Pelleskop-livet

Fådden av Minsta Barnet.

Både ute och inne är det gråtrist och emligt - så knöligt när hundarna inte riktigt är i form. Utom Tigger förstås - på honom biter visst ingenting! Han har fått överta Jazzens plats på tävlingslydnadskursen och klarar det riktigt bra. Personspår har vi tränat en hel del och där är han riktigt, riktigt bra. Kan vi bara få nån styrsla på framförgåendet (suck) och en plats på nåt MH (lättare sagt än gjort) så ska det nog bli litet bruksprov av, framöver.
Eftersom han nu är helt klar över personspår så lade jag faktiskt ett viltspår till honom idag. Jag kom t.o.m. ihåg att ta fram blodet ur frysen redan igår! Jag lade ett spår med rådjursklöv, blod ung. vartannat steg och ung. 100 meter. Och med en rät vinkel, inte meningen men terrängen blev sån, och han är ju så säker på själva spårarbetet så jag vågade mig på det. Sen en rejäl promenad så att spåret fick ligga i ungefär en timme. Och så att Tigger fick "kallna" - om han får sitta kvar i bilen när vi har parkerat vid skogen är han helt vild när jag sen tar ut honom, han är helt inställd på SPÅR! I alla fall - han blev litet "låg" när jag visade på spåret först, liksom väldigt spänd, och han var väldigt intresserad av de första 10-15 blodpluttarna. Men han gick mycket noggrant, i spårkärnan, klarade vinkeln alldeles självklart och gjorde MYCKET stora ögon när han hittade skanken. Han hoppade runt och gläfste, smånaggade och betedde sig. Sen lekte vi mycket med skanken, jag drog runt den i snöret, kastade den och tramsade hej vilt. Sen bar Tigger tillbaka den till bilen, fast jag var tvungen att kampa emot (hålla i skank-snöret) för annars ville han bara dra in i skogen med den! Nåt bristande intresse kunde jag då inte märka!
Vilken skillnad mot Jazz som i och för sig spårar mycket säkert och bra (fast han har en helt annan teknik, han slår hela tiden i spåret - inte för att han är osäker utan för att det är hans teknik: "inte här - men här - inte här - men här") men klöven tycker han är mest äcklig. Han visar på den ordentligt men bara för att få beröm och godis, med litet övertalning kan han bära den men då med alldeles "långa tänder" och längst fram i munnen. Försöker jag leka med skanken ser han bara illa berörd ut!
I alla fall - jag har ju hållit på och försökt trigga Ying på personspår, och han KAN ju spåra men han begriper inte riktigt meningen och han tycker liksom att jag kan fixa det där själv. Min tanke var att han först skulle bli säker på "vanligt" spår, och sen skulle vi börja med viltspår. Men nu tror jag att jag tänker om - jag ska försöka med viltspår och se om han blir mer intresserad då. Så nu gäller det bara att försöka uppdriva några fler skankar och en massa blod!
Jag TROR att det kan komma nån liten bild på vilddjuret med vilddjursklöven framöver, men nu MÅSTE jag faktiskt jobba litet. Konstigt.

Nu kan jag inte:
- gå ut och äta
- åka till storstan och gå i fina affärer
- förljuva bättre tillställningar
osv. Orsaken? Den av årstiden påkallade kostymen, förstås - craftunderställ, termobyxor, mycket många fleecetröjor samt arrak-jacka (o fy JÄSIKEN för alla dess fickor - jag hittar ju inkentinken!!). I onsdags var jag mer el. mindre tvungen att lämna hemmets trygga o förhållandevis varma vrå UTAN dessa byxor - jag skulle idka yoga och misstänkte att detta mitt favoritplagg i icke försumbar utsträckning skulle vara till förfång för min (avsevärda)  smidighet. Och ja, jag överlevde ju - men inte så mycket mer. (Nej, det var inte friluftsyoga, men man måste ju för fasiken ta sig de 7 metrarna mellan ytterdörr o bil, 25 meter mellan parkering och lokal, och så sammalunda en gång till. Doooooom!) Men idag har jag grunnat o räknat, och vet ni vad? Om bara sisådär en sex månader är det över! Mitten av maj, tänk bara. Det är grejer, det!