Sommar, sommar, sommaaaaar!
Tralala, alltså. Och Alles in Ordnung - jag är bara inte så pigg på att sitta vid tangentbordet när det grönskar och är grant utanför. Och VARMT!!
Idag håller det sig dock runt 25 grader, vilket är ganska skönt med tanke på de små jurena.
I alla fall - nu blir det kaloriplus på varje promenad. Främst i form av smultron.
Jag tycker att det är så rart att hundarna knycker mina smultron! Alltså - jag plockar en näve full, för de är ju godast när de är många, och medan jag håller på med det kommer det nån liten blötkall hundnos stickandes, helt försynt, och äter upp min fångst. Det känns bra tycker jag - det är inte så att de respektlöst snor min middag utan mera så att de vet att matte förser dem med ätbarheter. Precis som det skall vara.
Igår afton när vi hölls med den sporten på en enorm smultronåker som vi brukar ta vägen över så dök det upp en karl, med schäfer. Han sa i myndig ton att inte för att han ville lägga sig i, men han ville varna mig för att hundarna aldrig skulle uppfatta mig som ledare om de fick bete sig på det där sättet. Alltså äta upp mina smultron. Det var ju inte så mycket att tjafsa om, jag ställde mig upp och lyssnade artigt. Mina fyra små korkade fjunrumpor satte sig på och intill mina fötter och väntade på flera smultron. Karln höll föredrag så gott det gick eftersom han hela tiden måste ryta åt sin oavlåtligen stormskällande schäfer och rycka hårt i dess koppel. Schäfern ryckte tillbaka. Ledarskap utövades.
Men vi hörde på expertens lärda utläggning tills han hade förklarat precis hur det fungerar det där med ledarskap och fostran och sånt, och vi hörde även på vad schäfern hade att säga i ärendet, sedan väntade vi tills ekipaget hade förpassat sig bakom en vedtrave, och därefter fortsatte vi att ha trevligt bland smultronen. -Visst var vi duktiga matte, vi var alldeles tysta och stilla, visst var vi duktiga, ge oss smultron!! sa fyra knasiga hundar. Och det är klart att de var duktiga, och massor av smultron fick de (det fanns så det räckte åt oss alla), men nån riktig ledare blir jag nog aldrig ändå.
