Publicerad 2009-07-31 14:08:28 i Allmänt
Publicerad 2009-07-30 21:34:29 i Jazz
Minsta barnet (frusen sort) bjuder Jazz på hallon.
Ganska smaskigt.
Instrueras i självplock.
Numera självförsörjande.
Ying ger fanken i hallon men vill gärna bli fotograferad.
Aldrig har det väl varit ett sånt körsbärsår. Inte ens skatorna orkar med alla bär. Själv går jag runt och känner mig rent Tjechovsk bland bigarråer, moreller och klarbär. Samt lyckas få saftfläckar på alla mina kläder.
Publicerad 2009-07-24 15:28:59 i Allmänt
Nu har jag allt ställt till det. Jag har lärt Maken hur man använder internet-anmälan till utställningar. Han har redan gjort två anmälningar!
Publicerad 2009-07-24 14:54:00 i Ying
I morse (japp, före 10!) var Ying och jag spänstfenomen - vi traskade till elljusspåret och sen joggade vi ganska mycket. Ying fick vara lös men med "nära"-kommando och var riktigt duktig.
Men så var det det där med lydnad. Peppar, han är lydig för att han faktiskt tycker att matte är skapelsens krona. Man tackar för det! Tigg är lydig för att a) det kan tänkas att matte har en boll eller en köttbulle och b) matte blir purken annars. Jazz är ev. lydig om han känner för det.
Men Ying - han är lydig för att han vet att jag tycker om det och för att han gärna vill göra mig den lilla glädjen. Utifall att han inte har nåt bättre för sig. Tvyärr har han kommit över och smygläst nån självhjälpsbok, ni vet en sån där som handlar om energitjuvar och att ge och ge och ge och att det är viktigt att tänka på sig själv ibland. - En karl måste få ha litet egentid ibland, hävdar Ying numera.
Så när vi avvek från själva elljusspåret och tog en runda i skogen, och Ying fick "hopp-och-leka" som belöning för att han hade varit så duktig,då passade han på att ta den där egentiden.
I en halvtimme.
En annan intressant sak med Ying är att när han är inomhus eller går i koppel så brakar han in i saker, stampar i golvet, välter människor nerför trappor (helst baklänges) och är allmänt otymplig. Men lös i skogen är han smidig, snabb och tyst som en puma.
Så där gick jag fram och tillbaks bland mygg och granar, visslande och hojande. Och lyssnande utåt stora mörka skogen, men inte en viskning hördes.
Och jag som alltid brukar hävda att Ying inte alls är så enfaldig/blind/döv som han låtsar, jag började bli orolig för att han kanske trots allt är det. Alltså enfaldig, blind och döv. Och inte kan klara sig i skogen. Och snart faller ju mörkret och allting. Och snön, och... Ja ni vet hur man tänker när ens lilla skrynkelgris är väck i naturen.
Fast då kom Ying travande runt en kurva, gav mig en puss på kinden i förbifarten och sa: -Gnorf, vilket är detsamma som "varför går du här och tjuter, då?"
Sen sprang vi litet till och sen gick vi hem och plockade en miljon fästingar från Ying.
Sen somnade Ying.
Publicerad 2009-07-23 19:02:17 i Allmänt
Vår diskmaskin sjunger på sista versen. Otroligt vilka usla saker de tillverkar nuförtiden, den är bara 20 år gammal! (Mikron är 22...) Fast jag säger att vi kan ju bara tillgripa vår andra diskmaskin. Den som heter Maken Manuell. Haha. Och nu har vi en tredje modell också. Den heter Peppar Oral.
Publicerad 2009-07-23 19:00:30 i Allmänt
Jag hittade en lista på tillbehör som behövdes för att man skulle kunna kalla sig A. Hepburnsk. En del hade jag, en del inte.
1. Jack russellterrier med lustigt namn. check
2. Gregory Peck. inte check.
Publicerad 2009-07-23 18:58:28 i Allmänt
Ett problem med att hänga på brukshundklubben är att man blir liksom fartblind av alla jätteduktiga hundar som inte skulle drömma om att röra en trampdyna utan formellt godkännande av husse eller (oftast) matte. Och så kommer jag med mina odjur som gör litet som de tycker. För det mesta.
Men: på MH:t fick Peppisen beröm för att han var lydig.
Och ikväll tog jag en lång koppelfri promenad med Tigger och Peppen och vid två tillfällen förundrade sig människor, varav åtminstone en hundägare, över att de är så lydiga.
