Pelleskop-livet

Ikväll var jag med Ying på utställningsträning - det är SÅÅ bra! Ying sköter sig utmärkt och låter sig hanteras riktigt bra (för att vara en pej...). Att tänka på: visa rörelser mest från sidan och se till att han inte håller huvudet för högt när han är uppställd. Men det ska nog gå bra! Som grädde på moset var det körkorts- och nykterhetskontroll när jag var på hemväg. Och jag är fortfarande inte inburad!

Idag har jag
- trillat genom en vägg i växthuset, med en bamsig gräsklippare i släptåg
- halkat på en sten och satt mig i ett djupt dike samt slagit huvudet i stenen
- fått en tallkvist i ögat
- fastnat med flätan i bakluckan
- lyckats pilla in en synål under tumnageln
- trampat på kanten av en nyfylld vattenskål så att den gjorde en saltomortal och allt iskallt vatten hamnade på min mage
och detta redan före kl. 15.
Om det bara blir några grader kallare i kväll så ska jag gå raka vägen ut och slicka på en lyktstolpe, så är det typ klart sen.

Igår gjorde jag ängs-spår åt både Ting och Pepp - sååå praktiskt när man kan skönja sina egna vinklar! Båda två fick två pinnar samt i slutet en godisburk. Och för första gången tog Peppar pinnarna! Hurra, stort party utbröt. Visserligen försökte han nästan göra kaffeved av dem på väg in till mig, men det får vi jobba med separat. Imponerande kläm har han i käkarna, i alla fall. Yingis markerade också pinnarna, och spårade riktigt fint, fast hans ömma matte i ett ögonblick av stilla vanvett hade lett spåret över en upplagd gödselhög... Litet konsternerad blev han, men inte mycket. Duktig liten kuse. Spåren var runt 300 m, båda två, och båda hade en rät vinkel och en ganska kraftig "böj". På grund av vidrigt väder ägnade vi oss på aftonen åt "kökslydnad". Peppar tränade fotingångar och vänstersvängar tills han bokstavligen föll samman av utmattning. Då passade vi på att träna "ligg kvar" med tokstörning... Det gick så bra så bra, med en nästan avsvimmad hund. Ying tränade också fotposition och snabba sättanden, Strålande, måste jag säga - det var visst en sån dag! Läggande under gång gick också bra, och så började vi litet med ställande också. Tigg och Jazz fick varsin mer grundlig duvning, och Jazz tränas dessutom hela tiden i att INTE bita de andra hundarna när dessa tränas...
Litet bilder från spår-väntan:

 
Full rulle.


Litet mer eftertänksam.


Full rulle igen, med fladdermusöron.


Bara vit snö får ätas.


Pälsråttan.


MOONING!!




Att fotografera en svart hund med vita tecken i nysnö i begynnande skymning är ett nedra pyckel! Notera hundstackarns slåntagg - den drog matte bort sen.

Till utställningen första helgen i december har - tadaaa! - 24 pejer anmälts! Tju-go-fy-ra! Tjugotre vanliga och en nakenvariant... Ting tappar fortfarande hela ullspinnerier varje dag, utan någon som helst effekt på själva hårremmen. ÄN, nej. Staffar är anmälda i ett antal om 67, spännande värre. Usch, jag vågar inte ens berätta för Tigger att han inte ska ställas på Stora Stockholm, han kommer att bita mig!

Förra helgen tänktes, pratades och tränades lydnad oavbrutet. Instruktör var Frida Sundberg, om hon är bekant. Med hunden Best vann hon SM-skyddet i år, Best föreligger på omslaget till förra numret (tror jag) av tidningen Brukshunden, bitande i en skyddsärm (o litet i en figurant...). Mkt inspirerande, tycker Tigern!







Vad man (ev.) saknar i storlek tar man igen i envishet (o förresten har matte stoooor bil). Nästa år blir det mondioring för hela slanten!


Tigern lyssnade uppmärksamt på Fridas visdomsord och lovade att rätta och packa sig.


Hakan i backen brukar alltid ge utdelning. Dessutom är jag litet trött...



Ask ÄGER planen. (Och ja, han har en "syster" som heter Embla)


Alfa


Bella


Tungt!


Hopplöst tungt!


Merja o Dundra



Dundra igen - inkallning med ställande


Människovännen Charlie måste lära sig att sitta kvar. Då tager man plats på ett bord!


Duktig Charlie, tycker Frida.

