Pelleskop-livet

Är det vårluften, tro? Själv känner jag mig vollkommen urvridbar, liksom. En enda sak står i kalendern - optikern i morgon mitt på dagen - och detta hänger över mig som ett ok; hur ska jag ORKA, bara?!

 

I alla fall orkade vi ta en halvmilspromenad på förmiddagen idag också; grått när vi gick men det sprack upp och blev riktigt vårväder. Efter bara ett par kilometer glömde jag att halta, finfint. (Jag trampade snett på en rot under gårdagens springtur, mkt synd om mig. Syndast i världen faktiskt). Fräknarna smattrade och hundarna fick långa tungor. Efter detta orkade jag knappt ens sticka ens, när jag klarade av veckans avsnitt av True Detective. SOM jag har kämpat för att fastna för den serien!! Men nu är det gjort - och bara för det är ett bara ett avsnitt kvar. Grrrr. Men - SPOILERVARNING - gossarna överlever, det har jag kollat upp. Och en ny omgång är planerad, dock i annan miljö och med andra figurer. Vi får väl se om det blir något att ha.

 

Vad övrigt är är hundhår - Ying har satt igång med stora vårfällningen och jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Igår ryktade jag av honom ordentligt ute på trappan, och när jag ändå höll på så friserade jag Tigern också. Det var rejäla högar efter oss, men en halvtimme senare var de helt försvunna. SOM bortblåsta men inte de facto bortblåsta för det blåste ingenting. Däremot var det en strid ström av små pippin som hade försett sig med bomaterial, det tycker jag är rart.

 

Nej vet nån vad - jag skall nu genast och i ett sammanhang slänga mig raklång nånstans, med en bok som svepskäl. En bok som jag på sin höjd kommer att läsa en sida i, innan jag somnar. Det är just det som gör skillnan så stor, på en jobbande och en ledig mor! (Parafras från Pensionat Paradiset, där T. Modén säger (eller sjunger, snarare. Rappar, kanske): det är det som gör skillnan så stor, på en falsk och en äkta senjor)