För: de kommer raskt när jag ropar.
Och: kommer det en joggare så säger jag "ligg" och då lägger de sig direkt samt ligger kvar. Gör de.
Och de går inte fram och hälsar om jag inte säger åt dem att göra det. Även om nån lockar.
Kanske låter det inte så där över sig, men för att vara två bonnhundar med en typisk bonnhunnsmatte så är det faktiskt inte så illa p*nkat.
Av små grisar.
Publicerad 2009-07-19 18:02:17 i Allmänt
Så, nu var det klart! Några bilder blev det tyvärr inte - jag insåg att Peppisen, linslusen nr 1, skulle bli alltför distraherad av kameran...
Annars måste jag säga att det gick ganska precis som jag hade trott: lagom social, inte jaga lilla bytet, en massa hyss under aktivitetsdelen (som innebär passivitet. Fast inte i peppens fall), inte springa och leka med främmande människor, sk*trädd för dumpen fast bra problemlösning, ingen särskild reaktion på skramlet, litelitet snabbt övergående rädsla/hot/aggression på spökena (fast mest trötthet) och totalt skottdöv, inte så mycket som en öronryckning. Och sen en TRÖTT HUND.
Och en trött matte. Man måste ju gå upp halvsju!
Publicerad 2009-07-18 00:50:07 i Allmänt
-Mamma va potyder emmhå? frågar Peppar hela tiden. Han är litet nervös, stackarn. Och Jazz har förstås berättat en hel massa om alla gräsligheter som väntar. Men nu har Ying lovat att i morgon ska han ta sig tid att i lugn och ro svara på alla Peppars frågor om MH. Yings reaktion på de flesta MH-pryttlarna var: - MEN så dumt! eller också: - Och? eller - Gnorf.
Publicerad 2009-07-18 00:44:57 i Allmänt
Tidigare på kvällningen, mätta o belåtna på tårta, tog minsta barnet o jag hunden Tiger till klubben för träning. Oj, vad det har blivit dåligt med den sorten på sistone! Men det är faktiskt för varmt - det märktes idag också att Tigerns lilla huvud inte riktigt hade samma ork som kroppen i värmen. Kanske kommer litet filmsnuttar från träningen nån dag. Om utifall att jag orkar.
Men det var ju det där med publiken. Flyg-publik. Mygg, alltså. Vidrigt, vidrigt, övermåttan vidrigt. Ur min bil framgrävde jag ett något till åren kommet myggstift, det kunde komma väl till pass tyckte jag. Minsta barnet hade väldigt skojigt, för stiftet var först stenhårt, sen började det liksom mjälla och sen blev det kletiga tjocka kluttar på oss. Nåja, bättre än inget, tänkte jag. Vi får väl ta med oss stiftet ut och bättra på då och då.
Hm. Den första effekten jag la märke till var att åtminstone jag var så pass klibbig av myggstiftet att flygdjuren häftade vid mig. När det var dags för take-off hände ingenting. Det var då jag upptäckte att frustrerade myggor ska man akta sig för.
Sen skulle jag ge mig själv en förnyad omgång med myggmedlet och då fann jag till min ohöljda förvåning att myggorna glatt och villigt satte sig på själva stiftet...
Jag får nog köpa nåt nytt dundermedel. Eller gno in mig med renfana.
Publicerad 2009-07-18 00:37:34 i Allmänt
Hela mitt liv har jag gillat igelkottar. (Fast det var litet läskigt när de kryllade i hela våran Morris Minor, det var det!) Numera vill jag bara utrota dem.
Ikväll var det dags igen - alla fyra hundarna släpps ut i trädgården för kvällstoalett, sen hörs liksom ett muller och så kommer Tigger, morsgrisen, infarande under ivriga skall. - Kom och se vad dom gör matte, matte får dom göra så? Kom matte kom! Säg åt dom!
Och mycket riktigt, de tre odjuren hölls som bäst på med igelkottstortyr. Den här gången var de visserligen lätta att avbryta, men det är ändå inte trevligt. Egentligen EGENTLIGEN egentligen tycker jag verkligen om igelkottar.
Fast sen är det ju det, att om det är några som med rätta kan säga "på sig själv känner man andra" så är det igelkottar. Ta och skåda in bland piggarna nån gång - där levs det rullan ska jag säga. Kors, vad med inhysingar!
