Publicerad 2007-09-28 13:08:39 i Allmänt
I lördags var det dags för lydnadstävling - pga min fåniga hälsa bidde det inget av med det, men en härlig stund i spårskogen blev det i alla fall. Olle o hans matte var hemma, så Olle, Jazz o Tigger fick spåra som små troll. Yings ögon var fjolliga igen så han fick hålla sig hemma. (De blev omsydda i måndags, börjar bli en följetång.)
Tigger väntar otåligt. Har fått litet vaniljyoghurt att styrka sig med.
"Orättvist!!" hojtar Tigger, "varför får bara Olle spåra?!!!"
"Orättvist!!" piper Olle, "varför måste bara jag spåra?!!"
Det var Olles aviga dag - spår är bara trams, tyckte han. Tigger o Jazz var desto duktigare.
OCH - i onsdags lurade jag med mig äldsta barnet och alla fyra hundarna till en annan lurig skog och lade spår alltefter färdighetsgrad. Ying fick ett svagt bananformat spår på ca 30 meter - och satte mulen i backen på fläcken och tuffade fram som ett litet tåg!! Bara en gång avbröt han sig och försökte få stöd av matte, som dock hastigt tittade bort. Då fortsatte han oförtrutet och blev utomordentligt nöjd när han hittade en liten burk med köttbullar i slutet. Äntligen! Till Peppar bidde det ett alldeles för svårt spår egentligen, jag råkade komma fram till ett stup så han fick en vinkel som var litet spetsigare än 90 grader. Inga problem, dock, han gjorde en liten fin ring på bara nån meter och sniffade sig raskt vidare. Mycket lovande! Tigger o Jazz är som vanligt rena pärlorna, Tigger blir bara litet förtörnad över att jag sätter snitslarna så högt, han markerar dem också och vill ju överlämna dem till mig!
Publicerad 2007-09-28 13:00:45 i Allmänt
Publicerad 2007-09-28 12:56:28 i Allmänt
Publicerad 2007-09-28 12:52:16 i Allmänt
Publicerad 2007-09-18 08:15:36 i Allmänt
Igår var Tigger i skolan igen - han är så duktig på att gå lös, sitta och ligga kvar i grupp, ja det mesta helt enkelt. Men så kom där en djävulsk övning - slalom där varannan "pinne" utgjordes av en tallrik med godis!!! Stackars lilla Tigern - han VILL verkligen vara lydig och göra rätt men han vill ännu mer ha köttbullar. Inte bara dem som matte lockar med utan dem som ligger på tallrikarna också. Ibland känner jag precis som han - fast kanske inte just i fråga om köttbullar...
Publicerad 2007-09-18 08:12:31 i Allmänt
Alltså - aldrig i LIVET att jag tänker publicera nån bild på de båda fästingar jag hittade på Yingen i morse, när han kröp intill mig i sängen. Vindruvsstora. Nästa projekt för maken att ta itu med blir byggande av en hundgård med fyra hundkojor (tripp, trapp, trull, mattes lilla hjärtegull) så att fyrbeningarna aldrig nånsin behöver sätta sina tassar i själva corps-de-logiet.
Och varför, VARFÖR, fungerar inte Exspot el. Frontline i år? Scalibor-halsband går bort eftersom vappuslingarna leker o biter varandra i halsen (och eftersom jag tappar känseln i nyllet när hundarna har såna), örthalsband fungerar inte alls. Det enda som har haft någon som helst effekt är bärnstenshalsband, men bara om det är torrt ute. Dessutom blir det rysligt dyrt i längden - inte ens de mest grundligt framställda halsband håller för dessa ungherrars vanvettsattacker på varandra. Bärnstenar spridda i hela skogen.
Publicerad 2007-09-17 17:03:34 i Allmänt
Ett av de små sattyg som jag drabbas av varje höst är nödtvånget att på något sätt framskaffa en ny tävlingsdräkt till minsta barnet. Denna anskaffas/framställs efter tränarens högst dimmiga anvisningar och sen håller man sina små svettiga tummar i smyg. Domen brukar bli "nej, nej!!" med ett flatskratt eller "nå, ja, kanske. Kan du bara...." och sen så mycket ändringar att man gråter, kräks och börjar om från början. Idag var det dags för förhandsvisning av säsongens insats (göres lämpligen innan man nedlägger tusen timmar på att anbringa swarowskikristaller för hela sin månadslön på skapelsen) - och si, det bidde IHVG*!! Då är det bara finliret och lullullet kvar att fixa och den här mamman kan andas igen. På söndag är det dags för säsongens första tävling - då håller jag andan en gång till.
