Skogspromenad.
Vänta fint i buren.
Störst, bäst och vackrast! Det markeras lämpligen så här, tycker Tigern.
Vänta fint i buren.
Störst, bäst och vackrast! Det markeras lämpligen så här, tycker Tigern.
Vänta fint i buren.
Störst, bäst och vackrast! Det markeras lämpligen så här, tycker Tigern.
Om staffar, igen.
Jag funderar på staffar, igen.
Hur de är.
Så här är de: när man ber dem att komma. Alltså inte nåt kommando-kom utan bara ett mera socialt "kom-här-då". Det betyder för en staffe: inta precis samma plats som jag, på pricken. Det är därför de alltid knör sig mellan ens ben, hur man än kniiiper. Bakifrån eller framifrån, trycker sig genom bara. HÄR ska jag vara. (Ibland blir det förstås så när det är kommando-kom på gång också. Eller "fot", för den delen...).
Och uppenbarligen så är man dessutom en huvudfoting, fast med betoning på foting, ty man består rätt mycket av huvud.
Vilket visar sig på natten, om Betty sover en bit ner i sängen, i min midjehöjd. Och så vaknar hon och tror att hon är ensam och sätter sig och grinar. Då säger matte: här är jag ju!
-Jaha! säger Betty och springer till matte. Alltså mattes huvud/ansikte, som hon placerar sig ovanpå.
-HÄR ska jag vara. Nära!
Det är inte så bekvämt alla gånger, men det är mysigt.
Hur de är.
Så här är de: när man ber dem att komma. Alltså inte nåt kommando-kom utan bara ett mera socialt "kom-här-då". Det betyder för en staffe: inta precis samma plats som jag, på pricken. Det är därför de alltid knör sig mellan ens ben, hur man än kniiiper. Bakifrån eller framifrån, trycker sig genom bara. HÄR ska jag vara. (Ibland blir det förstås så när det är kommando-kom på gång också. Eller "fot", för den delen...).
Och uppenbarligen så är man dessutom en huvudfoting, fast med betoning på foting, ty man består rätt mycket av huvud.
Vilket visar sig på natten, om Betty sover en bit ner i sängen, i min midjehöjd. Och så vaknar hon och tror att hon är ensam och sätter sig och grinar. Då säger matte: här är jag ju!
-Jaha! säger Betty och springer till matte. Alltså mattes huvud/ansikte, som hon placerar sig ovanpå.
-HÄR ska jag vara. Nära!
Det är inte så bekvämt alla gånger, men det är mysigt.
Mera migrän!
Alltså - jag har inte migrän. Men jag har fått - som det heter - SIGNALER om att såna härna knasbilder känns som migrän. Jojo, man tackar.
Har ni förresten sett nya omgången av TV-serien Sherlock? Bassning, annars! Men hur som hafver - eftertexterna!!! När jag hade sett första avsnittet måste jag ropa på maken och be honom läsa eftertexterna också, enär jag misstänkte att jag kunde ha drabbats av hjärnblödning.
Så kom inte här och gnäll!
Alla fall - litet fler bilder från igår, av migränslaget. Så ni får väl blunda när ni tittar på dem.
Nej, jag lovar: det är INTE Betty som har gjort det här!
Ständigt på spaning efter bävrar. Blir GALEN om jag inte får se en snart!!!
Har ni förresten sett nya omgången av TV-serien Sherlock? Bassning, annars! Men hur som hafver - eftertexterna!!! När jag hade sett första avsnittet måste jag ropa på maken och be honom läsa eftertexterna också, enär jag misstänkte att jag kunde ha drabbats av hjärnblödning.
Så kom inte här och gnäll!
Alla fall - litet fler bilder från igår, av migränslaget. Så ni får väl blunda när ni tittar på dem.
Nej, jag lovar: det är INTE Betty som har gjort det här!
Ständigt på spaning efter bävrar. Blir GALEN om jag inte får se en snart!!!
Vi går och går.
Ja, vädret är ju äntligen sådant så vi börjar komma i vanliga promenadgängor igen.
Så det blev allt en halvmil till framåt aftonen - vet ni: vi kom hem 17.37 (fniss) och då var det alldeles ljust ute! Hurra!
Jazz fick springa lös en lång stund - så duktig och så glad!
Olle kan man alltid ha lös - nästan!
Bland mina fotoappar har jag en som heter "old camera" - den är lurig såtillvida att den när den öppnas har framåtkameran aktiverad! Och fumlig som man är med fingrarna och halvblind utan brillor så kan det bli så här:
Visst är det rätt rart?! Helt uppenbart en förvirrad liten gumma!
Jazz kommer ångande!
I alla fall - hundarna brukar få mat sjutton-noll-noll-pip, det är därför jag vet att klockan var 17.37 när vi kom in. För de var en aning hungriga, så att säga. Och Betty som var hemma med minsta barnet hade varit, som man säger, kinkig.
Så det blev allt en halvmil till framåt aftonen - vet ni: vi kom hem 17.37 (fniss) och då var det alldeles ljust ute! Hurra!
Jazz fick springa lös en lång stund - så duktig och så glad!
Olle kan man alltid ha lös - nästan!
Bland mina fotoappar har jag en som heter "old camera" - den är lurig såtillvida att den när den öppnas har framåtkameran aktiverad! Och fumlig som man är med fingrarna och halvblind utan brillor så kan det bli så här:
Visst är det rätt rart?! Helt uppenbart en förvirrad liten gumma!
Jazz kommer ångande!
I alla fall - hundarna brukar få mat sjutton-noll-noll-pip, det är därför jag vet att klockan var 17.37 när vi kom in. För de var en aning hungriga, så att säga. Och Betty som var hemma med minsta barnet hade varit, som man säger, kinkig.
Rojalistisk yra.