Så när vi hade krupit i säng och jag skulle administrera Yingens ögonsalva så upptäcker jag - en loppa på hans panna! Urrrk!! Ytterligare genomsnokning avslöjar ett par till fripassagerare så det blir till att kava upp igen, släpa hundf-n in i duschen och schamponera grundligt med några dyrbara droppar av numera i handeln icke förekommande ohyremedel.
Minsta barnet skärskådade Jazz och tyckte att hon möjligen kunde se nåt hoppandes i hans päls så han utsattes för samma behandling. De två delar ju bädd och det räcker så bra att de är två i den sängen, tyckte barnet.
Så jag undrar - finns det verkligen inget sätt att slippa ha igelkottar i trädgården?
Publicerad 2009-07-17 14:47:43 i Ying
Förra veckan kunde man läsa på braskande löpsedlar: Glenn Hysén tvingas GÅ PÅ ARBETSFÖRMEDLINGEN. Måste LEVA PÅ A-KASSA. Komplett med förbrytarfoto och allt, bara höjdmåttet fattades. Tycker ni det var hemskt?
Hör då här: idag tvingades YING GÅ PÅ ARBETSFÖRMEDLINGEN. Och jag tror inte ens vi kan påräkna nån ekonomisk ersättning. (Fast han fick förstås en smörgås. Och slaskade i sig nästan en hel arbetsförmedlare. En hundallergisk arbetsförmedlare.)
Fast Ying var ju där för att hjälpa husse att styra och ställa litet, ett par timmar. Nu är den lille pejen utbränd. -Husse får klara sig själv ett tag, säger han. Jag måste få vara ledig NÅN gång!
Publicerad 2009-07-17 00:04:41 i Allmänt
Igår cyklade jag ner på stan och lyckades, efter många om och men och aber, få tag på en halvmeterlång dragkedja (obs. ett mkt bättre ord än blixtlås). Tyg- och sybehörstillgången här i köpingen är verkligen under all kritik. Men sen var jag in på ica-nere-på-stan för att köpa en kvällstidning (som jag inte alls läser, jag köper den för sommarkorsordet) och i kassan satt
Veronica och precis när jag skulle ta mitt inköp och gå sa hon: -Du har ingen hund som behöver MH:as eller så? Gah! Jag som anmälde Peppisen till typ 400 MH förra sommaren och hösten och tidigt i våras över hela mellansverige och alltid kom på 23 reservplats ungefär och sen gav jag upp och bara häromkvällen tänkte jag på att jag BORDE verkligen ta tag i Peppars MH igen men är det överhuvudtaget nån idé att försöka etc. etc. Men nu ska han beskrivas på söndag förmiddag, alldeles utanför köpingen. Hurra! Appellklassen, here we come!
Publicerad 2009-07-16 23:58:57 i Allmänt
Om två minuter begynner min fölsesdag. Ja må jag leva! Skicka paketer Poste Restante, lilla köpingen.
Publicerad 2009-07-13 01:38:47 i Allmänt
Dagen började med ett hjältedåd av Tigger - maken serverade mig rabarberpaj till frukost (i sängen som vanligt) men glömde att ta med en sked. Tiger bar, på makens uppmaning visserligen, upp en sked till mig! Dagen räddad! Först såg Tigern litet kymig ut, som om han inte tyckte att det var riktigt korrekt med teskedar i sovrummet; "Blev det verkligen rätt det här?", men han fick förstås många lovord och många såssmakningar med skeden. Då kändes det bättre.
Sen tog vi en promenad. Jag, terrioristerna, mellanbarnet och Olle Olsson Hagalund. Mellanbarnet tror att P vill äta upp O, men så är inte fallet. På promenader är de de bästa av vänner. Det är bara det att Peppar inte precis tycker att Olle måste bo just här, i VÅRT hus. Hur som helst var det varmt. Och kvavt. Som tur var kom vi fram till ganska många välfyllda diken, och matten fick läska sig med många stora smaskiga smultron. Mitt tvåbenta barn är konstigt och äter inte smultron, i alla fall inte om hon ska plocka dem själv. Hon äter mest bara bananer och choklad, hon.
Sen var vi så trötta så trötta och måste vila en stund på våra rum, och det var då det sa - PANG!! Jazzen hoppade ur sängen och gömde sig bakom en koffert, Peppar tittade upp och kollade om jag hade nåt att anmärka (hade jag inte). Ying snarkade på sida och Tigg snarkade med mage och tassar i luften. Sen sa det PANG igen så det skrällde i fönstren och sen regnade det så man blev full i skratt.
