Och så litet sommarlovsväder.
Utsikten från vår balkong i morse. Litet snörpigt att bara gå förbi och titta ut, på väg mellan frukost och jobbjobbjobb. Boulot-boulot-boulot, snarare.
Så småningom hade jag i alla fall gjort så pass mycket nytta,och hundarna hade smält maten så pass, att vi kunde ge oss ut på turné.
Varmt och grått, litet åska i luften. Efter en timme började det droppelidroppa en aning.
Sen började det droppa litet mer.
Och innan vi var alldeles hemma var vi faktiskt tämligen genomblöta. Men: inte ens Betty och Jazz tog särskilt illa vid sig - DET är väl ett sommartecken om något!
I alla fall slog jag mig ner i soffan med Världens Tråkigaste Bok:
Får till och med "Sagan om Ringen" att verka livad. Eurpe!
Mina blickar drogs därmed ständigt till lill-oskar intill mig:
Jag tröttnar ALDRIG på att betrakta den lille jycken ur alla möjliga och omöjliga synvinklar - inte ens när jag har en BRA bok att läsa!
Till och med Jazz var så pass mosig av promenad i förening med ett ivrigt smattrande på rutorna att han låg stilla trots mina paparazzi-fasoner.
Och nu är det faktiskt så illa att regnet står som spön i backen - det skvimpar över i grannarnas tunna-under-stupröret. Riktigt mysigt, om jag ska vara ärlig.