(*=innihelvitte väl godkänd)
Publicerad 2007-09-16 20:36:30 i Allmänt
Ställande under gång igår,
efter tävlingen. Säkert som amen!
Jättetrevliga omgivningar för en nedvarvningspromenad. Äppelträd överallt!
Jazz i kylan i morse, täcket är ett stylingtips från vår agility-bekanting Vincent van Gogh (
http://www.freewebs.com/mandaw/).
Vackert väder, men KALLT! Söt hund, men FRUSEN!
Platsliggning, tredje gruppen. Vi var i första, inte en solstrimma då! I andra gruppen sprang en eller ett par hundar upp i skogen och måste avhämtas!
I väntan på vår tur. Uppladdning!! Kon-cen-tra-SCHOOON!
Bara prisutdelningen kvar för mig o min kompis! Jag vann IGEN, säger Jazz belåtet, och det har han rätt i!
Publicerad 2007-09-16 18:20:10 i Allmänt
Så har Jazzen och jag varit ute på tävlingsturné igen. Igår gjorde han typ världens snyggaste läggande under gång, värt en 12:a enligt domaren, om det bara inte hade varit för att det var ställande som var på tapeten... Läggandet som skulle vara läggande var också mycket snyggt, fast innan jag hade sagt nåt... Fick upp honom igen och kommenderade och då var det smack i backen som en bordercollie. En 8:a på helheten kändes bra, igår var han hyfsat fokuserad. Så jättetrevliga domare o tävlingsledare dessutom, de gjorde nåt bra t.o.m. för dem som bröt!!! 114 poäng fick vi ihop. Och för första gången tog Jazz apporten på kommando OCH höll den, om än litet vingligt!
Idag var det en urknölig tävling! Dels var det 2 grader varmt när vi kom fram, "vår" plan låg i skuggan av skogen så det var jättekallt i luften och blött och svinkallt på marken, det var bara en smal gång mellan planen för 1:an och planen för 2:an och både domare och tävlingsledare verkade ha huvudet litet bak-o-fram. Platsliggningen var strulig med en hund som gnällde så han nästan skrek hela tiden, tills han reste sig och gick mot föraren. Som i sin tur vrålade "NEJ!!" och sprang fram mot sin hund. Så började domaren vimsa runt och skrika åt hundföraren: "Nej, kom tillbaka! Kom hit!" Ett rent under att inga andra hundar reste sig! Jazz låg och skalv så det var rent rysligt att se men han låg faktiskt kvar - ända tills jag började gå fram mot honom, då satte han sig upp och försökte dessutom lyfta alla fyra tassarna samtidigt. Kallt!!! En 8 blev det och det får väl anses vara en bragd av en frusen pinne! Jag hade lyckats dra en fyra idag så vi behövde inte vänta särskilt länge - sen envisades domaren med att hon SKULLE se på Jazzens tänder, till slut blev han så stressad så han faktiskt nafsade!!! Gah, som vi har kämpat - nu får vi börja om från början känns det som. I alla fall så klarade vi oss undan med en 0, och i kommentarerna står det faktiskt "tar kontakt men backar". Han har ju blivit SÅ mycket bättre, vill inte få det förstört av en envis tant! Linförigheten var så totalusel men det var vi inte ensamma om, det var otroligt störande med 2:ans fria följ på planen intill, ibland visste man inte vilket kommando man skulle lyssna på! Men ändå, vår linförighet har försvunnit bort i skogen där älgarna bor, nånstans. Nu till den braiga delen: läggande under gång var strålande, tyvärr sackade han i marschen fram. Inkallningen gick bra (9), fast han kollade på grannplanen. Ställande under gång satt som en smäck, hurra!! - sen satte han sig visserligen innan jag hade hunnit säga nåt men det må så vara, han stod i alla fall dyr stilla tills jag hade ställt mig intill. Apporten tog han direkt och höll den faktiskt hela tiden, om än under mycket åbäkande. Hoppet gick bra men sen hamnade han på en luktfläck precis före ingången så jag fick morra till. En 7:a i helhet var ju inget vidare men han var verkligen så ofokuserad, nosade och kollade planen intill och letade godis som nån hade tappat på plan. Totalt blev det i alla fall 139,5 - en halv usel poäng från ett andra pris!! Jag är hur som helst jättenöjd med min lille hjälte, jag trodde nog att det var helkört när han hade blivit så tokstressad av domaren!! Dessutom fick jag idag höra att det tar i snitt 13 starter för att få ihop till ett Lp1 - nu vet jag inte om jag ens vill ha nåt Lp1, jag vill bara upp i 2:an, men ändå!! Vi är inte sämst i världen!! Nu ska här tränas linförighet så det dammar om det!