Publicerad 2009-07-11 20:31:36 i Allmänt
Igår tog jag en kvällspromenad med mellanbarn och småhundar - dvärgpudel, dvärgpinscher och russlare. Vi tänkte nästan ta små väskor att bära dem i, fast sen ville vi vara litet tuffa i stället. I alla fall plockade jag i vanlig ordning ganska många kantareller som jag strax ska slänga bort. Måste bara samla mig litet först. Sen gjorde jag en uppletanderuta och under den övningen höll vi på att bli levande uppätna av mygg. Tvi. Olle var som vanligt fjollig och låtsades förstå apselut ingenting av övningen, Tigg var litet larvig också - bytte pinne och så. Och sen slog det mig att jag, min ärthjärna, som vanligt hade ställt till det. INTE smart att dels intensivträna vittringsapportering med apportpinnar och dels använda samma lika pinnar till uppletande. Hundstackarn försökte väl hitta den mest vittrade. Inte lätt att vara Tiger, inte. Jazz var i alla fall den som skötte sig mest strålande, 3 pinnar lätt som en plätt med god fart och gott humör. Jazz fick för övrigt lubba lös i skogen, glad som en lärka och snäll och lydig. Härligt att han är piggelin igen!
På hemvägen tog jag en sväng bredvid vår väg och lade ett spår åt Peps. 300 meter drygt och ett par pinnar. Sen gick vi hem, jag gjorde en rabarberpaj och sen tog jag Peppar, spårsele och -lina, cykel och köttbullar och drog till skogs igen. Peppen gillar verkligen sina cykelturer. Tempo, morsan, tempo!
Spåret gick han som om han aldrig gjort annat, han börjar få riktigt sug nu och jag får hålla hårt i linan. I början är han så entusiastisk att han liksom gissar var spåret går, men ganska omgående får han ner näsan ordentligt och jobbar som en riktig karl. Pinnmarkeringen är fortfarande litet hipp-som-haver, en snabb dopp på första pinnen men när han får ordentligt betalt för den så visar han ordentligt på den andra.
Sen fortsatte vi vår tur. Ungefär 300 meter på asfalt blir det bara, sen är vi på grus- och gräsvägar och det blir totalt nästan 5 km. Större delen av vägen får han springa lös - då springer han mest i diket. Och nu är det OK, för dikena är nypåfyllda och fräscha. Det var värre i värmen - alla diken var fulla av rutten dy!
Publicerad 2009-07-11 20:24:03 i Allmänt
Härmed bekräftas att min enda superhjältekraft har lämnat mig. Jag får numera myggbett!
För flera flera år sen fick jag några riktigt övernaturliga ryska myggbett - så nära döden har jag nog aldrig varit, i alla fall inte av klåda. Min ryska mamma tilldelade mig nåt undermedel, inga mesiga pryttlar som Salubrin eller Xylocain för råbarkade ex-kommunister! Och medlet fungerade verkligen alldeles utomordentligt. Fast det var litet jobbigt när hela den utsatta kroppsdelen liksom försvann, som om en jättedosis tandläkarbedövning hade inspruttats. Det blev litet Monty Python över min gångstil när ett eller flera behandlade ben oavlåtligen vek sig. Men - kliade gjorde det inte.
Jag tror att dessa myggor på något sätt hade fått särskild styrka genom närvaron av en storindustri av Mordor-utseende i den lilla stadens utkant, och deras bett vaccinerade mig. Sedan dess har jag kunnat bli myggbiten som bara den, men det har aldrig blivit något kliande märke.
Förrän nu.
Det är ju det jag säger - man MÅSTE åka till Ryssland med jämna mellanrum.
Publicerad 2009-07-11 16:41:43 i Allmänt
Idag ska vi lära oss hur man lagar isterbandslåda. En god husmor vet att inget är så bra att det inte kan bli bättre med tillägg av ett isterband. Nåja, rabarberpaj är tillräckligt bra utan isterband, men annars så.
Man tager:
2 isterband av den syrliga sorten. Står sådana ej att uppbringa går det bra med småländska fadda dito om man tillsätter citronsaft eller -syra efter smak.
2 gula eller röda lökar
4 msk tomatpuré
salt, vitpeppar, ev. mejram el. timjan
Skala isterbanden, finhacka löken samt gucka ihop alltihop ytterst noggrant. Detta utgör köttblandningen.
