Pelleskop-livet

Läsupplevelse

Publicerad 2014-01-06 20:41:33 i Böcker

Egentligen sitter jag och gnölar med min bedrövliga uppsats - men den börjar faktiskt ta sig så smått. Jag har äntligen liksom kommit på vad den skall handla om; detta efter att jag har skrivit nästan hela uppsatsen. Nu måste jag knåda och forma den så att den verkligen handlar om det jag vill att den skall handla om. Måhända låter det som ett avigt sätt att skriva uppsats på - men så är jag också en rätt avig sorts person.
 
Och innan jag glömmer det: dagens rapport från Mittens Rike - håll i er nu! Mellersta mellanbarnet har ätit - tadaa! - HUND!! Jojo, för som man säger: when in China, do as the Chinese. Det var rätt mycket som nötkött, tydligen. Men när det blev dags att snaska i sig hundhud, då drog hon öronen till sig och förebar livlig mätthetskänsla. Förnuftigt.
 
Vidare i handlingarna, och till Dagens Ämne: Ett Minne för Livet. Nämligen ett läsminne (som betyder nånting helt annat nuförtiden än dåförtiden). Någon gång när jag var i 10-årsåldern, och jag har för mig att jag var litet sjuklig. Påssjuka kanske, för det hade jag i den åldern. I alla fall hade någon (kanske jag, kanske någon förälder) från biblioteket hemburit "David Copperfield" - Charles Dickens, ni vet. Jag ser den just nu på TV och då kommer allt tillbaka till mig. Liksom.
 
I alla fall kommer jag precis ihåg hur boken såg ut, den ingick i någon serie av böcker för ungdom, eller så. Och så slog jag upp boken och alldeles inledningsvis, innan texten började tror jag, fanns den här bilden:
 
 
Och så börjar det, med
 
MIN ENTRÉ I VÄRLDEN
 
Om jag själv kommer att bli hjälten i min egen levnadsbeskrivning eller om den platsen kommer att intagas av någon annan, må följande sidor visa.
 
Japp, och sen var det liksom klart. Jag var nog en bokmal redan innan dess - det vet jag att jag var för jag läste böcker när jag gick hem från skolan redan i ettan, varvid jag nästan gick in i stolpar och den sortens - men jag tror att i och med den där boken Beseglades Mitt Öde, liksom. Så att: så fort jag ser David Copperfield som en bokrygg eller en TV-trailer eller till och med en reklam för den förb*skade illusionisten med samma namn, då går det liksom en rysning genom mig, en rysning av: Vad händer på nästa sida?
Men i den där känslan av förväntan och förtjusning finns minnet i händerna av hur boken kändes, tyngden, strukturen på sidorna, hur den luktade. Allt sånt. Och då blir det liksom litet vemodigt med e-böcker och sånt. Det blir på något vis inte en fullständig upplevelse. ÄVEN om det är en bra historia!
 
För övrigt har jag idag tagit en liiiiiten halvdan springtur, för att komma igen igen (alltså igen ånyo, eller igen på nytt. Eller så) och det är då alldeles makalöst hur förtvinade muskler man kan få på bara fyra springfria dagar. Hrmf.
 
Och slutligen: Ying är värre än vanligt. Han började dagen med att slänga benknotor omkring sig, högt upp i luften, och sen damma runt dem med tassarna som vore han en katt med en råttuschling. Sen försökte han äta upp Betty (fast på ett snällt sätt). Och i eftermiddags bestämde han sig för att gömma en snuskig råhudsgrej under MIG - tjoff och hyvva iväg matten bara.
 
Det var det där med ledarskap, ja.
 
