Hålla ut.
Under gårdagens morgonpromenad började det snöa så smått - det var onödigt.
Sedan satt jag vid bordet, alldeles intill fönstret och skrev och knåpade och ådrog mig en liten lagom nackspärr. Helt uppslukad måste jag ha varit för när jag ett par timmar senare inte längre kom ihåg hur verbet "faire" böjs för tredje pers. plur. presens och därmed insåg att det var dags för eine kleine Middagsrast - då var hela trädgården vit och hela luften också! Snöyra! Nu!
Ingen hund utom Ying ville ut och mitt-på-dagen-rasta, utom Ying fast han är knappt nån hund i alla fall men i gengäld ville han inte komma in sen. Prima väder! sa Ying.
När det var dags för eftermiddagspromenad hade dess bättre Minsta B inträffat och därmed slapp Jazz följa med - han stannade hemma i hennes säng i stället. Vi övriga tog svängen runt Myran I Snöyran - låter poetiskt och var poetiskt, fast hemskt. Betty hade liksom ett berg av snö på sitt täcke när vi änteligen hade kämpat oss hem igen.
Aftonen tillbragtes, förutom med mera mera och ännu mera skriveri, med avdragning av strumpor. Alla hundarna tränar på att dra av mig strumporna - Jazz och Tiger är fullödiga avdragare, Betty är på väg fast ibland glömmer hon vad hon håller på med och Ying gör litet som han tycker. Oftast tar han tag i strumpan som jag liksom har dragit ut från själva foten några centimetrar (självbevarelsedrift, kallas det visst). Sen, med strumpänden stadigt förankrad i mulen, trycker han hela huvudet hårt mot min fot. Kanske försöker han sätta tillbaka strumpan, eller också skojar han bara. I alla fall blev det så himla roligt igår kväll så båda mina sockor var totalt blötslemmiga ända upp i hålfoten, lagom trevligt. Och vid ett tillfälle blev Betty, Tigg och Ying så väldigt engagerade alla tre samtidigt att det blev konkurrens och alla glömde det där med att dra i STRUMPAN och i stället samtliga tog varsitt rejält tag i själva foten, inuti strumpan, och drog åt olika håll, rätt hårt (den gången drog även Ying, märkvärdigt nog...). Det var inte så skönt men det var faktiskt ganska roligt och tårna sitter fortfarande kvar, någotsånär.
I morse vaknade jag upp till det bedrövliga ljudet av vindrutor som blir skrapade och snöröjningsfordon som var fram och tillbaka, pipande och tutande och skraaaapande mot asfalten. Inte mitt favorituppvaknande, nej.