Oj - hela landet går och flinar bara för att vi har fått en liten ny tronarvingska! Till och med jag är litet glad, trots att jag är övertygad antirojalist. Men det är roligt att det är en flicka, och pappa prinsen såg så pappig ut på presskonferensen. Det är nog tur för det där s*bla kungahuset att de fick tag på honom - är det några som kan få fart på populariteten så är det väl han och Vickan. Förresten hörde jag en fabbro på radio, en "vanlig medborgare" i Ockelbo som sa att huvudsaken är ju att jäntan mår bra. Det var väl rart - jäntan, liksom!
Husets egen lilla prinsessa har idag tagit en riktigt lång promenad i det vackra vackra vädret, dryga 3 km blev det, fast i maklig takt. Nåja - jag gick i maklig takt, Tigg och Betty for fram som jehun. Säkert gick de mer än dubbelt så långt som jag, men valpkroppen verkade inte bli trött, bara huvudet.
Vi provade litet fotpositioner och några steg av den sorten också, mitt på springa-fritt-åkern, och det gick hur bra och glatt som helst. Härligt med två hundar som konkurrerar igen, vilket sug det blir i dem!
Jag tror den blåa himlen och det varma vädret också gjorde sitt till för rojalismen, det kändes liksom blågult och glatt. Eftersom vi var ensamma ute och gick fick hundarna springa lösa hela vägen, tills en tant nästan kom ifatt oss. Jag frågade om hon ville att jag skulle koppla djuren och då svarade hon: -Nja, jag ÄR ju hundrädd men de där går det nog bra med... och jag sa att, närå, i så fall kopplar jag dom och så gjorde jag det, utan varje form av problem. Så hon var glad och jag var glad och hundarna var glada och brydde sig inte alls om henne - och så bra kan det också gå när man träffar en hundrädd människa och har två okopplade hundar. Nåt att minnas när man träffar en blådåre nästa gång.
Husets egen lilla prinsessa har idag tagit en riktigt lång promenad i det vackra vackra vädret, dryga 3 km blev det, fast i maklig takt. Nåja - jag gick i maklig takt, Tigg och Betty for fram som jehun. Säkert gick de mer än dubbelt så långt som jag, men valpkroppen verkade inte bli trött, bara huvudet.
Vi provade litet fotpositioner och några steg av den sorten också, mitt på springa-fritt-åkern, och det gick hur bra och glatt som helst. Härligt med två hundar som konkurrerar igen, vilket sug det blir i dem!
Jag tror den blåa himlen och det varma vädret också gjorde sitt till för rojalismen, det kändes liksom blågult och glatt. Eftersom vi var ensamma ute och gick fick hundarna springa lösa hela vägen, tills en tant nästan kom ifatt oss. Jag frågade om hon ville att jag skulle koppla djuren och då svarade hon: -Nja, jag ÄR ju hundrädd men de där går det nog bra med... och jag sa att, närå, i så fall kopplar jag dom och så gjorde jag det, utan varje form av problem. Så hon var glad och jag var glad och hundarna var glada och brydde sig inte alls om henne - och så bra kan det också gå när man träffar en hundrädd människa och har två okopplade hundar. Nåt att minnas när man träffar en blådåre nästa gång.
Litet bättre!
Efter ett par ruggiga dagar med ont-i-magen (nästan så det känns konstigt när det INTE gör ont i magen på mig!) var det idag mycket bättre, och en gräslig huvudvärk gav med sig när jag vågade dricka en aning kaffe.
Hurra! Frisk!
Raskt skuttade jag ur sängen och moppade alla golven i bottenvåningen grundligt, grundlig och behövligt. Ungefär en halv flaska såpa gick det åt.
Och jag blev trött.
Men här gives ingen pardon - hundarna måste få sitt!
Och eftersom jag var litet matt, eller mycket, så tänkte jag att jag tar två hundar i taget. Och tubbade minsta barnet att leta rätt på mina icebugs - de låg en här, en där, i vanlig ordning.
Först gick jag med Ying och Betty, ett rart gäng.
Och sen gick jag med Tigg och Jazz, ett annat rart gäng.
Men hörni, vad det är FULT nu! Fulaste årstiden, utan varje uns till konkurrens.
Tur att man har ett par snygga grabbrumpor att fästa blicken på, då!
Men alltså - vilket är jobbigast: en promenad med fyra hundar eller två promenader med vardera två hundar? Det bidde totalt 2 timmar på raken och sen, mina damer och herrar, sen var jag möööör.
Men icebugsen funkade bra, även om hundarna också skulle ha behövt något liknande.
Annars är det som vanligt - pluggpluggiruggpluggpluriumplugg och långleda i denna vidriga eviga gråvinter. Igår snodde jag ihop en fransk uppsats hastigt och lustigt, vi får se vad lektorn tycker om den... Jag fick så mycket intressanta infall som jag måste dela med mig av, såsom: om det nu finns en tendens att det bara är kvinnor som läser skönlitteratur, och det har lägre status än facklitteratur eller sånt som finns på skärmar - kommer några män att ägna sig åt att skriva skönlitteratur då? Och kommer språket på sikt att bli feminiserat, och vad betyder i så fall det? Och därifrån blev det bara mer och mer funderingar - vilka alla skulle, som det heter, kläs i fransk språkdräkt. Som så många gånger förr är jag inte riktigt säker på vad jag egentligen har lämnat in... Nåja, tids nog visar det sig.
Litet träning blir det förstås också - av hundar, icke av mig.
Idag när jag hade tränat litet platsliggning med Betty så tänkte jag pröva hur hon reagerar på att lägga sig under gång. Jag började med att gå baklänges med henne följande mig och så sa jag bara ligg, på prov, men - smack-i-backen! Det var minsann inga problem; rena nöjet tyckte Betty! Ett par såna lägganden, och sen försökte jag gå litet i sidled, så jag fortfarande kunde ha ögonkontakt med henne, och det gick också jättebra. Så i morgon eller så tänkte jag börja med "riktiga" lägganden, när vi båda har nosarna åt samma håll, även om vi struntar i fotpositionen (den strikta) än så länge.
