Pelleskop-livet

Nu har det varit USCH några dagar - usch som i Köldgrader på Morgonpromenaden. Ni vet den där som företas ungefär kvart i sex måndag-onsdag. Det är verkligen genomvidrigt att gå upp och gå ut så dags - så vidrigt att det ger mig sömnproblem. Alltså kan inte sova för att jag vet att jag måste gå upp tidigt. Väldigt opraktiskt får man säga.

 

Men i alla fall - idag var det drägligt. Svart som i en säck, visserligen, men fyra grader plus och ett mycket försiktigt duggregn; så försiktigt att det inte bekom ens Jazz och Betty. Dessutom var det just idag så väldigt mycket folk ute, så tidigt. I vanliga fall brukar det vara helt och hållet dött, bara nån enstaka tom buss som far förbi och nån stackars unge som skriker och skall lämnas på nåt dagis. Idag däremot mötte vi sammanlagt åtta hundar med förare samt en himla massa andra människor. Det var nästan som om det vore dag! Jag började oroa mig för att jag var ute en timme för sent eller så, men så var icke fallet.

 

Det var helt enkelt höstens stora Alla Går Ut På Morgonen-morgon, uppenbarligen!

 

Vad övrigt är är sedvanlig stiltje. Hundarna är väldigt glada när jag ger mig av på morgnarna, i synnerhet nu när de har sällskap fast stillsamt sådant i form av Mellanbarnet. Igår kom jag hem med en nedra massa kilo märgben av älg som en vänlig själ donerade. Man tackar och bugar, och skulle någon ligga på ett lager så finns det plats för mer av samma sort hemma hos mig. Bara så ni vet.

 

I lördags var det dags för kennelträff hos Betty-kenneln. Då blev det en relativt tidig morgon även på helgen, vilket smärtade mig ofantligt. Jag tog med Tigern också, eftersom fröken B började löpa i fredags och därmed är ganska halvtrött, och väl på plats lekte vi såväl rallylydnad som spårning och allmänt umgänge med en bunt staffar och en udda liten kines med frisyr och hovskägg. Oj, vad vi var trötta sen! Tigern var så trött så han yrade nästan!