Fem veckor
Allra sista sportlovsdagen tittade för övrigt solen fram. Ärligt talat - gråmugg gråmugg gråmugg, halka och elände från helgen före sportlovet till och med lördagen efter. Men på söndagen, då hade det kommit snö under natten och solen sken från en sagoboksblå himmel. Precis som den gör idag, för övrigt.
Men då i söndags, då tog jag en nästan två timmar lång neråtstan-promenad med Tiger, Ying och Betty. Jazz fick ta en hälften så lång sväng hemikring med minsta barnet, eftersom han avskyr att gå förbi kyrkan (han reagerar starkt på kyrkklockans ljud, troligtvis på grund av att han är Ond).
Väl nere vid torget mötte vi en Afganistan-veteran som kunde berätta om Ying-kopior fast fyra gånger så stora och Elaka, fintliga i Afganistan. Där det för övrigt uppenbarligen är lika vackert som jag föreställer mig, fast inte precis turistläge just nu. Sen fick veteranen veta att Ying gillar kanelbullar och handlade därvid precis så rappt och rätt som man har rätt att förvänta sig av en svensk stridis (eller nåt) - han gav Ying större delen av sin nyköpta bageribulle. Mindre delen av sagda bulle tillföll terrioristerna.