Koka 4-5 portioner snabbmakaroner på vanligt sätt och placera de avrunna makaronerna i en ugnsfast form. Häll över en äggstanning bestående av 3 ägg och 3 dl mjölk samt salt och vitpeppar.
Grädda i 225 grader i 20 minuter.
Tag ut formen och fördela köttblandningen ovanpå. Sätt in i ugnen och grädda ytterligare ca 15 minuter eller tills ytan är lagom knaprig. Färdigt!!
Till efterrätt blir det förstås rabarberpaj. Mitt bästa recept är detta:
Lagom med rabarber skäres i ganska tunna slantar.
Tag lagom med mjöl och lagom med socker och blanda. Smaka så att det är litet mindre sött än pajen skall vara. Nyp i lagom med kylskåpskallt smör eller gott margarin. Det ska bli ett ganska torrt fast fett pulver. Lägg hälften av blandningen i en blå ganska stor ugnsfast form. Lägg i rabarbern, pudra över något potatismjöl om sådan finns tillhands - annars går det bra ändå. I den återstående mjölblandningen nerblandas ganska mycket mera strösocker och ganska mycket mera smör/margarin. Nu ska det bli mera som smuligt av degen, men inte en sammanhängande deg. Fördela blandningen över rabarbern. Grädda i 175-200 grader i så där en 20 minuter, eller tills den ser något litet gulaktig ut.
Till detta serveras lämpligen en Jullesås, dvs. marsan- eller vaniljsås som blandas med lika stor mängd hårdvispad grädde. Annars går det precis lika bra med vaniljvisp, men då går man ju miste om glädjen i att äta nåt som heter Jullesås!
Hundarna får smaka pajdeg och sås men inte rabarber, det mår inte deras magar bra av. Men om hundarna inte får smaka sås och pajdeg mår de inte heller bra, tänk på det.
I nästa spalt ska vi lära oss vilken sked man bör använda för vävning av en mjuk barnfilt i tunt ullgarn samt hur man bör solva för en sådan.
Publicerad 2009-07-10 13:03:06 i Allmänt
Här kommer äntligen en rapport från Staffespecialen den 4 juli. En VARM dag var det, och kvav. Nån liten regnskur kom på eftermiddagen, men den var till mindre besvär än värmen. Vi var alldeles sprutmålade när vi kom hem!
Redan 7.45 på morgonen var det dags för lydnad. Spännande värre!
Peppisen i mitten. Matten blev inte helt glad när Aron behagade lägga sig i rät vinkel till Peppen och mönstra honom. Men Aron är snäll och Peppar verkade inte ens lägga märke till att det fanns andra hundar på planen.
Nästa orosmoment - Axa bestämmer sig för att gå till sin matte. Peppar har hakan i backen och blicken på matten. Duktig liten gris!
Sista luringen - tänker hunden ligga kvar när matte kommer tillbaka? JAAA, det gör han. Världens duktigaste lilla nasse! Än så länge...
Tandvisning. En snabbträning med husse innan vi skulle in i ringen, och Peppar lär sig snabbt. Inte en fena rörde han! 10 igen.
Sen tog orken slut. Linförigheten var katastrofal i början och blev något bättre sen. Här har han samlat sig litet - avståndet till domare och tävlingsledare är ju större också! De övriga momenten gick bra, utom ställande under gång som vi nollade. Jag hade kunnat rädda några poäng med ett dk, men ville inte tramsa eftersom det ändå var en inofficiell tävling. Summa summarum tror jag att det kommer att bli bra, men mycket kommenderingsträning skulle vi behöva! Nån som ställer upp?
Sen träffade vi PLURA!!! Plurisen är så fin så fin och rar och mjuk och - ja, helt enkelt underbar!
Plura heter egentligen Goodstaff's Ears With Stripes. Andra örat har nämligen också en rand. Plura är uppenbarligen ett chefsämne - kör redan med kritstrecksrandigt.
Jag måste också visa detta lilla gäng: först kommer Plura, sen Pluras matte, sen
Anna som ställde Plura och sist Pluras husse. Pluringens föräldrar var med stor marginal de finaste på hela utställningen. De får varsitt CERT av mig! Anna är förstås fin också, och har fina hundar som hon tränar massor med. Ett CERT till henne också!
