Pelleskop-livet

Igår kväll tog vi en sväng till ishallen och beskådade en grupp som höll på med stegträning.
Dvs det var tränaren vi egentligen beskådade - en rysk ung man som...
Äh, endera är man fantast och förstår precis eller också är man det inte och tycker att det är bara fjolligt alltihopa. Inga mer utläggningar av den sorten.
I alla fall - Tigern var med (HUNDAR FÅR EJ MEDTAGAS I ISHALLEN!!!) och både han och jag blir så himla GLADA av att komma in i ishallen. Torr kyla, hög peppig musik... Hurra!!
Fast vi satt inte där särskilt länge, vi tog en promenix i vattenparken i stället.
Och Tigern hittade en RÄV att jaga!!! Oh joy!
Fast inte så långt, för matten blev vred och RYADE! Tiiiipiskt, sa Tigern, aldrig får man göra nåt skoj.








Mycket randigt och mycket rosa på matten denna sommar.











Glader!!



Om man bara är glad och snäll så gör det inget om man är litet lös i konturerna!



Åter från rävjakt. Mops!!

Sen tränade vi litet också.
Svåraste svåra just nu: sitt kvar.
Blir nästan alltid ett liggande i stället.
Jobba jobba jobba.
Utifall att matten skulle få för sig att tävla nån gång. Men jag är så less på den sortens.
Inte för egen del, för både jag och Tigern tycker om det.
Men jag blir helt missmodig varenda gång jag ser och hör folk som tar det på sånt himla stor allvar så det inte blir nåt roligt kvar. Och hunden får göra sin grej och sen vips! in i bilburen igen, medan matten (oftast) analyserar och diskuterar med medhavd supportgrupp.
Bläh!