Pelleskop-livet

Igår afton satt jag i vanlig ordning på golvet (för Jazz låg i soffan och Ying låg i fåtöljen) och såg på TV, smådonandes litet med Tigg.
Minsta barnet satt också på golvet och såg på TV.
Ni ser hur vi har det!!
I alla fall hände det sig så att jag föreslog att M.B. skulle locka till sig Tigern.
Tsss, det gick ju inte!
Med ömsom lock och pock och ömsom myndig stämma försökte M.B. på varjehanda sätt bringa kattdjuret att förflytta sig över den meter golv som skilde dem åt.
-Nä, det tänker jag apselut inte, sa Tigern och la öronen bakåt. Inte på ett lömskt sätt, förstår sig, utan på ett sätt som ville säga: jag är jättesnäll och inte alls farlig men jag vill inte gå till den ungen.
Han kan verkligen vara rent förtjusande istadig den hunden!
Sedan placerade jag i Minsta Barnets lilla näve en uppsättning små små kattfoderbitar, och si DÅ kunde tigern gå till henne, ganska smygande och tveksamt men i alla fall. För tigrar äter förstås kattmat.

Att notera: när inte matten själv är hemma så är förstås tigern hur tam som helst. Har jag alltså dåligt inflytande på de fyrbenta?

I söndags var Tigern och jag iväg till avskydda grannstaden (där det alltid alltid blåser) för en temadag i aktivering genom koncentrerat nosarbete.
Detta som ett led i min mission: Göra Tigern Trött.
Dagen började med pyssel - vi klippte varsin hundleksak i ynkpyttiga bitar. Jag hade bestämt mig för en kasserad, opipande pipdjurboll, vilket visade sig vara ganska smart - fast jag inte visste om det.
När hunden har blivit riktigt bra på detta kan man nämligen börja lämna "luktpluttarna" utomhus nånstans i flera dagar. Materialen beter sig då på olika sätt. Textilier tar åt sig lukt från omgivningen och börjar ganska omgående att  multna. Skinn beter sig också fånigt. Men gummipryttlar - de är utmärkta. Liksom sprängämnen, men det kändes litet som överkurs...
Sen var det dags att låta en hund i taget jobba, inomhus och först i ett litet, ganska kalt rum.
Oj, vad hundarna jobbar olika!
Roligast var en mops, han var som Ying fast med ungefär 1% av Yingens motor. Fatta - 1 hundradel av YINGS motor!! Mopsen satt mest på rumpan och tyckte matte kunde ordna själv, eftersom det var hennes idé.
Nästa pass fick mopsen leta köttbulle i stället, det gick i alla fall litet bättre!





Sittmarkering!

En malletik var söt på mallars sätt, fast litet fladdrig.



Men den som omedelbart och i ett sammahang fattade vad som skulle göras och grep sig verket an, det var allt Tigern, det!
-Man riktigt ser hur han kavlar upp ärmarna och spottar i nävarna, sa instruktören. Ett gott betyg!


(Denna bild, och bara denna, kommer från uhac.se)

Se bara svansen! En liten ynklig gummibit undanpulad under mattkanten - tänk att sånt kan utlösa sån fröjd!

Trötthetsgraden då?
Jotack.



Ligger på mjuk kudde och funderar litet.



Tur att Ying ställer upp på allt.

Sen har vi förstås fortsatt med övningarna hemma. En liten liten gummiring (ett tvärsnitt av svansen på gummibollsdjuret) på ca 1/2 kvadratcentimeter gömmes, nånstans i bokrummet. Hoj! vad nosen går. Men några riktiga problem har han inte med det, min lilla tiger.
Jag har börjat med Jazz och Ying också, förstås, och det ska nog gå att göra minhundar av dem också.

Kanske i fredags?
Dagarna yr ihop. På eftermiddagen NÅN dag tog jag i alla fall en promenad med Tigern, runt Gröngarn.
Kan nån berätta varför det ligger tomma Flux- och Listerine-flaskor överallt i naturen?
För att det har blivit så dyrt att gå till tandläkaren?



Ying har lärt Tigger att vilda djur i naturen är spännande. Matten lär Tigg att det kan bli onödigt spännande att reta matten med såna påhitt.



-Men jag är ju JÄTTESNÄLLT, säger Tiger. Jotack, säger matten.



En liten spårpinne medfördes och undangömdes. Livat!!



Igen och igen.



Det enda vilt man får jaga: pipgrisen.