Matte och Peppen vilar under ett paraply som fick tjänstgöra främst som parasoll. Tack och lov för plutodukar och burfläkt!!
Puss på hela matten.
Mumien då, hur var det med den?
Jo - det gick ju inte så där över sig på utställningen. En slät etta och världens tristaste kritik. Fint huvud, fina öron, fin kropp, fina rörelser, bra visad. Tack tack.
Det tyckte inte maken om. Endast med svårighet kunde jag hindra honom från att skrika "ut med domarn" och annat hockeymässigt.
När vi hade kommit hem och jag var trött som bara attan var maken desto mer alert. Han lyckades snoka upp förra numret av sharpeibladet där det fanns en utställningskalender och sen var det bestämt - Nyköping och Norrköping ska vi till. Basta!
Ni vet - han som inte gillar hundsport. Eller hundar.
Publicerad 2009-07-10 12:27:17 i Allmänt
Ere blött, eller?! Igår tränade jag först med Tigern på en klubb i en grannstad. Planerna stod under vatten, men Tigerungen var duktig. Mattens skor och strumpor var blöta rätt igenom, urvridbara. Det känns så fjolligt att träna i gummistövlar. Men sen var det skönt att komma hem och byta ut blötan mot ett par filtiga varma ullstrumpor. Sånt känns gott ända in i skelettet, gör det.
På kvällningen tog jag alla fyra jurren på promenad runt Myran på kvällningen. (
Lotta: det är där vi gick när ni var här på utställning). Återigen påmindes jag om att Myran inte syftar på en myra utan på en myr. Japp. Blöt till knäna. I vanlig ordning klädd i joggingskor. (För det känns ju så fjolligt att ta en promenad i gummistövlar.) Men ärligt talat - när det väl kluckar mellan tårna inuti skorna så blir det ju inte så mycket värre. Och hundarna hade kul.
Publicerad 2009-07-10 12:19:05 i Allmänt
Eftersom jag är tom i bollen glömde jag att hämta hundarnas mat sist det begav sig. Och i frysen tog det hastigt slut! Inte ville jag köpa nåt snubbigt torrfoder à tusenmiljoner kronor säcken, så över helgen skrapade jag ihop allt vad huset förmådde i form av provpåsar med torrfoder, blöt kattmat (som används som tävlingsbelöning i vanliga fall), torr kattmat (som förekommer i pyttepyttebitar varför det är prima att använda när man fungerar som pantautomat) samt köttbullar. Därmed utfordrades hundarna i tre dagar - sen var det slut på förråden (utom på köttbullar, men RIKTIGT så roligt hade jag inte tänkt att vi skulle ha). Men det passade ju bra, för precis då kunde jag få en leverans av ett annat färskfoder. Nordic, blev det som fick agera livräddare. Snabbtining i en bunke i duschen, och sen tjöt och dansade alla hundarna inför lukten när jag portionerade ut. Stor glädje! Som vanligt tog jag ut Tigerungens mat för en rutträning. Rutan gick bra, matskålen ställdes ner som belöning, Tigg satte ner nosen - och gjorde en rysans grimas! -Urrk! Vad är detta?! Alltså - Tiger vägrade att ens smaka! Detta var i onsdags kväll. På torsdagmorgonen fick han sin mat tillsammans med de andra kreaturen - litet konkurrens brukar sätta fart på aptiten. Men icke sa nicke - "sånt äter inte russlare. Faktiskt!" sa Tigern med krökt överläpp. Nu började matten nästan bita på naglarna - en Tiger som inte äter! Men tack och lov - kvällsmålet igår slank ner utan sura miner, och likaså dagens frukost. Hurra! Men jag, precis som Tigern, föredrar Fodax. Det luktar mindre och har mera praktisk form. Enda nackdelen är att det är så långt mellan leveranserna. Och att jag, som sagt, är tom i bollen.
Publicerad 2009-07-10 12:11:43 i Allmänt
När jag knäppte på radion var det - tadaa!! - dags för radioföljetong. PO Enquist, ni vet. Urp. Men vet ni - det var SISTA DELEN!! Hurra! Äntligen händer det nåt bra! (Annars känner jag mig litet som Sunkan idag: Allt hade gått åt pipan för Sunkan...)
Detta är en klassiker - spring genast till biblioteket om du inte har läst den! Och märk väl: den slutar lyckligt!