Tigg tränade jag litet i fotförflyttningar och så att han ska ha ett nedra sug utåt mot en targetgrej. Och nog är han taggad, alltid! Från och med nästa vecka och mars ut har klubben bokat ett ridhus en gång i veckan, det ska bli riktigt kul att komma igång med träning "på riktigt". Med en sån träningshungrig terrier! Ja förresten, med TVÅ!
Jazz gjorde en del käcka freestylemoves - fast nu är hans defaultinställning: springa baklänges runt matte fort fort massor av varv! så det krävs litet övertalning. Men sen så!
Och Ying slutligen: fot hit och dit, zigzag, åttan, dansa, goddag - litet Yingövningar helt enkelt. Mycket godis och kort pass, det är Yings melodi! Han har nämligen inte tid med mig så länge, eller ork.
Igår samsades Jazz och Betty så fint i solsoffan!
Observera pudeln!
Ja alltså, man hafver ju skaffat sig ajfån. Till slut - och den är ett litet mirakel!
Jag trodde att jag bara skulle ha den till alla skojiga fotoappar, men den är verkligen en salighetssak - förstår inte att jag har klarat mig utan så länge!
Men allmänheten får nog vänja sig vid ännu mera fåniga (ajfåniga) bilder!
Hurra! Frisk!
Raskt skuttade jag ur sängen och moppade alla golven i bottenvåningen grundligt, grundlig och behövligt. Ungefär en halv flaska såpa gick det åt.
Och jag blev trött.
Men här gives ingen pardon - hundarna måste få sitt!
Och eftersom jag var litet matt, eller mycket, så tänkte jag att jag tar två hundar i taget. Och tubbade minsta barnet att leta rätt på mina icebugs - de låg en här, en där, i vanlig ordning.
Först gick jag med Ying och Betty, ett rart gäng.
Och sen gick jag med Tigg och Jazz, ett annat rart gäng.
Men hörni, vad det är FULT nu! Fulaste årstiden, utan varje uns till konkurrens.
Tur att man har ett par snygga grabbrumpor att fästa blicken på, då!
Men alltså - vilket är jobbigast: en promenad med fyra hundar eller två promenader med vardera två hundar? Det bidde totalt 2 timmar på raken och sen, mina damer och herrar, sen var jag möööör.
Men icebugsen funkade bra, även om hundarna också skulle ha behövt något liknande.
Annars är det som vanligt - pluggpluggiruggpluggpluriumplugg och långleda i denna vidriga eviga gråvinter. Igår snodde jag ihop en fransk uppsats hastigt och lustigt, vi får se vad lektorn tycker om den... Jag fick så mycket intressanta infall som jag måste dela med mig av, såsom: om det nu finns en tendens att det bara är kvinnor som läser skönlitteratur, och det har lägre status än facklitteratur eller sånt som finns på skärmar - kommer några män att ägna sig åt att skriva skönlitteratur då? Och kommer språket på sikt att bli feminiserat, och vad betyder i så fall det? Och därifrån blev det bara mer och mer funderingar - vilka alla skulle, som det heter, kläs i fransk språkdräkt. Som så många gånger förr är jag inte riktigt säker på vad jag egentligen har lämnat in... Nåja, tids nog visar det sig.
Litet träning blir det förstås också - av hundar, icke av mig.
Idag när jag hade tränat litet platsliggning med Betty så tänkte jag pröva hur hon reagerar på att lägga sig under gång. Jag började med att gå baklänges med henne följande mig och så sa jag bara ligg, på prov, men - smack-i-backen! Det var minsann inga problem; rena nöjet tyckte Betty! Ett par såna lägganden, och sen försökte jag gå litet i sidled, så jag fortfarande kunde ha ögonkontakt med henne, och det gick också jättebra. Så i morgon eller så tänkte jag börja med "riktiga" lägganden, när vi båda har nosarna åt samma håll, även om vi struntar i fotpositionen (den strikta) än så länge.
Tigg tränade jag litet i fotförflyttningar och så att han ska ha ett nedra sug utåt mot en targetgrej. Och nog är han taggad, alltid! Från och med nästa vecka och mars ut har klubben bokat ett ridhus en gång i veckan, det ska bli riktigt kul att komma igång med träning "på riktigt". Med en sån träningshungrig terrier! Ja förresten, med TVÅ!
Jazz gjorde en del käcka freestylemoves - fast nu är hans defaultinställning: springa baklänges runt matte fort fort massor av varv! så det krävs litet övertalning. Men sen så!
Och Ying slutligen: fot hit och dit, zigzag, åttan, dansa, goddag - litet Yingövningar helt enkelt. Mycket godis och kort pass, det är Yings melodi! Han har nämligen inte tid med mig så länge, eller ork.
Igår samsades Jazz och Betty så fint i solsoffan!
Observera pudeln!
Ja alltså, man hafver ju skaffat sig ajfån. Till slut - och den är ett litet mirakel!
Jag trodde att jag bara skulle ha den till alla skojiga fotoappar, men den är verkligen en salighetssak - förstår inte att jag har klarat mig utan så länge!
Men allmänheten får nog vänja sig vid ännu mera fåniga (ajfåniga) bilder!
När Betty ska sova.
När Betty ska sova har hon hyss för sig.
Då också.
Först visste hon bara att det fanns nåt mysigt ställe i sängen men hon visste inte riktigt var. Det glömde hon från gång till gång.
Sen började hon komma ihåg att det var under täcket hon ville ligga, men hon förstod inte riktigt hur hon skulle kunna göra det.
