Pelleskop-livet

Japp, vi hittade dit - i tid (tiiidigt!!) och i mörker. Lill-Olle och hans förare mellanbarnet skulle tävla i lydnad redan kl. 8! Ganska präktigt att göra sin inomhustävlingsdebut i A-hallen på Älvsjömässan; det vill till att man har gjort sin störningsträning - och det hade de! De tog sitt tredje förstapris, 179,5 poäng, en snygg andraplacering och - TADAAAA! - LP1.

EN TRÖTT HJÄLTE

Tigerlilja gjorde debut i unghundsklassen, med sina 15 månader och två dagar. Det blev en slät etta men jättefin kritik (som följer, så snart jag har lokaliserat lappen) och en 3:e placering av 11 i klassen. Domaren knusslade inte med blå och gula band i kvalitetsbedömningen! Tigger skötte sig alldeles strålande, trots ljud o lukter o konstigt underlag. Förresten - det var ett evigt sprejande av hundtassar. Är det tillåtet numera? Varför välts det då fortfarande så många CocaColaburkar vid ringside?

Usch ja, massor med jobb o annat - och så mörkt nästan hela dagarna att fotografering endast med svårighet kan ske utan blixtljus. O med blixt ser resten ut som rena natta... Men i alla fall:

Geggamojapromenad igår. Tigger är alltid med i svängarna!

Ying också, om han syns i mörkret. Och missa inte Jazzen, i bakgrunden!


Ett litet dopp är aldrig fel, så här till jul.


De tre musketörerna. Varför har inte JAG så där söt rumpa?! Äsch, det är nog bara svansen som saknas.


Trött.


Tröttare.


Tröttast, för de är två. Peppar tog en liten citypromenad (city, haha! ett tomt torg å nåra usla skyltfönster!) så han blev också allntes sliten.


Tiggers rara men trötta framtassar.

Annars då?
Jo tack, Stora Stockholm i helgen så stackars Tigger står på deffningskost, typ. Och så massor med motion, men det gillar han. Fast både i lördags och i söndags tog vi 2-timmars powerwalkar - då märks det att lillherrn har små korta ben. Liiitet trött blev han allt!
Jazz går på fortsättningskurs i freestyle - men alla glada förhoppningar om att få se MIG konstra runt på nån sån tävling kan härmed glömmas. Jazzen är däremot duktig, kanske kan mellanbarnet ta sig an honom?
Ying tappar päls o ser maläten ut. Två gånger har vi varit ute o joggat, bara 2,5 km, men ändå! Rackarns vilket tempo vi får upp, Ying är världens bästa draghund - precis lagom draghjälp och inget lintrassel!!
Peppar har haft en liten släng av dålig mage - örk! Ingen riktig succé att hitta blöta elefanthögar här o där! Men nu verkar det (peppar, peppar - lustigkurre!) ha tagit sig.
Vi fortsätter med viltspårandet. Sist ösregnade det och halvstormade - Jazz vägrade att följa med så det blev bara Tigger som fick träna. Jag lade spåret över en öppen åker och sen vinkel upp i en skogsholme och en vinkel till upp i ett stenröse. Bara ett par hundra meter eller så eftersom det var så svårt, spåret fick ligga en timme innan han tog det. Och SOM han tog det - som på räls tuffar han på. Blir det knasigt slår han inte mer än ett par meter åt varje håll, sen går han tillbaks mot mig och letar upp spåret igen - ber inte alls om hjälp. En naturbegåvning!!
Och så är jag så glad, så glad för mellersta barnet o lillolle kommer hem på fredag - de ska med till Stockholm och tävla i lydnad (nej, inte i eliten. Än.). Sen far hon tillbaks bara några små skruttiga dagar innan vi får ha henne hemma ett helt (fast kort) jullov. Hurra!
Nej, jobb nu. Tyska idag=leta finit verb. Också en sport!

Dagarna är så vidrigt korta och grå - jobb, promenader och hundträning är ungefär vad som hinns med.


Så här ser man Peppar och Ying för det mesta - när de inte försöker riva huset alltså. De sover gärna i hög med varandra, och Ying använder Peppars öron som napp. Världens slaskigaste öron får han!

Vi fortsätter med viltspårandet - men nu är blodet slut och det kan vara svårt att uppdriva nytt! Flera klövar skulle jag också behöva, kan nån vara snäll och skicka några? (Har skrivit det på önskelistan till jul men tror knappast att farbror Tomten kirrar det...). I lördags gick Tigger ca 400 meter med 3 räta vinklar - lugnt o bra tempo, i spårkärnan, helt säker på sin sak även om jag strular (o det gör jag). Tre timmar hade spåret legat. Jazz fick ett likadant spår, hans tempo är mera rally, och liksom slalom, men han kommer precis dit han ska och drar inte iväg på nåt annat, trots att det var riktiga rådjursskogen vi var i. På hemvägen passerade vi några rådjur i en trädgård, kanske 25 meter från oss. Jazz gick igång direkt - fastnade i marken, stel blick, okontaktbar. Tigger tyckte mest att Jazz var konstig, han tittade från rådjuren till Jazz och tillbaka igen, rätt skeptisk. Men så fick han liv - han hade fått syn på en liten vit katt, mitt bland rådjuren. Nu börjar det likna nåt! tror jag att han sa.

Peppar har blivit stor, 6 månader i fredags. Grattis till halvåret, busen! Och han vann fototävlingen på www.staff.info.se. Grattis igen!


Slutligen en bild på min Stora Svarta Buse, salig i åminnelse. Fina vackra pojken. Hoppas att de har nåt röj därovan, och rätt många märgben!