Puttrig.
Här tar man en massa fina bilder och gör sig till och så vill inte datorrackarn ta emot minneskortet. Fnys. Få se vad vi kan göra åt det.
Hur som - idag är det KALLT i stället. Soligt och grant men kyligt och blåsigt. Nåja, hundarna är i alla fall glada ändå; gladare än igår faktiskt, för då var det mest bara pust och stön!
I alla fall var vi på kurs igår, Betty och jag. Jättebra - två minuters promenad hemifrån. Vädret kunde man då inte klaga på heller - kanske litet väl varmt, men för Betty är det dock viktigast att det inte regnar.
Jag hade rustat mig med olika sorters godis (inkl. köttbullebitar) och flera olika leksaker av kampmodell och så drog vi iväg och träffade hunden Alice (som vi möter i skogen ibland och som är del av Disneyhundens flock), Nils som är en litet orolig farbror av rasen Chinese Crested och så en släthårig foxterrier och en bamsing som visade sig vara en korsning mellan rottweiler och labrador. Mycket snygg, men en stadig doning.
Först sa Betty att alla, inkl. instruktör och hundförare, var hemska och borde dö, men efter ett par minuter var det snacket uttömt och så gjorde vi det vi skulle i stället, med stor bravur.
Det märks verkligen att jag tränade mycket kontakt med Betty när hon var baby, för oj vad hon nitar blicken i min! Och vilken uthållighet! Det där med kontakt är liksom en konditionsgrej - först orkar hunden bara med en kvarts sekunds ögonkontakt med matte eller husse innan blicken irrar iväg till köttbullen, men ganska raskt kommer man upp i lååååånga ögonkontaktsstunder. Och Betty - tja, vad sägs om trekvart, när det är nåt bra på TV? Men nu så - nu kom den färdigheten verkligen väl till pass!
Nåväl, efter en dryg timme av den sortens var vi rätt slut - jag också, för det var länge sen jag var på hundkurs. Och även om jag så klart VISSTE allt det här som togs upp redan (för jag ÄR inte tappad bakom en vagn, det bara verkar så), så är det så välbehövligt att få sig en spark därbak mellan varven - och då blev jag också trött!
När vi kom hem stöp Betty i soffan och snarkade så man knappt tog sig fram mellan alla zätan. Sen gick jag upp och röjde bort urkrympta kläder (jag har krympt) - då hasade sig Betty efter och slocknade i min säng. ZZZZZZZ. Så småningom var det dags för hundmiddag; Betty åt och gick sen ut på toa, fast med halvslutna ögon. Sen in och sova i soffan igen.
Jag tror tamejtusan att hon är trött av kursen även idag, för riktigt så här mosig brukar hon inte vara!
Hur som helst var det jätteroligt att få sig en hund-duvning igen, och att få egentid med lilla Betty. Kärringmöte, liksom. Nästa tisdag är det dags igen - och snart MÅSTE jag väcka lilla B för att jobba med läxan!