Sen började hon böka som ett litet tryffelsvin intill matte för att kunna krypa ner den vägen.
Och det går ju bra.
Fast sen måste hon ju böka sig ner litet längre. Och litet längre. Och - plopp! - så är hon ungefär mitt under eller ovanpå Ying, och alldeles bestämt utanför täcket.
Igen.
Så då gör hon om manövern.
Några raska glada skutt upp på mattens bröstkorg, tvätta denna i nyllet, sen gno sig ner under täcket, längre ner i sängen, längre ner, och - hoppsan!
Samma resultat igen.
Och så börjar vi om från början.
Ibland tänker jag att folk som har hund men inte har staffe, de måste vara galna.
Ibland tänker jag att folk som har staffe, de måste vara galna.
Och ganska ofta håller jag i alla fall på att BLI galen.
Men då säger Betty: - Viff! så det skräller i fönsterrutorna och så biter hon mig en aning i näsa och öron. Då blir jag o-galen igen.
Då också.
Först visste hon bara att det fanns nåt mysigt ställe i sängen men hon visste inte riktigt var. Det glömde hon från gång till gång.
Sen började hon komma ihåg att det var under täcket hon ville ligga, men hon förstod inte riktigt hur hon skulle kunna göra det.
Sen började hon böka som ett litet tryffelsvin intill matte för att kunna krypa ner den vägen.
Och det går ju bra.
Fast sen måste hon ju böka sig ner litet längre. Och litet längre. Och - plopp! - så är hon ungefär mitt under eller ovanpå Ying, och alldeles bestämt utanför täcket.
Igen.
Så då gör hon om manövern.
Några raska glada skutt upp på mattens bröstkorg, tvätta denna i nyllet, sen gno sig ner under täcket, längre ner i sängen, längre ner, och - hoppsan!
Samma resultat igen.
Och så börjar vi om från början.
Ibland tänker jag att folk som har hund men inte har staffe, de måste vara galna.
Ibland tänker jag att folk som har staffe, de måste vara galna.
Och ganska ofta håller jag i alla fall på att BLI galen.
Men då säger Betty: - Viff! så det skräller i fönsterrutorna och så biter hon mig en aning i näsa och öron. Då blir jag o-galen igen.
Trååååååkiiiiiiiigt!!!
Minsta barnet är förkylt
Jag har en fånig mage igen
Mellanbarnet känner sig kymig
Vädret är vidrigt - halt så man kan knappt röra sig och skare och blött och tvi
Jag måste skriva en franska uppsats - som om jag inte redan hade ont i magen!
Hundarna har tråkigt
Betty tänker flytta hemifrån - tror hon är på väg att börja löpa
Vi har slut på såpa och dammsugarpåsar och kaffefilter
Minsta barnet, sportlovsledigt, ser på en oerhört deprimerande film (Pans labyrint) och bara ljudet stör mig så
Sherlock Holmes - det dröjer läääänge innan vi får veta hur han fixade det där. Orkar inte vänta
Betty vill heta "Baskervilles lilla Betty" i stamtavlan, får hon det?
Jazz hittar solfläckar
Ying ligger på mattes fötter och snarkar
Tigg är ute med Olle och mellanbarnet
Aktivering: godisbollar och -pyramider, riva och slita sönder kartonger, litet småtrix
Usch så det blir ibland
Jag har en fånig mage igen
Mellanbarnet känner sig kymig
Vädret är vidrigt - halt så man kan knappt röra sig och skare och blött och tvi
Jag måste skriva en franska uppsats - som om jag inte redan hade ont i magen!
Hundarna har tråkigt
Betty tänker flytta hemifrån - tror hon är på väg att börja löpa
Vi har slut på såpa och dammsugarpåsar och kaffefilter
Minsta barnet, sportlovsledigt, ser på en oerhört deprimerande film (Pans labyrint) och bara ljudet stör mig så
Sherlock Holmes - det dröjer läääänge innan vi får veta hur han fixade det där. Orkar inte vänta
Betty vill heta "Baskervilles lilla Betty" i stamtavlan, får hon det?
Jazz hittar solfläckar
Ying ligger på mattes fötter och snarkar
Tigg är ute med Olle och mellanbarnet
Aktivering: godisbollar och -pyramider, riva och slita sönder kartonger, litet småtrix
Usch så det blir ibland
Vadan och varthän?
Man kan undra sig vart pelleskopflocken egentligen har tagit vägen, eller hur?
Lugn, bara lugn - vi ÄR här men den här eviga vintern har liksom fått oss att lägga locket på.
Det händer litet, men inte mycket.
Exempelvis hade Betty B. Ubbla avslutning på valpkursen igår. Hon var duktig, som vanligt. Lilla bichonen Isak var också duktig, som vanligt. Han är så SÖT!!
Igår fick de faktiskt springa och leka ett tag - oj, vilken succé! Isak jagade Betty jagade Isak och dessemellan sprang de bara sida vid sida och såg glada ut. Och det slog mig ännu en gång, med KRAFT, att Betty är så liten så liten! Isak är 5 månader gammal drygt och alltså en bichon havanais, de är inte stora de - och Betty är en månad äldre och inte mycket större. Men tyngre!
Allra roligast - fast de hade hur kul som helst valde de att komma tillbaks till oss "förare" när det var dags och dessutom varvade de ner ögonblickligen, och hade inte alls nåt tokdrag efter varandra sedan - de återgick till att jobba hur fint som helst. Det tycker jag var storartat för sånt smått folk!
Nå, nu har jag egentligen ett franskt seminarium om kulturklimatet (brrrr!) så jag får nog lägga ner litet koncentration på det.
Nu vet ni i alla fall att vi lever.
Lever loppan!
Lugn, bara lugn - vi ÄR här men den här eviga vintern har liksom fått oss att lägga locket på.
Det händer litet, men inte mycket.
Exempelvis hade Betty B. Ubbla avslutning på valpkursen igår. Hon var duktig, som vanligt. Lilla bichonen Isak var också duktig, som vanligt. Han är så SÖT!!
Igår fick de faktiskt springa och leka ett tag - oj, vilken succé! Isak jagade Betty jagade Isak och dessemellan sprang de bara sida vid sida och såg glada ut. Och det slog mig ännu en gång, med KRAFT, att Betty är så liten så liten! Isak är 5 månader gammal drygt och alltså en bichon havanais, de är inte stora de - och Betty är en månad äldre och inte mycket större. Men tyngre!
Allra roligast - fast de hade hur kul som helst valde de att komma tillbaks till oss "förare" när det var dags och dessutom varvade de ner ögonblickligen, och hade inte alls nåt tokdrag efter varandra sedan - de återgick till att jobba hur fint som helst. Det tycker jag var storartat för sånt smått folk!
Nå, nu har jag egentligen ett franskt seminarium om kulturklimatet (brrrr!) så jag får nog lägga ner litet koncentration på det.
Nu vet ni i alla fall att vi lever.
Lever loppan!
Aj då
Trillat dit. IPhone. Testar. Tja.
Kan Er hund tala?
Ja just det, gott folk där hemma i stugorna: kan Er hund tala?
Det kan nämligen mina.
Problemet är att få dem att knipa igen kakhålet nån gång!
Alldeles olika stämmor och uttryckssätt har de också.
Ying han låter litet grann som en Ior fast inte dyster, liksom. Litet dov och grötmyndig och ganska blasé. Ganska överlägsen, i synnerhet när han talar med mig. När jag vill träna med honom säger han gärna saker som: -Kanske litet senare, hördu.
Eller om han faktiskt går med på att träna ett tag säger han strax: -Nej, nu får du leka själv ett tag!
Och försöker jag komma med ett direkt kommando (vilket förstås är ofint och ogenomtänkt av mig), såsom exempelvis Sitt! då säger Ying exempelvis: Eller också snurr, hörru.
Han är också duktig på att snappa upp bra-att-ha-uttryck, som han svänger sig med i tid och (i synnerhet) otid. Just nu hävdar han ofta att han känner sig "exploaterad" och att han inte gärna vill "prostituera sig". Det är när jag säger att han ska gå fint i koppel, det.
Tigger är en munter fyr att lyssna till - han låter ackurat som Åke Söderblom, och det är bra det för han är min mesta filmidol, jämte Humphrey Bogart. Så Tigger säger: -Fimpa luman, en annan fössöker slagga! och -Vicken dryg tjomme, vi ger'n en på plytet! Vidare: -Spana in tjacket, schyssta spirer! Ying kallar han "en reko kis" men Jazz är en "skum lirare", Olle är "småblommig" och Betty är mossans lilla överraskning från stårrken. Suck.
På nåt sätt har han lärt sig misshandla knoparmoj också, men när han hojtade till polarna: Ugan rycker på spånken! då drog jag honom i morrhåren för dels var det inte spånken, det var hallonsoda, dels tänkte jag inte alls bjuda dem. Och slutligen: kalla mig ugan!!! Lilla vita lullet avfördes till skamvrån där han satte sig att slicka sig om tassen som den katt han är och bliga på mig under lugg. Fast jag hörde hur han väste för sig själv: -Håll sefften...
Jazz talar en blandning av hr Ibrahimovics idiom och massmötestyska, en rätt skrämmande språklig upplevelse. Han har också en rikhaltig vokabulär av fula ord - bäst är när de framsägs på grövsta skånska för då förstår man inte särskilt mycket av det faktiska innehållet, bara själva andemeningen (och den är blodisande). Tyskan är ju tyvärr lättare att förstå. Dessemellan kuttrar Jazz som en bättre turturduva, med nosen närapå instoppad i närmsta öra. Det är ganska ljuvt att höra, men litet nervöst också för om någon annan hund skulle komma för nära kan Jazzen bli en aning åt "Du är min - bara MIN!"-hållet och därvid bita vilt omkring sig. Och sitter ju det där iviskade örat litet kymigt till.
Betty är ju bara en liten unge än, som hon också gärna berättar för alla som vill att hon ska göra något nyttigt. MIN och MITT och MINA kan hon i alla fall säga alldeles rent, och sen hon började i valpskolan är hon mycket noga med att ljuda sig igenom hela läseboken varje kväll. Mellanbarnet har gjort liksom ett rap-soundtrack till Betty, det går så här: Vem börjar på B och slutar på etty? Betty! och det är Betty mycket nöjd med. Hon är duktig på att waila också, icke utan skäl är hon namne med Betty Olin, storslagen operasångerska redan i mycket mycket unga år. Och när matten, som kvällens sista vakna åtgärd, smörjer in sina ljufva läppar med cerat eller vad som till städs intill paulunen finnes, då sticker Betty upp ett yrvaket huvud bland filtar och täcken och mumlar: -Betty me ha läpptiff!
Så är det att han en liten tjejja i huset. En liten klick "läpptiff" får hon förstås på snytet, och sen somnar hon om. Och matte kan lugnt lägga sig till rätta.
Så hur var det nu: Kan Er hund tala?
Det kan nämligen mina.
Problemet är att få dem att knipa igen kakhålet nån gång!
Alldeles olika stämmor och uttryckssätt har de också.
Ying han låter litet grann som en Ior fast inte dyster, liksom. Litet dov och grötmyndig och ganska blasé. Ganska överlägsen, i synnerhet när han talar med mig. När jag vill träna med honom säger han gärna saker som: -Kanske litet senare, hördu.
Eller om han faktiskt går med på att träna ett tag säger han strax: -Nej, nu får du leka själv ett tag!