Matte höll på att blåsa bort när stormen tog tag i hästsvansen. Schvost, heter det på ryska, hårtofs. Det lät nästan schvost, också.



Mera grisspring.



Mycket vatten.



Tigger vill INTE hoppa in i bilen och åka hem.

Blött är vad det är.

Se här, en s.k. hästhage:



Man får hoppas att det är sjöhästar de har tänkt ha i den!



Kolla inte på vattnet, kolla på mig! säger Tigern.



KOLLA - PÅ - MÄÄÄJ!!

sa jag ju.



Hej. Har du nåt till mig?



Namnam.

På kvällningen igår behövde jag hämta några böcker å tobaksaffären.
Det är lattjo nu för tiden: paket hämtas på macken, tobakinisten eller mataffären.
Vad gör man på det lokala postkontoret, tro?

I alla fall bestämde jag mig för aftonpromenad med liten vit hund i samband med detta ärende, varför maken fick skjutsa oss bort och sedan skjutsa böcker hem.
Kors, vad han höll på att köra vilse! Han lyssnar liksom inte på vad man säger så nån karriär som taxichaufför tror jag inte det kan bli tal om.
Men sen så, sen blev det rätt.

Efter vårt lilla ärende gick vi upp på kyrkåsen.
Tänk sån skillnad några futtiga timmar kan göra på väder. Och därmed humör!



Fast det är klart - Tigers humör var precis likadant som på lunchpromenaden: i topp!



Så mycket lukter som har kommit fram. Som människa känner jag mig lurad på upplevelsen!



Blå himmel, lätta skyar, varmt i luften.

Vi har ju varit i Bro-Håbo, på temadag om rallylydnad.
Det var i lördags, det.
Oj vad dagarna går!
En liten film kommer att dyka upp här, nångång. Nångång när jag har orkat ordna och fiffa.
Tigern var i alla fall duktig på rallylydnad - förstås.
Jag var inte lika duktig.
Snurra höger, snurra vänster, snurra höger fast hunden till vänster, stanna med sittande hund, eller stående hund. Det var nog aldrig läggande under gång för själva föraren, det skulle jag ha kommit ihåg, men annars kunde man göra fel på de mest förbluffande sätt.
Tigern är säkert tävlingsfärdig till 1 juli (när rallylydnad blir en officiell tävlingsgren). Det osäkra kortet är förstås matten!

På lunchrasten tog vi en liten promenix i omgivningarna. Det hade fällts träd sen vi var där sist!
Men där träden fanns kvar fanns också en myckenhet ekorrar.
Till och med jag fick närapå mitt lystmäte!! (Trevligt ord förresten: lystmäte. Smaka litet på det.)



Lilla Hobbe har spanat in småvilt. Ekorrar. Man är kaxig när man är kopplad, bevars!



Balanstest.





Balansen godkänd!



Da capo!! Och svansen, den går.



Vill du ha en närbild?



Ok, då.



Han är så fin, min lilla tigerunge.

Ni vet hur det är med länktips och klickbara saker hit och dit: rätt som det är hamnar man på nåt.
Av nån anledning ramlade jag in på en snutt från TV4, med Fredrik Steen. Klippet finns här om nån orkar titta.

Själv hoppade jag till inför påståendet att Jack Russell tillhör de allra svåraste raserna att hantera! (Och sög förstås i mig att om man kan fostra en sån, då är man DUKTIG.)

Bläddrar man vidare bland seriösa russellsidor så kan man raskt slå fast att det fattas INTE information om hurdana russlare är - eller kan vara.

De är "små brukshundar". De är ursprungligen grytterrier/ råttjägare och används fortfarande som "arbetande hundar"  - därmed är de hundar  som behöver mycker aktivering och stimulans. De är inte något bra val för den som söker en liten behändig soffvärmare. Därmed inte sagt att inte en russlare kan vara en del allra som bästa lilla soffvärmare - också.

I alla fall - det är synd att så många skaffar JRT utan att läsa på.
Synd att se så många russlare bjäbba sig fram genom livet, sneda i hela kroppen av att streta i koppel.
Trist för ägaren och oerhört sorgligt för hunden.

En något-så-när fostrad russlare är den bästa lilla kompis man kan ha; verkligen en den moderna tidens lilla brukshund. Kan allt (nästan), vill allt (och litet till), tar ingen plats. Frisk.  Billig i drift. Lättskött päls.

