Mogen eller senil, det är frågan.
Med tilltagande ålder har jag på åtminstone några enstaka områden mognat. Såsom exempelvis i möss-frågan: nu för tiden gör jag i tveksamma fall hellre valet att bära mössa (porter un bonnet) än att lämna den hemma. Det känns liksom tryggt och ombonat att ha nåt på huvudet. Faktum är att man ibland finner mig i hemmet, bänkad i arbetsrummet, med öronen grundligt omslutna av huvudbonad.Kors!
Så långt är allt gott och väl, men det är sen det blir tveksamt. För bråttom är det ju alltid när jag skall ut, och nån mössa ligger alltid och skräpar på hallbyrån och då blir det den jag apterar. Med litet olika resultat.
Ibland ser jag väldigt mycket ut som nån muckla
ibland faktiskt som Pettson själv
Ibland som herr Kantarell i nån nid-version
eller som en murka
Förresten är det synd att inte "topp-murkla" kan användas på samma sätt som "topp-snäcka".
Jag har en särskild springmössa som inte är av denna världen, i den ser jag faktiskt precis på pricken ut som en allmänfarlig fast glad blådåre, en i sanning rar planta.
Hur som helst - jag drar på mig den funna huvudbonaden, hur den än må vara beskaffad, och så skrattar jag så jag skriker och kiknar om vart annat (och kommer på att jag måste gå på toa innan jag går ut, vilket är en god sak). Förefintliga barn vet inte om de skall skratta eller gråta men brukar till slut falla till föga inför min faktiskt ohyggligt komiska apparition och så skrattar vi i kapp tills tårarna sprutar.
Men sedan fastnar skrattet i halsen på barnongarna, för det är då jag säger: Nej, nu MÅSTE jag gå ut! och så gör jag det. Med mössan fortfarande på skulten!!!
För det är alltså numera så att varm-om-öronen har oändligt försteg framför all form av image osv. så jag går ut och ser precis lika lustig ut som jag gjorde inne, då när vi höll på att skratta ihjäl oss. Pinsamt, javisst - men är det moget eller ett tecken på tilltagande senilitet?
Igår t.ex. tog jag en mössa och sa misslynt till den tillstädsvarande mellandottern: -Det står WARP på min mössa, varför står det WARP på min mössa?!! och dottern svarade: -Det är nåt märke. Ett ganska hippt märke tror jag. Sen drog jag på mig mössan och vi fnissade glatt - hipp, my ass! som man skulle kunna säga.
Och sen gick jag ut.
Jepp, hipp.