Publicerad 2009-04-30 12:11:41 i Allmänt
Dagens snubba går till spårinstruktörer som envisas med att låta kursdeltagarna snitsla med toapapper, "för det behöver man inte ta ner". Nähä. För det ska sitta där då? En viss skogssmatt här i köpingen ser ut som ett festivalområde "après", fast med toapappret fastknutet i buskar och träd. Själv har jag ett litet prov som pågår - en snutt toapapper som jag satte upp för gott och väl två år sen. Alldeles intakt sitter det där fortfarande...
Publicerad 2009-04-30 12:04:49 i Allmänt
Idag så jag en liiiten bulldog-unge. Rackarns, vad den var söt!
Publicerad 2009-04-30 12:03:11 i Allmänt
Matten har börjat på nybörjarkurs i orientering. Man kan lugnt säga att behovet av kurs är större än fallenheten för själva sporten... Roligt är det i alla fall, och närapå gratis. Men - och jag ber om ursäkt för att jag får så onödiga infall - orientering måste väl ändå vara världens osexigaste sport? Till och med bordtennis verkar ju nästan litet ekivokt vid en jämförelse.
Publicerad 2009-04-28 11:58:28 i Allmänt
Mina små kusar, de har helt olika uppfattningar om vad som kan sägas vara en belöning. JAZZ vill bara ha riktigt gott godis, och inte ens det är så bra som en intressant luktfläck. Liiitet svårt att tillhandahålla nosställen som belöning, men the premack principle fungerar ganska bra. YING gillar köttbullar och ibland att leka med en stor boll eller en kamptrasa. Men det ska vara mycket köttbullar och inte så mycket träning. TIGGER gillar godis (som kan vara hur tråkigt som helst), bollar, kampleksaker, en kastad kotte, ett grässtrå som man drar längs marken, en puss på nosen, en knuff - vad som helst faktiskt. Och PEPPAR är ungefär likadan, fast med klar övervikt för kamplekar eller jollybollen. Och hellre lek än godis. Men knasigaste belöningen hittills står Minsta Barnet för: två dagar i Stockholm med spetsmatte. Alltså - TVÅ dagar ägnade åt extra svår MATEMATIK. Som belöning. Vilken konstig unge!
Publicerad 2009-04-28 11:50:43 i Allmänt
Publicerad 2009-04-27 21:14:04 i Allmänt
Usch-väder idag. Varmt och skönt för allan del, men liksom disigt och tilltäppt. "Ont-i-huvudet-väder". Dessutom vaknade jag med jätteont i halsen, så jag har inte varit så gullig idag. Hundarna är också helt slagna av värmen - i alla fall vissa av dem. På eftermiddagen tog jag Jazz och Tigg till klubben och tränade litet - det börjar ju dra ihop sig. Isch, hur ska det gå med Jazzens tävlande? Han kan mycket väl få för sig att lämna planen, eller springa fram och nafsa i tävlingsledaren, eller försjunka i nån lukt på planen och försvinna från världen, eller vakta appellplanen från alla förbipasserande (det blir så splittrat då, om man så säger). Eller precis vad som helst. Eller också är han duktig och gör som jag säger. Man vet inte. Men nog längtar jag tills lydnaden är över på fredag - för då ska jag koncentrera mig på Ancho. Alltså Chagalls Rumblin' Rose, om jag minns rätt. Hon kommer till inoff. utställningen för att träna och glänsa, och hon och hennes matte får liksom vara min "belöning" för att jag trotsar total nervkollaps och tävlar med Jazz.
Oj nu blev det litet svammel - hur gick träningen då. Tja... Linförigheten är OK, för att vara lillpinnen. Men idag hade Jazz bestämt att läggande under gång lika gärna kan betyda sättande under gång, eller ev. ställande under gång. Inte gärna magen i backen, alltså. Och apporteringen som går riktigt fint hemma går inte bra alls på "ort och ställe". Fast det var ju förväntat. Tigers träning innefattade en massa Rrrutan som ibland går som på räls och ibland går åt fanders, samt framförgående. Ett nedra påhitt, kan man lugnt säga!
Publicerad 2009-04-26 19:19:42 i Allmänt
Publicerad 2009-04-26 19:01:15 i Tigger
Igår var det dags för Tigger att vara lydig igen. Uppvärmningen kändes litet skum - han ville inte lägga sig snabbt och egentligen ville han inte lägga sig alls. Det var inte alls nån fokuserad pys jag hade med mig, så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. På platsliggningen reagerade han först inte alls på mitt kommando - det kändes som en hel evighet innan han la sig, men vi fick full poäng så det var nog bara inbillning!
Så här blev det till slut:
Platsliggande 10
Tandvisning. 10
Linförighet 8 (neddrag för att jag markerade svängarna för mkt och för att han tappar i språngmarschen)
Läggande 9
Inkallning 10
Ställande 8,5
Apportering 9
Hopp 9,5 (så rar kommentar: "litet glädjeskutt"!)
Helhet 9,5
Det är synd att han alltid har litet lågt tempo i läggandet på tävling - på träning är det verkligen "smack-i-backen". Men det kommer!
Totalt i alla fall 183 poäng, ett förstapris och därmed Lp1 på fyra starter och tre genomförda tävlingar. Det får jag vara nöjd med. Dessutom en förstaplacering igår. På andra plats kom en puli (5 p efter oss) och på tredje en JRT till. Vid prisutdelningen uppmärksammade tävlingsledare särskilt att det var två russlare som hade utmärkt sig, det tyckte hon var roligt. Och vi russellförare också, förstås! Rottweilers och terv blev avhängda, de var också betydligt mer påverkade av värmen än våra småhundar.
Den andra russlaren heter Aggarps Gustaf men kallas Gimli och han och Tigger hade en munter eftermiddag i väntan på att tävlingen skulle vara slut. Vädret var härligt och stämningen god, så det var en riktigt trevlig tävling. Och resultatet gjorde ju inte saken sämre!
Nu kör vi vidare med 2:an - rrrrrutan måste vi nu börja ta på allvar. Tvi vale! Gimli, på bilden ovan, tog sitt andra förstapris i ettan, så honom kommer vi säkert att träffa på i tvåan också. Det ser vi fram emot!
Publicerad 2009-04-23 20:36:56 i Allmänt
Publicerad 2009-04-23 16:22:44 i Allmänt
Jag tror att det var i tidningen Hundsport som det fanns litet träningstips av instruktören Görel. Eftersom jag nästan alltid läser tidningar bakifrån och på TV mest bara tittar på mord så trodde jag först att dessa träningstips var allvarligt menade och blev tämligen rundögd. Vidare läsning uppenbarade emellertid att det var ena hälften av nån svensk komikerduo som brukade förekomma som brukspersonen Görel. Nåväl, enligt denna skulle man träna på att säga Bråååa! till hunden, och jag kunde liksom inte förstå hur detta skulle låta. Jag försökte för mig själv men det lät inte alls naturligt. Det lät bara som ett verb, att brå-a. MEN: nu har jag hört det! Massor av människor säger faktiskt så - kanske jag också? Det ska liksom vara ett riktigt djupt å, med dragning åt ett slutet a, och så ett kort litet "a" på slutet. Inget konstigt alls, förutom att jag nu blir ruskigt full i fniss så fort jag hör det!
Publicerad 2009-04-23 12:50:24 i Allmänt
För en gångs skull är det inte hundarna som är odjur. Inte maken heller, kors i taket. Usch, jag vill nästan inte ens säga vad vi har... Vi har SPINDLAR. Stora. Många. Jag har tillbragt förmiddagen med att röja och dammsuga i hallen - har med viss bävan plockat ner de värsta vinterkängorna i källaren, slängt några dunvästar i tvättmaskinen osv. Men när man far med dammsugaren i hörn och under skåp så kommer det alltid fram nån spindel. Idag var det i alla fall bara såna med rimlig storlek, men ibland, ibland är de som KRÄFTOR. Särskilt de som finns i tvättstugan. De har stor fläskig kropp och kraftiga ben. Samt stirrande, ondskefull blick och långa ögonfransar (nja, nu ljög jag nog litet. Litet.). Kanske man skulle kunna sälja dem till potentiella Fear Factor- eller Robinson-deltagare, till att träna på?
Publicerad 2009-04-22 21:53:39 i Allmänt
Kvart över sju PÅ MORGONEN på söndag ska jag vara på klubben och jobba och slita på en brukstävling! Jag! Kvart över sju! Ooba!