Publicerad 2007-09-14 21:01:58 i Allmänt
Publicerad 2007-09-14 20:59:53 i Allmänt
Tigger när han var hälften så gammal.
Stilstudie av Jazz-inkallning förra hösten.
Peppar i reflexsele härom kvällen.
Peppars ändalykt den 3 juli, ca 5 veckor gammal (både ändalykten o själva hunden).
Tigger i blåbärsriset, juli 2007
Publicerad 2007-09-14 20:56:25 i Allmänt
Publicerad 2007-09-14 20:52:46 i Allmänt
Så, fast oändligt mycket mer, säger Ying när han ska göra nåt, vad som helst.
Här spårar han baklänges i sin förtvivlan. Han försökte och försökte få matten att nosa upp spåret, men hon var f*sig och oschysst som vanligt. Till slut tog han dock upp det i sin vanmakt - och då gick det ju jättebra!! Ett ganska rakt spår på ca 30 meter, fick ligga i en timme i regn. Godisburk i slutet. Kanske en liten aha-upplevelse? Hoppet är det sista som dör...
Här tränar vi "stanna kvar" - ytterst hemskt!! Matte lämnar Ying och går säkert minst 3 meter bort och kommer nästan ALDRIG tillbaka, det dröjer minst 12 sekunder!!! Mycket gråt och vemod. Men nu sitter han kvar, i alla fall. Det går framåt.
Vi tränade jättemycket fot och rallylydnadsgrejer igår, Ying är hur duktig som helst men gråter oavbrutet högt och ljudligt. "Jag kommer aldrig att lära mig det här, det är jättesvårt, alla kommer att säga att jag är sämst i världen!" låter det hela tiden. Jag försöker överrösta honom med livliga lovprisanden och hoppas bara att de når in i hans trånga örongångar.
Så här såg han ut när han var 10 veckor.
10 veckor också, sovande i arbetsrummet.
För en halvtimme sen, 1 år och 2 veckor gammal. Sovande i arbetsrummet fortfarande.
Publicerad 2007-09-14 20:45:21 i Allmänt
En Stor Dag - och så går matten och glömmer bort det viktigaste!! Tigger fyllde 1 år!
Grattis igen, stora pojken, med päls som marängsmet!
Publicerad 2007-09-12 12:41:51 i Allmänt
Redan före frukost tog jag Tigg, Ting o Jazz till klubben för dels en promenad och dels träning. Först tränade jag lydnad med Jazz, han luftade mer än vanligt i linförigheten, tror det beror på att jag har börjat ha kängor i stället för gympaskor. Suck! Hur ska det bli i vinter?! Annars var han jätteduktig och ville verkligen jobba. Vi började litet med "före" också, bara litet försiktigt.
Sen fick Tigger träna litet allmän förighet, litet lydnad och till sist prova på agilityhindren litet grann. Han var som vanligt duktig, men han lägger ner ohyggligt mycket energi på att slippa jobba och få godiset direkt! Alla hindren går bra, fast han får förstås väldigt mycket hjälp på gungan, tunnlarna är roligast och slalomingångar går över förväntan bra. Men ganska trött i det lilla huvudet blir han!
Och så lilltrasan Ying - först litet tävlingslydnad, han är riktigt duktig att gå fot fast han gråter hela tiden! Sen körde vi rätt mycket rallylydnad, det passar honom för jag tror det kommer att dröja innan han kan gå ett helt linförighetsprogram utan röstuppmuntran. Godis klarar han sig utan länge men han måste pratas med. Sitt -stanna kvar är ett litet helsike, jag kan fortfarande inte gå mer än 2 meter bort och hålla mig där högst 30 sekunder. Men det får väl ta den tid det tar. Det är synd att de flesta pejägare inte jobbar mer med sina hundar, jag tror visst att de kan lära sig vad som helst, bara det får ta sin tid och man är glad hela tiden. Här behövs massor med tålamod! Sen fick han också leka litet agility - korta tunneln går ganska bra nu om man kastar en godis igenom första gången. Hopphinder och däck är inga som helst problem och inte balansen heller, gungan har jag inte prövat. Ying gjorde också riktigt fina slalomingångar, förstår inte var de har lärt sig det!