I alla fall lärde jag mig massor och påmindes om sånt som jag har glömt, och lärde mig att tänka på andra sätt och så vidare och så vidare. Alldeles trött var jag på kvällarna, så mycket visualisering hann det inte bli innan jag försvann i skumma drömmar (om hundträning).

Det ser värre ut än det är - matte drar i öronen och hunden GÄSPAR samtidigt. Jo, jag lovar att han gäspar, inte skriker!

(Ganska vackert, i alla fall om man sitter inomhus o bara tittar ut.)

Vidrigt vidrigt - måste hämta lillungen efter träningen o passade på att ta morgonpromenad. I frost!! Det är nu en vecka sen och jag har fortfarande inte kommit över chocken. Men Yingentingen trivdes i väderleken, och Tiggarungen trivs alltid, bara man gööööör nånting!

Håll till godo - massor med bilder på en lycklig shar pei och en knasig jack russell terrier. O var nu tacksamma, för jag frös nästan av mig avtryckarfingret!

Igår kom tidningen Brukshunden med tävlingskalendern för nästa år. Nu känns det VÄLDIGT LÅNGT till nästa tävling, och VÄLDIGT SUGET. Det blir nog svårt att hålla uppe träningsmotivationen, i synnerhet som Procrastination är mitt andra namn. Varför göra idag det du kan skjuta upp till i morgon? Nu i helgen ska i alla fall jag och Tigerliljan gå en tävlingslydnadskurs, från fredag kväll till söndag eftermiddag. Jag hoppas på många nya infallsvinklar och tips. Och inspiration, förstås. Sen ska jag ta itu med att sätta upp mål för nästa säsong!

Jazz i sitt nya fina täcke. Det ska förses med namn och swarovskistenar snart. Inte utan mina swarovski, det är vårt motto!



Inte begriper jag vad det är för tjockis som far omkring och stör min hund på plan, men till höger syns i alla fall Jazzniks väformade akter.


Undra på att Tigerliljan blir så trött av en bana när han har sååå god marginal på hindren.  Till höger i bild den kusliga tunneln under A-hindret.

Lilla råttan Ancho (som i ansjovis, var det väl?) slog till och tog sitt första cert i Växsjö i fredags. Vi jublar och smäller med fiktiva skumpakorkar.

Ying (Thad's Dr Sju) till vänster och Ancho (Chagall's Rumblin' Rose) till höger.

För att travestera en känd groda: galen och omgiven av dåliga rådgivare har jag anmält Tjing-Tjong-Tjinaman till Stora Stockholm i början på december. Knappt hade jag tryckt på "godkänn betalning"-knappen förrän Ying började att fullkomligt HYVVA av sig pälsen. Nu lossnar vid pass 14 fullstora collier varje dag, företrädesvis i min säng, men än syns det ingen som helst skillnad på hunden. En makalös manick, den. Först aftonen före själva utställningen kommer det att synas nån skillnad, bestående i 1) skalleper med skrynklor och knorrsvans, samt 2) ett diaboliskt leende. "Vad säger du nu då?" Sannerligen, sannerligen: den hunden använder mig som testobjekt: -hur långt tål människan kallt stål i kombination med ett förvirrat beteende?

Oj så bra - i strålande höstväder avlöpte klubbens troligen första KM i agility. Jag plåtade hej vilt, förstås. Och sen - tadAAA! - formaterade jag om minneskortet innan jag hade flyttat bilderna till datorn. Tack o hej, med andra ord. Nåja, jag får väl tigga bildbevis av nån. I alla fall var det en bra tävling enär det var omöjligt att bli diskad, det blev bara 5 fel + 5 fel + 5 fel osv . i all oändlighet för alla rivningar, vägringar, felvägar, slalomomstarter osv. T.o.m. mitt "kast med liten hund" när Tigg vägrade att gå in i tunneln bara för att den stod under A-hindret renderade endast 5 felpoäng. Och Jazznik var faktiskt jätteduktig - på hoppbanan skulle han inte ha blivit diskad ens om det var "på riktigt", han gjorde bara ett fel i slalom, annars felfritt. Stannade på kommando så matten hann ifatt, rent av, och kontaktfälten var riktigt snygga, ingen Superman alls! I alla fall blev det två silverplaketter för Mah Boyz och mig igår. I medium vann förstås Achilles som normalt tävlar i minst klass 2, kanske t.o.m. 3, och i small vann Ida, rallyborderterriern som har inhyrd specialhandler och tävlar i 3:an. Så vi stod oss ganska bra, och nästa säsong kommer vi stort! Nu avblåser vi agilityträningen för i år och ägnar oss åt lydnad och skogsmulleri i stället, i valda doser alltefter hund.