Publicerad 2009-04-22 21:52:17 i Jazz
En gång är ingen gång, två gånger är en trend, tre gånger är en livsstil... Nu har det hänt FYRA gånger så nu vågar jag kanske rapportera: När jag klipper nån annan hunds klor kommer Jazz ormande, slänger sig på rygg på golvet och visar tassarna: -Manikyr, tack! Sen klipper jag alla klorna på alla fyra tassarna på inga minutrar alls, utan några som helst attentat från pinscherråttan. Och sen ska det klias mage (Jazzens) och pussas näsa (mattens) och vara hur kärt som helst rätt länge. Han är tokig, min lilla pinne.
Publicerad 2009-04-22 21:27:48 i Allmänt
Så här såg min lilla onsdag ut:
Väckning av maken; kaffe, rostat bröd med marmelad o medicin (NÄ, inte på mackorna, heller!) i sängen.
Útfodrar hundar, trädgårdsrastar, klär på mig och sätter upp håret, häller kaffe på termos, sorterar hundar och FAR iväg mot skogen!
Poliskontroll. Alla stoppas och får blåsa samt visa körkort. Jag var NYKTER. Hurra!
I skogen lägger jag ett 1200 m spår till Tigg och sen är det Yings tur att leka sök. Två figgar med synlig utgång går jättebra - jag får bassning av träningskamrat för att jag inte uppmärksammar att han vindar in och markerar. Hon har helt rätt, hans signaler är så fina och snabba. Jag måste träna minst lika mycket som hunden. Sen ett par hämta-rulle-övningar som också går jättebra.
När alla 4 hundarna hade körts fikade vi och Tigg fick leka med sin superlekkompis, lancashire heeler-tjejan Yrsa. Hon har precis fyllt ett år och de är som gjorda för varann hon och Tiger. Jag föreslog att vi skulle satsa på avel av Jack Heeler eller lancarussell eller nåt. Blandrasavel, det är min grej det! (inte)
Sen blev det en sväng till med Ying och det gick bra. Sista figgen gick ut medan han var ute hos den förra, så han såg inte utgången. Då blev det väldigt förvirrat först, men jag tror att han fick en aha-upplevelse. Sen litet rullövningar också, vilket gick strålande.
Så var det dags för Tiggs spår, som hade legat i precis tre timmar. Starten hade jag lagt parallellt med vägen så vi kunde göra ett spårupptag. Första gången tog han förstås bakspår, attans också! Men efter bara några meter så tappade han sugen och satte sig. Ut på vägen igen och på litet längre fram och då tog han spåret åt rätt håll. Och sen gick det som på räls. Litet mer lagom tempo när spåret var äldre - dessutom var det gräslig terräng, snårigt och tjocka lager med ris så han fick verkligen kämpa. Däremellan kala berghällar. Varenda gång när jag tänkte att NU är nog lilleman ute och cyklar! så började svansen gå som en propeller och så kom han med en pinne! 5 pinnar plus slutapport utan minsta tvekan. Och spåret gick precis där det skulle hela tiden - jag kollade med GPS-kartorna, för själv hade jag ju förstås ingen som helst uppfattning om hur jag hade gått. Mer än att det var i kringelikrokar. (Varje gång när jag går efter en spårande hund i ett spår som jag själv har lagt så svärjer jag och är argsint och lovar mig själv att aldrig mer lägga så hopplöst idiotiska spår.)
Sen kom vi äntligen hem, Jazz och Pepp var så yrvakna och lugna. Litet mys o umgänge med dem och sen lunch och jobb med sovande och snusande smådjur.
Och slutligen for jag på kvällen till klubben och tränade med Jazz och Peppar. Båda två var riktigt duktiga - Jazz har ju sina koncentrationsproblem, men jag har börjat springa och busa med honom och det fungerar bra. Han är ju inte intresserad av leksaker, men en matte som springer runt med en köttbulle i handen är mycket roligare än att bara bli itrattad köttbullen direkt. Fast jobbigare för matten... En platsliggning med schäfrar fick Jazzen också till, i FEM minuter, nästan kl. 21 på kvällen=kallt o fuktigt. DET tycker jag var duktigt!
Nu ska jag vara duktig och jobba ett tag till. I morgon tar vi nya tag!
Publicerad 2009-04-21 20:54:15 i Allmänt
Nu har vi fått deltagarlistan till Jazzens (ev.) lydnadscomeback den 1 maj. Usch, nu börjar det kännas som det är på riktigt! Fast om det spöregnar så stannar vi hemma, apselut. Och jag HOPPAS att det är en snäll och förnuftig domare som tar Jazznik på rätt sätt. Nej hjälp, nu blev jag riktigt nervös!
Publicerad 2009-04-21 20:39:44 i Allmänt
Idag fick vi hämta hem Lilla Bilen. Peppar och Tigg följde med och när vi hade varit in och hämtat nycklarna och gick fram till bakluckan blev de så glada så de dansade och Peppar gjorde sin varulvsyl (han liksom trutar med hela munnen och säger ououououuuu!). Sen studsade de upp på insteget bak innan jag hade öppnat luckan, ner igen, upp med luckan och hundarna studsar upp innan jag har öppnat burdörrarna. Snacka om värdeladdad pryl! Sen for vi raka vägen till klubben innan matte började darra av abstinens. Nu var agilityplanen i full ordning och det visar sig alltmera att Tigg har vilat sig i form! 12-slalom går som en dans och allt annat också, och han har riktig fart (nåja...) mellan hindren. Följsam är han också, så det kan nog bli skojigt. Sen lydnad på det och alla ettans moment sitter som en smäck. Idag. Få se hur det ser ut på lördag... Högersvängarna går dock inget vidare - han har för bråttom och kommer för långt fram och med rumpan ut. Så det gnuggade vi extra på tills vi hade fått ihop några snygga, sen massor med köttbullar och så raka vägen in i bilen för begrundande. För Tigg alltså, själv tog jag ut Peppisen som skötte sig riktigt bra också. Fortfarande fattas det massor av uthållighet och han måste dämpa sig avsevärt. Men både läggande och ställande under gång börjar bli skapligt och linförigheten är i alla fall stabil, om än i korta pass. Hoppet blir litet lidande pga av att han dels älskar att hoppa och dels inte verkar ha några smärtceller. Ibland tjongar han bara rätt in i hindret, för skojs skull verkar det... Sen fick han också en sväng på agilityplan, mest kontaktfält och det verkar gå upp nån liten talgdank. Ibland, när han hinner tänka... 1-pinnesslalom är allt vi kör med honom, men nånstans ska man ju börja. Och så lekte vi litet med platta tunneln, den är ganska äcklig säger Pepp.
Sen for vi hem och med uppbjudande av alla mina övernaturliga krafter fick jag maken att följa med till skogen med Jazz och Ying. Jazzen tycker det är såå skojigt att vara Duktig Hund i Skogen nu. Bara nån enstaka gång får han för sig att dra iväg men då drar jag efter och den stollen fattar visst inte att han kan springa ifrån mig. Eller också är det så roligt att gamla matten studsar omkring i naturen. KALLT som bara katten var det i alla fall - tidningarna lockade med rekordvarm försommar och jag kan bara hoppas att den kommer snart, helst genast!
Publicerad 2009-04-21 15:30:25 i Allmänt
Bättre sent än aldrig, eller hur? Jag letade litet bilder på hårddisken och trillade över dessa, två år gamla. Så - glad påsk, allihopa!
Publicerad 2009-04-21 11:24:04 i Allmänt
Tigger låter meddela att han också var en duktig hund och åt upp sin frukost. -Vi med!! skriker Peppar och Jazz.
Publicerad 2009-04-21 11:23:24 i Ying
Idag åt Ying hela frukostportionen med ganska god aptit. Sen var han LEKFULL ute på gräsmattan. De närmast sörjande torde fatta hela vidden av detta.
