Publicerad 2007-05-31 14:31:27 i Allmänt
Att Yingen är som en katt, alltså. Jag har försökt få honom att lägga sig rakt vid min sida, men han bara snor runt och lägger sig framför i stället. Så nu prejade jag in honom mot ett köksskåp - i utgångsläget satt han mer el. mindre som i ett skruvstäd mellan mitt bastanta ben och den något mindre bastanta köksluckan (ikea). Men när jag sa "ligg" så lyckades han ändå liksom vrida sig runt - och lägga sig framför. Dessemellan är han minsann klumpig som ett gammaldags kylskåp. I övrigt kan nämnas att det är verkligt luttrande att träna med en hund i taget medan de andra två hela tiden försöker knycka den tränade hundens belöningsgodis. Och aldrig efterkommer de mina kommandon så snabbt som när dessa är ägnade för någon annan. I övrigt är alla tre verkliga småungar idag - de futtiga minuters arbete jag lyckas klämma in ligger de bara och glor på mig med runda sorgsna ögon. ALDRIG får vi göra nåt roligt eller ens gå ut och kissa! säger deras blickar anklagande.
Publicerad 2007-05-31 12:52:29 i Allmänt
Det finns en JR-kennel som heter "Dirtdiggers", därifrån tror Tigger att han kommer.
Även idag kan Jazz se så snäll, så snäll ut. "Jag ville vara en stråle klar, ett litet solsken för mor och far". Obs. växtligheten i bakgrunden. Det är vår gräsmatta. Har ingen fungerande gräsklippare (vilken tur!). "Stor uppvuxen trädgård" brukar ju vara ett försäljningsargument som slår. Inte för att vi tänker sälja, men hur låter "stor igenvuxen trädgård"?
Tre om en pinne. Gissa vem som vann. (Facit: Jazz)
Som synes: Jazz är en rätt stor dvärgpinscher. Och visst är de rätt lika, mina råtthundar?
Sen gick vi in och åt lunch - även idag var alla hundarna jättehungriga. Mask i magen?
Publicerad 2007-05-31 12:44:49 i Allmänt
Inte en insekt fanns det när körsbärsträden blommade - hur kunde det här gå till?! Hoppas att det blir en varm och solig sommar - då kommer vi att kunna livnära oss på dessa i mörkröd form.
Rosenknopparna är i god form - det här är en mossros som heter "Chapeau de Napoléon" . Luddet (dvs. mossan) kring knoppen luktar otroligt gott!
Publicerad 2007-05-31 00:14:42 i Allmänt
God natt, säger Ying och jag, för nu ska vi ta vår dagliga dust om kuddarna. Jag vinner varje kväll, men tampas måste vi!
Publicerad 2007-05-30 23:08:56 i Allmänt
Ikväll tog jag Jazz till brukshundklubben för litet träning, vi har ju fått läxa i tävlingslydnadskursen. Platsliggning med matten på 20 m avstånd och lekande hundar bredvid gick bra, men jag lät honom bara ligga i en dryg minut - ville ju inte att han skulle hinna resa sig. Läggande under gång börjar gå riktigt hyfsat, trots att det var fuktigt o kallt i gräset. I linförigheten har jag börjat klicka och kasta godis framåt när han går bra, eftersom han har en tendens att sacka. Svängarna går bättre och bättre, även om han ibland glömmer vad/vem han skall fokusera på! Litet agility tränade vi också, och i dag var han riktigt hörsam fast jag gjorde flera "luringar". Slalom provade vi med 4 och 8 pinnar - nu börjar han få upp farten också! Ända till halvtio höll vi på - vilken härlig årstid när man kan träna hund vid den tiden på kvällen. Och fortsätta att vara vaken efter det!
Publicerad 2007-05-30 16:46:46 i Allmänt
Idag är det regnfritt men blött blött i gräset. Det blev ombyte direkt efter förmiddagspromenaden.
Tigger skakar och skakar, flera liter vatten far ur pälsen.
Det är JAZZENS natur, ingen annans. Eller hur?
Får det vara en mulpuss?
Tigger försvinner nästan i gräset
Så här sagoljuv kan han också se ut...
Ying har läget under kontroll.
Ying med sin standarduppsyn: "förmer". Jazz måste kolla litet.
Sen gick vi hem och åt lunch - alla hundarna var jättehungriga!
Publicerad 2007-05-30 12:01:13 i Allmänt
Igår kväll var Jazzen riktigt enastående på lydnadsträningen - han klarade av de mest bedrövliga störningar; bara en ytterligt besvärad min avslöjade hur kymigt det var. Mycket puss o korv blev det av det! Idag, däremot, är Jazzen elaka monstret - MIN matte, MIN säng med MITT täcke på, MITT ben, MITT ben också, MITT ben det med, MIN buske att kissa på, MIN utsikt från trappen, MIN brevbärare att skälla på. Om nån annan hund försöker så mycket som kasta en blick på allt det som är Jazzens ("det existerar - alltså är det mitt!") så kastar han sig fram, avslutar med ett stelbent fyrfotahopp och landar i händelsernas centrum med spott och fräs. Inte för att de andra bryr sig så där värst, de är ju liksom vana, så egentligen är det nog så att Jazz har s.a.s. bitit sig i foten - hans eviga fräsande gör att ingen reagerar längre. Nu ligger han i en fåtölj intill mig - Tigger smyger sig förbi för att lägga sig på mina fötter och Jazz liksom studsar till, beredd att hoppa bomben på sin lillebror. Men alldeles dum är han inte; han kastar en blick på mig först och ser att jag har ett öga på honom. Då lägger han sig tillrätta igen, med en djup suck över den dumma matten som inte förstår att NÅN måste hålla ordning här i huset.
Publicerad 2007-05-29 15:35:57 i Allmänt
Som utlovat kommer här Tigerns kritik:
Väl utvecklad hanvalp med goda proportioner. Bra ben o tassar. Tilltalande huvud o uttryck. Bra bett. Bra hals o rygg. Goda vinklar o rörelser från sidan. Får inte bli så mkt kraftigare i bröstpartiet. Marktrång fram. Bra päls. Visar sig utmärkt. Det är väl egentligen den sista slängen som är viktigast. Fast jag undrar vad katten "marktrång" betyder. Nåt nytt att lära sig!
Den här bilden togs när vi hade kommit hem i söndags - visst är han duktig på att ställa upp, lilleman?
Och här är en bild från gårdagens regnväderspromenad, man vill sjunga "Stackars den som liten är, går mellan gåla å tulta", men faktum är att han var rätt glad - det kan konstateras genom rörelseoskärpan i svansspetsen!