En uttråkad russlare är ganska hemsk att råka, men framför allt måste man tycka synd om den.

Och SÅ himla jobbigt behöver det inte vara!

Den här russlaren:



Alltså, den här russlaren, fotograferad för ung. 30 sekunder sedan, har idag:
- tagit en promenad à 90 minuter
- letat apelsin i bottenvåningen (för jag tyckte att apelsiner luktar mycket och bra, men är inte ett primärt sökmål för en hungrig hund)
- tiggt mattes lunch (Tigger får tigga - bra aktivering. Däremot får han inte alltid smaka)
- städat litet
- gnagt litet på ett gammalt märgben
- knyckt sockorna från mina fötter några gånger
- plockat upp pennor som jag tappar på golvet.

Oj, vad den här matten har varit på inte-blogg-humör några dagar.
Är så fortfarande, förresten.
Här i alla fall några bilder från vår utflykt till Åkersberga eller Österåker (vad är det egentligen för skillnad? Begreppen verkar flyta i varandra!).



Vacker blå himmel, men iddrans! vad kallt det var!



Liten fin kanin letar glömda peggar.



Kombinerad balans- och nosövning. Roligt! säger Tigern.



Spänstövning med gris. Nåt för idlaflickorna?



Snabb och smidig som en - tiger!!

Äldsta barnet är hemma och vilar upp sig.
Eller vilar upp oss, kanske.
Plötsligt serveras lagad lunch, dessutom med fin dukning.



Kolla bara ett så burget hem - vi har t.o.m. soppterrin (aldrig förr nyttjad)!!!
I den fanns prima kikärtsoppa, vartill serverades sallad och nybakt bröd.



Tigern blir litet tvångsmyst. Han ligger så stilla och lugnt men hela hans fysionomi är en brasklapp!! (=härtill är jag nödd och tvungen)

På kvällarna gillar jag sommartiden, alltså den här klockomställningen som har ägt rum just i natt.
På morgnarna gillar jag den däremot inte alls.
En bunt kråkor har också åsikter. En sitter i björken utanför mitt sovrumsfönster, en sitter i Åkerö-apeln, också utanför mitt sovrumsfönster. En tredje sitter i en jättestor hängbjörk en bit bortöver, men synlig från sovrumsfönstret.
De sitter där och GAPAR åt varandra, som fiskmånglerskor.
Inte har de nån styr på språket heller; de säger sånt som "jag ser han", "kolla hanses pjuck!", "mycket sturre än dej", "situationstecken" och "ressischör".
Minst en av dem är i målbrottet.
Men kan ni tro - jag GILLAR kråkor.
De ser så fina och mjuka ut, och så är de präktigt stora.
Dessutom verkar de trivas så innerligt med att vara just kråkor.

För några dagar sedan gick Tigg lös på promenaden, lååångt från några farliga vägar. I en glänta en bit bort hade några kråkor samkväm. De gick och sprätte och uttryckte sig på kråkors ogrammatiska sätt.
Tiger stelnade till i språnget vid denna ljuva åsyn. Så sprätte han iväg, glad som en lärka, på sina trecentimeters ben, vildsint gläfsande. (Det är det han gör Tigg: gläfser. Till skillnad från skäller, som Ying gör. Och Jazz - tja, han låter mest bara illa.)
Alltså: nu j*klar skulle kråkorna få!!!
Alla kråkorna for samtidigt i luften och flaxade iväg nån meter över marken.
Tigern efter, med jubel i stämman. -Vad de blev rädda!!!
Så gjorde kråkorna en lov och bytte riktning. Plötsligt var det Tigg som var villebrådet.
Eller - det var han väl inte, kråkorna hade ärende åt andra hållet bara och innan de hade överflugit Tigern kom han liksom att ligga i täten.
-De ville ÄTA mig!! sa Tigg till matte, med ögon runda som på en chihuahua.
Men efter bara ett par slickar skinkost var han sitt vanliga fräcka jag igen och satte av efter en hel hord blåmesar.
Och det vet ju alla, att blåmesar är inte att leka med!!

Tigern sitter i trappen och skriiiiker, för han har inte fått en enda våffla idag.
Det var bara det .