Publicerad 2009-04-20 21:31:36 i Allmänt
Jo nu ska ni få höra! Spänn fast er och spetsa öronen. Det är så här, att jag är världens sämsta kastare. Nästan jämt kastar jag hårda saker i huvudet på folk eller på mig själv eller hundarna, eller också kastar jag fast dem i träd (t.ex. höga tallar så att ngt barn måste satsa livhanken för att få tillbaka mina grejer). Apportmomentet är rena dödsfällan för domarna, tur att de inte vet om det. Mot den bakgrunden låter det väl litet enfaldigt att ta med sig en gappay-boll av litet större modell som belöningsleksak till Peppar. En sån boll är ju rysligt hård och dessutom försedd med snöre så man kan använda den som slunga. I mina händer är den föga mindre farlig än en handgranat. Men i alla fall hade jag en sån i fickan och Ying och Peppar med mig. Och så fick de springa lösa och leva rövare på en stoooor tomt som har blivit alldeles över sen en konstig villa revs. När jag ropade på dem vände de på en 10-öring och kom i racerfart tillbaka, vilket förstås måste belönas. Så jag tog fram bollen ur fickan, vänd mot de framstormande hundarna, och när de var nästan framme snodde jag runt och slungade iväg bollen bakåt, med rejäl kraft. Rätt i plytet på en råbock!! Dvs. bollen träffade på sidan av huvudet, ungefär på käken, men han blev i alla fall stående och liksom knäade. Jag blev också stående, och hundarna också. Mycket hann jag tänka... Men sen satte rådjuret i alla fall av i skutt-skutt-skutt igen och hundarna efter. Jag brydde mig inte ens om att försöka ropa på dem i det läget... Konstigt nog vände Ying tillbaka redan efter ca 25 m och då kom strax Peppar också. Sen var jag litet fundersam på om jag skulle ha dem kopplade när vi kom till skogen, men jag orkade helt enkelt inte (för man är väl inte laglig, heller!). Och det konstiga var, att de där små tryngrisarna, som i vanliga fall springer i ganska stora åttor på båda sidor om mig, så att jag är liksom mitt i "krysset", de höll sig mycket närmare mig än vad de brukar göra. Och när jag tog fram bollen för att lekbelöna Peps för nåt så såg Ying väldigt entusiastisk ut också! Och han brukar aldrig bry sig om nån sån boll... Så nu undrar jag om det kan vara så att hundarna har fått en ny, och högre, uppfattning om mig. Snacka om flockledare - slår ihjäl vilda djur längs vägen...
Publicerad 2009-04-20 12:27:55 i Allmänt
Eftersom jag nu har detta gräsliga jobb att ta itu med har jag i stället äntligen tagit mig tid att sätta mig in i Back-On-Track-historien. Alltså att Nationella Dopingkommitten har beslutat att klassa hundtäcket Back-On-Track som "otillåten metod"* och belägga det med 14 dagars karenstid. Täcket får alltså inte användas på två veckor före utställning, prov eller tävling. Var och en som nånsin har varit på en agilitytävling i annat än strålande sol och sommarhetta vet hur det ser ut på hundarna - Back-On-Track, ser det ut. Några använder Obtrack och några nånting annat men nog är det en betydande majoritet som kör med den numera "otillåtna metoden". Vilken snyting för företaget! Och vilket snyting för frusna småhundar som min Jazz! Äntligen hittar man ett täcke som verkligen fungerar - då får man börja titta i kalendern för att se hur mycket man kan använda det. Jag undrar just hur det här kommer att sluta, i praktiken...
(*Kommittens beslut kan man ta del av på
www.skk.se)
Publicerad 2009-04-20 11:28:05 i Allmänt
Jag har ju anmält oss till agilitytävling! 16 och 17 maj. Jazz båda dagarna, Tigg bara 16:e. Jag var litet sugen på att åka på träningsläger i Marma samma helg, men eftersom minsta barnet fyller tonåring den 17:e ville jag förstås tillbringa natten hemma och morgonfira henne. I alla fall - 3 lopp med Jazz och 2 med Tigg på lördagen, 3 med Jazz på söndagen. Nu jäklar skall lilla Fille* få arbeta!
(*=defibrillatorn)
Publicerad 2009-04-20 11:22:07 i Allmänt
Varför jag är så pratsam? Jo men det är ju för att jag har ett rysligt jobb som skall vara klart helst igår. Det säger sig väl självt.
Publicerad 2009-04-20 11:21:16 i Allmänt
Bilen blir nog inte klar idag som utlovat. Sablar! Nu har jag varit hänvisad till apostlahästarna i 6 dagar och det är inte praktiskt! Går gör man för nöjes skull - ska man göra nåt eller ta sig nånstans så TAR MAN BILEN. Annars hade väl Gud inte skapat bilen, heller?!
Publicerad 2009-04-20 11:19:31 i Ying
Idag åt Ying nästan hela sin frukostportion med ganska god hastighet. Sen tog vi en sväng med Furminatorn igen - det verkar som om han börjar uppskatta att bli av med vinterkostymen. Än syns det ingen skillnad, otroligt nog. Litet mera pussig är han idag också, och Peppars öron har han sugit på så vi fick ta några rejäla tag med badlakan och sanera lillpojken. Vill ju inte att han ska börja lukta disktrasa om öronen! Så här i fällningstider saknar jag Stora Barnet litet extra; vi brukade ta varsin sida av Ying - det blev litet som syjunta; praktiskt arbete och småprat. LItet mindre trött i armar och rygg blev man också. Nu får ensam utkämpa denna bittra strid!
Publicerad 2009-04-19 19:41:33 i Allmänt
Häromkvällen såg jag filmen "
Remember the Titans" på TV. Tyvärr fick hundarna också titta, det borde de inte ha fått. I alla fall inte Jazz och Peppar. Idag har de lekt football på gräsmattan större delen av dagen, till förfång för mattes fysiska välbefinnande. Jag tror "body slam" är ordet. Inte ville de låta mig vara domare och sätta dem på straffbänken heller. -Tsss, sa de bara och fortsatte alldeles oförtövade. Nu får de bara se på romantiska komedier ett tag.
Publicerad 2009-04-19 19:36:39 i Ying
Nu har Ying inte ätit ordentligt sedan i fredags kväll. Igår ville han inte ens smaka på vare sig frukost eller middag, idag har han tagit nån liten munsbit, men ätit med långa tänder. Inte är han riktigt uppåt heller... Vill helst ligga och vila. Litet träning går bra, och att äta köttbullar går riktigt bra, men det är inte riktigt "mattes Ying" ändå. Jag hoppas att det beror på att han fäller. Många hästar blir ju helt ur slag, eller också bara argsinta, när de fäller och Ying fäller då som minst ett par tre ridskolor. Men det är ju det med pejer, att de kan få så mycket skumma sjukdomar och åkommor så man blir alltid orolig. Nu håller vi tummarna för att han ska vara hungrig som en varg i morgon!
Publicerad 2009-04-19 14:05:10 i Jazz
Lilla Jazz blev ju tyvärr mattens träningsobjekt när det gäller lydnad. Ganska mycket blev fel på ganska många sätt. Allra felast blev nog apporten. Jazzens klass 1-apportmoment har sett ut så här: matte håller fram apporten och Jazz vänder bort huvudet och ser illamående ut. Matte säger "apport" och Jazz tar (eventuellt) apporten "med långa tänder". Matte sträcker på sig och Jazz tuggar och rullar med apportbocken, den åker mer och mer på sned, Jazz slår på den med ena tassen, sen med andra tassen och till slut åker den i backen. Snälla domare tycker att det kan väl vara värt en 5:a. Men nu har vi jobbat och jobbat och lärt om och HEMMA ser momentet nu ut så här: matte tar apporten och Jazz börjar se lysten och busig ut. Sen håller matte fram apporten och KANSKE, kanske inte väntar Jazz på kommandot. I alla fall tar han apporten, håller den med på sin höjd nåt litet tugg, med båda framtassarna stadigt i marken och fin fotposition med blicken på matte. Matte säger loss och tar apporten. Jazz sitter kvar och ser förväntansfull ut - och SEN bryter partyt ut!!! Ja, det här är visserligen hemma i köket eller i trädgården, men ändå. Ett drygt halvår har det tagit, och inte vet jag om det nånsin håller på tävling - där brukar ju det först inlärda ploppa fram - men det spelar ingen roll: huvudsaken är att det GICK att lära om, och gick att få honom att gilla momentet. Hurra!