Publicerad 2007-05-29 11:13:26 i Allmänt
I alla fall nåt ditåt råder i detta hus. Ying var totalslut efter gårdagkvällens övningar och han har förstås inte hämtat sig än. Sen är det gråmuggigt ute också, och det späder förstås på sömnbehovet. Egentligen är det perfekt hundväder, 9 grader varmt och grått, inget regn men friskt efter gårdagens pölande, så vår förmiddagspromenad var mycket trevlig. Mycket lösspring som vanligt, även för Jazz idag igen - han var lika duktig som igår!. Det är så roligt att se Ying riktigt sträcka ut över ängarna - man tror inte att sharpei skall vara smidiga men det är de verkligen. Under allt skinnet finns det liksom en katt - han är fenomenal på att hoppa och slinka runt, för att inte tala om att att sno sig ur mattes grepp om hon vill göra nåt trist, som t.ex. rensa öronen. Yingens allra bästa skoj är när man säger "nu kommer jag och taaar dig" och smyger på honom - och då är han så gott som omöjlig att få tag på; kvick som en vessla och hal som en ål! Men som sagt - nu är han inte rörlig alls, tillsammans med sina båda bröder ligger han i en hög och snarkar o snusar. Jag tror jag tar och kryper intill en stund. Bara vila litet. (Och vakna två timmar senare, förstås.)
Publicerad 2007-05-28 23:37:49 i Allmänt
Jazz har jag nu haft i litet drygt ett år och sista månaderna tycker jag att det har hänt så mycket med honom. Visst har vi tagit småsmå steg hela tiden, men nu har det blivit ett helt litet skov! Han är mycket mera rar med alla i familjen, på ett mycket mer avspänt sätt (jag kallar honom "sladdersvans" för han är så sladdrig och mjuk i svansen när han hälsar på oss). Han är inte alls lika nervös för människor - det går rent av alldeles utmärkt att, som idag, bli omringad av ett helt gäng skolbarn som vill hälsa. Och flera gånger nu har mer el. mindre främmande människor fått stryka honom runt munnen och t.o.m. lyfta på läpparna. Det känns så bra, inte enbart för att det behövs när vi ska lydnadstävla utan också, och framför allt, för att det måste vara så skönt för hunden att ha en mer avslappnad inställning till omvärlden.
Ett annat STORT framsteg kunde noteras under dagens skogspromenad (i strilregn, riktigt skönt faktiskt). Jazz fick gå lös genom ett veritabelt rådjursreservat, och visst gick han på tårna och taktade ibland, med nosen i vinden och varg-uppsyn, men han lyssnade på mig och stack inte iväg en enda gång. När jag märkte att han blev alltför "på" fick han gå "nära" ett tag tills han blev litet lugnare, sen fick han springa och leka igen. Naturligtvis måste jag vara uppmärksam hela tiden och inte låta honom fästa för mycket på nån vittring, men han var verkligen så lydig. Hurra! För jag vill verkligen kunna ha hundarna lösa, hundar MÅSTE få springa lösa, och inte bara i rasthagar och trädgårdar!
Publicerad 2007-05-28 23:31:06 i Allmänt
Ikväll har jag o Ying varit på några timmars utställningsträning ledd av hustrun till utställningsgurun som jjag o nån hund skall träna för i helgen. Det var en MYCKET bra kväll - ett så roligt sätt att ställa hund på! I stället för att fokusera på att gå prydligt utan att dra i kopplet och sen stå stilla var det här bara fokus på ATTITYD. Vilket är rätt självklart när man väl tänker på det - men det har ju aldrig gjort. En utställningshabitué på kursen sa att när man är på utställningar börjar man nu se alltfler "O'Shea-handlers". Desto bättre säger jag - bättre för både handler, hund och publik. Dessutom kom vi riktigt långt med Yingens vrånghet mot okända bara på dessa timmar - dum är han inte, han förstår snabbt vad som lönar sig. Började rent av klättra på folk för att få godis av mig!
Publicerad 2007-05-28 23:18:46 i Allmänt
I söndags blev "hej, mannen" utställd i Kolsva - en sån trevlig utställning! Trevliga funktionärer, avspänd stämning, lagom mycket hundar, Sveriges billigaste fika (gott också!), och så härligt väder till det. De har en ny utställning 5 el. 6 augusti, missa inte den!
I alla fall bidde Tigger BIR-valp och BIG-4, rätt strålande. Med fin kritik också, som jag kanske återkommer till när jag har letat upp lappen igen. Och så ett fång nya rosetter. Hunduställning är verkligen en strålande sport om man gillar att få priser (kan nog endast slås av regionala konståkningstävlingar, pojkklasserna. De behöver bara ställa sig på isen så får de medalj). På hemvägen åkte vi förbi djuraffären och gick in o vägde Tigger, efter 3 veckors hårdbantning. Och den bantningen har minsann givit resultat, han hade gått UPP ett hekto! Men jag skickade bilder på honom till uppfödaren och hon tycker att han ser bättre ut, så vi kämpar väl på. Att banta hunden är nästan värre än att banta sig själv.
Publicerad 2007-05-26 09:52:06 i Allmänt
När jag hittar trevliga småtexter, omnämnanden av saker jag vill ha, fina bilder, saker att komma ihåg osv. i tidningar brukar jag riva ut dem och spara dem på ett säkert ställe. Sen syns de aldrig mer till. Nånstans i detta hus finns ett veritabelt ymnighetshorn av bra-att-ha-lappar (om inte Tigger har hittat dem och ätit upp dem). Men det vore väl katten om jag skulle tappa bort den här strålande lilla tanken nu, när jag skriver in den här. Av Alf Henriksson, och det är huvet på spiken som vanligt:
Bländverk, sken och villa
är timmar, dagar och år.
Tiden, tiden står stilla.
Det är vi som går.
Stjärnor tänds och försvinner.
Världar kommer och far.
Släktled föds och försvinner.
Tiden, den står kvar.
Jojo, han kunde han! Och när vi nu ändå är så där litet eftertänksamma drar vi väl en till, en riktigt "Absolute Sommarlov Greatest Hits", av Carl David af Wirsén den här gången.
1. En vänlig grönskas rika dräkt
Har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
De fagra örtesängar.
Och solens ljus
Och lundens sus
Och vågens sorl bland viden
Förkunna sommartiden.
--
3. Men du, o Gud, som gör vår jord
Så skön i sommarns stunder,
Giv att jag aktar främst ditt ord
Och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
Och blomstren dö,
Och tiden allt fördriver;
Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
Och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, herre, är
Ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
Det nya liv,
Som aldrig skall förblomma,
Fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt;
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där intet vissnar mera.
Helt fräckt har jag tagit bort vers 2 - jag tycker den är fjamsig och just HÄR är det jag som bestämmer. 3:an och 5.an däremot - det är ståpäls direkt, det! Smaka på det igen: "mig sist skall omplantera där intet vissnar mera". Det kan man stå sig på rätt länge.
Nu fattas bara en enda melodi för att helgstämningen skall vara komplett, nämligen HOCKEYSÅNGEN! "Ryssland, älskade fosterland". Eftersom jag gärna vill hinna ut en stund även denna helg avstår jag från att knåpa in texten, ni får lyssna här http://www.youtube.com/watch?v=D_nMbtMUeLg i stället. Kanske inte det allra som stämningsfullaste framförandet men han ser rätt rysk o rar ut i alla fall. Annars vill jag varmt rekommendera ett besök i österled på День Победы отмечается 9 мая - då bara BLIR man ryss när man står där och galer och pussar veteraner och dricker skumpa! Boka in det till nästa år - det är nästan ett år kvar att fixa semester, visum, biljetter och det hele, samt lära sig några gångbara vokabler, så det finns inga undanflykter!
Publicerad 2007-05-25 12:11:42 i Allmänt
Häromdagen tog jag vännerna till springa lös-stället; solen sken och näktergalarna härjade mitt på dagen. Det visade sig dock vara stora "motionera armén"-dagen e. dyl, för huvva! vad med små, små värnpliktiga det lubbade omkring! I de mest hiskeliga blåa bökser också, man ville helst knipa ihop ygena för att slippa se eländet. I alla fall - den hemska lilla puddingen (Jack Russellterrier av den lågställda typen kallas ibland för puddin' jack, visst är det rart?!) tyckte att di var hemskt intressanta och ville helst jaga dem allihop, men jag lyckades hålla hyfsad koll på honom. Tills han plötsligt inte kunde bärga sig längre utan gav sig av och sprang en till mötes, under livligt skall. Mitt i en uppförsbacke för den stackars löparen också, precis när man inte alls vill bli avbruten, och än mindre biten. För det var det han trodde att han skulle bli, det var uppenbart. Som en annan fjolla stod jag där och hojtade: - han är inte farlig, bara en larvig valp! och den snälle vp:n blev inte arg utan fortsatte sin kamp i spåret när jag hade kallat in Tigger. Men DÅ! Då stack hunduslingen IGEN, full fart efter den flyende figuren, som så klart stannade och blev stående. Ubba. Vid det laget hade jag nästan runnit bort av pinsamhet och skämdes betydligt mer än vad hunden hade förstånd att göra. I desperation ropade jag: - Bli arg och försök att skrämma honom! Vp:n såg förtvivlad ut och ropade tillbaka: - Men han är ju så SÖT! Observera att jag inte är gumsjuk utan merasom moderlig när jag hävdar att jag tyckte att vp:n var den sötaste i den stunden.
Publicerad 2007-05-25 12:01:43 i Allmänt
Svårt att säga, soligt och molnigt och blåsigt och varmt och kallt och litet diverse. -Hurra, hundväder! tjuter hundarna i kör och hoppar mot ytterdörren när jag går förbi den (på insidan). De har varit inomhus i hela 30 minuter, ungstackrarna.
Idag var det den snälla brevbäraren som kom med posten, den som klappar hundarna (inte Jazz, det tackar vi för!) och säger att Ying ser "ball" ut. Såna små möten muntrar upp. Igår på lunchpromenaden blev vi tillhojtade av en dam som satt på sin uteplats och mådde väl; det var Olles mammas matte. Hon bjöd på vatten och hundgodis (äntligen! tjoade Tigger och snusade och smaskade), och Olles mamma var också ganska snäll. (Det är bara sina egna telningar hon är mån om att hålla kort.) Ying fick följa med när minsta lilla barnet skulle avstjälpas på baletten - ända in fick han följa med. Och ingen enda en skrek "tänk på allergikerna!" utan alla var så lagom vänliga mot hunden utan att vara påflugna. På kvällspromenaden med Ying stötte vi på några ynglingar som spelade fotboll och såg allmänt ligistliknande ut (i mina ögon, märk väl). De såg inte direkt ut som några hundvänner, om man så säger. En av dem måste springa nästan ända fram till oss för att hämta bollen, då stannade han upp, tittade eftertänksamt på Ying och sa: -Snygg hund! och så log han så rart. Ligist, javisst.
Är det vänliga veckan eller är det bara sommarlovskänslan?
Publicerad 2007-05-25 11:49:38 i Allmänt
Jag brås tydligen på min. Far alltså:
http://www.hemmetsjournal.se/cat/Blog.aspx?id=26830 Man kan kalla det för djurpjåller, och fnysa litet. Man kan kalla det för finare saker också. Jag är rätt nöjd med mitt påbrå.
Publicerad 2007-05-24 13:41:10 i Allmänt
Igår var jag och lyssnade på Kerstin Malm - mycket att tänka på. Och ånyo aktualiserades frågan: varför har jag hund? Och jag har funderat och funderat och verkligen rannsakat mig själv, men några av de rysliga anledningar hon nämnde har jag alldeles ärligt kunnat sålla bort. Jag har inte hund för att kunna utöva makt, och inte för att de ska tycka om bara bara mig och absolut ingen annan. Men varför, varför? Så slog det mig - kontrollbehov, förstås och som vanligt när det gäller mig. Men inte ett behov av att kontrollera och bestämma över någon, dvs. hundarna utan: behov av att kunna kontrollera att åtminstone några hundar har det (enligt mitt sätt att se det) riktigt BRA. Tillräckligt med mat och frisk luft och närhet och aktivering och vila och skoj och arbete. Gladast åt mina hundar är jag i situationer där det framgår att de är glada och trygga, förväntar sig gott helt enkelt. Och det bästa beröm jag har fått är när t.ex. en veterinär säger att det märks att hunden är trygg med mig. (Sen vill jag ju förstås att de ska vara alldeles trygga utan mig också, men i vissa fall får man ta en sak i taget.) Så - det var ju inte så farligt! [Sen är det ju inte sagt att jag kan hitta några riktigt ruskiga anledningar i de skummare vrårna av mitt inre om jag riktigt forskar. Fortsättning följer...]
Publicerad 2007-05-23 13:45:40 i Allmänt
Nu har jag varit en duktig person och jobbat hela långa förmiddagen, skidbindning idag. Så nu tager jag mitt fyrbenta pick-och-pack och drager ut i nejderna. Ciao!
Publicerad 2007-05-23 13:44:18 i Allmänt
Dvs ett par udda små bilder till.
Promenadväg. Synd att det inte (ännu) finns doft-foto.
Ying vid senaste läkarbesöket, här tittar han på när en annan patient konsulterar doktorn. Haha, ibland är jag verkligen
för rolig! Nej, men läkeriet ligger i klassisk hästmiljö, i klassisk miljö überhaupt, och dessutom har Ying så rar nacke.
Publicerad 2007-05-23 13:38:47 i Allmänt
Bättre sent än aldrig - här kommer några bilder från vår utflykt 20-nånting:te april. Jag tyckte det var sommar då, men så här i efterhand ser det inte så ut!
Här har vi själva anledningen till att utflyktsmålet är ett utflyktsmål - ett gravröse eller vad det nu heter. Från typ urminnes tider! Kanske litet rubbad av en uppväxt där höjdpunkterna utgjordes bl.a. av att leka gravkull är jag synnerligen begiven på gravplatser, både uråldriga och hyfsat sentida. Att bara lägga handen på en sten i en sån här samling gör att man får tidssvindel!
De runda stenarna, som den här i mitten, visar att det är en kvinna som har gravsatts - den runda formen har tydligen att göra med kvinna/mor (obs! det är därför, och bara därför, jag ser ut som bolla-och-rulla!).
Här får småpojkarna träna både balans och nyfikenhet - se hur Tigger använder svansen för att hålla sig på rätt köl!
Jazz har fått selen på sniskan - det är rätt mycket som är "på sniskan" med den lilla busen ibland. Visst är han ståtlig?
"Det borde vara mera bilder på riktigt fina hundar", säger Jazz, så här kommer en till.
Småpojkarna lever rullan. Påminner om klassikerrullen "Rännstensungar" (helst den nyare versionen, med Cornelis och Anita Lindblom) när sagda barn fraktas ut på landet, i grönskan. "Jag kan gå, jag kan gå!" säger Tigger. "Eh, baddå? hurdå? badårå?" säger Ying.
Bra karl reder sig själv. När matsäcken var uppäten blev det kottar till efterrätt.
Publicerad 2007-05-21 12:14:04 i Allmänt
Jag läste i avisan att Vägverket ämnar vidta åtgärder för att försvåra för folk som önskar ta sig av daga genom hopp från i synnerhet höga broar. Det skall bli svårare, och därmed ta längre tid, att ta sig över räcken osv, vilket antas leda till att den suicidale skall komma på nya och bättre tankar. Jag vet inte jag. Om man upplever att allting bara j*vlas i hela livet så kanske man inte direkt ser ljusare på tillvaron av att det knappt ens går att få slut på sk*ten. Jag tycker det verkar rent inhumant - den stackars kandidaten har det väl motigt nog! Nej, skall självmordsfrekvensen minska åligger det nån annan än Vägverket att se till att så sker, och åtgärderna måste nog ligga på ett annat plan än det rent mekaniska.
Publicerad 2007-05-21 12:01:53 i Allmänt
Igår kväll tog hundarna och jag en ganska förtjusande promenad i ett område med åkrar och ängar. Ying och Tigger for fram som små jehun i grönskan; Jazz får inte lika fria tyglar för jag vill inte ha nån bortsprungen och borttappad liten ängel. I alla fall så hittade jag en krypandes fästing på Jazz redan medan vi var ute, och när vi hade kommit hem hittade jag en motsvarande, fastsittande liten fuling på Tiggers skära lilla mage. På sätt och vis var detta bra, för nu fick jag äntligen tillfällle att prova fästingkofoten som så många har rekommenderat. En liten grön manick som ser precis ut som en kofot, säljs i förpackning om en större och en mindre hos veterinärer och i djuraffärer. Dessbättre var det här fråga om en fästing av den litet mindre modesjangern så den mindre kofoten plockades fram - och vilken succé!! Hur smidigt som helst lossade HELA fästingen; missbelåten och vrång låg den där och sprattlade med benen, ivrigt spanande efter nästa offer (tji fick den, nu är den ett minne blott). Jag har för mig att min kofotuppsättning kostade 51,- och mitt slutomdöme måste bli att detta är en produkt för varje hem! Det elända fästingmedlet däremot (kommer inte ihåg om det är Ex-spot el. Frontline, i alla det som inte kan nyttjas å katter) anbringade jag för knappt tre veckor sedan men nu fick hundarna redan en ny dos igår. Det är litet tätt, tycker jag. Jag förstår inte att hundarna inte reagerar på det - själv tappar jag känseln i hela ansiktet när hundarna kommer och gosar!
Publicerad 2007-05-20 22:02:26 i Allmänt
Jodå vars, vi har inte bara suttit på vårt postament och sett serena ut! Igår blev det först ridhusträning med alla tre busarna. Då jag var ensam (människa) där tog jag in alla tre samtidigt och band två medan den tredje fick sig en duvning. Detta gick bra, under en förutsättning - att den tredje hela tiden var Ying. Är det nåt Ying inte vill så är det att vara bunden eller eljest åtskild från sin moder - vilka röstresurser!! Baskervilles lilla otäcka shar pei hördes säkert minst hem till Tibro, där uppfödaren tvivelsutan vred sina händer och undrade på vad sätt vi pinade hennes lille telning. Jag ska hälla fogmassa i hans trut, det ska jag. Sen. Annars var han rätt duktig och hoppade glatt och villigt igenom däcket samt gjorde litet linförighetsövningar och slikt med rätt stor entusiasm. Tunneln ville han inte försöka sig på - han blev liksom världens längsta pälsdjur eftersom han ändå är förskräckligt nyfiken. Tigger var vild på att pröva allting - A-hindret tog han nog 15 gånger fram och tillbaka innan jag resolut tog honom i famnen och satte ner honom framför tunneln i stället. Samma visa där. Även gungan och bommen var livade, över huvud taget är allting livat, tycker Tigger. Jazz tränade mest lydnad för han var litet tramsig med agilityhindren och hade för bråttom, blev störd av Baskervillarn och hade dessutom en matte som inte riktigt orkade vara pedagogisk. Men lydnaden gick strålande, gjorde den. Nu är han uppe i 1 min 40 sek platsliggning. Snart så!
På kvällningen tog vi oss sedan till skogen, inkl. Olle med matte, Jazz gick ett blod- och klövspår alldeles strålande och Ying och Tigger fick varsitt litet nybörjarspår. Tigger är uppenbarligen en naturbegåvning. Och Ying är ju Ying... Ävensom Olsson har uppövat sin snok och spårar nu som en halv blodhund - detta ger mig hopp för mitt eget lilla muldjur.
Publicerad 2007-05-20 21:53:04 i Allmänt
Det allra som mittersta mellanbarnet har varit hemma i helgen, hela fyra dagar. En sån båtnad! Som farbror Melker, eller rättare: pappa Melker, som läser för sig själv poesi av Erik Lindorm:
Nu slås det i dörren till barnens rum
Hör, vad det bullras och skrattas!
Alla har lungor och ingen är stum
Och ingen av dem fattas.
Men dagen skrider mot nattens blund
Och brasan sjunker och mattas.
Snart är försvunnen den korta stund,
då ingen fattas.
Publicerad 2007-05-19 10:29:15 i Allmänt
Idag har Tigger så tråkigt så tråkigt så han nästan klättrar på väggarna. Han sitter under skrivbordet och liksom kvittrar, kavar och krafsar och beter sig för att komma upp i mitt knä och vidare upp på skrivbordet, sätter sig ner och bara suckar, skäller litet, hoppar litet på Ying som försöker sova och är allmänt som ett litet besvärligt eksem. Han har så tråkigt så det ligger som en tjock degklutt i hela atmosfären. Alla som har barn, eller har varit ett, vet hur det är - så trist så det är som stickigt ylle på insidan. Han har varit ute på morgonpromenad, har lekt med hundkompisarna och matten, har blivit myst med, har saker att gnaga på, är egentligen rätt trött och borde sova en snutt - men allt är bara så TRÅÅÅÅÅKIIIIIIIGT! Det är inte ett dugg lätt att koncentrera sig på sitt jobb då, i synnerhet som datorn hänger sig oavbrutet, så nu gör vi nåt kul i stället och hoppas att Lilleman hoppar i rätt gängor.
Publicerad 2007-05-18 10:49:35 i Allmänt
Jag har fått små kommentarer, från små läsare! Och ingen enda har skrivit phula ord eller eljest varit oangenäm, så nu är jag så glad som en shar pei som blir jagad runt runt i huset av sin matte (=utomordentligt genomlycklig, svansen nästan flyger av). Men inget är ju så bra att det inte kan bli bättre, eller hur?
Publicerad 2007-05-18 10:39:36 i Allmänt
Love, love, love med pukor och trumpeter - och föremålet heter NAVMAN nånting! Hur har jag klarat mig i så många år utan denna lilla figur! Vissa små vimsepäror, som jag, borde inte släppas ut på tomten ens utan en sån kärälskelig liten mackapär! Igår tog den mig till ett så illa beläget ställe som Tumba - har ni en ANING om var Tumba ligger??!!! Inte jag heller, men det är inte raka vägen, så mycket kan jag säga. När man har tröttnat på Tumba eller Hyltebobruk eller Fjuckby bara trycker man på "Hem" och vips så är man där. Tja, nästan, man måste förstås köra litet också, men det är ju i princip bara att gasa och styra när man inte behöver bry sin trånga lilla skalle med själva riktningen. Maken säger att problemet är att man aldrig lär sig att hitta nånstans eller tillbaka därifrån när man inte är observant på var o vart man kör. Jag säger att problemet är att det gör ju inte jag i alla fall om fler än två svängar krävs och det i synnerhet är fråga om fyrfiliga vägar med avfarter left right and center.
Sen kan man ju förstås fråga sig vad katten man gör i Tumba en helt vanlig helgdagstorsdag. Man ställer ut sin tjocka lilla Tigger förstås - han blev BIR-valp, sen utpetad direkt i gruppfinalen men det var rätt strålande ändå tycker jag. Hp o det hele, och det var ju allra som förstaste gången som matte själv höll i snöret!
Publicerad 2007-05-16 22:24:25 i Allmänt
Det FÖRSTÅR ni väl att alla måste få ha tillgång till en shar pei-mule?! Närkontakt med en sån borde skrivas ut på recept till vesna personer.
Eljest ser han rätt kaxig ut. Eller man kan rent av säga att han ser litet "eljest" ut. Han är litet eljest, också.
Och som bekant gillar han geggamoja, så till vida brås han på mig.
Publicerad 2007-05-16 22:20:37 i Allmänt
Utan lilla Jazz skulle man stå sig slätt! Det är han som håller ordning på alla, sin egen lilla Jazz-ordning, ganska speciell ibland. Ikväll har Olle kommit hem, nu får Jazz ligga i litet extra för Olle är inte helt lätt att infoga i våra gängse banor.
Publicerad 2007-05-16 22:16:11 i Allmänt
Jag har ju alldeles glömt bort att berätta hur det gick för min knubbige lille vän på utställningen. Det gick ganska bra, fast på kritiken stod "skulle vinna på en bantningskur"! Verkligen fräckt! 2:an på bilden ovan har inget med saken att göra, han var nämligen enda hanvalpen!
Uppfödaren ställer upp Lilleman och försöker bringa honom att dra in magen.
Söt ur alla vinklar. I alla fall bidde det en behaglig trave rosetter, en röd, en lila och en gulgrön. Och i morgon väntar en ny utställning!
Publicerad 2007-05-16 13:56:06 i Allmänt
Publicerad 2007-05-16 13:48:42 i Allmänt
Den frågan dyker upp av och till - de som inte har någon hund förstår inte vad man ska ha hund till över huvud taget, och de som har en hund begriper inte varför jag prompt ska ha så MÅNGA! (Ssss, vaddå många? Än finns det plats för några till!) En gång var vi ute och spårade med ett gäng hundar en söndag morgon och förmiddag, även några icke-hundmänniskor var med, som figuranter (osaliga anhöriga som hade blivit uttvingade i ottan). Efter avslutat värv sa vi unisont: Å vad härligt, NU är hundarna trötta och kommer att sova som grisar! (ungefär). Då tyckte icke-hundmänniskorna att vi var väldigt konstiga som skaffar hund och sen bara vill att de ska sova! Men det är ju inte så precis - det känns bara så skönt att veta att hunden har fått "sitt" och kommer att sova riktigt, inte bara ligga och lura i brist på bättre (som många hundstackare gör dygnet runt, typ). Men i alla fall: vad ska man ha dem till? Tja, har man malamuter kan man förstås ha dem till att dra runt en - fast det har ju inte jag. (I ärlighetens namn drar de runt mig rätt bra ändå ibland.) Man kan ha dem bara till att titta på - hur de beter sig med varandra. Ibland tycker jag att jag förstår nåt, sen tycker jag att jag inte förstår nåt alls, överhuvudtaget. Jag kan lära dem saker - och de kan lära mig många fler saker, mycket bättre. Jag kan vara orimligt töntig med dem utan att det gör så mycket. Jag kan berätta hemlisar för dem. Eftersom jag ALDRIG FICK NÅGRA BARBIEDOCKOR får de tjänstgöra som såna också, litegrann (inte så illa som det låter, men jag vill helst inte veta hur många pengar jag har lagt ut på halsband, koppel och täcken). Rent teoretiskt kan man antagligen också ha dem som incitament till att dammsuga litet oftare - det användningsområdet har jag ännu inte testat.
Publicerad 2007-05-16 13:37:32 i Allmänt
Om en liten hund kan bli utbränd tycker man att det är läge för Jazz nu. Vi tränar rallylydnad, agility, freestyle, viltspår och tävlingslydnad. Men för den lille kisen blir det aldrig för mycket - eller ens tillräckligt mycket, man får tvinga honom att ta det lugnt mellan varven. Aldrig är han så kelen som när vi har varit på kurs eller på annat sätt tränat "ordentligt", så det känns. Då ligger han tätt tätt intill, gärna med huvudet på min axel, småpratandes och till och med småslickandes ibland. Han pussas så sällan den hunden, så det är rena högtidsstunden. Duktig är han också på allt han tränar, men det måste vara roligt - kommer matte med en massa dumma krav börjar öronen sloka och hela hunden vissnar. Så det gör matte inte - snart har jag lyckats göra mig av med alla gamla 70-talsvanor, och därmed blir det SÅÅ mycket roligare att träna hund!
Publicerad 2007-05-16 13:31:31 i Allmänt
Man ska inte tro att Tigger är den som får mest på huden bara för att han är liten - han kan minsann stå på sig och är inte sällan den som drar igång gruffen. Som för övrigt inte är allvarligt menade (jojo, säg det till dem som passerar på gatan och tror att vi bedriver remontdepå för kamphundar härstädes!) Och det är rätt rörande att se hur ense de är när någon utsocknes jycke rör sig i environgerna - den j*keln tänker de göra gemensam sak med, det framgår med all önsvärd tydlighet. Bara matte kunde vara litet alert och öppna grinden nån gång!
Publicerad 2007-05-11 22:56:14 i Allmänt
Min taktik fungerade alldeles utomordentligt - fräck som en talgoxe smög jag mig på folk (i synnerhet unga välväxta män) och sa med dov stämma: - Vill du klämma litet på min hund? Efter nån skrämd blick så där så ställde de glatt upp - ja, jag förklarade förstås vad vitsen var. Ying snappade kvickt och blev bara mer och mer dristig. Klick och godis, klick och godis! Det såg bara så lustigt ut när han traskade fram till nån, tryckte upp mulen i dennes ansikte, pussade till och sen tittade förhoppningsfullt på mig. Vi träffade också en dam som var i valet och kvalet - skaffa sharpei eller ej? Nu är saken i alla fall avgjord, tack vare ett antal mulmysningar från Ying som visade sig från sin allra mest säljande sida.
För övrigt kan jag rapportera att ygena nu var alldeles kuranta, och öronen också. Inget återbesök bokat, det känns nästan litet upphängt och nersläppt, gör det.
I morgon är det utställningsdags för tigerungen, Ying får följa med som hejarklack. Håll tummar o tår igen, det vore ju snopet att komma hem utan rosett!
Publicerad 2007-05-11 13:10:30 i Allmänt
Idag skall pejen till Djurhospitalet igen - jag ska ta med mig klicker och massor av kokt medvurst och tvinga alla i väntrummet att klämma på honom. Listigt va! Jag åker nog för säkerhets skull förbi Ica och köper litet kalkonbröst också, för alla eventualiteter. Det brukar ju kunna vara rätt lång väntetid, fast man är inbokad.
Nu ligger Tigger och Ying bredvid varandra och gnager på varsitt åldrigt ben. Ibland säger de "rrrrrrr!" åt varandra, och så byter de ben. Jazzen är nere och pussar minsta barnet, de är bästisar - ingen får så många pussar som hon! Dessutom är hon litet insnöad på Audrey Hepburn nu, så hon kallar Jazz för "Sabrina" och det har han inget emot. Inte heller att få en rosa rosett om halsen ibland. Huvudsaken är att nån pysslar med honom, oavbrutet. Det är kärt besvär!
Publicerad 2007-05-11 10:47:42 i Allmänt
I morse när jag satt på trappan och läste morgontidningen och hundarna lufsade runt och åt gräs hörde jag hur vår snälla granne kom ut. Det hörde hundarna också, för de sprang direkt till staketet. "Hej, mina små vänner. Hur mår mina små vänner idag?" hörde jag från bakom hallonhäcken. Jag blir så glad när nån tycker om mina små!
Publicerad 2007-05-10 20:43:45 i Allmänt
På afsen var jag till brukshundklubben för litet utställningsträning med Tigger o Ying. Jag tyckte att Jazz hade gjort sig förtjänt av litet vila...
Först tog jag ut Tigger och tvingade honom att knipa igen sitt kakhål fast det fanns hundar i närheten. Ibland är han så ruskigt jackig så man blir alldeles trött! "Vovovovovov!!!" med en stämma som låter pubertetsbruten. (Kommer hundar i målbrottet?) Matten säger "nej!" o Tigger är litetlitet tyst. Ett tag. "Vovovovov!" kommer det sen, matte tar i litet med kopplet också och riktigt fräser "nej!". Då blir han tyst, men kikar under lugg på mig och efter en stund kommer det ett liiitet "vff!". För sista ordet måste man ha.
I alla fall lejde jag en gubbe som stod ute och rökte att klämma på Tigger när jag hade lyft upp honom på bordet. Alltså Tigger, inte gubben. (För det var en rätt stor gubbe.) Det gick förstås alldeles utmärkt, utom att Tigger ville knycka cigarretten - sen fick han leverpastej i stället och det gick bra det också. Sen tränade vi "trav" och "stå" på gräsplanen tills hans lilla mage stod rätt ut (av leverpastej, inte av utmattning). Då var det dags för hundbyte till Ying.
När det var Yings tur hade det dykt upp en malletik på planen också, hon höll på att träna sin matte i linförighet och kasta boll, matten var ganska duktig. (I synnerhet på att kasta, en gång kastade hon bollen rätt in i en hästhage, nästan på en stackars häst. Den flydde sen när hunden kom efter bollen.) Ying var förhållandevis duktig - han travar riktigt fint och ställer upp sig bra, men försöker man få honom att flytta nån tass sätter han sig omedelbart. Rätt mycket leverpastej åt han också. Sen flög f*n i mig och jag fick för mig att jag skulle träna litet lydnad också - det är där "eejit" kommer in. Hur många gånger har jag sagt och skrivit att man måste lägga band på sig när man tränar peier? Va? Tror nån att jag lever som jag lär? Nix då, och därför var det rätt åt mig att det blev som det blev. Nix nada, blev det. Om än jag höll världens största leverpastejklump allntes över snoken på Yingispingis så satte han sig inte vid min sida igen. Nej, för det hade han ju redan gjort ett par gånger. Jag nästan föll på knä och slet mitt hår m.m. (som matadoren i "Tjuren Ferdinand", litet mulligare bara) och till slut veknade hans hjärta och han slog faktiskt ner sin lilla rumpa i ett halvdant "fot". Pust, mycket pastej in i gapet och glöm hela rabaldret. Eller rättare - glöm inte, gör bättring! Sen träffade vi på Sandra som skulle ha fikarast och hon fick agera ondsint domare som ville titta på Ying, med godis o klicker kom vi så långt att hon kunde lägga baksidan av handen mot Yingens mule. Det tar sig, sa pyromanen!