Publicerad 2009-07-08 13:20:06 i Ying
Kolla bara, hela högerframtassen blev alldeles blöt, och litet blöt blev höger bak också. Ruskigt, sa Ying och ruskade på sig. Men uppfriskande!
Publicerad 2009-07-03 15:42:15 i Allmänt
Jazzen är betydligt bättre i benet och även i humöret. Nåja bättre och bättre, "bättre humör" hos Jazzen yttrar sig i att han igår skällde på brevbäraren igen. Både minsta barnet och jag blev nästan tårögda av detta friskhetstecken. Han traskar på ganska bra i trappor osv. också, och jagade Peppar igår under ilskna svordomar. På bättringsvägen alltså. Och det var väl tur, för igår firade min röde rackare sin fyraårsdag!! Lillgrabben börjar bli gubbe! ("Kan du vara själv", säger Jazz.) Och hela eländet med tassen/benet beror alltså på att han gick i clinch med en igelkotte. Enfaldigt gjort, men jag är rädd att han inte har blivit visare av skadan.
Ying har börjat se sig om med tefatsstora ögon igen - när det passar, förstås. Jag påminns om min ungdoms dagar och frågar ivrigt: -Haru käkat blängsylta, va?! vilket jag, men ingen annan, finner oerhört skojfriskt.
Publicerad 2009-07-03 15:37:25 i Allmänt
Pepparn låg dyr still i 2,5 minuter igår - inte ens ett grodsprattel. Hurra!
Tigerns platsliggning med osynlig matte är uppe i 2 lugna minuter nu, så nu gäller det bara att bygga på så försiktigt.
Publicerad 2009-07-03 15:36:15 i Tigger
I förrgår började jag ta itu med Tigerns vittringsapportering på allvar. Eftersom han betraktar apportpinnar ungefär som en burksamlare betraktar burkar så har våra inledande försök inte gått så strålande. Han använde bara ögonen! Efter att ha konsulterat
Mariah bestämde jag mig för "gömma-pinne-metoden", dvs. jag gömmer en pinne i högt gräs så att han verkligen måste använda näsan för att hitta den. Efter några skick lägger jag ut en ovittrad pinne nära mig när Tigern är ute och letar efter den vittrade. Så småningom lägger jag ovittrade pinnar mera nära den vittrade (som fortfarande är gömd) och så vidare. Längre har vi inte kommit. I alla fall - i förrgår gick det jättebra, det var uppenbart att han förstod skillnaden på pinnarna och vilken han skulle hämta. Så vi provade litet igår kväll också, efter all den egentliga träningen. Och efter bollek. Och i värmen. Och så. Trött och varm hund, alltså. Först la jag bara "rätt" pinne och det gick naturligtvis bra. Men när jag la ut två ovittrade pinnar också lufsade Tigern ut och plockade upp dem båda två i munnen samtidigt, sprang tillbaks till mig och spottade ut dem på marken, sen fort tillbaka efter den riktiga pinnen som han också spottade ut hos mig och sen slängde han sig på sida på gräsmattan. -Nu skiter vi i det här, jag är trött! tror jag att han sa. Så det gjorde vi.
Publicerad 2009-07-03 15:31:27 i Allmänt
Det vet jag ju att det är bättre att träna liiiitet varje dag än mycket 2 dar i veckan, typ. Både när det gäller hundträning och mig-träning. Men alldeles uppenbart har detta blivit i samband med Tigerns rut-träning. Varje vareviga dag har vi gjort en ruta före frukosten, i några veckor. Med matskålen BAKOM mig och Tigg. Bara tills han har gjort rätt, vilket efter den första dagen och med något enstaka undantag senare har inneburit: bara ett enda skick, fast varje dag. Och vilken skillnad det har gjort!! Så nu har jag börjat göra likadant med inkallning med ställande, fast då har jag matskålen vid sidan av oss. Ibland ska han stanna i början av sträckan, ibland i mitten, ibland helt nära mig. Och aldrig aldrig får han tappa tempo - då "kliver jag ur" och så börjar vi om. Och det har också gett resultat! Inte mer än 5 minuter en eller två (frukost och middag) gånger per dag tar det och det är ett sånt LYFT! Försök själv!
Publicerad 2009-07-03 15:26:44 i Allmänt
Igår kväll trotsade jag värmen och myggen och tog Pepparn till klubben för träning. Där pågick Mondioringträning - de måste lägga ner mer tid på att plocka fram och undan alla sina prylar än på själva hundträningen! Men roligt ser det ut. Om man inte är figge i detta väder och måste ha bitbyxor och bitjacka...