Publicerad 2009-04-19 13:53:15 i Allmänt
I fredags kväll la jag huvudet på sned och såg allra som ljuvast ut när jag frågade maken: Får jag låna din bil och åka till skogen? Snälla? Maken rynkade sina imposanta ögonbryn och sa: - Vilka ska du ha med dig då? Som jag bara skulle ta med mig lilla Tigern, som får plats i Olles pyttebur, och dessutom lovade att åka till en skog med fiiin väg ända fram, fick jag låna bilen. (Ibland försöker jag förklara för maken att bilar, precis som hundar, behöver jobba ibland, med det de är avsedda för, och inte bara bli tvättade och vaxade och dammsugna och gosade med hela tiden. Såna ord faller på hälleberget.) I alla fall - spring-GPS:en satt stadigt kring handleden och jag la ett 1200 meter långt spår på välanvända stigar, genom träsk och blötmarker, genom rishögar och över stenrösen, samt över ett elljusspår. Fem pinnar plus slutpinnen. Det fick bara ligga i trekvart, eftersom det inte är ljust hur länge som helst, tyvärr. De 45 minutrarna försökte jag fördriva med promenad och lek osv. med hunduschlingen, men han visste förstås att det var spårdags och var minst sagt svårnåbar. Men det var förstås nyttigt det också, att få honom att fokusera på mig och inte bara på spåra, nu, genast! Sen släppte jag i alla fall på honom och upptaget var litet halvdant - det var på en hårdtrampad och mycket välanvänd stig så det var säkert ganska svårt att börja där. Men efter omkring 15 meter hade han sugit fast ordentligt och då var det bara att hålla i. Jag försöker bromsa honom ganska mycket nu, eftersom han annars blir så entusiastisk att han börjar slarva och eftersom det är lättare för mig att läsa honom om det inte går i 120 knyck genom skogen. Men trots att han bara väger drygt 6 kg så är det inte precis lätt att hålla honom - jag kan bara föreställa mig hur det ska vara att spåra med en spårtokig rottweiler, t.ex.!! Hur som helst - hunden spårade bättre än nånsin. Bara på ett enda ställe var han litet tveksam men då jobbade han jättefint och löste det själv, snabbt och säkert. Han har verkligen enastående kondition. Inte för att 1,2 km är särskilt långt men spårandet i sig är ju rätt ansträngande och det är klart att det är jobbigt för honom, med 3 centimetersbenen, att ta sig fram i obanad terräng, över stockar och genom träsk. Alla pinnar tog han upp och gav till matten så då gjorde vi några kortare pauser för belöning och andhämtning. Detta och att jag veritabligen hängde i linan som ett ankare gjorde att det tog honom hela 30 minuter att gå spåret. Det tog 20 att lägga det... Sen överförde jag GPSens historia till datorn och la de båda varven (spårläggningen och spårningen) över varandra och de stämmer överens till 100%!! Så - VARFÖR tjafsade han på appellen? Är det jag som är nervös fast jag inte känner det själv?!
Publicerad 2009-04-19 13:41:39 i Ying
Jajamen, nu är det dags. Idag har jag suttit ute med Yingen och
Furminatorn och rivit av minst 4 schäferhundar. En mängd småfåglar kom allt närmare och hade det beslutsamma ansiktsuttryck som man förväntar sig hos unga fruar när bosättningsaffären har realisation. Pejers fällning är i sanning ett kapitel för sig. Större delen av året sitter pälsen som superlimmad på plats - man kan rycka och dra i stråna men de sitter som berget. Så plötsligt, från ena minuten till den andra, börjar FÄLLNINGEN. Ooba, minst sagt. En vänlig strykning över hundryggen resulterar i en näve full med ludd - och det konstiga är att det finns egentligen aldrig nåt ludd i pejers päls. De har ingen underull, och pälsen är liksom hård och glatt. Men ludd i mängder är det man kammar av. Det verkar nästan som om en söm har gått upp och fyllningen håller på att trilla ut... I alla fall, med furminatorn eller annat lämpligt verktyg kammar man och borstar och kammar och kammar och blir allt rundögdare vid åsynen av hur mycket ludd som lossnar. Så kastar man en blick på sin hund och ser - ingen som helst skillnad! Inga bara fläckar, ingen tunnare päls, ingenting! Förrän efter flera dagars kammande och borstande, då hunden börjar se liksom hålig ut. Som pepprad med hagelbössa, eller som en maläten persisk matta. Under någon tid blir sen hålen allt större, och det är då folk börjar hålla sina hundar i kort koppel när de möter oss. Det KAN ju vara smittsamt, vad han nu lider av... Kort sagt, man går och skäms så smått över sin hundhållning. Så en morgon studsar man (nåja) ur sin paulun, solen skiner och man släpper ut hundarna i trädgården. Själv slår man sig ner på trappen med en kopp kaffe och kastar en värderande blick över sina ägor och undersåtar. Och då ser man: mitt i solen står en kopparröd metallglänsande shar pei och sträcker på sig så att han ser kungligare ut än nånsin. Rena fågel Fenixen, och han är medveten om det själv också!
Publicerad 2009-04-19 13:29:18 i Allmänt
Vi hade litet tråkigt en dag, och blåsigt var det också så det var inte läge för nån långpromenad med Ying. Så jag smusslade ut 4 ägg i trädgården och stoppade undan dem här och där, ganska öppet. Sen var det bara att vänta...
Jazz har varit med förr, och dessutom är han den som använder ögonen mest. Han satt på gräsmattan och lät blicken svepa omkring (det KUNDE ju komma en gråsparv inom räckhåll) när han plötsligt stelnade till och sen satte av i fyrsprång. Ett ägg! En rask däng med tassen och sen smask, smask.
När Tigger såg att Jazz hade hittat nåt ätbart och dessutom hade blivit bortmorrad två gånger när han försökte knycka Jazzens ägg blev han mycket energisk och snodde runt tills han hittade ett eget. Han satte helt enkelt tänderna i det så det sprack och sen festade han loss.
Peppar hittade sitt ägg ganska omgående och gick och bar på det med mystisk uppsyn. Ibland la han ner det på marken och undersökte det, sen bar han det vidare. Till slut kom han till matten som hjälpte till att öppna.
Lilla Ying blev förstås bara allmänt paralyserad av att alla de andra hade trevliga saker och inte han, så han började springa runt och gråta ganska högljutt. Eftersom Jazz började se sig om efter nåt nytt ägg såg jag för gott att hjälpa Yingen på traven. Litet missnöjd var han med att behöva äta från marken, men han beslöt sig för att ta fram sin scout-aktiga sida.
Publicerad 2009-04-19 13:19:04 i Allmänt
Publicerad 2009-04-15 16:48:52 i Allmänt
Idag var dagen när jag skulle jobba undan den här ryska monstertexten. Därför gick jag upp i ottan (ja, allting är ju relativt) och traskade iväg med Ying och Peppar redan kl. 8.15. En dryg timmes promenad i en alldeles faslig fart, matten utrustad med joggingkläder och "rund-under-fötterna-skor", alltså MBT-skor. Hundarna fick traska på i korta koppel vid min sida, vilket alltid gör dem trötta, och inte förrän sista 20 minutrarna fick de galoppera som vilddjur över åkrar och ängar. Så in med dem, litet nedvarvning och byte till Tigg och Jazz. Då tog jag ett par vanliga gympaskor för det får vara måtta på hur mycket träningsvärk jag vill ha i morgon... Iväg igen, samma stuk fast annan väg och bara 50 minuter (för de är ju så SMÅ, de hundarna). Sen hem, snabbdusch och klädbyte, upp i arbetsrummet och JOBBA!!! Alldeles omgående sov alla fyrbeningar; Tigg under skrivbordet, Ying uthälld över hela golvet och Jazz tillsammans med Peppar i smatten utanför rummet, där solen ligger på. Jag grep mig an vartenda skumt kasus som ryssarna roar sig med och läste kyrilliska så ögonen vindade. Det var alldeles tyst, bara nåt enstaka dämpat kvitter i päronträdet utanför fönstret och så fyra snusande och småsnarkande hundar. Och summandet från datorn. Mina ögonlock började bli svåra att hålla uppe... Så det tog inte så värst lång stund innan jag la en hoprullad tröja under huvudet, sträckte ut mig bredvid Ying och omgående snusade och snarkade jag också! Så gick det med den arbetsmoralen!
Publicerad 2009-04-13 22:50:15 i Allmänt
Denna måndag cum söndag började jag med en rackarns finpromenad - i kjol, strumpbyxor och PUMPS! Visserligen av modelst klackhöjd, men ändå! Och så busarna i släptåg då förstås, där sprack den elegansen. Jazz hade fått följa med hussen o minsta barnet ned till hamnen (för Jazz är den enda hunden som får åka i husses bil utan att det blir ett j*kla liv. På hussen alltså), så jag hade med mig terrioristerna plus tok-kinesen. Men de var riktigt duktiga, kors i taket. Men det var ju förstås inte det som var dagens JOY.
På aftonen tog jag Tigg o Jazz till klubben för litet allvarligt syftande lydnadsträning - det börjar ju dra ihop sig. Och DÅ såg jag: på agilityplanen fanns ett fullt slalom, A-hinder, balans och platta tunneln!! Visserligen finns det ett anslag om att banan inte får beträdas när den är blöt men den var faktiskt bara litetlitet blöt och vi tränade bara litetlitet försiktigt... Dvs. jag var försiktig, inte busarna. Jazz kastade sig in på planen och raka vägen genom platta tunneln - bara en sån sak, i småkyla o fukt! Därifrån en tvär ingång till slalom och det gick som smort, alla 12 pinnarna i full karriär. Kontaktfält verkar han också ha tänkt över under vintervilan, för han stannade till och väntade! Oj, vad vi hade roligt! Och så lilla Tigg: han kunde OXÅ slalomen, det har han aldrig kunnat förr! Visserligen vill han fuska litet, men det är bara att spänna ögonen i honom så tar han alla pinnar, och ingångarna blir från rätt sida hela tiden. Hans kontaktfält var lika strålande som alltid, fast han kör helst 3 på - 1 av -modellen, men det går ju det också.