Till slut tog jag ut Jazz igen så han också fick träna litet agility, jag byggde ihop starten från tävlingen i söndags, med hopp, hopp och sen INTE tunnel eller balans utan SLALOM. Första försöket var jag helt inriktad på att få honom att INTE ta tunnel eller balans, då stack han förstås upp på bommen. Andra gången fick jag nån slags snilleblixt och satsade i stället på det han faktiskt skulle göra, så när han precis hade trampat av på andra hoppet ropade jag "slalom" - och har man sett, Jazz susade förbi både tunnel och bom och rätt in i slalomen. Där fick jag - en nyttig läxa: tala om vad du vill i stället för att koncentrera dig på det du inte vill! I alla fall så är det tydligt att Jazzen är betydligt mer begåvad än jag när det gäller denna skumma sport, vilken tur!
Och så kom vi hem för frukost - och då var det lagom dags för lunch!!
Publicerad 2007-09-12 12:30:26 i Allmänt
Först alltså skogen med Jazz.
Sen Tigger och Peppar till hundlekplatsen. Debut för Peps, ganska mycket spännande lukter. Träffade en fin bassettax - Peppar sprang valpjublande fram, förbi hunden och fram till ägaren. Typiskt staffar, finns det en människa så siktar man på den.
På kvällen springtur med Ying, vågade mig äntligen på att ta ut honom i fri-spåret. Han var helt fantastisk att springa med - jag sa bara spring och gav ett enda "frrram"-kommando, sen lubbade han på i perfekt takt, utan att tramsa det minsta (i vanliga fall måste han lukta på varenda barr!). Jag hade som vanligt förarbältet på och Ying hade sele och elastisk tolklina; det var så behagligt för linan hölls hela tiden lagom sträckt så jag fick stöd för ryggen och inte riskerade att snubbla på linan. När jag ökade litet så ökade Ying litet, bromsade jag litet så saktade han in. Inget stopp förrän jag sa till och då gick han och snokade litet i promenadtakt tills det var springdags igen, då var han lika duktig! Han verkar vara gjord för joggingturer, och en behagligare sådan var det länge sen jag upplevde!
Kvickt hem och byte till cykel och Tigger - jag har skaffat en mojäng som är fästad vid cykeln och som man sätter fast hunden i; inte en "springer" men nåt liknande. Tigger är duktig och förstår kommandot "trav", börjar han galoppera är det lätt att få honom att bryta till trav. Nu gäller det att få honom att sluta trippa! Nåra milslånga turer som Sandra och killarna (
www.sandrashundar.com) blir det dock inte - men så är ju också Tiggers ben avsevärt kortare än dem på Maximus och Frost!
Hem igen och byte till Jazz för en liten kvällsträning cum promenad. Allting satt som en smäck igår, jättesnygga lägganden i blött gräs och bra ställanden. Linförigheten är som den är, det blir mycket luft emellan (om jag går barfota går det bättre, men det alternativet vägrar jag att beakta!), men nu följer han bra och sticker inte ut i högersvängarna. Jag har också börjat att göra ställandet och läggandet efter några svängar och krokar - när jag bara tränade att gå rakt fram och sen lägga eller ställa så började han sacka väldigt i raksträckorna och ibland lägga sig på eget bevåg... När jag tränar så pass mycket med Jazz som jag gör nu får man en bra "promenadhund" på köpet. Jazz kan vara ganska "på" och svår att få att låta bli att dra i kopplet men ju mer vi tränar desto mer håller han sig intill mig även på vanliga promenader. En betydligt enklare och humanare koppelträningsmetod än det gamla ryckandet!
Publicerad 2007-09-12 12:18:43 i Allmänt
Igår var det dags för spårträning med Jazz - det var så länge sedan vi gjorde ett hyfsat långt spår med apporter. Jazz hade dock inga tvivel, han visste direkt vad som gällde, krafsade och ylade i buren innan jag tog ut honom. Sen bommade han första apporten men när han fick backa tog han den så fint och det var visst bara den lilla påminnelsen han behövde för sen tog han upp alla apporterna ordentligt, även dem han gick förbi och upptäckte när han hade gått förbi dem. Ingen mer hjälp behövdes av matte, däremot kunde matte ha behövt litet hjälp att hänga med i svängarna. Nu ska vi ta itu med inlärning av framförgående och så siktar vi på start i appellklass framöver. Den hunden kan visst allt!