(Ett annat slags ledarskap är det som Minsta Barnet utövar - det mera konditoriska. Visste ni att man måste använda olika recept för att göra kakDEG resp. kakOR, nuförtiden? Tänk att när jag var ung då (åt man inte precis barkbröd men) fick man vackert äta sån deg som man annars kunde göra kakor av (om alltså man inte hade ätit upp den), men de bortskämda ungdomarna av idag, de säger bara -Duh?! och himlar med ögonen om man föreslår att de ska äta kakbaksdeg, de vill ha kakdegdeg, eller direktätningskakdeg eller hur det ska heta. Vojne vojne, vad blir nästa steg?)
 

Bokrecension

Publicerad 2013-01-28 12:14:00 i Böcker

Goddag, goddag, välkomna till litteraturmagasinet. Nej, förresten: LitteraturmagaZinet, förstås. Mycket hippare.
 
Nåväl, idag skall vi höja till skyarna följande bok:
 
 
Som titeln anger - massor av sidor för att verkligen FÖRSTÅ lingvistik. På franska. Som vi skulle ha sagt när jag var ung: UUUUUballs!!! (Varför sa man så?)
 
Så vi struntar i den och går vidare till:
 
 
Fanny Gott och Thomas Stokke, också kända som Klickerklok, har skrivit en bok om shaping, alltså hundträning så gott som utan hjälper - bara låta hunden jobba och klura och så fånga de beteenden man vill ha i små små steg. Funkar finfint för både "seriös" träning inför en tänkt tävlingskarriär och för tramsträning (som jag kallar det), trick och skoj och aktivering och "nu ska vi se vad det kan bli av det här".
 
Och faktum är att det här är en riktigt riktigt bra bok! Den är snygg både utanpå och inuti, den är fullmatad och man blir VÄLDIGT inspirerad!! Inte så bra kvällslektyr, för man vill bara väcka krittren och ge sig på litet övningar.
 
Och så är den faktiskt språkligt välskriven!! Visserligen ploppar det upp några "för de som vill" t.ex. (ska förstås vara "för DEM som vill") och så har vi den nya anglicismen "intresserad i" här och där, men det är bara petitesser. Den här boken kan jag läsa med välbehag, för språkfelen får man faktiskt leta efter!! (OK då, nu kastar jag sten i glashus, men som jag har sagt förr: jag låter inte publicera mina tankar i tryckt form heller. Så det så.)
 
Jättesnabb leverans dessutom (beställs direkt från författarna) gör att denna bok hamnar högst upp på pallen på hundbokslistan just nu. Bara en massa guldstjärnor och lullull - köp eller låna!!
 
Och apropå språk i böcker måste jag dra fram den här boken också, fast jag tror att jag har gjort det förr:
 
 
Den här boken inspirerar till att citera den gode Esaias Tegnér: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Om det stämmer, då är det BRA nog disigt i Maria Brandels (née Hagström) lilla knopp. Jag vet ju att hon är lyft till skyarna som instruktör och tränare, men som författare - gud sig förbarme!! Allt som oftast går det faktiskt inte att begripa vad människan menar, för det syftas åt höger och vänster och bak- och framlänges och vad som egentligen åsyftas verkar ingen ha riktig koll på. Nu finns det en DVD också, den kanske är bättre eftersom människan får härja litet mer i sin natural habitat då. Fast jag känner mig inte inspirerad att prova.
 
Dessutom purknar jag till redan på titeln: Från valp till stjärna. Jag får litet läbbiga barnstjärnevibbar av det där - ni vet: morsor som groomar och pushar (apropå anglicismer, ja) sina ungar så det står härliga till. Inte. För visst är väl varje valp en stjärna redan från början, som hund betraktad? Slutligen: Del 1? Det var ju ett tag sen boken kom ut, och nån del 2 har jag ännu inte hört talas om. Kanske blev marknaden mättad, men det ser i alla fall dumt ut, man liksom väntar sig ju en uppföljare. Fast nej tack.
 
I alla fall mina små vappisar. Som nu skall få sig en dosis "shaping" under det att jag tillreder min lunch. Tonfisk eller fiskbullar, det är frågan.
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela