Släpp fångarne loss, det är vååååår!
Svar
Korrekt svar på gåtan: det är mycket syndare om mig.
Hjärngympa
Dagens gåta: vad är det för skillnad mellan å ena sidan mej och å andra sidan två andra välkända, lungsiktiga skönheter, nämligen Camille och Mimi? Grunna ett tag, svar följer!
Viltspår - eller helvilt spår
I förmiddags var det så soligt o vackert så jag blev nästan religiös - bara den gräsliga hostan o halvfebern höll mig kvar i hedendomen. I alla fall så gjorde jag ett viltspår åt Tigger: 450 meter, 3 räta vinklar, 2 bloduppehåll på 25 resp. 40 meter (mätt med GPS, därav de exakta nuffrorna). Början på en öppen åker längs med en ganska väl trafikerad landsväg, sen första vinkeln också på åkern, upp en en liten holme, över världens stenröse, ut på åkern igen och upp i nästa holme. Spåret fick ligga i 4,5 timmar, åkern som var blöt när jag lade spåret hade frusit till och det var ganska kraftig skymning när jag släppte på hunden. Och som han tramsade!! Efter 25 meter tog jag tillbaka honom och började om och då verkade han skärpa sig, men sen var det en himla massa kolla här och kolla där och springa och pussa matte. Han spårade visserligen hela sträckan men helt oseriöst! På ETT sätt är det ganska nyttigt för jag blir tvungen att läsa honom mycket mera noggrannt - man kan faktiskt se om han spårar på riktigt eller om han bara lullar iväg med nosen i backen "för syns skull"... I alla fall så gick bloduppehållen helt utan problem och vinklarna också, och han visade all önskvärd entusiasm inför klöven - det var bara själva resan dit som var litet si och så... Detta lilla usla spår tog 28 minuter! Men det var rätt länge sen han viltspårade, vi får väl se om han är mer seriös nästa gång.
Cookie
Idag parkerade jag bilen utanför ett varuhus och i en annan bil som just höll på att parkera satt det - en SHAR PEI! Raskt sprang jag fram o började tjattra med dess mattar - två unga estländska damer som inte kunde nån svenska just och inte så värst mycket engelska heller, men eftersom jag inte kan nån estländska alls (utom pluus, det betyder visst blus och kom inte alls upp här) (jo förresten, ett ord till och det är BRA: pankomat!) och bara halvmycket ryska så redde vi ut det rätt bra ändå. Hunden var en liten fin tvåårig tik vid namn Cookie, alldeles ljus med rosa nos, kanske är det den färgen som kallas apricot? I alla fall var hon inte alls fjär och dessutom hade hon alldeles fina ögon och världens swarowskigaste rosa halsband, rena konståkningsmodellen! Tänk va - en shar pei till, i min lilla lilla köping!
I fredags
Hej och hå, ingen ordning alls. I alla fall tog äldsta barnet o jag en lubbpromenad med hundarna i fredags morse, för att Tigg o Pepp skulle vara trötta i bilen o för att äldsta barnet inte skulle tas kål på av Jazzens och Yings mamma-tjat.
Tigern VAR med, men han höll sig undan - ville väl inte bjuda på några bildbevis.
Tigern VAR med, men han höll sig undan - ville väl inte bjuda på några bildbevis.
Ett år med Tigger
Jag har ju alldeles missat att Tigger har varit medlem av hushållet i ett år nu. Han kom i slutet av januari 2007 och då var han 4,5 månader.
Så här såg det ut då, 25 januari 2007. Vilken liten pys!
Så här såg det ut då, 25 januari 2007. Vilken liten pys!
Tillbaka till civilisationen (eller: Vi har varit på turné, tralala)
Jajemen - maken, lilla barnet, terrierna och jag har farit ända dit där pepparn växer, ungefär - till Forshaga! Man åker o åker o åker och när man kommer till Örebro har man ändå liksom bara börjat. Där borde det finnas en skylt: "här slutar allmän väg" eller kanske hellre "I som här inträder, låten hoppet fara". Men fram kom vi, och hem också som synes. Olle o hans matte, båda två studentikosa som bara katten, såg ut att må väl och frodas någorlunda, i alla fall Olsson. Dess matte såg som vanligt ut som nollkommanoll spagetti, men hon verkade rask och kry, i alla fall.
Tigern vill inte riktigt bada i Klarälven - Peppar ville däremot, matte höll på att få skrämselhicka!
I hundstallet, hämtandes träningsprylar. Jojo, DÄR finns det resurser! Lyllo Olle, säger Tigger. Äbbel-päbbel, säger Olle.
Sambo-extra-hunden Kajsa TROR jag, det finns en Kajsa och en Maja, båda två lika fina o rara och med sånt bra sätt mot spolingar.
Man blir så väldigt trött av att vara bortrest och inneboende tycker Peppar.
Tigger blir också litet trött men lurar ändå på att apportera Peppars svans = en bra grej att göra när det inte finns nåt annat att panta hos matten.
I alla fall så skötte sig alla hundar strålande - litet bullrally blev det väl men inte alls farligt. Däremot känner matten att det är himla jobbigt att bo i lägenhet med en småhund - hemma bara ikläder jag mig ett badlakan eller nåt och hystar ut hundarna i trädgården medan jag under helgen var tvungen att hoppa i full mundering, koppla jurren och promenera! Usch. Men Peppar höll sig utan problem i 12 timmar båda nätterna, strålande!
Tigern vill inte riktigt bada i Klarälven - Peppar ville däremot, matte höll på att få skrämselhicka!
I hundstallet, hämtandes träningsprylar. Jojo, DÄR finns det resurser! Lyllo Olle, säger Tigger. Äbbel-päbbel, säger Olle.
Sambo-extra-hunden Kajsa TROR jag, det finns en Kajsa och en Maja, båda två lika fina o rara och med sånt bra sätt mot spolingar.
Man blir så väldigt trött av att vara bortrest och inneboende tycker Peppar.
Tigger blir också litet trött men lurar ändå på att apportera Peppars svans = en bra grej att göra när det inte finns nåt annat att panta hos matten.
I alla fall så skötte sig alla hundar strålande - litet bullrally blev det väl men inte alls farligt. Däremot känner matten att det är himla jobbigt att bo i lägenhet med en småhund - hemma bara ikläder jag mig ett badlakan eller nåt och hystar ut hundarna i trädgården medan jag under helgen var tvungen att hoppa i full mundering, koppla jurren och promenera! Usch. Men Peppar höll sig utan problem i 12 timmar båda nätterna, strålande!
Gaaah!
Ett alldeles platt framdäck på min lilla rara lilla bil - blä, vad livet blev jobbigt! Eftersom min bil är ett monster kan vi inte hur som helst hyvva upp den på nån domkraft heller o sätta på reservdäck och köra till verkstan, utan bärgare måste tillkallas. Nåja, det är ju en ny erfarenhet och dessutom kunde det ha varit värre - det kunde ha blivit platt på motorvägen i måndags, i god hastighet och med en utslagen hund i skuffen och en trött och hungrig matte vid ratten i halkan o skymningen.
Igår afton tog jag min lille lurver (Ying, inte maken) på rallylydnadskurs - han var väl inte helt på topp, men skötte sig rätt så föredömligt ändå (fast han grät hela tiden). Han tycker att det är roligt att jobba, bara det inte blir för långrandigt. "Honnörsrutan", där hunden bara ska sitta/ligga vid sin förare o ta det lugnt, är en sån långrandig grej som Tingting tycker är helt onödig. Det ska va hejsan och hoppsan och bompa, annars e ja inte me! säger Ying-på-taket.
Igår afton tog jag min lille lurver (Ying, inte maken) på rallylydnadskurs - han var väl inte helt på topp, men skötte sig rätt så föredömligt ändå (fast han grät hela tiden). Han tycker att det är roligt att jobba, bara det inte blir för långrandigt. "Honnörsrutan", där hunden bara ska sitta/ligga vid sin förare o ta det lugnt, är en sån långrandig grej som Tingting tycker är helt onödig. Det ska va hejsan och hoppsan och bompa, annars e ja inte me! säger Ying-på-taket.
Tisdagsträning
Idag började äntligen tisdagsförmiddagsträningen igen efter ett förlängt jullov. Halkigt och snålblåsigt och gråmuggigt var det, men vi var en tapper skara som dök upp. Ett helt gäng monsterschäfrar, en borderterrier, en bordercollie, en hovawart, lilla Tigger och en norwichterrier vid namn Ville. Tigger känner sig inte helt bekväm med schäfrarna men han var duktig ändå - bara ibland gick det inte att hålla ögonkontakt med matte eftersom han måste vända bort blicken alldeles ostentativt från en arg schäfer som blängde utmanande på honom. I just detta fall lät jag hundspråk gå före kontakt. Att det var Tigger som fick följa med beror på att Ying är indisponerad, Pepp är för lymmelaktig och Jazzen tänker jag skona från utomhusträning och bil-vila tills det blir vår på riktigt!
Yingis-Pingis har nyktrat till men känner sig allmänt kymig, typ baksmälla fast utan föregående nöje skulle jag tro. Och så är det väl inte helt bekvämt i o kring ögonen. Han sov i alla fall hyfsat bra i natt (fast han grät litet) och var ute på en lunchpromenad med Jazz o äldsta barnet. Och så åt han som en hel karl, det blev ju inget sånt av igår. Det märks att han har litet mindre tålamod med de andra hundarna - inte så det blir några tråkigheter men han säger ifrån litet bestämdare, och det är väl inte helt fel. Yingen är så snäll så det är fånigt, för det mesta! Nu ligger han här i arbetsrummet hos mig och ska försöka sova litet - jag har släckt i taket och flummig yogamusik på stereon och förväntar mig att inom kort få höra alldeles osannolika snarkningar. Som vanligt.
Yingis-Pingis har nyktrat till men känner sig allmänt kymig, typ baksmälla fast utan föregående nöje skulle jag tro. Och så är det väl inte helt bekvämt i o kring ögonen. Han sov i alla fall hyfsat bra i natt (fast han grät litet) och var ute på en lunchpromenad med Jazz o äldsta barnet. Och så åt han som en hel karl, det blev ju inget sånt av igår. Det märks att han har litet mindre tålamod med de andra hundarna - inte så det blir några tråkigheter men han säger ifrån litet bestämdare, och det är väl inte helt fel. Yingen är så snäll så det är fånigt, för det mesta! Nu ligger han här i arbetsrummet hos mig och ska försöka sova litet - jag har släckt i taket och flummig yogamusik på stereon och förväntar mig att inom kort få höra alldeles osannolika snarkningar. Som vanligt.
Min lilla alika
Lilla Ying ligger nu och sover ruset av sig - vi for i halkan till det Stora Djursjukhuset och fick hans små ögon uppsydda igen. Dessutom passade de på att rensa litet i de små snuskiga öronen - hans örongångar har ungefär samma diameter som det hål på en kulspetspenna där udden kommer ut. Som vanligt var Ying rena ängeln - det är tydligen inte alltid fallet med shar-pei; vi fick först träffa en för oss ny veterinär som gärna berättade ganska många historier om monster-pejer som tuggar sönder personal. Sån tur för henne att hon fick träffa snälla fina Ying idag - han rör inte så mycket som en rynka trots att de bökar o pillar med hans ganska onda ögon. Inte så länge matte är med, vill säga - utan mig är han visst inte helt medgörlig. Men så ska han inte vara utan mig heller, annat än i slocknat tillstånd! Världsbästa dr Nils, ögonveterinären, är dock sedan tidigare bästis o bundis med Ying, så han hade inga betänkligheter. Han tyckte precis som jag att Yingens skalle har vuxit ganska rejält sedan i höstas, så vi fortsätter att hålla tummarna för att han ska fylla ut sina rynkor litet mer.
Förresten läste jag på shar-peiforum att den svenska boken om shar-pei inte är helt opportun eftersom den inbegriper liksom en manual i eye-tacking och det tydligen (verkligen?!) finns folk som använder den som just en bruksanvisning och sitter där o snörper med nål o tråd. Verkar högst osannolikt, men man vet ju aldrig.
Och så en glädjande sak: Tingtingpej har gått upp i vikt och väger nu hela 20,9 kg. Heja färskfodret!
Vatten, vatten - bara vanligt vatten
Jag försöker tänka så för att muntra upp mig, nu när det är vitt-vitt-vitt överallt.
Jazzens inställning till snö är sådan att han sätter en tass framför kameraobjektivet och väser "No comments!". Jag vågar inte pressa honom ytterligare, då kanske han biter sönder min kamera.
Jazzens inställning till snö är sådan att han sätter en tass framför kameraobjektivet och väser "No comments!". Jag vågar inte pressa honom ytterligare, då kanske han biter sönder min kamera.
Vill inte säga så fula ord
- så fula ord som egentligen är berättigade nu. I förmiddags såg det ut så här:
Ingen hit kanske, men ingen katastrof. Sen begynte det att storma och snöa och snöa och storma - nu har vi en halvmeter snö på marken och det bara vräker ner mer, fast liksom på tvären. Helt o hållet vidrigt!
Förresten: vill ni se en snabb inkallning av staffe? Trodde väl det. Se o njut!
Det, ni!
Ingen hit kanske, men ingen katastrof. Sen begynte det att storma och snöa och snöa och storma - nu har vi en halvmeter snö på marken och det bara vräker ner mer, fast liksom på tvären. Helt o hållet vidrigt!
Förresten: vill ni se en snabb inkallning av staffe? Trodde väl det. Se o njut!
Det, ni!
Illustrationer, på begäran
Litet blandat, från 30/12 till igår: 
Peppar inspärrad i buren tillsammans med Ying. Ser inte ledsen ut för det!
Tur att man har en särskild hundbil, för mycket pryttlar blir det!
Peppar står fint, eller?
Förra gången det var hemskt o snöigt. Ying på bushumör!
Les trois mousquetaires - eller hur katten det stavas!
Igår - lubbalubbalubbalubba!!!
Snus o bus - och liiite liiite sol!
Heja Peppar!
Nu SKA den dö!!
Tingtingpej begrundar sakernas tillstånd. Kallas numera "Skalle-Per" efter en sanslös fällning!
Tjyvar o har sig!
Japp - jag har STULIT ordet "pepsning" från Helle - FY på mig! Men det är ett så väldigt bra ord, mkt bättre än yingning - det ordet kan bara betyda det som händer med mitt huvud när jag har resonerat med Ying ett tag: det liksom börjar susa o snurra o bli konstigt. Jag kan bara be om ursäkt och lova att jag kommer apselut INTE att bättra mig; ordet "pepsning" (o dess grundform "pepsa") är härmed införlivat i min vokabulär!
Lubba!
Snö, storm, blött, halka - you name it! Nu är det hög tid för vår - Jazzen skriver under. Fredagmorgonen började ohyggligt tidigt - eftersom jag måste hämta minsta barnet från dess träning 8.30 for jag redan en timme tidigare dit med Pepp och Tigg för en terrierpromenad. Där finns ju den ohyggliga mängden fotbollsplaner att släppa hundarna på och är det nånting som i synnerhet Tigger gillar så är det: LUBBA!! Först kopplar jag loss odjuren, men de måste stanna intill mig medan vi går en liten bit. Sen säger jag: Varsågod! och då - lubbalubbalubbalubba! De far runt som små racerbilar och ibland går de i depå och tankar (får godis hos matte). Jag passade även på att träna avståndsläggande på Tigg och det gick som på räls - han fäller ihop benen redan i luften och landar på magen (tur att benen är korta!). Peppar kunde överhuvudtaget inte lägga sig - med mycket övertalning kunde han sätta sig i ca. 0,5 sek. Kallt om rumpan, ju! Visselpipsinkallning provade vi också, med strålande resultat - jag tror det börjar bli en reflex nu.
Sen pratade vi med barnets tränare en stund och båda hundarna var SÅ duktiga, hälsade fint bara, försökte inte välta eller överväldiga eller äta upp eller ha sönder. Man får passa på att vara stolt, nästa gång är de kanske Mördarhundar igen.
Sen pratade vi med barnets tränare en stund och båda hundarna var SÅ duktiga, hälsade fint bara, försökte inte välta eller överväldiga eller äta upp eller ha sönder. Man får passa på att vara stolt, nästa gång är de kanske Mördarhundar igen.