Publicerad 2007-09-10 11:10:31 i Allmänt
Nu glömde jag ju alldeles helgens STORA begivenhet - Jazz o jag har debuterat på officiell agilitytävling!! Agility är en mycket speciell tävlingsform - nästan alla blir diskvalificerade och det går så rasande snabbt så klassen hinner knappt börja förrän man ska in, fast man har startnummer 33. Mycket avspänt, med andra ord, fast sannerligen inte för alla. Jag blir riktigt full i skratt när jag hör hur ohyggligt seriösa vissa är - en del till och med videopratar sig genom banvandringen med nån agilityguru i andra änden, det är linjer hit och linjer dit och plocka och skicka och fan och hans mormor. Nu ska ni inte tro att jag själv slarvar med banvandringen, nejdå, jag använder minsann tiden in till sista sekunden, men 90% av tiden går åt till att i min lilla enfaldiga hjärna programmera in hinderföljden och resten av tiden resonerar jag ungefär så här: om Jazz springer jättefort får jag göra så här, om Jazz springer jättejättefort får jag göra så där (både "så här" och "så där" motsvaras ungefär av "hålla tummarna i smyg"). Min handling är inte så där väldigt genomtänkt än. I alla fall:
i första loppet, agilityklass, diskade han sig på tredje hindret. Dvs. egentligen på typ 12:e hindret som han tog efter hinder nr 2. Från hans håll sett såg banan ut så här: hopp, hopp, tunnel till höger, balansbom till vänster, där bakom slalom till vänster också, och det var slalomet som skulle tas. Den dvärgpinscher är inte född som inte susar in i tunneln med ljusets hastighet! Inte så många andra hundar heller, typ halva startfältet diskade sig där. Sen tänkte jag i alla fall fortsätta på banan men då bestämde Jazz att han hellre ville kolla på en rolig tant och en pudel så då fick han det för honom ytterst kännbara straffet att bli buren av banan och INTE FÅ SPRINGA MER!! Stor besvikelse.
I hoppklassen diskade han sig på fjärde hindret - det var hopp, däck, hopp, platt tunnel - jag trodde inte att han skulle ta sig igenom platta tunneln alls men det gjorde han så glatt, dessvärre som hinder nr 3 i stället för nr 4. Men sen fortsatte vi i alla fall banan (fritt fram inom maxtiden, ju) och då gick han som en STJÄRNA!! Och banan var sannerligen inte utan luringar, t.ex. en U-tunnel där han måste susa förbi första ingången och ta den andra (tunnlar har en sån dragningskraft på Jazz) och sen en hoppraka direkt följd av en tunnel som INTE skulle tas, i stället en snäv sväng till vänster för ytterligare några hopp. Men ÅÅ vad han var duktig, hur följsam som helst, det kändes som jag kunde styra honom med telepati nästan, ändå en jäkla fart - förutom genom slalomet där jag faktiskt lyckades bromsa och samla honom och han sen gick hur säkert som helst och superaccelererade sen - svängar och krokar och långhopp och ...!!! En sån hund! Och jag då - kom ihåg hela banan!! Med tanke på hur oerhört litet vi har tränat får jag nästan skämmas! Och så var han så glad efteråt, dels älskar han agility och dels tror jag att han visste att han hade varit jätteduktig (kanske räknade han köttbulletilldelningen...). Då fick han ta några hinder till på framhoppningsbanan som belöning.
Vi träffade ett par andra dvärgpinschrar på tävlingen, de diskade sig också men var jätteduktiga. De andra båda dp-förarna var mer erfaret folk och de hade det intrycket, från andra tävlingar, att dvärgpinschrar visserligen inte är lätta att hantera i agility (vill så mycket och är så snabba) men om man lyckas så är de jätteduktiga. En utmaning!
Vad beträffar mina fördomar om agility kan man väl säga att de både bekräftades och tvärtom: en del "ekipage" är verkligen bara hafs och slafs och en jäkla massa skrikande på en totalstressad hund som skäller oavbrutet. Men sen finns det andra där det verkligen är samma precision och samarbete som i lydnad (när lydnaden är som bäst) och det ser liksom lugnt och avspänt ut fast det går fort som tusan. Så vi får nog ge det en chans till - förutom att det är tusan så mycket billigare än hästhoppning så är det inte lika läskigt heller - man slipper ju sitta ovanpå ett hoppande djur! (Fast även när det gäller riktiga hästar gillar jag dressyr betydligt bättre än hoppning och skogsmulleri).