I alla fall fick Jazzen korn på leverpastejen när vi kom hem och envisades med att vilja träna. Det blev litet lydnad på gräsmattan i duggregnet, mycket "klick" och mycket smarr. Nu har jag bara tre sidor franska att ta itu med, sen blir det "Ghost Whisperer", till omväxling mot hundviskaren. (undrar om det finns nån "bilbesiktningsmans-viskare", en sån skulle jag vilja kontraktera!)
Publicerad 2007-05-10 17:03:14 i Allmänt
Så här ser Yings halvsyster Dimple ut. De har samma pappa, Gunde som egentligen heter Moonbeam's Front Row Ticket (fast det kan man ju inte ropa!) Bilderna är tagna med mobilutten, därav den halvknåpiga kvaliteten. Jag tycker hon är så lik en Berglingubbe!
I morgontidningsväg föredrar jag Svenska Dagbladet - jag brukar högdraget säga att deras kulturbilaga är den klart bästa (jag försöker liksom påskina att jag är den lokale Horace Engdahl), och det är den också, framför allt för att man varje söndag får sig några nya Berglinare till livs. Det liksom lyfter veckan! (Så var det med den finkulturen. Nu har jag verkligen kommit ut!) En av de bästa föreställde en liten Dimplekopia som svinglade runt med ett rödvinsglas i handen och sjöng "kultur varje dag, tralala!"
Publicerad 2007-05-10 16:36:59 i Allmänt
Vilka är det som är här och kikar egentligen? Det är dagligen mellan 10 och 15 individuella besökare här, men bara nån enstaka som skriver en kommentar. Kan ni inte skriva ett litet hej till mej? Fast helst ingen nätmobbing, det verkar så trist.
Publicerad 2007-05-10 16:35:09 i Allmänt
Muntert for jag iväg ner på stan för lunch o litet shopping - stängde dörrarna till rum som hundarna inte får vara i utan övervakning o kollade så att det fanns friskt vatten osv. - Två timmar senare kom jag hem och möttes i dörren av Tigger o Jazz som var glada o inte verkade ha tagit illa vid sig av att vara ensamma. Men var fanns Ying? Jag ropade o ropade, tänkte att han låg o sov som en gris nånstans den sömntutan och letade efter honom. Men ingenstans fanns Ying! Nu började det kännas kymigt, funderade på om han kunde ha smitit ut när jag gick utan att jag märkte det (jaja, tafsig syftning!) och blivit stulen m.m. Läge för kräkkänslor och kallsvett. Så tyckte jag att jag hörde honom skälla, men såg inte till nån Ying. Ropade mera och fick skall tillbaka - då tittade jag upp och såg att hunden var på balkongen! Den dörren hade tydligen varit öppen och sen blåst igen när han var därute! Han verkade inte ha tagit så illa vid sig, men vilken tur att det inte var Jazz - han kunde gladeligen ha skuttat över räcket! Blä - jag måste verkligen ensamträna hundarna, men så går det så här!! Det är nog betydligt värre för mig än för dem...
Publicerad 2007-05-10 12:03:35 i Allmänt
Ja, igår alltså. Då tog jag en koppelpromenad med alla tre busarna - ett nödvändigt ont att ha dem i koppel ibland. Koppelträningen är sorgligt eftersatt, vilket märks. I alla fall så fryser man inte när man tar en sån promenad, om man så säger. (Eller också är det bara min ålder som spökar.) Sen var jag så duktig, så duktig och skrev nåt om bromsar - hundarna sov som grisar, i synnerhet Ying som var slagen av tisdagens ringträning (odjur!).
Och så var det dags för agilitykurs igen, Jazzens fortsättning. Idag gick det bättre (med mig alltså, Jazz är rätt duktig) - jag lyckades memorera en bana om 15 hinder, fast jag fick liksom ta det i etapper. Handlingen blev inte heller så pjåkig - Jazz lyssnar också bättre när vi drar igenom en hel bana. Slalomet var för svårt för honom, och alla hanhundar, idag eftersom löptiken löpte än värre. Vi kom hem runt kl. 21 och då lyxade jag till det med en liten joggingtur alldeles för mig själv. Det är så skönt att springa utan hund ibland och kunna vara i sina egna penséer (och slippa prata när man är alldeles andfådd: nej! fram! höger! vänster! vänta! arma lilla hund...) Jag har skaffat mig en liten enkel GPS med pulsmätare, den gör springturerna ännu roligare! När man kommer hem kopplar man den till datorn och får all önsvärd (och en del oönskvärd) information på pränt. Karta över springturen, tid på olika sträckor, snittid, snittpuls, maxpuls - alles! Tyvärr hade jag inte pulsmätaren på mig igår - ett rådjur hoppade fram alldeles framför fötterna på mig i ett villaområde så då blev det nog en liten fin pulstopp, sen dröjde det bara några minuter som kom ett nytt (eller samma buse) framskuttande ur en häck och höll nästan på att slå omkull mig! Nu ska jag lyxa till det litet igen - lunch med maken på så-att-säga stan! Jag har t.o.m. satt på mig rena kläder - skogskläderna blev tämligen leriga p.g.a. mitt lilla träsktrolls kärvänlighet - så att herrn skall slippa skämmas!
Publicerad 2007-05-09 11:55:02 i Allmänt
Så utropades från åtminstone två håll igår på ringträningen. Det var när jag stack emellan med litet linförighet o kvarstannande o dyl i en paus, för att träna herrn under riktigt eländiga störningsförhållanden. Hade han varit en schäfer hade nog ingen jublat, för såå strålande är han inte. Men när det gäller shar pei så öses det lovord bara de har lyckats lära sig vad de heter. Men han är faktiskt ganska duktig för att vara en strulputtehund ("kan själv!") och för att vara i tramsåldern. (Att han sen aldrig verkar kunna lära sig att gå civiliserat i koppel på en vanlig promenad är en helt annan sak...)
Publicerad 2007-05-09 11:45:17 i Allmänt
Jazznik har börjat på sin fortsättningskurs i agility. Dvs det är mest jag som måste drillas - huvva vilken handler!! Dessutom är det nästan oöverstigligt för mig att lära mig banan utantill, om den innehåller fler än 2 hinder. Eljest går det ganska bra. Jazzen var visserligen rätt okoncentrerad och förlöpte sin matte ett par gånger - han är dock rätt så lätt att återföra till ordningen, till skillnad från min stora svarta buse (salig i åminnelse). I kväll är det dags igen!
Om det berodde på alltför mycket övertalningsgodis eller nån smitta - igår var Jazz riktigt eländig i magen, på båda sätten om man så säger. Så nu har han fastat i över ett dygn och jag kommer att använda Hills dietfoder som godis på kursen ikväll, det brukar gå rätt bra det också. Jag undrar om inte alla dvärgpinschrar egentligen har magkatarr - att spänna av och softa är ju inte riktigt deras grej...