Sen blev det förstås lydnad också, och jag är riktigt nöjd med båda två. Vi körde igenom alla ettans moment utom apporten (av ren lättja, för jag glömde den i bilen...) och det gick utan mankemang. Sen gjorde vi litet utskick till targetmatta (dvs. slasktrattspropp, eller vad det heter). Tanken är att jag ska kunna skicka ut dem i princip hur långt som helst rakt fram, i förvissning om att nånstans där framme finns en matta. Och det tar sig, det gör dig. Fast Jazz är bäst, Tigg har liiitet svårt att lämna sin kära matte.
Sen avrundades kvällen med en promenad med Ying och Pepp i koppel och lösa. Litet platsliggningsträning som går bra för Peppars del och halvbra för Yings - han ser ut som han ska lyfta när som helst, huvudet liksom drar upp kroppen. Men det är ju bara hans vanliga pose - högdragen. Peppar lägger hakan fint mellan tassarna och ser ut som "jag ligger väl här då". Båda tvä är i alla fall duktiga på att ligga kvar när jag kommer tillbaka, t.o.m. när den ena får godis och frikommando ligger den andra kvar, och det gäller dem båda två. Men fortfarande är frågan hur det ska gå på staffespecialen. Jag frågade på rasforumet hur många som tänker ställa upp i lydnaden och det är, dessvärre, INTE bara Peppar och jag. Attans också, annars hade vi haft "brains and beauty" som i en liten ask!
Publicerad 2009-04-13 22:39:12 i Allmänt
Publicerad 2009-04-13 22:21:18 i Allmänt
Publicerad 2009-04-12 19:59:24 i Allmänt
Eller kanske snarare: gå, lufsa, svimma (nästan). Jodå. Man har dragit på sig den tajta funktionsmaterialdräkten och gett sig ut i buskar och snår. Peppar och Tigg fick följa med, för när jag ska börja bygga upp min springkondition då blir jag så trött så jag måste ha duktiga hundar som kan springa lösa. Om jag inte springer i elljusspåret förstås, då passar det så behändigt att ha Ying som drar mig via tolklina och hundförarbälte. Men idag blev det trail. Blött! Det märktes att det var länge sen, för första gången jag trampade ner i nåt och blev litet blöt förvred jag hela mitt nylle och sa: -Ursss! Sen gav jag fanken i att vara petig och klafsade på värre än Peppar nästan (Peppar springer helst i diken längs med vägar...). Nästan 7 km blev det och då var t.o.m. hundarna trötta... Det är märkligt, för vi brukar traska en mil och även om jag går så lubbar de på i fyrsprång nästan hela tiden, utan att bli särskilt matta. Men så fort JAG springer också blir de alldeles yra av trötthet. Kan det vara chocken. Men - nu är vi igång!
Publicerad 2009-04-12 15:09:12 i Allmänt
Publicerad 2009-04-12 14:58:12 i Ying
Publicerad 2009-04-12 14:44:25 i Allmänt
Publicerad 2009-04-09 21:09:45 i Allmänt
Just så har jag känt mig idag. Jag har liksom litet myror i kroppen för minsta barnet har sökt asyl hos sin mormor o morfar och utan ungar i huset blir jag rent äggsjuk. Först hade jag huset fullt av barn, de kryllade och allt jag hörde från morgon till kväll var "mamma!" i olika tonlägen. Det var rart, fast jobbigt ibland. Sen blinkade jag till, och nu finns här bara en enda liten skrutta, och hon är inte så liten hon heller... Nåja, man får vara glad att de är friska och välartade. Men i alla fall - idag blev det inte mycket nytta gjord. Jag tyckte att jag måste göra en sväng till tygaffären (mellanbarnet behöver studentbalklänning och det börjar kännas som det är dags att ta itu med saken) och så passade det bra att ta en lov om hundlekplatsen också. Så Tigg och Jazz fick följa med. Vi är ytterst sällan där för den är minst sagt ohygienisk - att det ska vara så svårt att plocka upp efter sin hund! Inte har man ju långt till lådan med påsen heller när man är där! Men idag kom vi dit och det var faktiskt inte så pjåkigt. Först träffade vi helkuperade snyggingpinschern Joyce och beauceronen Cleo. Sen kom staffen Doris, och så gremlinen Dollar (han är eg. en JRT men gremlin passar honom bättre). Sen en lagotto ELLER spansk vattenhund vid namn Agnes och slutligen pudlarna Axa och Doris, cavalieren Molle och pitbull/pudelmixen Sally. En salig blandning! JRT:n Dollar är en riktig skurk - en sån där som folk åsyftar när de säger att de inte begriper hur man vågar skaffa russlare. Riktigt fräsig och vass, även mot tikar. Tigger studsade runt på sitt vanliga sätt och när Dollar gick i närkamp med nån stog Tigger bara och tittade uppmärksamt, med lysande ögon, fast på avstånd. Jag tror han var jätte-impad... Staffen Doris och Dollar hade sina små kontroverser, men på det stora hela var det en mycket lyckad samvarostund, mycket prat blev det mellan hundarna och det är alltid roligt att iaktta. Sen for jag hem och bytte besättning. Ying och Peppar fick springa som galningar på åkern bredvid ridskolan och sen tränade vi en stund på klubben, vilket gick riktigt bra t.o.m. med Ying. Ursäkta att det verkar som jag inte tror Ying om nånting, riktigt så är det inte. Jag VET att han inte är dum och jag vet att han KAN momenten i 1:an, men jag vet också att han ibland har nåt annat inplanerat än just lydnad. T.ex. att bara stå och se enfaldig ut. Man får vara desto nöjdare när det funkar! Slutligen avrundades dagen framför DVD:n "Australia" - jag var sååå duktig och lyckades faktiskt sitta stilla hela filmen ut, fast den var så lång! Nu kryper jag i säng med en god bok och hoppas att jag är full med energi och nya takter imorgon. God natt!
Publicerad 2009-04-09 20:57:48 i Allmänt
Dirty mama, det är jag det! För medge att det låter skojsigare än "lerig morsa". Ibland är det inte så dumt att byta språk. I alla fall börjar jag bli trött på geggan nu. När jag har tvättat händerna rena får jag lov att tvätta tvålen ren. När jag skulle duscha hittade jag en stor lermocka mitt på bringan. Kläder och skodon ser förstås ut så man får akta sig för myndighetspersioner inom det sanitära området. Man kommer hem från promenad eller träning, sanerar sig själv och två till fyra hundar och vet att det är bara några timmar till dess att det är dags igen. Vi kommer banne mig att slita ut duschen.
