Il pleut.
Igår var vi trött-trötta hela familjen - maken stöp i soffan så snart han hade kommit hem, mellanbarnet drog sig tillbaka till sin gabberåb och lilla minstingen kom visserligen hem okristligt sent från skolan (halvsju) men isen somnade hon ganska omgående i en annan soffa - fast först hade hon förstås gjort en massa skoljobb, i vanlig ordning.
Med andra ord - JAG var den piggaste igår kväll, när hände det senast?! Jag höll mig minsann upprätt ända till kl. 21.50 och sen läste jag en dryg halvtimme innan jag släckte och slocknade. Och SOM jag sov sedan - vaknade först 5.15 och då var jag övertygad om att klockan var så där 2 och att det fanns massor av sovtid kvar. Sicken besvikelse...
Inte blev det roligare när jag fick klä mig i aderton lager fleece samt en regnkappa och släpa ut småpojkarna i hällandes kallt regn. Brrr. Sen tog det tusen år ungefär att frottera alla grundligt - de bildar kö och Tigern springer hela tiden tillbaka och ställer sig i kön igen, för han får aldrig nog av handduksgnuggning. Fast värre laster kan man ju förstås ha.
För övrigt har det inrapporterats att Jazz inatt låg still och SOV hela natten hos minsta b - kanske är löperiet verkligen på väg bort, hoppas, hoppas!!
Vad övrigt är är grått, vått och sömnigt. Det är sju veckor till julafton. Risk föreligger för att fröken själv (alltså moi) kommer att somna på eftermiddagens franskalektion... -Väck mäj sänn! tänker jag säga till pupillerna i så fall!
För övrigt sportar jag idag tweedkjol, shetlandskofta och Clarksskor och känner mig ungefär som min egna gamla engelskalärare. Som var alldeles otroligt mossig redan då, på sent 1970-tal. Hoppsan. Jag har dessutom håret i knut, DET hade inte ens hon!! (Fast obs: hennes clarks var platta, mina är kilklackade. Obs, obs. alltså)