Så var jag på ringträning i universitetsstaden med Ying. Det gick bra, han ville döda båda domarna. Skämt åsido, här behöver tränas intensivt, med mycket godis! Först hälsar han, om än skeptiskt, på den föregivna domaren, men när denne sedan vill klämma på honom morrar han och rynkar snoken och han gjorde t.o.m. en bitrörelse åt en av dem (som alldeles före det hade blivit rejält biten av en rottweiler, stackars människa!). Hos den andra domaren ville han inte ens ställa upp utan att morra och ha sig. Men han är rent allmänt rätt tramsig nu, typisk tonåring - kaxig och mesig på en gång. Och totalt döv! (utom när man öppnar kylskåsdörren) I alla fall så var hans halvsyster Dimple där och hon tyckte att Ying såg ut som han behövde ett kok stryk. Hon var också litet inne på att bita en domare, verkar vara ett riskfyllt jobb.
Lilla Tigger då, får han inte göra nåt roligt alls? Jo då, vi har börjat litet försiktigt med tävlingslydnadsträning och det kan nog bli bra när han väl lär sig att han inte ska sitta vackert vid min sida utan bara sitta på rumpan som en vanlig hund. Problemet är bara att han är så söt när han sitter vackert, han är liksom gjord för det! Och så utställningstränar vi hemma förstås, han börjar få ett riktigt säkert "stå". Dessemellan klämmer han in ganska mycket sönderbitning av i synnerhet skor och koppel, det hjälps inte hur mycket ben i olika modeller han får, golven är typ strösslade med dem, han sticker ändå emellan med mattes favvoballerinor eller nåt annat dyrt. Men för att vara positiv verkar det som om han äntligen har fått kontroll över sin blåsa, som det så vackert heter. Nu var det riktigt länge sedan jag trampade i nån våt fläck inomhus (i alla fall en SÅN våt fläck, det är ju i alla fall sjöar på sina ställen eftersom Ying är så slabbig när han dricker och när han har druckit). Den andra sorten däremot händer fortfarande inne alltsomoftast. Men han blir väl vuxen han också, nån gång.
Publicerad 2007-05-07 10:52:13 i Allmänt
Jag glömde ju min strålande slutsats. Om Ying. Och diken. Helst rejält geggiga och klafsiga. Det är förstås för att de minner om de kinesiska risfälten, ju!! Sicken en liten kuli jag har!
Publicerad 2007-05-07 10:46:38 i Allmänt
Vart tar di vägen egentligen, alla dagar? Poff, bara, så är man väl pensionär. Om man nu blir det när det är så dags... I alla fall så är det inte så att vi bara sitter på våra rumpor och ser melankoliska ut, nejdå, vi gör massor. Tixillempel:
+ ringträning i Universitetsstaden med lilla Tigger. Han var så duktig, och jag var inte så pjåkig heller, för å vara nybörjare. Det kan nog bli bra så småningom.
+ ett par omgångar viltspår med Jazz. Först två stycken i mörker; de hade dessutom legat i 8 timmar. Inga större problem, trots att han är rätt mörkrädd och rådjuren sprätte som yra höns i skogen! Igår kväll gjorde jag två nya åt honom - Ying och Tigger var med och lade spåren, något som sannerligen inte rekommenderas. Tigger ville hela tiden bära skanken och Ying bara yrslade omkring, som vanligt. Både hundarna och jag var helt blodiga när vi kom hem! Alltså på grund av stänk från flaskan, inte nåt mer spännande. Förresten har det varit lögn i helsike att få tag på blod ett tag, jag blev så glad i lördags när jag kom över ett parti! Hur som helst - där jag gick i skogen i aftonen tänkte jag att nu skulle det verkligen behövas regn (man är ju om sig och kring sig och älskar att plocka svamp. Inte att äta och sannerligen inte att rensa, men att plocka!). Så vaknade jag i arla morgonstunden av ett ystert litet porlande och fylldes raskt av tvivel, för a) Jazz tycker inte om nederbörd och b) blir det nån vittring kvar?! Men det visade sig att det gick väldigt bra att spåra i duggregn, han gick litet långsammare men det är egentligen bara bra, då blir han automatiskt noggrannare. Så två spår tog han så duktigt som bara den, sen blev han trött och frusen. Sover under skrivbordet nu.
+ fortsatt med freestyleträningen med Jazz - en riktig hit, om han får säga det själv! Nu väntar vi bara på avslutningen, som blir uppskjuten på grund av än roliga saker och än tråkiga saker. Vi tränar på!
+ börjat på rallylydnadskurs med Jazz - också mycket roligt, fast litet frustrerande för en tik som var med skulle precis till att löpa = Jazzen tuggar fradga och ser eländigt enfaldig ut i blicken. Stackarn.
+ gjort ett litet nybörjarspår till Tigger. Ett bananspår på ca 50 meter med hans kvällsmat inknuten i en påse som spårslut. Spåret fick ligga ungefär en timme. Han spårade på så duktigt fast han såg litet konsternerad ut, som om han inte visste själv vad han gjorde. Men när han kom fram till slutet och hittade sin mat gick det upp en fröjdens talgdank!! Senare rymde han och drog igenom Jazzens spår (inkl. klockren 90gradersvinkel) också, i hopp om att finna mer mat.
+ varit världens bästa matte och kokat ett drygt kilo grislever samt tärnat och torkat till hundgodis. Urrp - hela huset luktar apa!
+ tränat tävlingslydnad och litet freestyle med Ying, det fungerar bra med klickerträning på honom. Men man måste komma ihåg att hålla passen så korta, så korta och inte göra mer än högst två upprepningar. Nyttig träning för matte också!
+ varit till stora djursjukhuset med Ying, först för öronspolning (fast den kanske jag har rapporterat?) och litet nya ögonstygn, sedan för efterkoll. Gick bra som vanligt, faktiskt väldigt nyttig social träning för herrn. Han tassar runt i väntrummet och hälsar på folk och fä - en del får klappa honom, andra bara fnyser och knorrar han åt.
+ gjort en förtjyysande utflykt till en ås i närheten, litet sökövningar med hundarna och gravkullebalansering för oss alla. Matsäck till både hundar o matte medfördes, solen sken och livet var som bäst. En sån där dag som är värd allt nattjobb den medför. Jag tog några fina bilder som kommer. Snart.
Nå, det tror jag var det väsentligaste. Vi har litet grejer på gång också, såsom
- fortsättningskurs i agility för Jazz börjar i kväll
- Tigger ställs ut på lördag - håll alla tummar och tår!
- ringträning med Ying (tror jag det blir) på tisdag (för förra tisdagen träffade jag hans halvsyster Dimple där)
- ett par inoff. utställningar för Tigger och Ying inbokade framöver
- och så måste matte försöka bringa någon reda i alla fakturor och kvitton och lämna dessa till redovisningskonsulten för deklarationens inlämnande. Värre än att koka lever, faktiskt!