Och försöker jag komma med ett direkt kommando (vilket förstås är ofint och ogenomtänkt av mig), såsom exempelvis Sitt! då säger Ying exempelvis: Eller också snurr, hörru.
Han är också duktig på att snappa upp bra-att-ha-uttryck, som han svänger sig med i tid och (i synnerhet) otid. Just nu hävdar han ofta att han känner sig "exploaterad" och att han inte gärna vill "prostituera sig". Det är när jag säger att han ska gå fint i koppel, det.
Tigger är en munter fyr att lyssna till - han låter ackurat som Åke Söderblom, och det är bra det för han är min mesta filmidol, jämte Humphrey Bogart. Så Tigger säger: -Fimpa luman, en annan fössöker slagga! och -Vicken dryg tjomme, vi ger'n en på plytet! Vidare: -Spana in tjacket, schyssta spirer! Ying kallar han "en reko kis" men Jazz är en "skum lirare", Olle är "småblommig" och Betty är mossans lilla överraskning från stårrken. Suck.
På nåt sätt har han lärt sig misshandla knoparmoj också, men när han hojtade till polarna: Ugan rycker på spånken! då drog jag honom i morrhåren för dels var det inte spånken, det var hallonsoda, dels tänkte jag inte alls bjuda dem. Och slutligen: kalla mig ugan!!! Lilla vita lullet avfördes till skamvrån där han satte sig att slicka sig om tassen som den katt han är och bliga på mig under lugg. Fast jag hörde hur han väste för sig själv: -Håll sefften...
Jazz talar en blandning av hr Ibrahimovics idiom och massmötestyska, en rätt skrämmande språklig upplevelse. Han har också en rikhaltig vokabulär av fula ord - bäst är när de framsägs på grövsta skånska för då förstår man inte särskilt mycket av det faktiska innehållet, bara själva andemeningen (och den är blodisande). Tyskan är ju tyvärr lättare att förstå. Dessemellan kuttrar Jazz som en bättre turturduva, med nosen närapå instoppad i närmsta öra. Det är ganska ljuvt att höra, men litet nervöst också för om någon annan hund skulle komma för nära kan Jazzen bli en aning åt "Du är min - bara MIN!"-hållet och därvid bita vilt omkring sig. Och sitter ju det där iviskade örat litet kymigt till.
Betty är ju bara en liten unge än, som hon också gärna berättar för alla som vill att hon ska göra något nyttigt. MIN och MITT och MINA kan hon i alla fall säga alldeles rent, och sen hon började i valpskolan är hon mycket noga med att ljuda sig igenom hela läseboken varje kväll. Mellanbarnet har gjort liksom ett rap-soundtrack till Betty, det går så här: Vem börjar på B och slutar på etty? Betty! och det är Betty mycket nöjd med. Hon är duktig på att waila också, icke utan skäl är hon namne med Betty Olin, storslagen operasångerska redan i mycket mycket unga år. Och när matten, som kvällens sista vakna åtgärd, smörjer in sina ljufva läppar med cerat eller vad som till städs intill paulunen finnes, då sticker Betty upp ett yrvaket huvud bland filtar och täcken och mumlar: -Betty me ha läpptiff!
Så är det att han en liten tjejja i huset. En liten klick "läpptiff" får hon förstås på snytet, och sen somnar hon om. Och matte kan lugnt lägga sig till rätta.
Så hur var det nu: Kan Er hund tala?
Skattmansö
Igår tog mellanbarnet initiativ till en promenad i Skattmansö - Världens Bästa Ställe, ni vet.
Men: när vi kom dit var där fullt av otäcka ungar som åkte skidor. Utför. Vissa går det utför med tidigt.
Då vinnlade vi oss om ett prins Charles-likt uttal och sa: You bastards! Prova, livet blir liksom livadere.
Och sen hittade vi en lämplig promenadbacke längre bort.
Betty älskar att springa nerför backar. -Ja, för då vet man att man får springa upp sen! säger hon och ygena lyser på jäntan. Tokstolla.
Ying slapp hundtäcke.
Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker, som farbror Elving sa. Vareviga morgon!
Om man jämför bilden av denna söta dotter med bilden av dess häxlika moder på de två tidigare bilderna så förstår man att det där med avel inte är så j*dra lätt. Och att vi ska vara glada att dess fader uppenbarligen är en starkare nedärvare. Men gud vet hur det ska gå i nästa led!!!
-Småjänter borde inte få gå ut! säger Olle. Han vill gärna vara litet macho.
Tur att han är söt i alla fall.
Harpluttar: "markens egen karamell"
En jänta vid typ en gärdesgård. Rena naturpoesin, ju.
En annan jänta, som fryser om hela sig och helst vill stå på noll tassar.
I bilen hem var det mycket tyst och stillsamt - det sovs och njöts av värme.
Väl hemma igen packade jag in lillbubblan i en filt ungefär som en kåldolma, och där låg hon tills det var dags för - valpkurs!
Entusiasmen var ringa inför förnyad utevistelse...
Hon fick låna Jazzens back-on-track-täcke som satt som en smäck, och sen gick själva kursen bra men hon tyckte det var riktigt skönt att komma hem och in igen!
Men: när vi kom dit var där fullt av otäcka ungar som åkte skidor. Utför. Vissa går det utför med tidigt.
Då vinnlade vi oss om ett prins Charles-likt uttal och sa: You bastards! Prova, livet blir liksom livadere.
Och sen hittade vi en lämplig promenadbacke längre bort.
Betty älskar att springa nerför backar. -Ja, för då vet man att man får springa upp sen! säger hon och ygena lyser på jäntan. Tokstolla.
Ying slapp hundtäcke.
Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker, som farbror Elving sa. Vareviga morgon!