Publicerad 2009-04-08 19:38:31 i Allmänt
Idag träffade jag Monica med Soya och Bella på klubben och drog till skogs. Vi lade ganska långa spår åt Tigg resp. Bella, och så la jag ett kort åt Ying och Monica la ett viltspår åt Soya. Sen for vi vidare för litet sök- och uppletandeträning. Det var ju några veckor sedan Ying tränade sök men han hade inte glömt vad det var fråga om. Två gånger letade han upp Monica (synlig utgång, sen vände jag bort honom) och hon gick med honom in. Sen gick hon ut bara 5 meter eller så och tog med hans lösrulle (=en bit av slangen som husse använder för att göra rent sköldpaddans akvarium...). Vi har ju tränat litet inne med rulle men det var spännande att se om han skulle koppla ihop den övningen med skogsarbetet. Och det gick SÅ bra!! Litet grann fick Monica vifta men sen tog han den och kom i galopp till mig för belöning. Óch sen ut igen för "visa". Så glad man blir när det fungerar! Sen blev jag INTE så glad för det kom en lös, grinig hund farande och muckade, vilket inte precis var den minnesbild jag ville att Ying skulle ha av övningen... Inte var det nån idé att göra om det sen heller eftersom han hade varvat upp så. Jag hoppas att det ändå blev en avslutad övning i hans minne (om han har nåt...) Tigerns uppletande gick sådär, jag ska nog inte slarva och skicka ut honom i så stora rutor utan hålla mig till smala korridorer men fullt djup, annars blir det väldigt slingrigt... Och så behöver han ha en indikation på att det finns nåt på fulla djupet först, annars vänder han halvvägs och tycker att det blir för långt. Men kämpar på bra gör han, i alla fall. Sen var det dags för spår. Att gå efter en spårande Ying är något av en Kafka-upplevelse. Han suger tag i spåret och drar iväg mycket målmedvetet, sen tvärvänder han plötsligt och går lika säkert åt andra hållet. Sen två varv runt en tall och ett varv runt en buske och så över och under och igenom så det blir en jätteknut som matten måste lösa upp. Med mycket möda. Sen får jag honom att ta spåret igen och han sätter av och ser ut som "Aha!" hela han tills proceduren upprepas igen. Himmel, vilka kringelikrokar det blir. MEN - på nåt sätt kom han rätt på pinnarna och tog upp dem riktigt fint. På slutet hade jag en köttbulleburk (MED lock, förstås!) och den spårade han också upp. Inte vet jag hur tusan det går till, och han går säkert 5 gånger så långt som spåret är, men nåt system är det väl i galenskapen... Sen fick Tigern spåra det spår som Monica hade lagt. Det är så roligt att gå ett spår som man inte har en aning om vart det tar vägen! Det verkar som om Tigg också tyckte det var kul att gå nån annans spår. Omväxling förnöjer... Det kändes riktigt bra och säkert, men nånstans på vägen missade han en pinne. Sen var övningarna slut och det var ett ganska trött fast nöjt gäng som for hemåt. Jazz och Pepp fick sig en koppeltränings- samt lösspringningspromenad och skötte sig också bra. Peppar är verkligen så mån om att vara till lags - få se hur länge det håller i sig. På hemvägen mötte vi äntligen staffen Våfflan, som vi bara hade hört talas om tidigare, han var stor och röd och rar. De fick inte gå fram till varandra men även om de på staffars sätt klängde i kopplen och betedde sig verkade de inte ha det minsta emot varandra, utan såg litetgrann ut som Emil och Gottfrid när de fick syn på varandra. Samma skrot och korn... Jazz tyckte också att Våfflan som ut som en reko grabb, och det tycker Jazz inte om särskilt många.
Jag hade tänkte åka upp till klubben och se om det möjligtvis fanns nån där för litet plats och störning, men det är kallt och blåsigt som attan nu igen, och litet regnstänk i luften, så vi håller oss hemma i stället. Det finns så mycket man kan träna i köket, så!
Publicerad 2009-04-08 19:24:27 i Allmänt
Igår tog jag Jazz och Peppar på tisdagsträning - det var kallt och ruggigt och ingen av dem orkar koncentrera sig några längre pass, så det fungerar bra att ha dem två med och växla mellan. Jazz kunde fokusera riktigt bra på sin matte, och framför allt tyckte han att det var roligt. Och Peppar, han har gjort STORA framsteg. Nu kunde han sitta fot vid min sida och vara alldeles koncentrerad fastän de andra hundarna, inkl. ärkefienden Ville, kom riktigt nära inpå från alla håll. Även att själv gå in mot en hund i mitten klarade han så bra. Ibland när Ville spänner ögonen i honom och riktigt går igång ser jag att det rycker litet i Peppars nos men sen gör han en kraftansträngning och tittar upp på mig i stället. Så duktig! Efter rasen tränade vi litet moment individuellt och det gick också riktigt bra. Ställande under gång med både Jazz och Pepp, och även platsliggning med andra hundar larvandes omkring. Det var en riktigt bra dag för oss!
Publicerad 2009-04-06 11:42:22 i Allmänt
Jag kände mig litet vild och galen igår och anmälde Jazz till en lydnadstävling, på hemmaplan. Hur tror ni att det ska ros i land? Här är det inte precis nåt förstapris som gäller utan fastmera: inte bita domaren... När jag ändå är ute och cyklar tänkte jag även ställa upp med Yingispingispäron i en träningstävling. Det tror jag kan bli intressant för såväl mig som domaren och medtävlande. Men observera! Platsliggningen förväntar jag mig inga konstigheter i, annars skulle jag avstå från den. Även Tigg är förstås anmäld till ett par tävlingar framöver... Skam den som ger sig! Och så har jag lovat att hjälpa till på en spårtävling, det ska bli riktigt skojsigt. Nu är våren igång på riktigt!
Publicerad 2009-04-05 21:00:18 i Allmänt
Efter gårdagens myckna sol var det riktigt skönt att det var litet mer normalt svenskt vårväder idag. Småmulet, nåt regnstänk i luften men runt 10 grader varmt. I mer rimlig tid än gårdagens övningar tog jag Jazz och Tigg på en vårpromenad till och runt i Fagerskogen. Det är väldigt litet snö kvar nu, men stigar och vägar är täckta av ett tjockt lager is. Fåglar kvittrar, ekorrar tjirrade och mina smådjur for runt som yra höns. Vi började med en hel massa stenklättrande och stockbalanserande samt en oavsiktlig helkroppstvagning av Jazz, vilket ledde till ganska många skånska svordomar. Tigger traskar plumsande över de smärre vattendragen men de litet större och djupare vill han gärna ta sig över med ett hopp och därför kliver han ner i dem och vadar omkring och spanar uppåt stränderna för att se var man lättast kan ta sig över utan att bli blöt. Listigt! Tiger var också den enda av mina hundar som fick se "Uppdrag granskning" om den kaukasiska ovtjarkan och bäst vi gick där i skogen tyckte han att vi skulle leka att han var en ovtjarka och jag var en domptör som skulle försöka uppfostra hunden. Det gick jag förstås med på så när Tigg började rulla sig i nåt fynd fräste jag i med ett "Nej!" varvid han kastade huvudet bakåt, stampade med framtassarna i marken och lät höra ett blodisande "krrrt!". Mitt blod stelnade naturligtvis högst tillfredsställande i sitt omlopp och jag lyckades till och med frammana ett panikslaget skri, varvid ovtjarka-tigern sträckte sig upp och bet i min kjolfåll! Som tur var kom då Jazz farande och sa ungefär: -Ge f*n i det där, j*vla snorunge! vilket var ganska milt för att vara han, men sen ställde han upp på att vara varg, så då lekte vi att Tigg o jag var vilsekomna små barn i skogen och Jazz var en hungrig varg som jagade oss i syfte att äta upp oss. Som vargen var avsevärt snabbare än di små barna tog den leken slut ganska omgående och då lekte vi i stället att Jazz var lille moderlöse Bambi och jag var Faraos dotter som hade räddat honom från ett öde värre än döden, ungefär. Men då kom Bostonstryparen i Tiggers gestalta farande genom snåren och allt blev så hemskt så vi övergick till att leka cirkus i stället. Jag balanserade på en hal stock, trallandes på ledmotivet från "Elvira Madigan" och mina små pudlar piruetterade ganska övertygande nedanför mig. Piruetterandet åstadkoms, måste jag erkänna, mer med hjälp av köttbullar än genom min överlägsna dressyrförmåga. Sen drattade Elvira Madigan på ändan ner på stocken och sa några väl valda fast inte särskilt ljuva ord och därmed slutade den leken och hundarna fick ägna sig åt att balansera på stora stenar i stället. Själv tog jag mig med största försiktighet över ett stort stenröse medan ett överlägset men välvilligt leende krusade mina läppar då jag tänkte på hur oerhört lättroade de själlösa djuren är. Samtidigt aktade jag mig naturligtvis noga för att trampa på några av de stenar som skulle göra att jordens innandöme skulle öppnas och släppa ut några av de mest fasaväckande gastarna i världshistorien. Ganska mycket smidighet och styrka gick det åt till det, jag kände mig rent Lara Croftsk. Sen hittade jag och åt upp vårens första blåsippa och så gick vi hem där matten lunchade på en Mycket Märklig Yoghurt samt bytte besättning och tog samma runda en gång till, fast i motsatt riktning och med Peppar och Ying. Och naturligtvis med en ny uppsättning genomtänkta dressyrövningar, bland vilka särskilt kan nämnas vår iscensättning av "De två bockarna Bruse" där jag tyvärr måste medge att Trollet kanade på ändan nerför dikesslänten och landade i själva diket, med sagda kroppsdel först. (Fast numera är jag så gammal och härdad så jag tycker att så länge vätan kommer utifrån och inte inifrån är det inte mycket att jämra sig över...) Peppars tolkning av "Dumbo, den flygande elefanten" var också minnesvärd... I sammanfattning: två stycken skogspromenader på sammanlagt fyra timmar gjorde oss alla tämligen pömsiga, så resten av eftermiddagen tillbragtes i dels i TV-soffan och dels med näsan över en bok.
