fort och säkert. Tigger är också duktig, trots att han inte har tränat så länge. Men ibland tar hans bekvämlighet överhanden; då hoppar han över en pinne eller ett par, precis som han gärna springer vid sidan av ett hinder, eller försöker gräva sig under! Nästa helg, om vädret tillåter, skall både Jazz o Tigger tävla, det blir Tigerhjärtats debut i agilitytävlingsvärlden.