Om man jämför bilden av denna söta dotter med bilden av dess häxlika moder på de två tidigare bilderna så förstår man att det där med avel inte är så j*dra lätt. Och att vi ska vara glada att dess fader uppenbarligen är en starkare nedärvare. Men gud vet hur det ska gå i nästa led!!!
-Småjänter borde inte få gå ut! säger Olle. Han vill gärna vara litet macho.
Tur att han är söt i alla fall.
Harpluttar: "markens egen karamell"
En jänta vid typ en gärdesgård. Rena naturpoesin, ju.
En annan jänta, som fryser om hela sig och helst vill stå på noll tassar.
I bilen hem var det mycket tyst och stillsamt - det sovs och njöts av värme.
Väl hemma igen packade jag in lillbubblan i en filt ungefär som en kåldolma, och där låg hon tills det var dags för - valpkurs!
Entusiasmen var ringa inför förnyad utevistelse...
Hon fick låna Jazzens back-on-track-täcke som satt som en smäck, och sen gick själva kursen bra men hon tyckte det var riktigt skönt att komma hem och in igen!
Vi klarade det!!!
Jag som trodde att man skulle slippa is-ångesten i år - det verkade ju länge så bra och isfritt.
Men nix - de senaste dagarna har rapporterna duggat tätt om långlånga ispromenader, skidturer och annat hemskt.
Omedelbart börjar det krypa i hela mig; jag avskyr isar men samtidigt känns det som man "borde".
Så idag - vi gjorde det. Och vi överlevde!
Men Jazz fick stanna hemma och ta en promenad runt hemmet med husse i stället. Både husse och Jazz tyckte det var mera lagom. (Jag också, om sanningen ska fram.)
Hur som haver: det var hemskt kallt och hemskt otäckt. Som vanligt.
Så här tänker jag: igår var det 17 grader kallt. Då kunde man uppenbarligen vistas på isen utan att den gick sönder. Idag var det 10 grader kallt, alltså 7 grader varmare. Varmare = isen smälter. Farligt!!!
Jag blir så rädd så jag nästan kräks, och får tunnelseende och knappt kan gå. Men ut på isen ska jag!
Varför i allsin dar då, kan man fråga sig, för både Betty och Tigger tyckte det var vidrigt kallt.
Fast Ying var ju glad...
Och springa fick de!
Efter så där en kvarts promenad rakt ut över the abyss sa det: BLÅÅÅÅÅINGGGGG! jättehögt i isen!! I mina öron lät det som: öööööööödesnatten! ööööööhhdesnatteeeeen!!
Vi gick inte så värst mycket längre ut utan höll oss kvar där ett tag.
Sen gick vi tillbaks till bilen igen.
Man ska ju inte utmana ödet!
Men nix - de senaste dagarna har rapporterna duggat tätt om långlånga ispromenader, skidturer och annat hemskt.
Omedelbart börjar det krypa i hela mig; jag avskyr isar men samtidigt känns det som man "borde".
Så idag - vi gjorde det. Och vi överlevde!
Men Jazz fick stanna hemma och ta en promenad runt hemmet med husse i stället. Både husse och Jazz tyckte det var mera lagom. (Jag också, om sanningen ska fram.)
Hur som haver: det var hemskt kallt och hemskt otäckt. Som vanligt.
Så här tänker jag: igår var det 17 grader kallt. Då kunde man uppenbarligen vistas på isen utan att den gick sönder. Idag var det 10 grader kallt, alltså 7 grader varmare. Varmare = isen smälter. Farligt!!!
Jag blir så rädd så jag nästan kräks, och får tunnelseende och knappt kan gå. Men ut på isen ska jag!
Varför i allsin dar då, kan man fråga sig, för både Betty och Tigger tyckte det var vidrigt kallt.
Fast Ying var ju glad...
Och springa fick de!
Efter så där en kvarts promenad rakt ut över the abyss sa det: BLÅÅÅÅÅINGGGGG! jättehögt i isen!! I mina öron lät det som: öööööööödesnatten! ööööööhhdesnatteeeeen!!
Vi gick inte så värst mycket längre ut utan höll oss kvar där ett tag.
Sen gick vi tillbaks till bilen igen.
Man ska ju inte utmana ödet!
Annan dag, andra bilder.
Mellersta mellanbarnet är en hårdkokt brud. En gång sa hon till mig: Hur många bilder på hundar i snö behöver du egentligen?!!
Hrmf.
Eller, med Yings ord: Gnorf.
Mindre kallt!
Hrmf.
Eller, med Yings ord: Gnorf.
Mindre kallt!
Ingen kommentar.
Det här vädret - det är ingen idé att ens kommentera, ju!
Ett märkligt faktum: Ying väckte mig i morse och sa att Tigg behövde k*ssa och jag därmed behövde öppna dörren. Jag tittade på klockan och den sa: 06.16. Så jag släppte ut hundarna och gick och tittade på termometern. Och den sa: -16,6. Ett litet sammanträffande.
I alla fall - sen fortsatte termometern att säga såna där ruskiga saker hela dagen; när jag gick med mickaboerna vid halvelvatiden var det minus 17, nu är det runt 15. Samma skillnad, liksom.
När jag drog ut hundarna på förmiddagspromenaden var det just det jag gjorde, med i alla fall en av dem: Jazz måste SLÄPAS i kopplet. Då kände jag mig inte precis som nån hygglig matte, nej. Konstigt nog fick han i alla fall inte kalltassar - kanske pga av friktionen. Tigg och Betty måste få litet fotmassage med jämna mellanrum, icke så Ying förstås.
Bara på ret satte jag på Ying ett täcke! Ganska fånigt tyckte Ying, men han gör mig ju så gärna en liten vänlighet. Det tycker jag är rart!
