Vart tog mars vägen?
Ärligt talat - skall det hålla på så här kommer jag att ligga i graven innan jag vet ordet av. För att tiden går så fort, alltså. Om en mars går på tre sekunder så - äh, nu blev det matte (otäckt) så det får räcka så. Men undan går det!
Och än är det vår, än är det vinter, hej och hå. Igår var hundarna bara ute på trädgårdsrastningar hela dagen för det regnade och blåste och hade sig oavbrutet. Själv var jag däremot en duktig tant och tog en springtur, hur tapper som helt. Fast alltså - maken och jag skulle åka och handla nödvändigheter (toaborstar, diskmedel, fiskbullar och apelsinmarmelad. Med mera) och då tänkte jag till och skrudade mig i springkläder plus dunjacka. Så att efter avslutade uppköp fick han skjutsa ut mig till en parkering bortom skogen och sparka mig ur bilen där. Ja, nästan så för aldrig har man väl hört så mycket gnäll och pip på en käring som när jag måste ta av mig mitt varma duniga hölje och ge mig ut i snålblåsten och blötan!
Fast sen blev det toppen, som det ju alltid blir nästan. Uselt väder är nästan det bästa att springa i, på nåt konstigt sätt.
Idag var vi däremot uppe och ute med tuppen, nästan - alla är totalt förvirrade av klockomställningen, konstigt nog reagerar vi åt fel håll, liksom. En rask skogspromenad blev det i alla fall och eftersom jag hade varit i skogen igår också visste jag att gummistövlar påfordrades. Skönt att vara rätt rustad! Vi tog en ny liten ruggig stig där det tydligen kryllade av vilt vanligtvis för mina djur ruskiga rovdjur hela bunten.
Jag är (som så många andra nuförtiden, tycks det mig) ytterst skeptisk till clowner (men numera har jag vant mig vid dvärgar /ursäkta o-PK term!/) men Tiger säger att de är inte farliga alls. I alla fall inte på bild.
Förresten - igår tog jag fram godisgömmemattan, på grund av icke-promenaderna. Så fort den kom fram började Jazz rynka på näsan och yttra otidigheter, så han blev utkastad en stund medan de andra tre glatt samsades och bökade och snörvlade på det mest förtjusande sätt. Bettys öron blir alltid alldeles sladdriga när hon koncentrerar sig på något; ungefär som man kan se på vissa dressyrhästar, de där ser ut som gigantiska vädurskaniner (som går på tygeln och piafferar och sånt).
Sedan fick förstås Jazz komma in och leta godis i mattan - han morrar lika vilt fast de andra hunddjuren inte är i närheten, men då har han i alla fall ingen att sätta tänderna i.
För övrigt är det PÅSKLOV denna vecka, jo jag tackar jag! För en timanställd som jag innebär detta visserligen Ännu Mindre Pengar men till hundmat och -försäkringar och en och annan fiskbulleburk till mig själv skall det väl räcka även denna månad. Därmed är jag nöjd, faktiskt.
Fast jag TROR att jag skall kosta på mig ett par pelargoner, när jag tänker efter. Eftersom jag nu har lyckats hålla liv i mina fådda p:n i hela TVÅ ÅR så tycker jag att jag kan vara värd en liten uppmuntran. Och balsamin-babyn som jag fick i förra veckan har ännu inte gått hädan; det tycker jag är ett gott tecken.
Nu ska jag sy nåt. Eller sticka nåt. Samt mottaga oändliga mängder udda skor som i synnerhet Ying och Tigger hela tiden förärar mig. Fast inte är det gratis, inte.