Några andra noteringar i sammanhanget:
- Jazz är en rätt kass chihuahua-ersättning - han mäter (minst) 36,5 cm i mankhöjd till sina 9,1 kg. Medium-hund. Man får allt skaffa en bastant handväska om man tänker ha honom i den!
- Vi tränade (förstås) lydnad också, under väntetiden. Strålande duktig hund! Både läggande och ställande gick som på räls, platsliggning och inkallning likaså, linförigheten klart godkänd. Jag blir bara alldeles häpen över att ha en sprittig hund som ändock kan vara lös och ledig mitt ibland en massa hundar och folk!!
- Jazzen är hur avspänd som helst på "tillställningar". Jag har hans rätt pyttelilla bur (Atlasmodell) med, den är som ett bo och där kryper han in och snarkar. Ibland kommer han ut och sitter i mitt knä en stund, helt lugn och avspänd då också. Kommer nån hund för nära (nån meter) rynkar han på nosen och sänker öronen men han hetsar inte upp sig. Att gå omkring på området med honom i koppel är också hur lugnt som helst, han är helt nöjd med att traska med mig och har inga behov av att springa och kolla alla andra hundar. Stannar jag och pratar med nån sätter han sig och kontemplerar en stund. En riktig pärla, med andra ord!
Publicerad 2007-09-10 10:43:19 i Allmänt
Slarvmaja gör inga noteringar på så många dagar så hon glömmer vad som har hänt! Men jag vet att jag har sprungit litet mer, en regnig kväll sprang jag med Tigger rätt ut i geggamojan. Han fick springa lös hela vägen och var så duktig, höll sig precis bakom mig. När jag, med min uschla kondis (men den tar sig, det gör den!), måste gå en bit tog han litet större svängar runt omkring mig men inte mer än 10 meter, och så fort jag började springa föll han på plats igen. Ganska trött i de små benen blev han, men annars var det livat. Allting är roligt, bara det inte är tråkigt, säger Tigger. Det märks att det börjar bli dags för honom att få en uppgift här i livet. Helst vill jag ju (som vanligt!!) ha honom till lydnadshund, men han är så fladdrig och vimsig än. Kanske börjar vi med litet rallylydnad först, för att få upp kontakt och följsamhet. Han är inte redo att börja träna på nån riktigt finlir än, han blir så ivrig så det kan bli vad som helst (t.ex. bita matte i benen eller rent av i bilringarna).
Sen har Jazz och jag börjat i den nya träningsgruppen som håller till på Brukshundklubben. Den verkar mycket mycket bra, precis vad vi behöver skulle jag tro. En mycket kunnig o erfaren fast inte förstockad brukshundsherre håller i det hela och han förefaller inte ha några idéer om dvärghundar o tanter osv. Två gånger i veckan ska vi träna, ungefär 3 timmar varje gång. En gång inriktat mot tävlingslydnad och en gång nosarbete. Jag är så glad att vi får vara med!!
Peppar växer och frodas och blir alltmer staffig. Kanonkulekropp och bestämda ben och de mest förtjusande små rosenöron! Fast fortfarande bara fasansfulla valptänder...
Yingis har två lägen: värsta tonårsmonstret utan öron och utan förstånd samt "börjar bli stor och förståndig". I alla fall så har han blivit riktigt människokär - han blir snarast glad när någon kommer hit och när han blir stoppad på stan för att nån vill ta en närmare titt och kanske klämma litet så kan det mycket väl hända att de får en pejpuss på nosen.
Publicerad 2007-09-06 20:27:15 i Allmänt
Redan på morgonkvisten var mitt huvud elakt - s.k. självvärk, dvs. värk utan föregående nöje. Trist sort. I alla fall började Jazz och jag med en halvmils trailrunning; fast det blev en del traskande också, även om vi MEST sprang. Härligt springväder imorse, 17 grader varmt, litet småregnigt fast så lätt att det inte besvärade prill-Jazz, ens. Det är litet för jobbigt för Tigger att springa rätt ut i terrängen än - han har 3-centimetersben, ju! - och Ying orkar jag inte ta med mig på den sortens äventyr. Lerigt o halt, rötter och stenar - nja, vill nog inte bli dragen i 80 knyck av världens starkaste kinaman! Snälla äldsta barnet tog ut ungdomarna i stället, när jag hade kommit hem. Småglinet Peppar fick som vanligt nöja sig med trädgårdsbus.
Sen började jag lära Jazz att städa upp pappersbitar. Eftersom vi är rätt frikostiga med "paket" till hundarna (toarullar el.vad som helst med nåt gott i) så är det för det mesta rätt strösslat med pappersfnyk på golven - en utmärkt uppgift för pälsklingarna att städa. Jazz gick in för uppgiften med liv och lust, när papperslapparna tog slut hämtade han leksaker och nån sko att stoppa i burken också. Härligt med egna initiativ! Ying och Tigger har fortsatt med sina byggbägare och ringkonen, de är riktigt duktiga även om de blir litet förvirrade ibland, och Tigger lägger ner en enorm massa energi på att slippa jobba och få godiset direkt i stället. Duracell-Tigger.
Slutligen var det förstås meningen att Jazz skulle träna litet lydnad, men med det här elända huvvet som jag har begåvats med idag kändes det som en bättre idé att hoppa över det. Vi hoppas på nya krafter till imorgon! Jag blir alldeles blek när jag tittar i kalendern och ser hur lydnadstävlingarna står som spön i backen!
Publicerad 2007-09-05 21:14:12 i Allmänt
ägnades åt mys (sudoku-klubben, är den bekant?) och mera träning. Jazz kan nu i handling svara på frågan "var är näsan?" (min alltså), Tigger kan räcka vacker tass som bara den och Ying gör allt som de andra gör och håller dessutom på att lära sig att sitta vackert. Dessutom tränade jag litet apport med Jazz, vill få till ett ordentligt hållfast gripande, så jag drar litet i apportbocken och så får han hålla emot. Vi får se om det kan vara nåt.
Sen har jag talat med en ny instruktör som vi (=Jazz o jag) ska träffa på fredag för att se om vi kan passa i hans grupp, det kan bli spännande. Jag har hört mycket gott om honom men jag vet ju inte om det passar mig... I oktober ska vi i alla fall börja träna för en annan instruktör som Nero och jag brukade träna för, hans stil vet jag att jag gillar men vi får se om det funkar med Jazz. Hoppas det, för i så fall tror jag att det kan bli bra och att han kan hjälpa oss en hel massa. Slutligen har jag tydligen äntligen frågat "rätt person" för det finns visst träningstävlingar på klubben här, en gång i månaden - fortsättningsvis kommer Jazz och jag att stå först i kön till dem!
Publicerad 2007-09-05 16:25:46 i Allmänt
Ytterst tveksamt, skulle jag vilja säga, men de senaste dagarna har jag i alla fall pallrat mig upp i närapå ottan (dock inte fullt så tidigt som i lördags - 5.15!! blä!!) och motionerat de tillräckligt vuxna djuren. Medelst värsta power-walking eller jogg, agilityträning, godisgömning mm. Sen är de så trötta, så trötta. Då är det meningen att jag ska ta vara på tiden och jobba. Fast jag är ju också så trött, så trött... På litet sikt kommer vi i alla fall att bli nästan snuskigt spänstiga och vältrimmade!
Publicerad 2007-09-05 16:23:06 i Allmänt
Igår var jag på ett föredrag med Marie Hansson - känns fånigt att tillbringa "hund-tid" utan hundarna, men ibland kan man behöva litet inspiration. Som vanligt var det "de redan frälsta" som var där - folk man träffar på kurser, träningar och i spårskogen. Synd att det alltid är samma klick, det finns så många hundar som skulle behöva få iväg sitt folk på nåt föredrag! I alla fall så var det bra - inget direkt nytt men litet nya infallsvinklar och litet för att hjälpa fantasin på traven. Nu har jag plockat fram Neros plockhink, byggbägare och ringkon igen och börjat leka med djuren. Ying har visat sig vara en baddare på att stoppa en bägare i en annan - den vet man aldrigt var man har!! En sak som Hansson underströk och som jag dessvärre gärna glömmer är att när man pysslar med sån här "mental träning" för hundarna är det själva träningen som är viktig, INTE resultatet. För det spelar ju faktiskt ingen roll om Tigger kan trä upp ringarna på konen eller ej, varken för honom eller för mig, det roliga är när han försöker!
Publicerad 2007-09-04 14:21:01 i Allmänt
Jag har dåligt samvete över Tiggers skolgång - nästan ett år och inte så mycket som en valpkurs genomgången! Igår kväll var det i alla fall dags - unghundskurs direkt. Och det gick väl inte så pjåkigt får man säga; största problemet är att han blir så till sig och då funkar ingenting. Små träningsstunder och mycket raster är det som gäller - fast då är han "på" och vill träna mera hela tiden! Sen var det trist med en liten unge (10-årsåldern) som hade en hund som hon bestämt inte klarade av, hon drogs omkull och det blev en himla massa nejande och ryck och slit och dumma hund, ungefär. Ska man prompt ha ett ganska litet barn att hantera en hund i slyngelåldern tycker jag nog att man kan hitta ett bättre ställe att träna på, litet mer enskilt - för både ungens och hundens skull. Ingen av dem var direkt störnings-okänslig, och i alla fall jag tyckte att det var rätt otrevligt att se hur hon betedde sig med hundstackarn. Hundkurs ska vara kul, för både förare och hund! ("och gott!" tillägger Tigger). Nu ska vi träna kontakt, ligg, inkallning och fot i en vecka innan det är dags igen. Tigger kan sitta fot och gå fot en bit, men han har väldigt svårt att sätta sig igen efter den där biten av fotgående. Han har det liksom i ryggmärgen att när man går fint på mattes vänstra sida och hon talar uppmuntrande till en och så plötsligt stannar, DÅ STÅR MAN STILL och vad som än händer sätter man inte ner sin lilla rumpa! Attans utställningsdjur!
Publicerad 2007-09-04 14:13:10 i Allmänt
Jazz följde med som moraliskt stöd och för att hålla ngn ordning på sin lillebror. Samt för att träna, träna. Så mitt på utställningsområdet tränade Jazz o jag fokus, linförighet, platsliggning o inkallning. Duktig hund!! På lördagen var vi dessutom till ortens brukshundklubb och drog igenom hela ettan på nytt ställe - med totalförbud mot nosning på appellplan!! Åååå, vad det var svårt för min pinne, men det gick hyfsat! Sen blev det fritt spring på de stora stora grönytorna, inte en kotte inom synhåll, så hundarna fick röja järnet. Alldeles på eget bevåg tog de en repa in på agilityplanen också, över och genom och riktigt hyfsat slalom, och Jazz var så duktig med kontaktfälten fast jag inte alls lade mig i deras sprallerier. Solen sken och det var omkring 17 grader varmt och vindstilla - en alldeles perfekt eftermiddag!
Publicerad 2007-09-04 14:09:01 i Allmänt
På lördagen GäKK-utställning, domare Cathy Neill som sannerligen inte knusslade med di blåe banden. Riktigt muntert att skåda - många utställare ser ut att ha blivit dragna i vanära. Men hallå! En 2:a är också OK! (OK:are är förstås rött band, och CK. Vilket Tigrou fick båda dagarna. Ähum.)
I alla fall - kritik från Ms Neill: Good prop. Handsome head. Well carried ears. (!!!!! min anm.) Strong topline with good depth rib, good tail set, rear ang. good, would prefer better angles to shoulder giving better placement to elbows. Moves smartly but pinning in front. 2 m CK i junkl. och 3 i bhkl.
På söndagen Dalarnas Terrierklubb, domare G Gonon-Sabelström: Kraftig hane. Mkt vackert huvud. Korrekt bett. Vacker överlinje. Ngt bred front. Välvinklad o välmusklad bak. Rör sig väl. 2 m CK i junkl. och 4 bhkl.
Och glad var han hela hela tiden!! Jag ställer honom "fritt", dvs. jag kanske flyttar nåt ben eller så, men sen står jag litet framför honom i stället för att sitta på huk bakom och stödja. Han klarar sig så bra själv! Nästa utställning för hans del blir 13 oktober.
Publicerad 2007-09-04 14:01:23 i Allmänt
Efter lördagens utställning for vi till den lokala brukshundklubben - den låg, som de har för vana, bortom ära och redlighet; man kan undra vilka skumma saker som försiggår på brukshundklubbar när inte jag ser på... - och si! där, bara två minuters körväg från utställningsplatsen, fanns den allra som mest pittoreska lilla stuga, alldeles ledig för uthyrning!! Utanpå såg den rent museal ut, på ett bra sätt, och det gjorde den väl i och för sig inuti också, fast helt tip-top. Inte ens nån brist på varmvatten i duschen, vilket är det viktigaste för mig. Se där, det blev inte så synd om oss! Fast Tigger hävdade att det spökade och fick ingen riktigt lugn natt...
Bästa busen. Vackrast i stan. Mattes lilla gris. 