Jag har stickat en tröja åt en italiensk vinthund.
Det gick fort.
Att posta den till hundstackarn, det går inte fort alls. Tiiipiskt mej, alltså!
Men nu ska jag börja på ett nytt projekt, ett som jag inte behöver postbefordra enär det skall stanna i huset.
Säg ingenting till honom, men jag ska faktiskt sy en klövjeväska till Tigger!
Det är nämligen så att de i handeln tillgängliga slika som går runt hans bröstkorg de är så utformade att själva väskorna släpar i backen.
Inte alls roligt för en hund att gå så, kan man ju förstå.
Så nu ska matten gripa in!
Men jag skall göra mitt yttersta för att hålla mig till tuffa, manliga stoffer. Inga utsvävningar åt konståkningshållet.
I alla fall bara små små sådana utsvävningar.



INTE Tigger-storlek!

Har ni läst den boken, "Ägget och jag"? I annat fall: gör det, nån gång när ni behöver muntras. Prima lektyr!!

Men nu var det ägget och Tigger det skulle handla om. Tiggs lilla gula jolly egg.



Ägget far omkring och gör som det vill, man vet aldrig åt vilket håll det ska sprätta och det är lögn i helsike att få tag på det med munnen. Man blir galen, säger Tiger!



Utomordentlig aktivering av både kropp och knopp!





Till och med Tigern blir litet trött och måste vila en stund. Det händer inte ofta!

Ägget har vi köpt från Klickerklok och vi är SÅ nöjda med det!

Aldrig blir det som man har tänkt sig - igår höll jag på att ställa till det så man kan knappt tala om. Man kan faktiskt inte tala om det, eller ens skriva om det, men man kan konstatera att våra vådliga äventyr slutade fullkomligt lyckligt. Tack och lov! Nog därom.
I alla fall så bidde det därmed inget möte för matten - jag hann upp en sväng med ett par papirer och noterade därvid att plenisalen var så gott som fullspikad!! Jag blev så paff så jag nästan hade lust att stanna kvar men besinnade mig.
Ganska tidigt i säng måste vi i alla fall - Jazzen bestämde sig för att sova hos hussen (eller "se på fotboll" som det heter) medan Ying och Tigg i vanlig ordning fylkades i min budoir. På och omkring mig.
Som jag låg och läste Poloni-deckare (INGEN ork för franska igår kväll!) vaknade en liten otrevlig husfluga i lampvärmen och började sin sömniga surrande färd kring oss. Studsade dum-dum-dum i taket, landade på min näsa, på min kudde - nästan på Tiger. Usch.
Jag försökte dänga djuret med min bok men den var för snabb eller jag för långsam så därav blev intet. Då ingrep den sabeltandade tigern - nafs!
I tigerns mun surrade det ganska högljutt så Tigern öppnade gapet igen och ut flög vår ovän. Eller rättare sagt - den tumlade ut och landade i sängen. Samt kröp mot Tiger!!!
Tigern flög ur sängen, ur sovrummet, halvvägs ner i trappen. Där la han sig på ett trappsteg och förkunnade att han tänkte tillbringa natten därstädes.
Matten försökte med lock och pock och stora ord: -Men Tiger! Du är ju råttdödare, grävlingsjägare, alla rävars fasa! En liten fluga är inte farlig, kom så får du ligga under täcket, där kommer den inte åt dig.
Ingen tiger.
Till slut fick jag masa mig nerför trappan och manuellt forsla pysen upp i sängen igen.
Där låg han länge och spelade misstänksamt med ögonvitorna, men flugan var tyst, kanske borta, och till slut kunde vi alla somna igen.

Bzzt!

Ikväll var jag en slappis framför TV:n. Ajabaja matte!
Men vissa hundar finner sig ju inte i det så det fick bli litet träning samtidigt.
Nämligen specialsök.
Gömma te-påse i bokrummet (japp, jag ser på TV i bokrummet. Barn och blomma-make ser på TV i TV-rummet). Låta Tiggern nosa på annan tepåse av samma sort (förstås).
Be Tigerdjuret leta.
Det gick utmärkt några gånger.
Tigern lägges å golvet och sen slänger jag en liten filt över honom så han inte kan kika när jag gömmer... Bra att ha byggt upp en bra förväntan - han har inget alls emot att få en filt över sig så där, för han vet att det kommer nåt skoj.
Sen tittade matte en liten liten stund med båda ögonen på tv:n och VIPS så gnagde Tigern upp tepåsen och snaskade i sig rätt mycket av dess innehåll.
Han verkar dock inte ha fått några men av det.
Men matte lärde sig en läxa.

(Vad jag tittade på? Blue Bloods. Rekommenderas.)