Titta! Precis i slutet på promenaden lyckades det mig att få med fyra fyrfota på en och samma bild! Och min egen fula lilla vante.
Ett märkligt faktum: Ying väckte mig i morse och sa att Tigg behövde k*ssa och jag därmed behövde öppna dörren. Jag tittade på klockan och den sa: 06.16. Så jag släppte ut hundarna och gick och tittade på termometern. Och den sa: -16,6. Ett litet sammanträffande.
I alla fall - sen fortsatte termometern att säga såna där ruskiga saker hela dagen; när jag gick med mickaboerna vid halvelvatiden var det minus 17, nu är det runt 15. Samma skillnad, liksom.
När jag drog ut hundarna på förmiddagspromenaden var det just det jag gjorde, med i alla fall en av dem: Jazz måste SLÄPAS i kopplet. Då kände jag mig inte precis som nån hygglig matte, nej. Konstigt nog fick han i alla fall inte kalltassar - kanske pga av friktionen. Tigg och Betty måste få litet fotmassage med jämna mellanrum, icke så Ying förstås.
Bara på ret satte jag på Ying ett täcke! Ganska fånigt tyckte Ying, men han gör mig ju så gärna en liten vänlighet. Det tycker jag är rart!
Titta! Precis i slutet på promenaden lyckades det mig att få med fyra fyrfota på en och samma bild! Och min egen fula lilla vante.
Hrrmf.
Alltså - ville jag ha det sibiriskt kallt så skulle jag väl flytta till Sibirien!
På radio hörde jag att det hade varit -42 grader nånstans i Norrland och i Svealand, på nåt ruskigt ställe förstås, 31 kalla grader!!! Va!??? Vart vänder man sig med sin protest?
Här var det minus 12 när jag tog Ying, Tigger och Betty (den sistnämnda i täcke) med mig till golfbanan för ett lubberi. Det kändes inte som läge för koppelpromenad, springa och busa vill till för att värmen skall kunna hållas uppe någotsånär.
Men attans vad det var kallt! Blåste gjorde det också, så på återvägen till parkeringen trodde jag min sista stund var kommen. Så väl Tigg som Betty fick ideliga tassproblem - märkligt ändå att även Bubbla, som aldrig förr har haft tasskramp, vet så väl att hon skall vända sig till mig.
Ying stod på näsan i en snödriva, halkade eller nåt och landade på mulen så det bidde blod. Eljest tycker han att vädret är prima, fick han bestämma så skulle vi vara ute och träna sök i skogen hela långa dagen... Jag föreslog för döttrarna att vi skulle göra en sådan träningsdag men de nappade faktiskt inte alls. De är blåfrusna redan inomhus.
I kylan ville inte kamerans autofokus fokusera alls - jag försökte fixa det manuellt men jag är ungefär lika blind som en mullvad, så det bidde som det bidde...
Tigger ångrade nog att han vägrade att ha Matrix-rocken på sig. Helst med tillhörande raggsockor!
På radio hörde jag att det hade varit -42 grader nånstans i Norrland och i Svealand, på nåt ruskigt ställe förstås, 31 kalla grader!!! Va!??? Vart vänder man sig med sin protest?
Här var det minus 12 när jag tog Ying, Tigger och Betty (den sistnämnda i täcke) med mig till golfbanan för ett lubberi. Det kändes inte som läge för koppelpromenad, springa och busa vill till för att värmen skall kunna hållas uppe någotsånär.
Men attans vad det var kallt! Blåste gjorde det också, så på återvägen till parkeringen trodde jag min sista stund var kommen. Så väl Tigg som Betty fick ideliga tassproblem - märkligt ändå att även Bubbla, som aldrig förr har haft tasskramp, vet så väl att hon skall vända sig till mig.
Ying stod på näsan i en snödriva, halkade eller nåt och landade på mulen så det bidde blod. Eljest tycker han att vädret är prima, fick han bestämma så skulle vi vara ute och träna sök i skogen hela långa dagen... Jag föreslog för döttrarna att vi skulle göra en sådan träningsdag men de nappade faktiskt inte alls. De är blåfrusna redan inomhus.
I kylan ville inte kamerans autofokus fokusera alls - jag försökte fixa det manuellt men jag är ungefär lika blind som en mullvad, så det bidde som det bidde...
Tigger ångrade nog att han vägrade att ha Matrix-rocken på sig. Helst med tillhörande raggsockor!
Minimodeller.
Superduperkallt idag! Jag och mina fyra frön tog förmiddagspromenaden tillsammans med mellanbarnet och Olsson - ingen ville vara ute länge idag! Jazz försökte hela tiden hitta genvägar hem...
Sen skrev jag en liten essä om Phèdre och sen lekte vi minimodeller.
Sen skrev jag en liten essä om Phèdre och sen lekte vi minimodeller.
Roligt nästan jämt.
Där fick man för nerförsbacken - 11 grader kallt och snö, snö, snö! Börjar mera verka sluttande planet. Igår var första gången denna vintersäsong som jag måste gnugga hundtass på promenaden!
Det är så väldigt rart när de kommer haltande och säger: -Matte laga!
Vilken tillit, liksom!
Jag minns med fasa förra vintern: medan jag masserade en liten tass var det ett par andra som fick fryskramp, mera massera, mera kramp... Vi kom inte så långa sträckor såna promenader!
Igår blev det i alla fall ett utomhusbus med Tigger och Ying - allvädershundar förutom i tassarna, då.
Det är så väldigt rart när de kommer haltande och säger: -Matte laga!
Vilken tillit, liksom!
Jag minns med fasa förra vintern: medan jag masserade en liten tass var det ett par andra som fick fryskramp, mera massera, mera kramp... Vi kom inte så långa sträckor såna promenader!
Igår blev det i alla fall ett utomhusbus med Tigger och Ying - allvädershundar förutom i tassarna, då.