I alla fall gick Pepparn riktigt bra igår, så nu är frågan: ska jag träna igen idag? För generalrepet ska ju gå åt pepparn (haha!), säger man väl. Å andra sidan kanske det blir litet mycket med linförighet både igår, idag och i morgon? Nä, jag nöjer mig nog med litet ställande-under-gång-träning på hemmaplan. Tror jag.
Glöm nu inte, allahopa, att hålla tummar och tår för oss i morgon!
Publicerad 2009-07-03 15:23:38 i Allmänt
Så här ska det väl inte vara, heller, alldeles varmt och varmt och varmare!! Subtrahera 10 grader och addera några millimeter nederbörd så ska jag sluta klaga. Var vänlig tänk på mitt hjärta, väderguden!
Publicerad 2009-07-01 01:45:48 i Allmänt
Nu har det bara blivit terrierar för hela slanten rätt länge - jag får allt skämmas. En liten uppdatering om di röa hundarna:
YING har fortfarande problem med ögonen. På dagen när solen är så stark vill han helst gå och blunda hela tiden. På kvällarna och inomhus använder han ögonen om man tränar med honom eller uttryckligen säger åt honom att använda sin syn. I övrigt verkar han tycka att det är väldigt kul att gå och drumla in i saker - ibland kan man märka att han faktiskt tittar först och sen kniper ihop ögonen med ett slugt utseende. Vill väl ha litet köttbulleterapi, kan jag tro!
JAZZ är inte bra i benet än. Man får lirka med honom så han börjar röra på sig, då mjuknar han och går riktigt bra. Fortfarande verkar han inte ha ont när jag klämmer, drar eller böjer i benet/tassen. Jag drar mig för att ta honom till veterinären om det inte blir värre - han tycker ju SÅ illa om att nån okänd ska peta på honom! En fördel har detta i alla fall: huset är oändligt mycket lugnare nu när Jazz inte springer runt och vaktar. När inte Jazz sätter igång så är de andra hundarna inte alls intresserade av att vakta vare sig hus eller gård. Men vi håller förstås ändå tummarna för att han snart ska vara sitt vanliga rysliga jag igen!
Publicerad 2009-07-01 01:35:30 i Allmänt
Salon Krasota har vi haft här idag. Efter den enorma framgången med Olles frisering förra veckan (nåja, det blev ju svalare i alla fall) tog jag idag itu med Pepparns utställningsuppfräschning. Vi började med kloklippning. Peppars allra allra sämsta gren, sämre än linförighet. Ljudligare också. -Aj, aj, aaaaajjj!! brukar det låta. Redan innan klotången har kommit i kontakt med nån klo. Men idag hölls vi utomhus och minsta barnet uppvisade en köttbulle så jag klippte alla klorna på alla tassarna på 3 minuter blankt och helt och hållet ljudlöst (bortsett från nåt litet smask då och då). Sen förpassade vi oss in i duschen för tvagning. Egentligen var det bara Peppar som skulle badas just då men jag blev alldeles ren också, liksom på köpet... Det är otroligt vad en staffe blir hal så fort man tar av halsbandet - de har ju ingen extra hud som t.ex. Ying, ingen lös päls, inte ens nån hals att fatta tag i. Spolformade helt och hållet, och bara muskler. Med såplödder på står man sig slätt. Det blir litet "var är tvålen, broder?" av det hela, i synnerhet när badrummet har fyllts av vattenånga... Och ånga från en tämligen varm matte. Nåväl, 10 min blötning, 5 min shamponering och 15 min sköljning blev det. Matten var våt från topp till tå och båda var vi tämligen utmattade. Men fräscha som nyponrosor! Vinner han inte nu så beror det enbart på att domaren är köpt. Av nån annan än mej.
Publicerad 2009-07-01 01:27:22 i Tigger
Nu blommar spenaten, eller hur man säger: till och med Tigern, ni vet duracell-russlaren, inga-ben-i-marken-krabaten, inte-stilla-en-sekund-kamraten, ja alltså Tiggtiggiliten - han tycker det är så varmt att man kan ta det litet lugnt! Man blir nästan mörkrädd, blir man. Hela halva eftermiddagen låg han på rygg i min säng med magen och alla fyra tassarna i vädret och bara snusade. Nästan litet nervös, blev jag.