Publicerad 2009-04-05 20:42:03 i Allmänt
Som jag var trött på allt vad tigrar hette tog jag Ying och Pepp med mig för litet kvällsträning. De var faktiskt duktiga båda två - Ying gjorde både läggande och ställande under gång på ett alldeles tillfredsställande sätt och Pepp gjorde det mesta riktigt bra. Hans lägganden är emellertid rena sömnpillren så där måste jag hitta på nåt...
Man kan hålla en köttbulle under näsan på Pepp men han bara föser undan handen om det finns en boll att tillgå. Precis vilken boll som helst!
Finns det sen möjlighet att kombinera boll med hopp så blir det ÄNNU bättre!
Ying kommer lufsande och frågar sig VARFÖR och TILL VILKEN NYTTA vi håller på med sånt här.
Svansen som roder!
Sen fick Ying nåt slags våryra eller nåt och skulle prompt leka med en boll! Som detta inte sker precis varje dag eller vecka eller månad måste det ju förstås förevigas.
Sen åkte vi hem och hundarna var SÅ trötta. Minsta barnet frågade mig: -Hur ska du kunna sova nu då, när du sov hela förmiddagen? -Det ska nog inte bli några problem, svarade jag. Är det nånting jag kan så är det att sova, och alldeles särskilt så här års!
Publicerad 2009-04-05 20:31:42 i Allmänt
Igår morse hade jag klockan ställd på 06.06 - varje extra minut man kan få sova är värdefull så dags på dagen så det gäller att räkna ut exakt hur lång tid varje morgonmoment tar. Det förtjyysande rara minsta barnet kom uppskuttande och fixade kaffe på både mugg och termos till sin moder, jag packade för en heldag på tävling och så bar det av. Redan vid 7-snåret strålade solen och det var faktiskt en alldeles underbar dag, om än alldeles för tidigt. Startnummer 4 fick vi, ganska perfekt, ett alldeles eget fält fick vi för vårt spår - ännu perfektare, och allt kändes liksom förträffligt. Så var det dags för Tigerns spårning. Iförd sin högst bruksiga
kombisele tog han upp spåret på ett alldeles strålande sätt, gick som på räls och tog första pinnen, galopperade till matten, spårade vidare som värsta polishunden, tog vinkeln med nosen tryckt mot marken och fortsatte på samma strålande sätt fram till vinkel nr 2. Där han prompt satte nosen i vädret och sa: - Korv, eller? och satte av några meter åt alldeles motsatt håll, ivrigt slickande sig om munnen. Sen hölls han och larvade sig på en fläck på marken en 5 meter från vinkeln och hur jag än trasslade, bad och kommenderade så vägrade han att fortsätta spåra!!! Gah! Tänk att det kan bli fel på så herrans MÅNGA sätt när man tävlar med hund! Nåja, det var bara att bita i det sura äpplet och bryta igen, med hunden glatt studsande kring mina ben (sen han väl hade övertalats att lämna vad-det-nu-var i gräset). Nåja, de snälla domarna tyckte i alla fall som jag; att det såg alldeles strålande ut fram tills det såg ut som sk*t rent ut sagt. Med termos och matsäck och det hela anlände jag hemmet igen vid halvtiotiden och fann hela familjen inkl. fyrbeningar ute i vårsolen, räfsandes och gläfsandes alltefter förstånd och läggning. Totalt jetlaggad av den vansinniga uppstigningen kröp jag till sängs med min dumma russlare och vaknade först kl. 13, då även jag larvade ut i friska luften.
Jazzen har vaknat upp ur vinterdvalan. Han borde nog egentligen bo i sydligare nejder. Skåning är han ju också!
Jazz är husses favorithund, utom när han bits... (Jazz alltså)
En glidare i glajer.
-Så här gör vi spårhundar! säger Tigg förnumstigt. -Letar efter korv, eller? säger jag.
Under vårröjningen hittade jag Peppars flirtpole, vilket inte alls är så avancerat som det låter utan i detta fall en longerpisk (hästpryl) med en pagoflaska fastbunden i änden. Det är också en sån där typisk kamphundsgrej som man egentligen ska tala tyst om... Minsta barnet leker cirkusdirektör.
Han lyssnar bra på "loss" och börjar inte leva rövare igen förrän han får tillåtelse. Det är skönt att se att han lyssnar lika bra på minsta barnet.
Och sen blir han så innerligt glad så man kan få se staffeflin av alla grader:
Sicket garnityr!
Publicerad 2009-04-02 22:01:56 i Allmänt
Idag var det så pass mycket vår att man kunde ha nån glädje av att vara i trädgården. Det var alltså inte bara lera överallt, och det kändes som om gräsmattorna ev. skulle överleva mina tunga steg. Hundarna o jag tillbringade ett par timmar med att snoka runt i buskar och snår. Jag plockade upp massor med hundb*js som, skam till sägandes, hade ansamlats här och där. En hel del annat skräp fanns det också, dessvärre kommer mycket från trottoaren utanför, blä. Peppar hittade en myckenhet snuskiga tennisbollar.
Det passar utmärkt att träna litet "ligg" och "sitt" och "fot" belöna med bollkastning samtidigt som man städar. Tänk vad hundar är lättroade!
Ett annat typiskt kamphundsnöje är "springpole". Pepp älskar att hoppa upp och hugga tag i däcket eller repet och sen rycka tills äppelträdet nästan välter. Högst upp sitter en rejäl fjäder så det inte blir några stumma ryck. En del tycker att det är fördärvligt att låta hundarna roa sig med sånt här, men han är faktiskt inte på något sätt besatt av leken; det går lätt att få honom att avbryta. Och dessutom är det jättebra för hans kroppsbyggande!
På kvällningen tog jag Jazz och Tigg till klubben och tränade litet. Nu har det torkat upp så pass på sina ställen att det går att träna till och med med Jazzen! Både platsliggning, läggande under gång och sättande i alla halter gick riktigt bra! Det var så länge sen Jazz tränade lydnad och han tyckte att det var så skojsigt! Men även med honom får det bli korta pass och inte många repetitioner. Annat än med hoppet förstås, det kan man aldrig få nog av! Så när jag har kört litet linförighet, mest vändningar och halter än så länge innan vi har byggt upp uthålligheten, skickar jag honom över hindret som belöning. Och sen får han gå och nosa en stund, men det var inte så roligt när han faktiskt FÅR göra det...
Tigg var som vanligt på prima humör. Nu är det inga problem alls med läggandet, så pass torrt är det. Till honom hade jag lilla röda Cuz-gubben som belöning, det var så kul så jag trodde han skulle bli alldeles överhettad till slut. Då passade det bra att träna honom i att ligga stilla medan Jazz tränar och leker. Och slutligen blev det en platsliggning med båda hundarna, bara en dryg minut men runt 30 meter bort. Riktigt duktiga var de, fast Jazz ser förstås ut som han ska implodera när som helst... Fast det gör han ju jämt!
Tigger har hittat en lövfylld grop och ligger som en liten höna!
Och när jag kom hem var jag redan så lerig och så fylld av vååår att det blev en koppel- plus skogspromenad med Ying och Peppar. Nu tror jag bestämt att jag har fått frisk luft så det räcker för den här veckan åtminstone!
Publicerad 2009-04-02 21:51:09 i Allmänt
Jag har ju alldeles glömt att berätta om söndagens stora begivenhet! Tigg och Peppar fick varsitt åkerspår - Tiggs bestod mest av en herrans massa vinklar i vattenpölar och den sortens, men det gick så fint så. Peppar fick ett kortare spår, med bara en vinkel men den var litet spetsigare än 90 grader. I alla fall - två pinnar la jag ut bara för att se om han tänkte reagera överhuvudtaget. Det var ju så länge sen han spårade och han har mest "surrat" litet kring pinnar och sen spårat vidare. Men i söndags stannade han till vid första pinnen - tog upp den i munnen, vände sig om och såg tveksamt på mig. Och då bröt förstås hurrarop och jubel ut, så det hördes till minst Täby, tror jag! Med Peppar behöver man aldrig lägga band på sig, fram med trummor och cymbaler bara! Stor lycka blev det, han lämnade pinnen så fint i min hand innan han gjorde ett bocksprång och slog omkull mig i leran där jag blev liggande med en glädjefnattig bulle ovanpå... Nåja, upp kom jag ju till slut och bringade ordning i ledet. Och så fortsatte vi till slutpinnen och då var det minsann inga tveksamheter utan upp med pinnen och full galopp till matte bara (som ställde sig stadigt för att parera). Sen KAN man ju tycka att hunden ska markera med att t.ex. lägga sig, men om nu både Tigern och Pepparkakan blir så in i bomben saliga så de får myror över hela sig så tycker jag inte att jag vill lägga nån sordin på det. Ingen sardin heller.
Publicerad 2009-04-02 21:45:32 i Allmänt
Igår kväll var det Yings och Peppars tur att få sig en duvning på blöta appellplaner. Peppar börjar bli riktigt duktig, men inte är han nån bordercollie, inte. (Å det var väl tur det, eftersom jag ville ha en staffe. Jag VILLE liksom köpa en gris i säcken!) Man får ta det litet pö om pö och med mycket lek och skoj. I alla fall känns han väldigt stabil i både platsliggning och sitt kvar, även om jag inte är borta så länge eller går så långt bort. Vill ju inte ställa till med något! Jag har ett liiitet problem med 1:ans apportmoment: han snurrar apport bocken ett halvt varv i munnen när han tar den, även om han håller fint sen. Men det blir väl till att klickerträna hemma i köket det!
Och Ying då? Tja, han är som han är han! Det är han som står för rallylydnaden, i ordets sanna bemärkelse. Alltså lydnadsträning i en ryslig fart! Traskar jag på i vanligt tempo åker nosen längre och längre ner, redan efter tre steg har han markkontakt, typ. Men om jag riktigt ångar fram, då vaknar han till och får ett riktigt alert uttryck i ögonen. Och han går med sån svikt i stegen och hänger med jättefint i svängarna. Sättandena är ju en annan femma... blöt i baken vill han INTE bli! Men i alla fall - det är samma sak med alla moment: full rulle och inte alls många upprepningar, då går det riktigt bra och blir rent av en belöning i sig. Men nog måste det se litet skojigt ut...
För övrigt var det riktigt härligt ute igår afton, vi var kvar till strax efter kl. 20 och det var fortfarande riktigt ljust!
Publicerad 2009-04-01 21:01:35 i Allmänt
På lördag är det dags för appellspår. Startlistan innehåller:
1 st dobermann
1 st bordercollie
5 st schäfer
3 st rottweiler
1 st malinois
samt
1 st jack russellterrier
På reservlistan 1 rottweiler och 1
kooikerhondje (reservation för stavfel).
Jag brukar inte ha några problem med att klampa in i de mest exklusiva klubbar men det här känns onekligen litet fånigt... Min lilla Tigg i det däringa sällskapet! Men vad sägs om att leva upp till förväntningarna? Här följer två bilder på möjliga outfits, som jag tror skulle glädja såväl domare som medtävlande:
Modell No 1: från det kända modehuset
Pinkaholic New York. Röd med små rosa prickar, överdelen fodrad med vitt som skymtar fram. En mycket populär modell i konstnärliga kretsar.
Modell No. 2: från
Puppia. Svartvit randig bomullsmix i västmodell. Kan med fördel kompletteras av svart mask för ögonen och/eller nummerlapp på bröstet.
Nå, vad sägs? Ska vi satsa på "mannen som törs bejaka sin kvinnliga sida" eller på "flåbuse with style"? Allt klär ju en skönhet, så det är väl egentligen hugget som stucket...
Publicerad 2009-04-01 15:21:42 i Allmänt
Idag tog jag alla fyra busarna till skogen. Först la jag spår. ett på 1005 meter med tre pinnar och ett på 380 meter, också med tre pinnar. Den tjusiga längdangivelsen kommer sig av att jag för en gångs skull kom ihåg att ta med GPS:en. Detta gjorde det emellertid inte omöjligt för mig att gå bort mig, därav det första spårets längd.
Efter spårläggningen var jag helt SLUT, darrig i benen, svart framför ögonen och FROSSA!! Här är man ju van att vänta sig det värsta, så jag ringde till maken och talade om var jag befann mig. I fall jag inte skulle komma hem måste han ju veta var han kunde leta efter hundarna... Sen släppte jag ut vilddjuren på en åker och satte mig själv på en sten i solen, lutad mot en varm tallstam. Efter sisådär en halvtimme var jag fit for fight igen, och dessutom hade hundarna sprungit av sig det värsta så vi kunde ta en koppelpromenad runt elljusspåret. Fast det var fullt av älgar i skogen! Peppar tyckte att vi skulle smyga på älgarna och liksom tirritera dem, men det tyckte inte jag. Då övergick Peppar till att tirritera mig i stället, med ganska stor framgång. Till slut var jag tvungen att sätta mig och ta igen mig på en bänk i solen, igen. Det är ganska bra träning för jurren det också, att bara sitta och ta det lugnt. Ganska duktiga var dem, fast Ying grät i vanlig ordning. Och försökte äta upp mig.
Sen förpassades tre av fyra krakar in i bilen (obs! nu börjar det bli noga med VAR man parkerar och att se till att ha fönstren litet öppna!) och det var dags för Tigerlilja att spåra. OJ, vad han spårar, den killen! Det långa spåret tog 20 minuter att lägga och 24 minuter att gå - och då gjorde vi ändå rejäla partypauser vid pinnarna! Inte hade jag en aning om hur jag hade gått heller och ibland verkade det väldigt märkligt, men rätt som det var hittade jag ett av mina fotavtryck i mossan precis där Tigern gick. Och pinnarna kom vi direkt på - inga problem med markering som vanligt. Det var riktigt, riktigt bra spårat av min lille figur. Inte mattades han heller, möjligen kunde man se att det blev litet jobbigare för honom att ta sig fram över stockar och bäckar osv. Som tur var hade jag en liten förpackning kattmatt (kladdig) i fickan som han fick vid spårslutet, det var han sannerligen värd! Det andra spåret hade jag egentligen tänkt för Jazz, men han hade jagat upp sig så över älgarna och just i hans spår kryllade det av älglämningar så det kändes som onödigt besvär. Så Tigg fick ta det också, efter en liten promenad på 500 meter eller nåt. Nu märktes det mer att han började bli trött, det syntes mer att han jobbade. Men han gick precis lika fint och säkert, 10 minuter tog det. Jag tror inte att han skulle bryta spåret ens om det gick ÖVER en sovande älg! Nå, nu borde väl till och med Tigern vara litet trött. De andra är det i alla fall - de svansar runt och vill att jag skall slå mig till ro med en bok eller nåt, så de vet att jag tänker hålla mig i stillhet ett tag. Så de får SOVA! Så jag får väl offra mig då!
Publicerad 2009-04-01 10:46:58 i Allmänt
Igår kväll var det alldeles VÅR i luften - det regnade utan tillstymmelse till snöblandning och det kändes riktigt skönt. Tigg och jag tog en liten aftonpromenad till småskolan där de har anlagt en högst förtjusande konstgräsmatta - PERFEKT för hundträning! (och han var nogsamt avrastad innan samt fick inte gå och nosa osv. så det gick sms juste till) Ganska mycket framförgående tränade vi och jag måste nog säga att igår kom vi upp i 7,5, typ! Eftersom det var tämligen skumt ute hade jag med mig tortellini som belöning - de är ju nästan självlysande och dessutom mycket uppskattade. //Jag kan varmt rekommendera inköp av en påse färsk tortellini som omväxling till MSK (Mamma Scans Köttbullar). Är man lagd åt det planerande hållet kan man ju förstås köpa hårda tortelliniar och koka i förväg. Att göra saker i förväg är tyvärr inte min starka sida...// Så småningom tog förstås godiset slut men det är så praktiskt anordnat med Tigg att han arbetar lika bra för nästan vad som helst, som t.ex. att matten jagar honom och hojtar: -Jag ska minsann klå dig när jag får tag på dig! eller -Nuuu du din fuling ska du få på huden! Tänk så prima arrangerat - han har skojigt och blir tränad och jag får utlopp för ev. aggressioner. Och i slutändan får jag förstås hela mitt behov av hundpussar tillgodosett också!
Publicerad 2009-04-01 10:38:00 i Allmänt
Nån seriös, kynologiskt sinnad person talade med mig om hur underbart det måste vara att ha en hel flock hundar så att man kan studera dem och slå fast vilka roller var och en har. Apselut, sa jag, och här är resultatet av mina forskningar.
Ying - Knasbollen
Peppar - Stollen
Jazz - Fåntratten
Tigger - Knäppgöken
Om det nu ska vara så där precist med grekiska bokstäver och allt så får jag nog inrangera dem allihop under delta, som i Deltagänget. Litet pi också förresten, det är bra att ha eftersom de hela tiden snor runt runt mina ben och med pi kan jag beräkna omkretsar och annat nyttigt och nödvändigt.
Min egen roll är delad, ungefär som Dr Jekyll och Mr Hyde; jag är Lek- och Mattanten resp. Kommandoran. Mina grekiska bokstäver är beta (som i betablockerare) och omega (som en julklappsklocka från maken).
